Attefallshus

Eftersom jag och S har pratat om att bo i ett hus någonstans på landet eller åtminstone en bit utanför Östersund eller Västerås och han då kommer behöva utrymme för en ateljé (han är konstnär) så har tanken på ett Attefallshus funnits. Det hade nog varit perfekt att ha om det inte redan finns någon annan byggnad tillhörande det eventuella hus vi eller han köper.

Hade det varit så att han endast målar/ritar/tecknar så hade ett vanligt rum med bra förvaring varit bra och enklast, men han tycker ju om att kunna göra egna ramar eller kanske någon möbel (han har gjort en söt liten vit kökssoffa) så behöver han ju utrymme och då helst inte inne i det hus vi bor i. 

Attefallsverkets attefallshus hade ju faktiskt kunnat fungera till hans ändamål. Tror jag i alla fall. Jag vet något sånär vad han har för krav för ateljén. 

Jag hoppas att det kommer bli verklighet snart, att vi flyttar ihop. Men det är ju detta med just ateljé som är lite knepigt. S betalar ju inte så mycket i hyra där han håller till heller så jag förstår så mycket väl att han inte vill säga upp den lokalen lätt om han inte har någon annanstans att vara. 

 

Dela detta:

Spärr!

Idag har jag varit till psykosociala enheten igen och pratat. När jag var där så ringde min god man (jag hade stängt av ljudet på telefonen) ungefär samtidigt då vi tog upp detta med mitt shoppande på internet och jag skulle ha spärrat mig själv från att handla på faktura och då först och främst Klarna. Jag hade mailat min god man om detta förra veckan och då bad jag han att ringa till Klarna och spärra mig från köp med faktura. Men, jag behövde ringa dit själv så det ska jag göra idag eller imorgon.

Detta med att ringa är jobbigt för mig, men då det är något som jag måste göra för att jag ska kunna må bättre så får jag helt enkelt ta och ringa detta samtal.

Det känns bra att spärra mig själv. Det är ju dessutom bra att jag själv inser att det gått för långt och jag vill ju inte hamna där jag en gång förut var, innan skuldsaneringen.

Meningen är ju dessutom att jag själv ska ta hand om min ekonomi framöver och att göra som jag gjort och handla mycket på faktura är nog inte så smart, det är bara negativt för mig. Jag måste visa att jag är mer mogen nu, att jag faktiskt kan ha hand om pengar och inte slösa på  massa  skit.

Jag har sagt till min god man att ta av mina sparade pengar om räkningarna från Klarna blir för höga nu kommande månader.

Jag vet inte hur jag ska köpa nya pennor framöver, men det kanske jag kan beställa ändå fast med mitt kort och utan bankId. Jag ska alltså be om pengar hädanefter.

Sedan så måste jag ju också sätta denna spärr eftersom jag testar ut medicin samt så kommer jag behöva pengar att fylla  busskort med när jag väl börjat med dagliga sysselsättningen. Kan ju vara bra överlag att veta att jag har pengar om det är nåt. Jag skulle till exempel behövt nya glasögon men jag ska fixa det om 6 månader. Jag KAN ta hjälp av soc när det gäller nya glasögon men eftersom jag ändå kan spara pengar så känns det faktiskt bäst.

Dela detta:

Jag har ett shoppingberoende

Jag måste hitta ett sätt att hantera mitt shoppingberoende. Jag måste hitta på nåt att göra när det ”kliar i fingrarna” och jag vill sätta mig vid datorn och shoppa. Jag har ju mitt färgläggande och jag har ju en hel del böcker att läsa och jag borde ju kunna ta till det när det där ”kliet” kommer men icke!

Tur nog så går jag ju till psykosociala enheten varannan vecka.  Vi har bestämt att jag ska be min god man att spärra (om det går) för köp med faktura hos Klarna. Det är just Klarna jag använder mig mest av.  Skulle jag behöva nåt så får jag ta postförskott eller betala med kortet om det fortfarande kommer att fungera om det blir en spärr hos Klarna.  Jag måste ändå ha hjälp av S eller mamma då jag ska köpa tågbiljett till exempel eftersom jag inte får ha bankId.

Det har mest blivit färgpennor och kläder i år. Kläder har jag ju behövt och nu behöver jag inte köpa mer kläder på länge så vida jag inte börjar rasa ner i vikt.

Jag undrar om jag börjat shoppa så mycket istället för att skära mig? Detta känns ju lite som  ett självskadebeteende även det.

Dela detta:

Höjning av dos igen

I morse hade jag telefontid med min läkare. Jag ska höja min dos Fluoxetin till 60mg och så ringer min läkare mig igen om två veckor för att se hur det gått. Just nu på 40mg känner jag inte alls att det hjälper och jag mår inte bra psykiskt. Det är som sockerpiller… Är det lika  om två veckor så ska jag testa någon annan  medicin. Lite drygt att hålla på att byta medicin och ändra doser, men det lär väl blir bra tillslut med detta.

Dela detta:

Dokumentär: Square One

Tidigare idag så släpptes en ny bra dokumentär angående Michael Jackson och anklagelserna om pedofili. Om ni har sett den så kallade dokumentären Leaving Neverland och om ni tror på anklagelserna så tycker jag att ni bör se denna också. Den tar upp dom första anklagelserna.

Dela detta:

Målarbok som verkligen är för vuxna

Okej, nu är jag lite som jag är och jag hittade en målarbok på adlibris som jag tyckte att den skulle jag ha. Kul med något annorlunda faktiskt. Jag tänkte lägga ut på Facebook och Instagram men med vetskap om hur det fungerar där så valde jag att lägga ut här på min blogg istället. Hoppas att ingen av er som läser min blogg har något emot detta…

Dela detta:

SNÄLLA LÄS

Detta skrev jag igår kväll på Facebook, men tänkte att jag lika gärna kunde lägga ut det här också.

Måste skriva att jag skuldbelägger ingen speciell när jag skriver att typ ingen bryr sig. ”Typ ingen” hade jag ju inte skrivit om jag menade att inte en enda hade brytt sig.

Jag får mina ”dippar” och det är extra mycket nu då jag håller på att prova ut medicin. Just nu mår jag inte alls bra vilket märks eftersom jag knappt skriver på bloggen, jag tar inga promenader, jag shoppar som fan på nätet vilket ger mig ångest också, jag skriver kanske dumma inlägg här ( Facebook).

Ta inte åt er nån av er.

Jag är helt ensam här. Ingen som jag träffar längre här uppe. Visst trivs jag mycket i min ensamhet men det är ändå jobbigt. Det märktes väldigt tydligt hur ensam jag egentligen är när pappa dog.

Har ju de jag känner i Brunflo men jag vill inte betala flera 100kr för att åka fram och tillbaka…

Tror dessutom att jag har kraschat nu helt. För jag har lurat mig själv att det varit okej.

Men vad fan…

Pappa, farmor och Lena .

Med tanke på hur jag har mått sen innan pappa dog så är det ändå lite konstigt att jag varit så stark. Ja, jag var helt förstörd i flera veckor efter pappa, men ändå.

Mitt liv har till större delen varit skit. Jag har tagit mig ur ett flera års missbruk av tramadol själv, sociala fobin har jag nästan blivit fri helt på egen hand, jag har så gott som slutat skära mig… Jag vet bara av det att jag är starkare än jag tror….

Dela detta: