Älskade

Igår mådde jag inte bra alls

Jag hade huvudvärk och kände mig allmänt dålig. Jag tog ett bad på eftermiddagen och fick ha så varmt som jag kunde och ändå frös jag. Idag mår jag mycket bättre, fast jag vaknade upp med likadan huvudvärk som jag hade igår. Treo hjälpte inte ett dugg igår så jag testade Alvedon idag istället och det hjälpte tack och lov.

Jag har varit iväg och handlat lite idag. Det blev inget Lidl eftersom jag inte orkade ta mig iväg. Jag har även städat lite i köket, vilket har behövts. Köksbordet har varit fullt av saker från pappas lägenhet men det har jag plockat undan nu. Det spelar ju egentligen ingen som helst roll att det ligger massa saker på köksbordet eftersom jag ändå aldrig sitter där, men det är skönt att ha det fint och städat.

Apropå pappa så behöver jag inte vara in till hans lägenhet mer alls nu. Jag behöver bara lämna nycklar sen då det behövs, men det kan jag ju be nån göra åt mig. Nycklarna ska tydligen lämnas i samband med besiktning av lägenheten (jag har frågat Rikshem). Annars är det bara  förrådet ute som ska tömmas, men det får jag hjälp med nästa vecka  av en granne till pappa. Grannen har varit till hjälp sista tiden och jag uppskattar det så mycket. Jag har flera jag kan fråga om jag behöver hjälp med nåt, alla har tagit kontakt med mig och sagt att det bara är att höra av mig. Det är så uppskattat. Det märks att pappa hade många fina vänner. Det är bara det att jag är så dålig på att be om hjälp, även fast folk säger åt mig att höra av mig.

Film film film

När jag pratade med S på Skype här om kvällen så kom jag och tänka på hur pappa fått mig att uppskatta film och att det är han som fått mig att se vissa filmer.

Det är ju även pappa som fått mig att älska Julia Roberts i och med att han tyckte att jag skulle se Pretty Woman.  Den filmen kom att bli en av mina favoritfilmer, min absoluta favorit är Dirty Dancing och den fick mamma mig att se första gången TACK båda två.

Pappa tyckte att jag skulle se Pretty Woman på grund av Julias hår. Jag minns att jag inte fattade alls vad han menade i början av filmen. Hon har ju en blond kort peruk på sig. Sen tas ju den av. Jag var mycket för hår och klänningar på den tiden då jag såg filmen första gången och jag minns hur förvånad jag blev över vilket hår Julia har, så himla fint! Detta var ju en hel del år sedan men jag minns det ju fortfarande.

Pappa fick mig även att se filmer som Amadeus, Elefantmannen, Blåsningen, Pulp Fiction, The Shining, Jagad, Stand by me, Nyckeln till frihet, Mask, Mångalen och en del andra filmer. Vissa av dessa hade jag nog inte ens kommit på tanken själv att ens se.

När jag fortfarande bodde hemma hos pappa så brukade vi ofta se på film då det gick nån på tv, även om pappa gick och lade sig oftast knappt halva tiden in i filmen.

Jag är väldigt tacksam för att han fått mig att se vissa filmer och fått mig att uppskatta äldre filmer. Även att han fick mig att gilla Julia Roberts.

I natt grät jag mig till sömns…

…Men det är ju nåt jag  får stå ut med. Det händer inte ofta utan bara några gånger i veckan om ens det.

Så fort jag börjar tänka på pappa så tänker jag på när jag och min syster var och såg honom den där sista gången och PANG så börjar jag gråta och det länge. Oftast är det då jag gått och lagt mig.

Ser framför mig hur han bara ligger där. Det kändes så overkligt. Jag är ändå glad att jag tog det beslutet att se honom.  Jag ville se honom så fort mamma ringde mig och berättade han att inte längre levde.

Han såg så fridfull och lugn ut. Hade ett lätt leende på läpparna.  Det sistnämnda försöker jag tänka mer på än tankarna på hur det såg ut där han låg på intensiven med slangar och sladdar och man såg hur jobbigt han hade det även i sömnen, första dagen såg han ut att ha det som mest jobbigt. Det är jobbigt att se honom framför mig död, men det är jobbigare med tankarna hur det var på sjukhuset. Jobbigare att tänka tillbaka på hur sjuk han var sista tiden.

Det är ju i och för sig bra att jag får gråta ut ordentligt och inte bara dessa smågråt då och då under dagarna. Ofta gråter jag på grund av sorgen så klart men jag gråter även en del gånger av lättnad. Lättnad för att han slipper lida mer, lättnad för att jag slipper oroa mig mer för honom nu.

 

…….

Du som läser min blogg får stå ut med att det mesta längre inlägg jag skriver är om pappa och hur jag mår nu. Jag har min blogg för att skriva av mig.  Jag stod även pappa väldigt nära så inte så konstigt då att jag vill skriva av mig då och då. Inte för att jag ska behöva be om ursäkt för detta.

Dagar och veckor går…

Sjukt hur snabbt man ändå ”vänjer” sig att en person man älskar/älskat inte längre finns kvar i livet. Jag blir mer och mer van att jag inte kan prata med honom längre. Att jag inte längre får träffa honom. Få en kram ,ge en kram. Kunna be om hjälp. Se honom. Men jag har ju minnena kvar.

Tiden har gått så fort också. Över en månad sen han dog.

Vi trodde ju alla att han skulle klara av att göra utredningen inför transplantation och att han skulle bli godkänd. Han hade påbörjat utredningen redan då han låg på lungavdelningen, dagen innan han fick komma hem igen då. Han låg ju inne med lunginflammation. 10 dagar fick han vara hemma innan han åkte in med ambulans för allra sista gången.

Jag är ändå glad att det gick så fort för honom som det gjorde, just för att han slapp lida mer. Det känns så elakt att sitta här och skriva att jag är glad.. Men jag är faktiskt det, för hans skull. Jag är glad att han var på sjukhuset och sövd när han dog och han var ju inte hemma och eventuellt fick lida mot slutet. Jag slapp hitta honom. Är så tacksam för att pappa lyssnade på mig och sina vänner på Facebook den kväll han åkte in… Vi nästan tjatade på honom att han skulle åka in NU. Jag tror att min kommentar om “Snälla åk in, var inte så tjurig som du vet vem” gjorde att han lyssnade mer.

Jag har märkt att jag inte går och mår lika dåligt psykiskt längre. Kanske är det tillfälligt eller så var det nåt som försvann med honom, min egen ångest, min oro för honom. Jag har ju själv inte tänkt så mycket eller kanske jag inte bara velat tänka på hur dålig han faktiskt var när han levde. Jag pratade med honom om allt annat än hans sjukdom, men jag tror att han förstod mig.

Jaaa, självklart gör det ont i mig. Vilket det ju kommer att göra resten av mitt liv. Dagarna är helt ok men kvällar och nätter är jobbigast. Det händer ju att jag gråter korta stunder varje dag. Någon gång i veckan kan jag inte ens somna för att jag gråter så mycket.

Men jag tror att jag tagit detta ”ganska bra” ändå för att jag vet hur jobbigt han hade det mot slutet och att vi båda var lite förberedd på att detta kunde ske, om än om några år och inte så snabbt efter han fick sin diagnos (IPF). Jag var ändå lite förberedd på hur det kunde bli.

Det är så jobbigt att skriva dessa inlägg men samtidigt är det skönt att få skriva av sig.  Jag VET att pappa tycker att det är bra att jag skriver.

Städning och tömning av dödsbo

När pappa blev sämre och sämre sista tiden så såg jag ett behov hos han och det var att få hjälp med städning. Först grovstädning i hela lägenheten och sen hjälp någon gång i veckan. Han klarade ju knappt av att resa sig ur soffan vissa dagar utan att få syrebrist och på det huvudvärk. Han fick hjälp med städning och skulle få en gång i veckan. Det blev en gång… Men ja…. Det blev ju inga fler gånger på grund av hans död.

Jag har ju varit till pappas lägenhet nu flera gånger efter det att han dött. Jag har dammsugit lite, det allra värsta. Plockat ihop och rivit sönder och slängt en del papper. Tömt akvarier så dom står med endast hälften av vattnet kvar i alla tre (orkade inte mer då det är stora akvarium). Frostat ur frysen.  Men jag orkar inte helt inte ta tag i mer än det. Jag mår allt för dåligt om jag spenderar några timmar där.  Därför är det ju perfekt att det finns hjälp med städning/tömning av dödsbo.   Jag är ju som helt ensam här i Östersund men gör det bästa jag kan. När man som jag är väldigt ensam med det mesta och speciellt när det gäller tömning av dödsbo är det ju perfekt att man kan anlita någon som kan göra det åt en.

Circla är ett företag som hjälper till med dödsbo, men dom går att anlita till mycket mer än så. Synd bara att dom inte finns i närheten av mig.

Jag är glad att pappa inte hade mycket möbler som är nåt att spara. Han hade inte mycket som är nåt värde i. Hade jag behövt be  en vän eller fler om hjälp med tömning av lägenheten så hade det ju egentligen gått fort. Men jag hade nog inte klarat av det alls ändå, se alla saker och möbler som det mesta bara behöver slängas. Bättre att ge det uppdraget till nån annan i så fall.

Gårdagen

Igår blev det några timmar i pappas lägenhet. Jag hade först tänkt strunta i att gå ner men det kändes som att jag var illa tvungen. Idag stängs elen av och för att inte riskera vattenskador så behövde jag frosta ur frysen. Passade på att tömma lite av vattnet i ett av dom tre akvarium pappa har också, blev inte mycket då det tog sån tid.

Det  känns så skönt att det nu är gjort och jag behöver ju inte tänka på detta med frysen nåt mer.  Frysen och att hitta alla nycklar till lägenheten är nåt jag gått och tänkt på ett tag. Det hade ju blivit dyrt med en eventuell vattenskada och byte av lås  onödiga kostnad som nu går att undvika dessutom.

Alla nycklarna har hittats sen några dagar tillbaka och jag tror faktiskt att pappa hjälpt mig hitta den tredje. Jag hade ju två sen innan.  Bad han om hjälp då jag letade nyckeln hos han här om dagen och jag hittade den direkt efter. Det var som att han fanns där och talade om för mig att titta i nyckelskåpet en fjärde gång.

Gick in på Coop och köpte mig lite glass och en MER när jag var på väg hem från pappas lägenhet. Jag förtjänade det.

Det känns som att jag knappt gör nåt nu sen pappa dog. Att jag inte hjälper till med mycket. Men jag har ju gjort en hel del faktiskt. Sånt som inte syskonen kan göra nere i Göteborg. Uppskattar väldigt mycket att dom gör så mycket som möjligt, allt ringande och koll på papper och sånt.

Nu är det inte mycket kvar jag behöver göra.  Tömma förrådet ute bara och ge nycklarna för bilen till hen som ska köpa den. Ja och lämna nycklar till Rikshem. Kolla posten nån gång till också, men det verkar som att det börjar ta slut på räkningar och annat nu.

Fyra veckor

Torsdag igen och det har även gått fyra veckor sen jag fick besked om älskade pappa.

Jag har haft en jobbig dag. Gråtit en hel del. Men det är ju så…Ena dagen känns det ok och andra känns det som att jag bara vill ligga i sängen och inte göra nåt alls. Den där ilskan jag hade första två – tre veckorna känner jag inte av lika mycket längre. Men jag vet att det är en del av sorgen.

Nackdelen med ilskan är ju att den går ju ut över andra, men jag försöker att hålla den inom mig så gott jag kan. Det är ju inte bra att hålla ilskan inom sig heller för länge i och för sig och det borde ju jag veta som brukar “explodera” eller ja få vredesutbrott när jag hållit alla känslor inom mig länge. Jag har dock lärt mig att hantera dessa vredesutbrott nu och kan “kväva” dom när jag känner av att det är ett på gång.

Jag försöker att göra nåt ändå när jag har dessa sämre dagar. Jag försöker komma ut varje dag. Jag tror att jag bara hållit mig hemma en hel dag nån enstaka gång sen pappa dog. Jag måste komma ut även om det så bara är till affären.

Torsdagar brukar jag ju vara till Lidl och veckohandla. Jag orkade det förra veckan men denna vecka fick det bli Coop Nära istället då jag kände att jag inte klarat av att åka buss och än mindre gå runt på Lidl. Även om jag fått skjuts hade jag inte orkat idag, var jobbigt nog på Coop förut idag.

Det blir inte bättre av att inte göra nåt alls heller. Men samtidigt så kanske jag skulle behöva en dag med att “bara vara” och inte göra nåt mer än att sova, gråta, spela spel på telefon och lyssna på musik.

Musik ja.. Jag har ju gjort en spellista på Spotify med låtar som pappa gillade. Där lägger jag till låtar lite då och då. Men, en del låtar får mig att börja gråta en hel del.  Marie Fredriksson – Tro, är en av dessa låtar. Laleh – Some Die Young är en annan. Men dom är fina.  Låten med Marie var en av dom allra första låtarna jag lyssnade på efter att pappa dött och som jag grät till den då.

Dagens låt: Bruce Springsteen – The River

Till pappa. Han älskade denna låt och önskade få se Springsteen live någon gång.  Denna låt och Dancing In the Dark är två låtar som han brukade spela väldigt ofta.  Sistnämnda brukade jag och pappa bugga till ibland då jag var mycket yngre. Gissar att han spelade Dancing In the Dark varenda gång jag var hos honom eftersom han visste att jag älskar den låten.

Pappa hade två stora favoriter och det var Bruce Springsteen och Ulf Lundell.

Saknar dig pappa   :rose:  .

Ensam i pappas lägenhet

Jag tog mig en promenad ner till pappas lägenhet idag, för att få vara där ett tag HELT SJÄLV. En av dom alla få sista gångerna..Passade på att sitta på hans uteplats en liten stund. Det var för varmt för att sitta där mer än 5 minuter. Det kändes helt ok till en början då jag kom in i lägenheten, men sen började jag må skit och fick gråta en stund. Kollade posten också, hade ju självklart kommit några påminnelser men det är ju sånt vi inte behöver bry oss om ändå.

Passade på att ta med mig hem det snabbkaffe som fanns kvar och mest alla toalettrullarna . Det är ju inget som gör nåt att man tar redan nu. Jag sparar ju in lite pengar samt så är det ju ändå nåt jag skulle få ta sen då lägenheten ska tömmas. Har till och med frågat syskonen om det var ok innan, för att vara helt säker på att jag fick ta. Innan jag skulle hem så såg jag till att dra för persiennerna också, så inte nån kan gå och glo in (läs pappas hatobjekt aka grannkärringen).

Eftersom det är så varmt idag så orkade jag inte gå hem från från pappa så det fick bli bussen. Kände dessutom av huvudvärk/migrän så det var smart av mig att INTE gå hem. Det är ju inte så långt men i denna värme och med huvudvärk så känns det ju längre.

Det känns skönt ändå att ha fått varit ner dit. Att ha varit där helt ensam.

Men det känns så jävla tomt när pappa inte är där. Han brukade ju alltid vara hemma när jag var dit.

Den gången då pappa drog ut på det ….

Backstreet Boys hade släppt ett nytt album. Vi åkte in till stan bara ca en timme innan Åhléns skulle stänga. Jag tänkte att jag nog skulle få det nya albumet.

Men han stannade vid Jämtljud och var där till dess att det var 10 min kvar innan Åhléns stängde. Jag började ge upp hoppet. Han hade ju i och för sig ingenting sagt ens att jag skulle få albumet. Men jag hade ju ett litet hopp ändå att det var därför vi åkt in till stan och dessutom var det ju just den dag som albumet hade släppts.

Men till slut så. Han kom tillbaka till bilen där jag satt och väntade och så åkte vi vidare, parkerade nära Åhléns,gick ner till där dom sålde skivor etc.

“Visst ville du ha nya albumet? Gå och hämta det så köper jag det åt dig”.

Det var i mitten av maj 1999. Jag och mitt minne, det är 19 år sedan. Jo, jag kollade upp datumet det släpptes, men jag minns ju väldigt väl  hur det gick till när jag fick det.