Älskade

Trötthet och elände

Eftersom jag ju sov bort precis hela gårdagen så trodde jag ju att jag skulle vara vaken hela natten och dagen, men jag gick och lade mig i natt ändå och sov till runt 12 tiden. Fy vad jag är trött av mig. Jag har inte ens tagit Theralen på några veckor igen så beror inte på det att jag sovit mycket. Detta med en jag känner och hennes cancer har nog tagit hårdare än vad jag egentligen har trott. Sen är det ju knappt en månad kvar till dess att ett år har gått sen pappa dog och det är snart tre veckor sen farmors begravning…

Det är inte så konstigt om allt kommer ikapp mig någon gång. Jag har mått ganska okej ändå trotts allt, men detta senaste blev väl droppen..Det har varit alltför mycket elände!

Efter påsk och efter årsdagen för pappa så åker jag till Göteborg och hälsar på dom där. Det ska bli så skönt att få komma bort från Östersund ett tag. Det var längesen jag sist var ner nu.

Dela detta:

Tiden går så fort, nästan för fort..

Idag är det 11 månader sen som pappa dog och det är ett år sedan som han blev så sjuk i lunginflammation. Tack vare lunginflammationen så gick det så mycket snabbare för hans lungor att ”dö”. Han hade idiopatisk lungfibros innan han fick lunginflammationen och det gjorde allt så mycket värre.

Jag kommer ihåg den tiden så väl, den sista månaden som pappa fick leva. Det var en ren plåga att se han bli sämre och sämre och jag är så glad att syskonen slapp se det.

Jag är så glad att jag var och åt middag hos pappa samma dag som han åkte in akut igen en sista gång. Jag är så glad att jag hann till sjukhuset någon dag efter han åkt in och krama honom och prata en liten stund innan han sövdes. Sista kramen, sista gången vi pratade med varandra. Dom var precis på väg att söva och lägga honom i respirator när jag kom till IVA.

Pappa ville inte att jag skulle komma in men läkaren som ringde mig bad mig att komma in ändå då det var bäst så.

Det märks att 1 årsdagen börjar närma sig, jag har börjat gråta igen lite varje dag. Det är nog lite därför som jag har shoppat en del senaste tiden också, ett sätt för mig att hantera allt som hänt. Pappas död, farmors död.

I slutet av denna månad tänkte jag ta mig till stan och köps några cider och nåt mer på Systembolaget. Sen kommer jag ha en kväll med att lyssna på musik och se på konserter, så som jag och pappa brukade göra några gånger om året. Jag kommer även passa på att gå till minneslunden och lägga en blomma 2 maj.

Dela detta:

Besök

Igår morse vaknade jag runt 07 av att det lät ute, det lät som ungefär som när snö faller från taken, Jag kunde inte somna om alls. Låg i några timmar och försökte få lite mer sömn. Men det där ljudet fortsatte. Så, jag klev upp och kika ut mot min franska balkong, där satt en duva. Det var troligtvis den som hade stört mig. Jag öppnade balkongdörren litegrann för att få bort duvan. Duvan flög bara iväg till ett annat räcke, där den sen satt och kollade mot mig.

Berättade för S igår på Skype om detta. Han frågade om jag visste vad det var?  Först sa jag pappa men kom på farmor ganska med en gång. Ja, det var farmor S hade tänkt.

Vem vet? Kanske var det farmor som gjorde ett sista besök hos mig? För att säga farväl?

 

Någon dag efter att pappa dog så vaknade jag tidigt och kände då doften av rakvatten precis vid huvudänden av sängen. Jag har aldrig känt den doften där förr. Det var så starkt och påtagligt.

Ja, jag tror på det övernaturliga.

Jag tror på att våra närmaste kommer till oss i någon form efter döden för att säga hejdå eller bara visa att dom fortfarande finns.

Om jag har haft en av mina jobbigaste dagar så har jag alltid haft besök av pappa i mina drömmar. Jag har aldrig förr drömt om pappa så mycket som jag gjort det senaste året.

 

 

Dela detta:

Vad det känns konstigt att varken farmor eller pappa längre finns i livet

För det mesta så tänker jag inte alls på det, på dagarna. Men på kvällstid och då jag lagt mig så tänker jag väldigt mycket på pappa. Självklart kommer ju tankarna på farmor också, men inte alls lika mycket och det är inte lika jobbigt. Farmor var ju gammal och sjuk och dement, så det var ju bara en tidsfråga.

Pappa fick ju den jävla sjukdomen IPF… Pappa som annars var i god fysisk hälsa och var nästan aldrig sjuk. Jo, han hade ryggskott någon gång om året, han har haft magsår två gånger varav ena gången var blödande. Även diabetes 2 men som han med hjälp av LCHF fick bukt med. Men, han  hade aldrig nån förkylning, aldrig influensa, aldrig feber, aldrig har jag hört han hosta förut, aldrig huvudvärk. När han började be mig om Treo så förstod jag ju att nåt måste vara fel. Han fick sån huvudvärk på grund av sina andningssvårigheter.

Det jag minns med pappa som hade med hälsan att göra är annars hans psykiska hälsa, han mådde ju väldigt dåligt från och till i hela mitt liv.

Snart är det ju 1 år sen som pappa dog också. Jag tänkte ta mig iväg till stan runt 1 årsdagen, köpa en blomma och gå till minneslunden. Sen till Systembolaget och köpa några öl som jag minns att han gillade samt lite cider för att sen ha en kväll där jag lyssnar på musik han gillar, ser konserter med artister/grupper han gillade. Vi gillade ju för det mesta samma sorts musik dessutom. Jag kommer med andra ord ha en ”minnas pappa dag”. Jag dricker väldigt sällan alkohol, men ibland och nån gång om året känns det värt det.

 

Dela detta:

Begravning

Farmors begravning var mycket fin. Den var ganska personlig. I början spelades en dansbandslåt på orgel och så även på slutet. Farmor brukade vara iväg och dansa ofta förr och dansband var det enda hon lyssnade på så det passade så bra. Det var bara vi i närmaste släkten som kom på begravningen, behövdes inga fler än så.

Det blev ju självklart väldigt känslosamt, när prästen delade mig sig av minnen som en arbetskamrat till farmor haft och delat med sig av till prästen för några dagar sen, när han berättade hur mycket farmor hade saknat och sörjt sin Axel sin sista kärlek..

Jag satt och tänkte så mycket på pappa också så jag var nära att behöva resa mig upp och gå ut en stund. Det blev helt enkelt för mycket för mig med att ha förlorat dom två som stått mig allra närmast under så kort tid. Det skulle ju ha varit farmor som dog före honom, inte tvärtom. HAN skulle ju ha suttit vid mig.

Finns många fina minnen som man har när det gäller farmor. Dom kan ingen ta ifrån mig.

Det var skönt att få säga hejdå, att få ett avslut.

Tänk att hon ändå blev 90 år!

Hoppas att du har det bra nu och är tillsammans med pappa var ni nu än är.

Dela detta:

På fredag är det begravning

Jag har funderat väldigt mycket på om jag verkligen vill gå eller inte. Jag har nu bestämt mig helt, jag ska iväg.  Det är farmors begravning och jag kommer nog ångra mig så mycket om jag inte tar mig iväg.  Eftersom jag inte hittar dit begravningen är så har jag frågat min gud far om skjuts och han kör mig gärna. Det underlättar så mycket att få skjuts. Att ta mig hem sen är inga problem.

Jag har funderat på vad jag ska ha på mig. Dum som jag är så kom jag inte på förrän idag att kontakta min farbror och fråga angående klädsel, det var valfritt. Underlättar mycket. Jag kommer ha det jag tänkt mest på att ha. Jag köpte ju ett par svarta lite vidare byxor för en tid sen och jag kommer ha dessa samt nån topp eller tunika till. Sen ett halssmycke. Mina svarta vinterskor till.

Det som känns mest jobbigt just nu är att träffa släkt som jag inte har träffat på många år, men det kommer ju att gå bra. Vi är ju alla där av samma anledning. Kan ju vara kul att få träffa dom också.

Att farmor dött känns ganska okej faktiskt, det var värre när pappa dog för drygt 1 år sen. Farmor var ju sjuk i cancer länge och man har ju som gått och väntat på henne. Men vi trodde ju så klart att hon skulle dö före pappa. Farmor blev exakt 90 år och en vecka. Självklart så sörjer jag farmor, men jag har sörjt och sörjer pappa så mycket mycket mer. För dig som inte vet så blev pappa sjuk i IPF  för några år sen nu (lungfibros) och han fick veta att han hade drygt 5 år kvar att leva så vida han inte fick nya lungor, men han blev sämre på grund av lunginflammation och han dog kort efter att han fick lunginflammationen.

Jag har skänkt en liten summa till Hjärt-Lungfonden till minne av farmor. och även pappa. Kommer skänka en liten summa ibland dit.

Dela detta:

Nya nagellack

Jag vet att det känns som att jag köper massor nu. Men det har bara blivit så. Ingenting som är egentligen onödigt i min mening i alla fall. Det har varit en jobbig tid och jag känner att jag måste få köpa nåt. Eller ja, ett jobbigt ÅR. Knappt ett år ju som gått mellan att pappa dog och farmor dog. Jag mår ok, men märks ju på mitt shoppande att det inte är så bra som jag lurar mig själv till att tro.  Men jag håller mig till den gräns jag själv satt på mig så jag vet ju att jag riskerar inga nya skulder.

När det gäller farmor kopplar jag mest bort det. Men inatt då jag kollade på ett avsnitt av Rederiet så började jag gråta. Varför?? Dom spelade Tiotusen röda rosor i bakgrunden. Farmor älskade ju dansband och den låten är en av några som hon ofta spelade då. Hon lyssnade verkligen inte på annat än dansband, jo radio men då P4.

Jag kände för ett nytt nagellack, då jag är så less på dom jag har. Jag kände för nåt som står ut lite. Så det blev dom på bilden. Även en smart sak för att se till så sladdarna till datorn och telefonen hålls hela. Den sladd jag är mest rädd om är den till datorn då den sitter som berget. Jag vet ju hur man ska göra för att inte sladdarna ska gå sönder just där man håller för att dra ut dom från datorn eller telefonen, men just till datorn är jag som sagt extra noga med.

Förresten så gillar jag bakgrunden jag fick till på kortet. Ska nog fortsätta använda mandalas jag är klar med eller håller på med som bakgrund.

 

Dela detta:

Mina minnen av farmor

Tänk att dom två personer som stått mig närmast. Som betytt så otroligt mycket, inte finns mer. Knappt ett år emellan.

Alla gånger på -90 talet som jag var till farmor på lördagar för att spela Bingolotto och sova över.

Dom gånger vi var i stugan i Mörsil några veckor.

Dom gånger vi gick på stan och marknader.

Alla gånger jag och syskon och pappa och mamma var till farmor på middag. Alltid sill och potatis innan varmrätt, oavsett vad varmrätten var om så det var tacos. Alltid efterrätt. Smörgåsrånen hon alltid hade och serverade till maten.

Alltid dansband som spelades när man hälsade på.

Jag har spenderat mycket tid med farmor.

Hon var lite speciell också men på ett bra sätt. Men hon var också så snäll och mysig.

Jag hann inte träffa henne mer sen den julafton jag och pappa och S var till henne på boendet. Det var ett medvetet val. Jag mår inte bra psykiskt som det är och dom få gånger jag var och hälsade på med pappa på boendet så mådde jag inte så bra. Att se en person man älskar bara bli sämre och sämre är så jobbigt. Att dom inte ens vet vem man är på grund av demens…

Hon och pappa har betytt så himla mycket för mig. Dom två var dom som stått mig som allra närmast.

 

Dela detta:

Farmor, du fattas mig!!

Och så kom den dag man har väntat på i några år nu. Den dag någon skulle ringa och berätta att farmor somnat in.

Jag trodde faktiskt att jag skulle ta detta besked bättre, men jag gråter så som jag grät när pappa dog.

Igår skrev jag på Instagram att det gått två dagar som jag har fått må bra, men att det brukar kunna vända snabbt. Det blev som jag trodde.

Jag skulle egentligen till farmor och fira henne i lördags, men jag orkade inte och dessutom var det så halt. Farbror, som var den som ringde mig och berättade att farmor dött, sa att hon hade varit glad och ätit tårta på lördagen. Dessutom tror jag inte det hade känts så kul för mig att träffa henne då hon förmodligen inte ändå skulle veta vem jag är.

Jag kommer för alltid ha mina minnen med henne. Veckorna vi spenderade i stugan i Mörsil tillsammans. Alla lördagar jag kom till henne på -90 talet för att spela Bingolotto och sova över. Alla gånger man varit dit och ätit middag (hon var inte så bra på att laga mat men man åt ju ändå). Farmor har betytt så mycket för mig, så att se henne bli så dement var så jobbigt.

Det har inte ens gått ett år sen pappa dog. Att jag tog farmor död så hårt kan ha lite att göra med att minnena sen i fjol kommer upp också. Jag trodde att jag hade ”sörjt” henne lite redan eftersom hon sen några år tillbaka verkligen inte var den farmor man minns henne som.

Hoppas att ni är tillsammans nu där ni nu än är.

 

Jag älskar er.

Saknar er.

Vila i frid.

 

Dela detta: