Älskade

Varit på stan och en liten olycka

Idag tog jag mig iväg till stan. Först iväg för att fixa till glasögonbågarna, vilket jag har tänkt på att göra i drygt ett år nu. Sen in på Systembolaget. Det blev några cider och en öl, ölen är ”för pappa”. Jag tänkte ju ha en sån kväll jag och pappa brukade ha, dricka och lyssna på musik och se konserter på youtube.

Då jag hade satt mig på bussen hem så hann jag knappt med att sätta mig till rätta innan chauffören fick bromsa hårt, det var nära en krock. Jag for upp och slog i ena knät. Det ser mest ut att ha blivit litet rivsår och att det kommer bli ett blåmärke där, men jag har koll ifall det blir värre. Jag var den enda som verkar ha skadat mig lite. Chauffören bad så mycket om ursäkt och frågade flera gånger om allt gick bra. Har åkt ofta med henne förr, en av dom som kört buss här i stan i många år.

T-shirten jag hade på mig idag är ett av mina senaste köp från vkks.se . Älskar den sidan. Brukar ta en storlek mindre när jag handlar där, denna är 50/52 . Annars har jag 52/54.

Dela detta:

Jobbiga dagar

Jag har inga bra dagar alls. Jag somnade inatt runt 06 efter att ha legat och gråtit ett bra tag. Vid 06 är det ingen idé att ta Theralen för den tar 1-2 timmar på sig att verka och sen skulle jag ha sovit fortfarande. Nu ser jag på konsert med Per Gessle och det enda jag gör är att gråta. Det är inte så konstigt, både jag och pappa gillade Gessle väldigt mycket. Jag är lite ledsen över att han inte hade råd och inte orkade följa med mig då Gessle var på Yran för några år sedan.

Det är inte så konstigt att jag mår rent av skit nu. Igår var det 1 år sen som jag var till pappa för sista gången och åt middag med honom. Han gjorden en spenatsoppa (sittandes på en pall farmor haft och som jag nu har i mitt kök) och han plågade sig igenom matlagningen. Jag tyckte att jag kunde beställa mat, men nej…

Igår, efter att jag hade varit hemma igen i några timmar, så är det 1 år sen som pappa åkte akut till sjukhuset igen för allra sista gången. Han åkte in tack vare en del tjat från mig och hans vänner på Facebook.

Imorgon bitti är det 1 år sen som dom ringde från IVA och bad mig komma dit eftersom pappa skulle sövas och läggas i respirator. Pappa ville inte ha dit mig, men dom på IVA ville att jag kom ändå. Jag förstår pappas tanke, han ville inte att jag skulle se hur sjuk han var,  men det var bra att jag tog mig in. Jag hann ju med att ge han den där sista kramen, hann med att säga att jag älska dig pappa. Han såg förvånad ut då jag kom in på rummet där han låg.

Efter att han blev sövd så satt jag hos honom i flera timmar. Måndagen och tisdagen var jag dit, sen bestämde jag mig för att jag inte behövde vara där. Pappa hade tyckt att det var okej och att jag måste ju tänka på mig också. Jag kunde ju ändå ingenting göra mer än att sitta och kolla på honom och hålla hans hand.  Kvällen, på den dag han blev sövd, så kom min syster upp :love: . Jag vet att han fick lite besök också utöver mig och lillasyster. Dom på IVA förde dagbok, den dagboken har jag kvar.

Jag visste att jag inte skulle må bra alls nu. Det har faktiskt varit ganska okej senaste 6 månaderna, men nu då det är 1 år sen som det är sista gången vi sågs så känns det så oerhört jobbigt.

Det känns fortfarande som att detta bara är en mardröm, att pappa inte längre finns.

Den här veckan eller nästa vecka så tänkte jag ha en ”pappa kväll”. Jag tänkte åka in stan och köpa lite alkohol sen se på konserter och lyssna på musik, det är något vi brukade göra några gånger om året. Jag tänkte köpa hans favoritöl, fastän jag hatar öl. Vi får se hur jag gör. Sen får vi se om jag är iväg till minneslunden 2 maj, om jag inte kommer iväg så hade pappa förstått. Huvudsaken är att han finns i mina tankar :rose: .

Pappa blev sjuk i IPF för några år sedan och sen fick han lunginflammation som förvärrade allt.

Dela detta:

Min dag i bilder

Gjorde annat också, men det tog jag inte kort på. Åkte till stan för att träffa en som ligger på sjukhuset, personen jag dedikerade en av mina Dagens låt till för några dagar sen. Min mamma, lillasyster och min systers vän E kom upp till Östersund tidigt imorse. Detta är första gången jag träffade E. Vi var alla till L vid lunchtid. Vi var hos L en stund sen gick jag, syster och E iväg in mot centrum och gick runt lite, bland annat ner till Badhusparken. Sen vidare på jakt efter någonstans att äta. Det fick bli på O’Learys. Faktiskt första gången jag ens besöker O’Learys. Blev bjuden på maten och dryck av E, så gulligt av henne.

Väl hemma igen så hade jag sån hemsk huvudvärk, kunde knappt ta upp påsen från golvet (var till Coop och handlade lite på hemvägen), utan att det bultade på rejält. Men två Treo var till stor hjälp och nu mår jag mycket bättre.

Det är inte så konstigt att jag hade sån hemsk huvudvärk. Det var varmt att gå (jag gick totalt 6,7 km idag), knappt fått i mig vatten alls idag samt så tar det på krafterna mer än vad man tror att hälsa på personer som är svårt sjuka.

Dela detta:

Crash! Boom! Bang!

Idag är det 25 år sedan som Roxette’s album Crash! Boom! Bang! släpptes. Jag minns att pappa gav mig det albumet då det precis hade släppts. Om jag inte minns fel så låg det en liten skivbutik inne på Viktoriagallerian då (1994)? Om nån som bott eller bor i Östersund läser detta så kanske du/ni kan hjälpa mig med om mitt minne stämmer. Jag var ju bara 10 år så minns inte så mycket hur det såg ut i stan i mitten av -90 talet.

Jag minns att jag blev så glad över pappa tog mig med till stan för att få köpa albumet.

Det roliga är att pappa skulle ha köpt sig själv ett eget exemplar för att det slutade med att pappa hade albumet hos sig och alltså lyssnade mer på det än vad jag gjorde. Han hade det, jag tog tillbaka, han lånade igen.. Jag tog tillbaka det nu i fjol igen efter att han hade haft det hos sig en del år. Ja, ni förstår ju att pappa och jag gillade oftast samma musik. Tack och lov så köpte han sig ett eget exemplar av Michael Jackson’s HIstory album!

Men det är ett riktigt bra album.

Dela detta:

Trötthet och elände

Eftersom jag ju sov bort precis hela gårdagen så trodde jag ju att jag skulle vara vaken hela natten och dagen, men jag gick och lade mig i natt ändå och sov till runt 12 tiden. Fy vad jag är trött av mig. Jag har inte ens tagit Theralen på några veckor igen så beror inte på det att jag sovit mycket. Detta med en jag känner och hennes cancer har nog tagit hårdare än vad jag egentligen har trott. Sen är det ju knappt en månad kvar till dess att ett år har gått sen pappa dog och det är snart tre veckor sen farmors begravning…

Det är inte så konstigt om allt kommer ikapp mig någon gång. Jag har mått ganska okej ändå trotts allt, men detta senaste blev väl droppen..Det har varit alltför mycket elände!

Efter påsk och efter årsdagen för pappa så åker jag till Göteborg och hälsar på dom där. Det ska bli så skönt att få komma bort från Östersund ett tag. Det var längesen jag sist var ner nu.

Dela detta:

Tiden går så fort, nästan för fort..

Idag är det 11 månader sen som pappa dog och det är ett år sedan som han blev så sjuk i lunginflammation. Tack vare lunginflammationen så gick det så mycket snabbare för hans lungor att ”dö”. Han hade idiopatisk lungfibros innan han fick lunginflammationen och det gjorde allt så mycket värre.

Jag kommer ihåg den tiden så väl, den sista månaden som pappa fick leva. Det var en ren plåga att se han bli sämre och sämre och jag är så glad att syskonen slapp se det.

Jag är så glad att jag var och åt middag hos pappa samma dag som han åkte in akut igen en sista gång. Jag är så glad att jag hann till sjukhuset någon dag efter han åkt in och krama honom och prata en liten stund innan han sövdes. Sista kramen, sista gången vi pratade med varandra. Dom var precis på väg att söva och lägga honom i respirator när jag kom till IVA.

Pappa ville inte att jag skulle komma in men läkaren som ringde mig bad mig att komma in ändå då det var bäst så.

Det märks att 1 årsdagen börjar närma sig, jag har börjat gråta igen lite varje dag. Det är nog lite därför som jag har shoppat en del senaste tiden också, ett sätt för mig att hantera allt som hänt. Pappas död, farmors död.

I slutet av denna månad tänkte jag ta mig till stan och köps några cider och nåt mer på Systembolaget. Sen kommer jag ha en kväll med att lyssna på musik och se på konserter, så som jag och pappa brukade göra några gånger om året. Jag kommer även passa på att gå till minneslunden och lägga en blomma 2 maj.

Dela detta:

Besök

Igår morse vaknade jag runt 07 av att det lät ute, det lät som ungefär som när snö faller från taken, Jag kunde inte somna om alls. Låg i några timmar och försökte få lite mer sömn. Men det där ljudet fortsatte. Så, jag klev upp och kika ut mot min franska balkong, där satt en duva. Det var troligtvis den som hade stört mig. Jag öppnade balkongdörren litegrann för att få bort duvan. Duvan flög bara iväg till ett annat räcke, där den sen satt och kollade mot mig.

Berättade för S igår på Skype om detta. Han frågade om jag visste vad det var?  Först sa jag pappa men kom på farmor ganska med en gång. Ja, det var farmor S hade tänkt.

Vem vet? Kanske var det farmor som gjorde ett sista besök hos mig? För att säga farväl?

 

Någon dag efter att pappa dog så vaknade jag tidigt och kände då doften av rakvatten precis vid huvudänden av sängen. Jag har aldrig känt den doften där förr. Det var så starkt och påtagligt.

Ja, jag tror på det övernaturliga.

Jag tror på att våra närmaste kommer till oss i någon form efter döden för att säga hejdå eller bara visa att dom fortfarande finns.

Om jag har haft en av mina jobbigaste dagar så har jag alltid haft besök av pappa i mina drömmar. Jag har aldrig förr drömt om pappa så mycket som jag gjort det senaste året.

 

 

Dela detta:

Vad det känns konstigt att varken farmor eller pappa längre finns i livet

För det mesta så tänker jag inte alls på det, på dagarna. Men på kvällstid och då jag lagt mig så tänker jag väldigt mycket på pappa. Självklart kommer ju tankarna på farmor också, men inte alls lika mycket och det är inte lika jobbigt. Farmor var ju gammal och sjuk och dement, så det var ju bara en tidsfråga.

Pappa fick ju den jävla sjukdomen IPF… Pappa som annars var i god fysisk hälsa och var nästan aldrig sjuk. Jo, han hade ryggskott någon gång om året, han har haft magsår två gånger varav ena gången var blödande. Även diabetes 2 men som han med hjälp av LCHF fick bukt med. Men, han  hade aldrig nån förkylning, aldrig influensa, aldrig feber, aldrig har jag hört han hosta förut, aldrig huvudvärk. När han började be mig om Treo så förstod jag ju att nåt måste vara fel. Han fick sån huvudvärk på grund av sina andningssvårigheter.

Det jag minns med pappa som hade med hälsan att göra är annars hans psykiska hälsa, han mådde ju väldigt dåligt från och till i hela mitt liv.

Snart är det ju 1 år sen som pappa dog också. Jag tänkte ta mig iväg till stan runt 1 årsdagen, köpa en blomma och gå till minneslunden. Sen till Systembolaget och köpa några öl som jag minns att han gillade samt lite cider för att sen ha en kväll där jag lyssnar på musik han gillar, ser konserter med artister/grupper han gillade. Vi gillade ju för det mesta samma sorts musik dessutom. Jag kommer med andra ord ha en ”minnas pappa dag”. Jag dricker väldigt sällan alkohol, men ibland och nån gång om året känns det värt det.

 

Dela detta:

Begravning

Farmors begravning var mycket fin. Den var ganska personlig. I början spelades en dansbandslåt på orgel och så även på slutet. Farmor brukade vara iväg och dansa ofta förr och dansband var det enda hon lyssnade på så det passade så bra. Det var bara vi i närmaste släkten som kom på begravningen, behövdes inga fler än så.

Det blev ju självklart väldigt känslosamt, när prästen delade mig sig av minnen som en arbetskamrat till farmor haft och delat med sig av till prästen för några dagar sen, när han berättade hur mycket farmor hade saknat och sörjt sin Axel sin sista kärlek..

Jag satt och tänkte så mycket på pappa också så jag var nära att behöva resa mig upp och gå ut en stund. Det blev helt enkelt för mycket för mig med att ha förlorat dom två som stått mig allra närmast under så kort tid. Det skulle ju ha varit farmor som dog före honom, inte tvärtom. HAN skulle ju ha suttit vid mig.

Finns många fina minnen som man har när det gäller farmor. Dom kan ingen ta ifrån mig.

Det var skönt att få säga hejdå, att få ett avslut.

Tänk att hon ändå blev 90 år!

Hoppas att du har det bra nu och är tillsammans med pappa var ni nu än är.

Dela detta: