Dagarna

Jilinas snapshots

Andra promenaden för denna vecka. Skulle nog haft svalare jacka för det blev väldigt varmt. Lyssnade på ljudbok via appen BookBeat (tog två veckor gratis) denna gång.. Brukar ju annars lyssna på musik.

Jilinas snapshots

Spenatsoppa igår och idag till middag. För att vara första gången på evigheter (sen början av 00-talet) som jag gjort egen soppa och inte köpt sånt pulver så blev det ändå okej. Spenatsoppa var det sista jag åt tillsammans med pappa, jag är så glad att jag var till honom den dagen. Han lagade mat fastän han knappt orkade med nåt alls.. Envis 🙄❤️.

Städning, psyk, sorg, ensamhet

Jag ger upp den där 30 dagars utmaningen. Jag har verkligen inte haft lust att blogga så mycket och dessutom totalt glömt bort att uppdatera bloggen vissa dagar. Jag har haft en jobbig period igen och då blir bloggen oftast lidande. Jag borde ju egentligen skriva JUST NÄR JAG INTE MÅR BRA men jaja nu har det blivit att jag inte skriver alls.

Idag har jag städat, chockar mig själv lite varje gång det görs. Jag har dragit ut på det lite med tanke på att jag väntar på nya soffan och att jag skänkt både marmorbord och gamla soffan så det har ju gåtts med skor inne. Dessutom så är ju städning inget jag bryr mig i när jag inte mår bra.

När det gäller min psykiska hälsa så har jag fått höra att jag borde skaffa någon att prata med… Jag känner att jag inte behöver det. Mina “perioder” är hanterbara, jag skär mig nästan aldrig längre (bara vid väldigt grov ångest vilket händer knappt en gång om året), jag skulle betala några hundra för en timmes tystnad… Jag har svårt att prata med andra om mina känslor och jag har alltid haft det så. Det hjälpte ju inte alls förr när jag var till psyk mest en gång i veckan, jag satt ju tyst hela tiden. 

Om jag vill ha kontakt med nån på psyk så fixar jag det på eget initiativ, jag gör det inte för att andra som knappt träffar mig säger och tycker en massa. Jag får alltså inte agera som jag gör på grund av sorgen. Nej, jag skyller inte nåt beteende på sorgen men man måste ändå förstå att en del är min hantering av pappas död. När jag mår dåligt så kan jag vara elak och det måste ju en del fattat vid det här laget efter snart 35 år. 

Jag är även så jävla ensam här i Östersund. Ingen som står mig nära finns kvar här, (nej jag kan inte flytta till S än, diverse anledningar jag inte går in på men bara så ni inte behöver ifrågasätta mig), farmor finns ju men hon är ju så pass dement och inte alls sig själv och går inte att prata med ens. 

Andra har ju sina respektive, vänner… Jag har som inga alls. Men det är så svårt för mig att få ALLA ANDRA att faktiskt förstå mig, lite i alla fall. Jag har ingen här uppe som kan komma till mig och jag kan prata med och då menar jag familj. Men jag får väl skylla mig själv, ingen förutom S vill väl vara i närheten av mig.

Farmor och pappa

Jilinas snapshots

När jag vill plåga mig själv. Men ändå skönt att läsa i den ibland. Alla som jobbade och skötte om pappa skrev i den. Dom skrev varje dag vad dom gjort, hur han mått etc.
Även jag, Jessica och Lillemor(släkting) skrev lite. Ett jobbigt men ändå ett fint minne att ha. Min Stefan ska skriva ut en bild på pappa som jag ska sätta in i denna och göra ett avslut. En bild där han mådde bra, innan han blev så sjuk.

Jilinas snapshots

Jaha…Nu då? Ångrar lite att jag skänkte soffan redan nu. Men ändå såååå skönt att slippa den redan. Sen hittade jag ett eluttag som jag totalt hade glömt bort 👏. Nu är det bara väntan som gäller och det känns som att 23 oktober är så långt bort just nu.