Besök på akuten

I några dagar nu så har jag haft ont vid naveln, jag har aldrig haft så förr och i fredags kväll efter samtal med 1177 bestämdes det att jag skulle ta mig till akuten. Det känns mest när jag böjer mig framåt, känns som att det är nåt som trycker hårt mot naveln.

Mina symptom minus att jag inte var illamående eller hade feber, tydde på blindtarmen. Igår hade jag även en svidande känsla på höger sida magen. Jag tog bussen in vilket gick bra. Sen kom jag in direkt då det knappt var någon på akuten då jag kom. Prover togs. Sen väntan i flertalet timmar. Sen undersökning av magen av läkaren och jag blev hemskickad. Jag åkte vid 21 och kom hem strax före 03. Innan jag fick åka hem fick jag veta att jag skulle komma tillbaka på lördag morgon för att ta nya prover.

Jag kom till sjukhuset igen vid 09 tiden sen fick jag åka hem strax innan klockan 16.

Jag fick göra en CT på magen igår, en sån kontraströntgen. Det var så obehagligt när kontrasten kom in i kroppen. Ni som inte vet: man blev varm, riktigt varm. Kommer som uppifrån och sprider sig ner mot benen, Det känns som man kissar på sig också. Men det går över fort.

Dom hittade ingenting, förutom att sänkan var lite hög när jag kom in i fredags kväll men den hade sänkts när jag kom tillbaka. Men ändå konstigt att jag har detta vid naveln. Det är ju tur nog inte blindtarmen. Om jag mår sämre skulle jag bara komma in igen.

Det blev drygt 14 timmar totalt som jag spenderat på akuten under ett dygn. Det var så långtråkigt och jag var ju dessutom ensam.

Det blev lite jobbigt att vara på akuten och speciellt när jag skulle gå till röntgen. När man är vid hissarna för att ta sig till röntgen via akuten på Östersunds sjukhus så är man bara några meter från intensiven, jag har ju dåliga minnen därifrån sen knappt ett år tillbaka. När jag kom tillbaka till akuten från röntgen fick jag ställa mig och bara ANDAS en stund…

Som sagt var så hittades ingenting och det känns ju ganska dumt att ha varit iväg. Men jag söker sällan vård. Söker jag vård så är det för att jag verkligen tror det är nåt och är orolig. Jag ringer inte ens 1177! Bättre att kolla upp än att låta bli och fortsätta oroa mig faktiskt.

Förlåt för bilden om ni inte tål blod.

Dela detta:

Ett av mina sämsta beslut!

Jag vet inte om jag någonsin har berättat om mitt beroende?

För några år sedan så var jag beroende av Tramadol. Verkligen BEROENDE.  Jag trodde att jag mådde bättre psykiskt när jag hade tagit några varje dag, men det var ju helt tvärtom!

Det började med att jag var hemma själv och mitt nu ex var hos en kompis i några dagar för att låta mig få vara ensam. Han hade Tramadol på recept på grund av sin smärta som han dras med. Jag mådde inte bra ena dagen och jag tänkte jag skulle ta mitt liv. 6 Tramadol skulle nog räcka till det.

Jag tog tabletterna, ringde mitt ex som bara sa ”Sov gott. Det enda som kommer hända är att du blir dåsig och kommer somna, inget värre än så”. Han hade rätt.

Men dessa 6 tabletter skulle jag ha låtit bli, tyvärr så ville känna den där känslan igen som jag fick. Igen och igen och igen. Lite dåsig, varm, ”skön”, så jag frågade M om jag fick någon mer. På grund av mina raseriutbrott (som faktiskt blev mycket värre av Tramadol) så vågade han ju inte göra annat än att ge mig det jag ville ha.

Från att ha knappt ens velat ta i en tablett om det så vore Alvedon till att bli beroende av Tramadol gick fort.

Mitt beroende höll i sig i flera år och jag tog fler och fler åt gången. Jag blev väldigt tolerant mot Tramadol så ibland då jag tog 10 st 50 mg åt gången så kände jag knappt av dom.

Jag blev skjutsad till psyk en gång av polisen, där sa jag att jag hade tagit 10 Tramadol. Jag vill ju vara ärlig. Tänk om jag blev inlagd och dom gav mig nåt att sova på? Det hade kunnat sluta illa faktiskt. Jag blev nu inte inlagd.

Vändningen kom när jag och M gjorde slut. 

Jag hade ju inte tillgång till tabletterna längre och jag fick ju sluta med dom. Det tog några veckor och sen var jag fri det värsta. Men dessa veckor var allt annat än roliga.Jag tog mig ur beroendet helt själv. Jag har ju ibland önskat att jag fått ta i alla fall EN tablett, men tänker att det inte är någon idé då jag säkert skulle bli beroende igen. Under tiden som jag var beroende så trodde jag ju att jag aldrig skulle klara mig utan, men det gör jag ju.

Jag mår så mycket bättre nu. Känslan att inte tänka att jag måste ta några tabletter varje dag för att ”funka” är så underbar. Jag har någorlunda rutin på när jag lägger mig (även om jag inte somnar förrän flera timmar efter jag lagt mig), jag har inte fel på dygnet. När jag tog dessa tabletter kunde dom hålla mig vaken i över 1-2 dygn. Sen sov jag bort hela dagarna, var vaken nätter och så höll det på länge.

Tramadol är rena skiten. Lätt att bli beroende av. 

 

 

Dela detta:

Pappas stereo

Jag har bestämt mig för att spara pappas stereo. Den är troligen inte värd så mycket ändå. Skulle väl vara högtalarna som är värda nåt och som är det som är det nyaste han hade, men resten är sånt han har haft i flera år nu. Slutsteget eller försteget har han haft sen i början av -00 talet, kanske båda är lika gamla… Min S kan hjälpa mig att få ihop/upp stereon när han är till mig nåt framöver. Jag har ju kunnat försöka själv, men högtalarna och slutsteget väger bly. Alla kablar drogs ju ut från allt också eftersom det var ett enda trassel, så det blir ju lite av ett testa testa testa (jag kan få ihop det mesta av det men högtalarna är det värre med).  Jag kan ha stereon den där mitt datorbord står nu, jag sitter ju ändå aldrig där. Det får helt enkelt bli en musikhörna för mig. Jag har ju en del annat som är just musik där redan nu.

Ja, min pappa var en hifi-nörd. Han hade ett mycket stort intresse för hifi i många år. Först var det fiskar och akvarium men det blev en paus med det och sen blev det hifi istället. Sen återgick han till akvarium igen. Akvarium och hifi är det jag tänker på oftast när jag tänker på pappa.

Det kanske låter lite sjukt men jag har länge tänkt vad jag vill ha från pappa den dag han dör. Det är en gammal gjutjärnsgryta och hans stereo.

Litografin har jag fått av pappa, den sista födelsedagspresenten jag fick av honom.

Dela detta:

Inget kalas för mig…

Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag ska iväg och fira farmor på lördag tillsammans med min farbror och kusiner.. Men jag tror att jag skippar det. Jag skulle ändå känna mig så utanför, precis som jag alltid gör oavsett om det är sk nära familj eller släkt… Orkar inte med det. Lika bra att jag stannar hemma. Min farbror ställde ju knappt ens upp när hans bror dog, hjälp med att sälja bilen det enda. Kommunikationen var via sms och det var en han kände som köpte bilen och kom och kollade den, min farbror såg jag inte röken av alls i fjol.  Han kom aldrig och hälsade på och frågade inte ens om jag behövde han hit. Ett sms med beklagar sorgen och bäst det som hände. Sk släkten min kan dra åt helvete! Dom har ju ändå aldrig brytt sig i mig, varken på pappas sida eller mammas… Jag är den som tillsammans med pappa har fått stå utanför… Släktens svarta får.

 

Dela detta:

Vilken skitdag jag har…

…Det blev inte bättre av att gå och handla lite mat heller. Började svettas och känna mig väldigt lättretlig i kön vid kassan. Kändes som att alla jag såg på vägen till och från affären glodde på mig och dom som skrattade, skratta åt mig. Jag vet att det inte är så att dom glor eller skrattar åt mig MEN DET HAR HÄNT förr så inte så lätt att försöka släppa tankarna. Panikångest på vägen hem… Så skönt få komma hem och bara lägga mig i soffan och ANDAS! Jag vet att jag är tjock, att jag ser hemsk och äcklig ut så inte så konstigt om folk glor! Sen gör det ju inte saken bättre heller att mitt jäkla så kallade storkbett syns så väl när jag är varm eller är på dåligt humör.

Jag var hemma en stund och åt lite mat, sen iväg till affären igen för att köpa Treo. Hade inte råd att köpa då jag var iväg första gången men det ordnade sig tack vare en snäll bror jag har. Det kändes lättare att komma ut andra gången, kände inte av någon panik alls.

Jag tror att jag ska börja lyssna på musik igen varje gång jag är ut. Det underlättar så himla mycket. Jag har bara inte känt nåt behov av att ha med hörlurarna ut på länge nu.

 

Dela detta:

Jaha, nu då?

Den här veckan har jag inte mått så bra alls psykiskt, vilket har märkts på hur mycket jag sovit, hur lite jag gått utanför dörren, att jag har nätshoppat lite. Jag shoppar mest då jag mår skit och det var stor anledning till att jag hamnade hos Kronofogden och sen fick skuldsanering. Jag har lärt mig nu  att ha mer koll på vad jag handlar och för hur mycket efter dessa 5 år som jag hade skuldsaneringen. Det har ju hjälpt att ha en förvaltare dessa år. Jag är ju sen en tid tillbaka fri förvaltare men har nu god man istället vilket är mycket friare att ha.

Idag (läs söndag eftersom bloggen krånglade när jag skulle publicera detta) sov jag precis hela dagen och nästan hela kvällen, tog inte ens Theralen när jag lade mig natten till idag. Jag vaknade med huvudvärk vid 22 tiden när S skickade sms om att han var hemma från bandyn. Jag blev lite chockad ska jag erkänna, att klockan var så mycket. Sist jag kollade vad klockan var så var den runt 12-13 tiden. Jag behövde väl sova helt enkelt. Huvudvärk är ju inte så konstigt med tanke på att en hel dag har gått och att jag inte fått i mig vare sig vätska eller någon mat. Jag har tagit min sista Treo så den hjälper lite samt ätit lite turkisk yoghurt.  Men nu då? Jag får väl vara vaken hela natten och kanske sova lite mitt på dagen imorgon.

Jag ska se på en del serier inatt, Beverly Hills 90210 och Criminal Minds. Förstnämnda visas på Viafree för den som inte visste det redan. Jag blev så himla glad när jag fick notis på telefonen att dom lagt ut Bevvan. Bevvan och Melrose Place är ju två serier som jag alltid kollade på under 90-talet. Så hoppas MP läggs ut med snart.

 

 

 

 

Dela detta:

Pappa, sorg och tankar

Det sista jag skrev till pappa på Messenger? Att jag köpt en jeansjacka och skickade bild på den. Det var det sista. Men ändå glad att det inte var den allra sista kontakten. Jag hann ju med att åka till intensiven då dom skulle söva honom och lägga i respirator. Jag hann in, ge en kram, prata lite med honom.

Det om jackan är nåt jag kan haka upp mig på. Men hur tusan skulle man veta att pappa skulle dö drygt 1,5 vecka efter? Att han skulle sövas tidigt på morgonen efter vi skrev?

Jag hakar även upp mig ibland på vad jag tog och inte tog från lägenheten. Varför? Jag har det jag ville ha, sånt pappa säkert velat att jag skulle ha. Jag hade ju absolut inte ens kunnat ta så mycket mer än jag tog. Jag tog sånt jag har nytta av.

Jag har inte mått så bra nu igen på någon vecka och som vanligt har jag ofta drömmar om pappa. Det är som att han kommer till mig då jag inte mår bra, att han vill visa att han fortfarande finns kvar om än inte i fysisk form. Som att han vill trösta mig.

Om inte så många månader har det gått 1 år sen den värsta dagen i mitt liv. Pappa som är den som stått mig allra närmast, som förstått mig mest av alla. Det gör fortfarande väldigt ont i mig. Jag får fortfarande för mig att jag ser hans bil ibland (kan vara liknande form  i nån blå/mörkblå nyans).

Det känns ju ändå lättare nu än för kanske 6 månader sen.

I början tog jag sömntabletter som fanns i pappas lägenhet, det var samma som jag haft själv men dubbel styrka och pappa hade säkert sagt att det var ok att jag tog dom. Att jag kunde få sova dom första 14 dagarna var så skönt. Hade jag inte haft nåt att sova på hade jag nog mått sämre, fått fel på dygnet.. Nu har jag ju eget att sova på, vilket jag tar endast då jag känner att jag kan behöva det.

Dela detta:

Sömnlöst

Jaha, en natt igen som jag inte kan sova. Men det gör inget, jag kan sova lite under dagen. Jag har sysselsatt mig med att se på serier (Chilling Adventures of Sabrina och You), samt fixat om på bloggen. Att jag gjort om igen ser ju du som läser min blogg ofta. Jag har bett S att fixa en ny header åt mig också, men återstår att se när han gör den. Jag har ändrat till en tillfällig nu, men det kommer vara samma stil på texten och lite roligare utseende. Har sagt till S hur jag vill att den ska se ut, han är bra på att förstå vad man menar. Passade på att öka storleken på texten för inläggen också, jag tyckte själv att den var lite liten innan och det känns mer lättläst nu.

Dela detta:

Dags att försöka igen

136,8 kg väger jag nu. Inte så farligt med cirka 3 kg viktuppgång sen pappa dog.. En del av det är säkert bara vätska också. Har som inte brytt mig i så mycket vad jag äter bara jag äter  nåt vissa dagar. Nu ska jag ta tag i vikten igen och hoppas på väga 125 när året är slut, måste sätta realistiska mål. Dessutom känns det nog lättare att gå ner nu då jag också vet att jag har pengar till nya kläder när jag behöver det, det vill säga kan köpa mer än ett par nya byxor .. Unna mig nytt.
 
Jag kör äggfasta nu för att komma igång, sen LCHF strikt. Kör strikt då jag tycker det är så enkelt, typ kött och fett och nåt grönt som ruccola eller annat som får plats under 10 kolhydrater om dagen.
 
Min mage mår bäst på LCHF kost. Min mage har varit kaos den senaste månaden. Mår bra överlag på LCHF.
 
MEN jag kommer tillåta mig att äta chips eller nåt annat om jag är i en svacka. När jag har nån dag då jag mår skit vill säga.
Jag vill inte försöka gå ner i vikt för att jag måste, jag gör det för jag vill och inför framtiden.
Dela detta:

Högtiden jag avskyr allra mest och än mer nu

Snart är den här, den dagen jag bävat inför sen flera månader tillbaka. Det brukade ju bara vara jag och pappa som firade jul ihop senaste tiden. Ja, S var ju upp och firade med mig och pappa för två år sen.. Men annars var det mest jag och pappa. Jag har inte mått så bra den senaste tiden och det har nog mycket att göra med att jag saknar pappa samt att jag också har en del dåliga minnen sen år tillbaka när det gäller julen. Jag har varit så trött och sovit en massa.  Haft mer huvudvärk igen också. Jag har sovit massor utan att ha tagit Theralen. Har tagit Theralen kanske två gånger dom senaste 14 dagarna, men det ska inte göra mig så här trött som jag har varit.

Jag tänker inte på saknaden så mycket faktiskt. Men jag är ganska säker på att mitt mående senaste tiden har med just pappa att göra.

Imorgon kommer jag vara helt ensam. Nog för att jag valt det själv, men det känns ändå tråkigt.

Fy vad jag avskyr denna högtid.

Har köpt massa juleskum, choklad och julmust. Har massa mat. Så ska äta massor.

Dela detta: