Att kunna skriva på Messenger gör så mycket

Skriver och uppdaterar lite på messenger, vad jag gjort. Vad som sker runt om honom (pappa) Hur jag mår. Gråter. Jag vet att jag inte får nåt svar, men det är ändå skönt att kunna ha detta.

Jag drömmer om pappa väldigt ofta. Drömde aldrig om honom innan han dog. Känns som att han kommer till mig i mina drömmar, tröstar och visar att han finns ändå men inte fysiskt. 

Jag kom på nu då jag skrev till pappa varför jag fått panik på bussen två senaste gångerna jag varit till Lidl. Det är nog mycket pga minnen. Han brukade ju köra mig dit, när han hade bensin vill säga. Han körde mig dit torsdagen innan jag var hem och åt hos honom den där allra sista gången.  Jag handlade lite åt honom då.  Inte konstigt om jag mår skit … Känner mig nervös hela tiden innan och på bussen, nära panikattacker. 

Idag var jag nära panikattack bara att se namnet på hållplatsen man kliver av på om man tog bussen till pappa. Krävs så lite vissa dagar. 

Då jag satt på bussen på väg till Lidl idag då kände jag paniken komma. Oftast värst när det bara är några hållplatser kvar innan jag sks kliva av. Jag skrev ”panik panik panik” till  S på Viber varpå han ringde upp mig kort efter.  Jag ringer inte honom när jag vet att han är i ateljén. Det gick bättre när jag fått prata lite med S och sen kommit in på Lidl.

 

För det mesta går det bra för mig på dagarna.  Ingen panik, ingen gråt. Men som sagt, vissa dagar är sämre än andra. Men det är ju inte så konstigt.

När jag nu skrev till pappa på messenger så skrev jag att jag är förvånad att jag tagit det så bra ändå. Jag var så säker på att jag skulle behöva läggas in på psyk. Det är ju skönt slippa inläggning dock. Första nätterna hade jag sömntabletter annars hade jag inte fått sova alls.

 

 

Fy fan vad du är saknad pappa!

Drömmer om pappa

Inatt hade jag flera drömmar om pappa. Det är så jobbigt när jag har dessa drömmar då alla är om samma sak dvs att han kommit tillbaka, att han inte alls dog, att det bara var nåt vi trott. Jag har oftast varit i hans lägenhet i drömmarna  och så kommer han helt plötsligt. Eller så skriver han till mig på messenger och frågar om jag vill ha skjuts till Lidl eller om jag har pant han kan få. 

 Jag grät en del inatt innan jag somnade och jag börjar se ett sammanhang. Varje gång jag gråtit då jag lagt mig så har jag drömt om psppa. Det är som att han kommer till mig i drömmen, visar sig i drömmen, och vill trösta mig. 

Älskade fina underbara pappa. Vad jag saknar dig. 

Älskar dig för evigt. 

Rensat igen

Jag har rensat lite i köket. Det känns skönt att ha fått det gjort då det har behövts länge nu. Sånt som är trasigt, sånt som bara stått som jag inte använder. I ett skåp hittade jag ett paket socker och ett paket hårdbröd, jag har ingen koll på vad jag har.

Rensade och gjorde fint i kastrullskåpet. Jag behövde plats för min gjutjärnsgryta som jag har efter pappa. Jag vet att pappa ville att jag skulle ha den och jag har ju själv velat ha den i många år, till och med mamma visste det. Nog för att den är fin och kan stå framme men det finns som ingen plats för det. När jag rensade i det skåpet så hittade jag två gjutjärnspannor, jag trodde att jag bara hade en. Även ett tredje durkslag och en kökshandduk med GW på (farmors initialer).

Det känns så himla skönt att få bort lite saker.

Om cirka en månad ska jag göra mig av med badrumsmattan och dörrmattan också. Badrumsmattan har jag haft i 10 år så det är på tiden att jag köper en ny. Jag ska på Rusta tillsammans med S och köpa nytt av det.

Det känns bra att ha nåt litet att fokusera på varje dag senaste två månaderna, det blir inte att jag tänker så mycket på pappa då. Jobbiga tankar kommer då jag har lagt mig och det är mycket därför som jag numera läser ett tag och sen lyssnar på podcast när jag har lagt mig för natten, jag har igång podcast hela natten då jag känner nån slags trygghet med att ha ljud i sovrummet och jag sover faktiskt lite bättre med det. 

Läst bok: Himlen kan vänta av Lotta Gray

Beskrivning:

I Himlen kan vänta skriver Lotta Gray rakt och personligt inte bara om åren med cancer, utan också om känslan av utanförskap och den ständiga viljan att vara till lags och passa in. Om äktenskapet och drömhuset, det Lotta kallar luftslottet, den tunga skilsmässan och livet efter sjukdomen.

Valborgsmässoafton 2008 drabbas den prisbelönta bloggaren och vimmelreportern Lotta Gray av svåra magsmärtor. Hennes man, tvåårige son och vänner går till brasan medan hon ligger och vrider sig i sovrummet. På natten ringer hon ambulansen. Hon åker in ensam, får diagnosen tjocktarmscancer och opereras omgående.

På hösten får Lotta beskedet att cancern har spridit sig till levern. Sedan följer fyra år av tung behandling. Hon fortsätter släpa sig till jobbet och vägrar vara sjukskriven om hon inte absolut måste. Känslan av ensamhet blir starkare liksom frustrationen över att inte kunna ta hand om sonen Lennox. Lotta kommer allt längre ifrån både man och barn. På sin blogg Vimmelmamman berättar hon om kampen, både den privata och den mot sjukdomen.

Genom att dela sin livshistoria hoppas Lotta kunna stärka andra som går igenom en svår sjukdom eller kris. Hon vill få oss att våga sträcka ut handen och se bakom den till synes lyckliga fasaden och att aldrig ge upp. Lottas motto är: You can. End of story.

Vad jag tyckte:

Jag läser böcker väldigt sällan nu för tiden. Inte ens en bok i månaden, vilket känns lite trist. Jag började läsa denna bok dagen då jag fick hem paketet från Adlibris med denna och en annan bok. Det var några månader sen nu. Men igår bestämde jag mig för att jag skulle ta och läsa ut boken, jag hade då drygt 150 sidor kvar. Det slutade med att jag knappt kunde lägga undan boken.  Boken var/är alltså bra enligt mig. Det var stundtals jobbigt att läsa boken men med tanke på att vi redan vet hur det gått för Lotta så kändes det lättare att läsa ut den. Hon klarar sig ur cancern alltså. Den är ganska lättläst och väldigt korta kapitel vilket jag uppskattar. Jag läser helst verklighetsbaserade etc böcker nu eftersom “det ger mig mer”.

Igår mådde jag inte bra alls

Jag hade huvudvärk och kände mig allmänt dålig. Jag tog ett bad på eftermiddagen och fick ha så varmt som jag kunde och ändå frös jag. Idag mår jag mycket bättre, fast jag vaknade upp med likadan huvudvärk som jag hade igår. Treo hjälpte inte ett dugg igår så jag testade Alvedon idag istället och det hjälpte tack och lov.

Jag har varit iväg och handlat lite idag. Det blev inget Lidl eftersom jag inte orkade ta mig iväg. Jag har även städat lite i köket, vilket har behövts. Köksbordet har varit fullt av saker från pappas lägenhet men det har jag plockat undan nu. Det spelar ju egentligen ingen som helst roll att det ligger massa saker på köksbordet eftersom jag ändå aldrig sitter där, men det är skönt att ha det fint och städat.

Apropå pappa så behöver jag inte vara in till hans lägenhet mer alls nu. Jag behöver bara lämna nycklar sen då det behövs, men det kan jag ju be nån göra åt mig. Nycklarna ska tydligen lämnas i samband med besiktning av lägenheten (jag har frågat Rikshem). Annars är det bara  förrådet ute som ska tömmas, men det får jag hjälp med nästa vecka  av en granne till pappa. Grannen har varit till hjälp sista tiden och jag uppskattar det så mycket. Jag har flera jag kan fråga om jag behöver hjälp med nåt, alla har tagit kontakt med mig och sagt att det bara är att höra av mig. Det är så uppskattat. Det märks att pappa hade många fina vänner. Det är bara det att jag är så dålig på att be om hjälp, även fast folk säger åt mig att höra av mig.

I natt grät jag mig till sömns…

…Men det är ju nåt jag  får stå ut med. Det händer inte ofta utan bara några gånger i veckan om ens det.

Så fort jag börjar tänka på pappa så tänker jag på när jag och min syster var och såg honom den där sista gången och PANG så börjar jag gråta och det länge. Oftast är det då jag gått och lagt mig.

Ser framför mig hur han bara ligger där. Det kändes så overkligt. Jag är ändå glad att jag tog det beslutet att se honom.  Jag ville se honom så fort mamma ringde mig och berättade han att inte längre levde.

Han såg så fridfull och lugn ut. Hade ett lätt leende på läpparna.  Det sistnämnda försöker jag tänka mer på än tankarna på hur det såg ut där han låg på intensiven med slangar och sladdar och man såg hur jobbigt han hade det även i sömnen, första dagen såg han ut att ha det som mest jobbigt. Det är jobbigt att se honom framför mig död, men det är jobbigare med tankarna hur det var på sjukhuset. Jobbigare att tänka tillbaka på hur sjuk han var sista tiden.

Det är ju i och för sig bra att jag får gråta ut ordentligt och inte bara dessa smågråt då och då under dagarna. Ofta gråter jag på grund av sorgen så klart men jag gråter även en del gånger av lättnad. Lättnad för att han slipper lida mer, lättnad för att jag slipper oroa mig mer för honom nu.

 

…….

Du som läser min blogg får stå ut med att det mesta längre inlägg jag skriver är om pappa och hur jag mår nu. Jag har min blogg för att skriva av mig.  Jag stod även pappa väldigt nära så inte så konstigt då att jag vill skriva av mig då och då. Inte för att jag ska behöva be om ursäkt för detta.

Städning och tömning av dödsbo

När pappa blev sämre och sämre sista tiden så såg jag ett behov hos han och det var att få hjälp med städning. Först grovstädning i hela lägenheten och sen hjälp någon gång i veckan. Han klarade ju knappt av att resa sig ur soffan vissa dagar utan att få syrebrist och på det huvudvärk. Han fick hjälp med städning och skulle få en gång i veckan. Det blev en gång… Men ja…. Det blev ju inga fler gånger på grund av hans död.

Jag har ju varit till pappas lägenhet nu flera gånger efter det att han dött. Jag har dammsugit lite, det allra värsta. Plockat ihop och rivit sönder och slängt en del papper. Tömt akvarier så dom står med endast hälften av vattnet kvar i alla tre (orkade inte mer då det är stora akvarium). Frostat ur frysen.  Men jag orkar inte helt inte ta tag i mer än det. Jag mår allt för dåligt om jag spenderar några timmar där.  Därför är det ju perfekt att det finns hjälp med städning/tömning av dödsbo.   Jag är ju som helt ensam här i Östersund men gör det bästa jag kan. När man som jag är väldigt ensam med det mesta och speciellt när det gäller tömning av dödsbo är det ju perfekt att man kan anlita någon som kan göra det åt en.

Circla är ett företag som hjälper till med dödsbo, men dom går att anlita till mycket mer än så. Synd bara att dom inte finns i närheten av mig.

Jag är glad att pappa inte hade mycket möbler som är nåt att spara. Han hade inte mycket som är nåt värde i. Hade jag behövt be  en vän eller fler om hjälp med tömning av lägenheten så hade det ju egentligen gått fort. Men jag hade nog inte klarat av det alls ändå, se alla saker och möbler som det mesta bara behöver slängas. Bättre att ge det uppdraget till nån annan i så fall.

Dessa små minnen

Minns när jag och pappa bodde i radhuset nästan precis där jag bor nu. Minns inte hur gammal jag var men kanske 12… Pappa hade två stora rostfria bunkar som han ibland brukade fylla med popcorn. Sen satt vi och såg på tv och proppade i oss popcorn och drack saft. Några gånger i veckan.

Ibland skickade han mig till affären för att köpa lösgodis. Alltid samma visa sen… Han åt så mycket så han blev spyfärdig och bad mig gömma godiset för han.

En gång då vi bodde i närheten av farmor i nedre Torvalla och jag var nog runt 14-16, så hade han köpt Fransk löksoppa på pulver. Den var så vidrig att det kommer vi ihåg än idag. Blev pizza till middag istället då.

Vi har ju en hel del minnen ihop, men dessa är sådana jag minns mest. Speciellt det där med löksoppan. Pappa har aldrig, vad jag minns, gjort äcklig mat. Men den gången orkade han inte laga mat och vi båda trodde ju att det skulle bli gott. Den SÅG god ut…

Pappa var riktigt bra på att laga mat och han älskade att testa på nytt och hitta på en hel del.

Jag kommer skriva fler inlägg med minnen. Det skulle bli ett alldeles för långt inlägg om jag skrev ner alla fina och bra minnen nu.

En vecka utan dig

Idag eller ja ikväll är det en vecka sen du lämnade detta liv. Det gör så ont i mig, jag saknar dig så jävla mycket pappa. Jag försöker trösta mig själv med att jag ändå hann med att ge dig en allra sista kram och det alldeles precis innan dom skulle söva dig och lägga dig i respiratorn. Jag försöker också trösta mig med att jag ju var hem till dig samma dag som du åkte in till sjukhuset igen, åkte in för sista gången, att jag fick hjälpa dig lite och att vi fick äta middag ihop en allra sista gång.

Jag fick veta att du egentligen inte velat att jag kom till intensiven den dagen du sövdes. Men jag tror ändå att du uppskattade det. Jag åkte in med en gång då dom ringde mig därifrån. Jag satt hos dig och höll dig i handen i flera timmar på måndagen, den dag du blev sövd. Jag höll din hand, klämde lite lätt, fick lite respons. På kvällen senare så kom Jessica från Göteborg och vi satt hos dig ett tag och höll handen. En stund höll vi din hand samtidigt. Vi kom till dig på tisdagen igen. Du verkade vara medveten av att vi var där för du reagerade då vi pratade, vi pratade om allt och ingenting. Jag tror att du gillade att höra oss prata bredvid din säng.

Jag har varit så arg. Så ledsen. Jag vet att det hör till sorgen att må som jag gör.

Men detta, att du fick dö, var ändå det bästa för dig nu. Du slipper lida mer både vad gäller din sjukdom IPF och din psykiska hälsa.

Du ska veta det pappa, att jag beundrar dig. Jag beundrar dig för att du har kämpat på i så många år med din psykiska hälsa. Så länge jag kan minnas. Det är inte många som hade orkat med det. Jag vet ju hur dåligt du har mått. Att du hade hoppet uppe om att få nya lungor. Du ville ju leva, älskade pappa.

Jag sålde dina fiskar väldigt fort. Dom har kommit till nya hem och har det bra. En vän till dig eller ja en du känner via Facebook åkte flera mil för att köpa flera av fiskarna. Han lägger ut bilder i din Facebook grupp och visar att dom har det bra. Det kändes jobbigt att sälja fiskarna, men hade du kommit hem igen så hade du ändå inte orkat med att ha akvarium längre, sköta dom. Jag vet att du hade uppskattat min hjälp med detta. Dom som kan med fisk och vet vad allt är värt fick hjälpa mig. Fiskarna var ju ditt “liv”, så jag vet att dom betydde väldigt mycket för dig. Jag ville inte att dom skulle dö. Jag ville att dom skulle få leva vidare. Jag vet hur stolt du var över dina fiskar.

Det är så många som saknar dig, älskade fina pappa. Men jag, Jessica och Stefan saknar dig så enormt mycket mer.

Det känns så jävla overkligt. Jag och Essa har varit och sett dig, men det kändes nästan inte som att det var du som låg där. Jag hade bestämt redan då jag fick beskedet att jag skulle se dig, jag hade ångrat det så mycket annars. Du hade ett litet leende, du såg så fridfull ut. ÄNTLIGEN slipper du lida. Du får äntligen sova.

Jag skriver till dig på messenger minst en gång om dagen. Jag vet ju att du inte läser eller kan svara, men det känns skönt att få kunna göra det.

Jag försöker vara stark, men det är så svårt. Lördagen innan du dog så fick vi beskedet att det såg dystert ut för dig. Jag började sörja redan då, jag visste redan då att du inte kommer vakna upp mer. Jag kände det. Jag gjorde då en playlist på Spotify med massa låtar som du gillar. Jag lyssnar på den listan varje dag. Jag kan ju inte undvika att lyssna på en hel del av den musiken heller då det är många låtar med som jag själv också gillar.

Tack för allt pappa.

Vila i frid pappa. Jag älskar dig.

:rose: QQ

Hjälpt pappa lite

Idag tog jag min en promenad ner till pappa, han frågade igår om jag kunde komma och hjälpa honom lite. Jag ställer alltid upp bara jag själv orkar. Det känns som en ren självklarhet. Jag fick handla lite åt honom på vägen, affären ligger ändå på vägen till honom.

Han mår verkligen inte bra, det är så jobbigt att se honom bli så slut av att bara plocka och rensa lite papper på vardagsrumsbordet. Att se och höra hans hostattacker.

Jag önskar så att han fick bli frisk NU. Att han får godkänt för transplantation, så han får nya lungor.

Nu mår han ju som han mår också på grund av att han inte är frisk helt från lunginflammationen. Tydligen är det vanligt med lunginflammation då man har den sjukdom han har, IPF. Så risken är ju att han åker på det fler gånger också. Men det finns visst ett vaccin mot lunginflammation, som vi hoppas att han kan få.

Han bjöd på middag, spenatsoppa med bacon och ägg. Riktigt gott. Jag har inte ätit soppa på väldigt länge.