Dessa små minnen

Minns när jag och pappa bodde i radhuset nästan precis där jag bor nu. Minns inte hur gammal jag var men kanske 12… Pappa hade två stora rostfria bunkar som han ibland brukade fylla med popcorn. Sen satt vi och såg på tv och proppade i oss popcorn och drack saft. Några gånger i veckan.

Ibland skickade han mig till affären för att köpa lösgodis. Alltid samma visa sen… Han åt så mycket så han blev spyfärdig och bad mig gömma godiset för han.

En gång då vi bodde i närheten av farmor i nedre Torvalla och jag var nog runt 14-16, så hade han köpt Fransk löksoppa på pulver. Den var så vidrig att det kommer vi ihåg än idag. Blev pizza till middag istället då.

Vi har ju en hel del minnen ihop, men dessa är sådana jag minns mest. Speciellt det där med löksoppan. Pappa har aldrig, vad jag minns, gjort äcklig mat. Men den gången orkade han inte laga mat och vi båda trodde ju att det skulle bli gott. Den SÅG god ut…

Pappa var riktigt bra på att laga mat och han älskade att testa på nytt och hitta på en hel del.

Jag kommer skriva fler inlägg med minnen. Det skulle bli ett alldeles för långt inlägg om jag skrev ner alla fina och bra minnen nu.

En vecka utan dig

Idag eller ja ikväll är det en vecka sen du lämnade detta liv. Det gör så ont i mig, jag saknar dig så jävla mycket pappa. Jag försöker trösta mig själv med att jag ändå hann med att ge dig en allra sista kram och det alldeles precis innan dom skulle söva dig och lägga dig i respiratorn. Jag försöker också trösta mig med att jag ju var hem till dig samma dag som du åkte in till sjukhuset igen, åkte in för sista gången, att jag fick hjälpa dig lite och att vi fick äta middag ihop en allra sista gång.

Jag fick veta att du egentligen inte velat att jag kom till intensiven den dagen du sövdes. Men jag tror ändå att du uppskattade det. Jag åkte in med en gång då dom ringde mig därifrån. Jag satt hos dig och höll dig i handen i flera timmar på måndagen, den dag du blev sövd. Jag höll din hand, klämde lite lätt, fick lite respons. På kvällen senare så kom Jessica från Göteborg och vi satt hos dig ett tag och höll handen. En stund höll vi din hand samtidigt. Vi kom till dig på tisdagen igen. Du verkade vara medveten av att vi var där för du reagerade då vi pratade, vi pratade om allt och ingenting. Jag tror att du gillade att höra oss prata bredvid din säng.

Jag har varit så arg. Så ledsen. Jag vet att det hör till sorgen att må som jag gör.

Men detta, att du fick dö, var ändå det bästa för dig nu. Du slipper lida mer både vad gäller din sjukdom IPF och din psykiska hälsa.

Du ska veta det pappa, att jag beundrar dig. Jag beundrar dig för att du har kämpat på i så många år med din psykiska hälsa. Så länge jag kan minnas. Det är inte många som hade orkat med det. Jag vet ju hur dåligt du har mått. Att du hade hoppet uppe om att få nya lungor. Du ville ju leva, älskade pappa.

Jag sålde dina fiskar väldigt fort. Dom har kommit till nya hem och har det bra. En vän till dig eller ja en du känner via Facebook åkte flera mil för att köpa flera av fiskarna. Han lägger ut bilder i din Facebook grupp och visar att dom har det bra. Det kändes jobbigt att sälja fiskarna, men hade du kommit hem igen så hade du ändå inte orkat med att ha akvarium längre, sköta dom. Jag vet att du hade uppskattat min hjälp med detta. Dom som kan med fisk och vet vad allt är värt fick hjälpa mig. Fiskarna var ju ditt “liv”, så jag vet att dom betydde väldigt mycket för dig. Jag ville inte att dom skulle dö. Jag ville att dom skulle få leva vidare. Jag vet hur stolt du var över dina fiskar.

Det är så många som saknar dig, älskade fina pappa. Men jag, Jessica och Stefan saknar dig så enormt mycket mer.

Det känns så jävla overkligt. Jag och Essa har varit och sett dig, men det kändes nästan inte som att det var du som låg där. Jag hade bestämt redan då jag fick beskedet att jag skulle se dig, jag hade ångrat det så mycket annars. Du hade ett litet leende, du såg så fridfull ut. ÄNTLIGEN slipper du lida. Du får äntligen sova.

Jag skriver till dig på messenger minst en gång om dagen. Jag vet ju att du inte läser eller kan svara, men det känns skönt att få kunna göra det.

Jag försöker vara stark, men det är så svårt. Lördagen innan du dog så fick vi beskedet att det såg dystert ut för dig. Jag började sörja redan då, jag visste redan då att du inte kommer vakna upp mer. Jag kände det. Jag gjorde då en playlist på Spotify med massa låtar som du gillar. Jag lyssnar på den listan varje dag. Jag kan ju inte undvika att lyssna på en hel del av den musiken heller då det är många låtar med som jag själv också gillar.

Tack för allt pappa.

Vila i frid pappa. Jag älskar dig.

:rose: QQ

Hjälpt pappa lite

Idag tog jag min en promenad ner till pappa, han frågade igår om jag kunde komma och hjälpa honom lite. Jag ställer alltid upp bara jag själv orkar. Det känns som en ren självklarhet. Jag fick handla lite åt honom på vägen, affären ligger ändå på vägen till honom.

Han mår verkligen inte bra, det är så jobbigt att se honom bli så slut av att bara plocka och rensa lite papper på vardagsrumsbordet. Att se och höra hans hostattacker.

Jag önskar så att han fick bli frisk NU. Att han får godkänt för transplantation, så han får nya lungor.

Nu mår han ju som han mår också på grund av att han inte är frisk helt från lunginflammationen. Tydligen är det vanligt med lunginflammation då man har den sjukdom han har, IPF. Så risken är ju att han åker på det fler gånger också. Men det finns visst ett vaccin mot lunginflammation, som vi hoppas att han kan få.

Han bjöd på middag, spenatsoppa med bacon och ägg. Riktigt gott. Jag har inte ätit soppa på väldigt länge.

 

25 år med Backstreet Boys

Idag är det 25 år sedan som Backstreet Boys bildades. Tiden går verkligen fort. Jag räknade ut hur länge jag har gillat dom och det är drygt 20-21 år av dessa 25.  Det är verkligen inte många så kallade pojkband som håller ihop så pass länge och dessutom fortsätter att göra ny musik. Ny musik släpps förresten i år och ny video för ny singel har nyss spelats in.

Med tanke på att jag har gillat eller ja ÄLSKAT denna grupp i så många år och att jag har i så många år även velat se dom live så var det underbart att få se dom i Göteborg då dom var dit sist (14 mars 2014). Jag gick dit med min bror. Han betalade biljetten, det var min 30 års present från honom.

Dags att köpa ny byrå

Snart kommer jag bli av med den byrå och det skåp som jag målade för snart ett år sedan. Jag gjorde bort mig och målade så det inte går att få tillbaka lådorna. Skåpet och byrån har mest fått stå som det är och jag är så less på det nu. Det är lika bra att slänga för det kommer inte bli fixat så jag får tillbaka lådorna ändå. Det var första gången i mitt liv som jag målade möbler och förutom det med lådorna så blev det ju bra ändå.

Jag ska få en ny byrå av S att ha i vardagsrummet, så jag sitter och tittar runt lite på nätet efter en nu. Det jag helst vill ha är en Hemnes från Ikea. Den är så fin tycker jag. Men den är ju så dyr och så tillkommer ju frakten också. Jag måste beställa via nätet om det blir Ikea eftersom närmaste Ikea finns i Sundsvall och det är drygt 20 mil dit och har ju ingen möjlighet att ta mig dit.

Jag kan tänka mig en Malm också från Ikea, den med 6 lådor. På Jysk finns ju en liknande Malm men läste betygen och det känns inte som att jag vill chansa och köpa en byrå där.

Jag behöver förvaring, det har jag ont om. Dessutom ser det så tomt ut i vardagsrummet utan nåt vid fönstret som gamla skåpet och byrån står mot nu. Vill ju även ha nåt som jag kan ha ljus på och lite annat, så det blir lite mer mys i vardagsrummet.

 

Omstart nummer 3340234

Jag har börjat försöka låta bli socker och massa kolhydrater igen, för femtielfte gången. Min kropp mår ju så bra på LCHF kosten. Förutom att jag alltid blir så hängig och får huvudvärk efter några dagar utan socker. Jag vet att det går över, men det är ganska jobbigt.

Nu då det är barmark igen mest överallt så ska jag försöka komma ut på promenader igen, minst 1 gång i veckan. Jag ska inte ta ut mig som jag alltid gjort och tänkt jag ska gå 4 km några gånger i veckan. Jag måste lära mig att ta det lugnt. Att jag kommer ut och går i 30 minuter en gång i veckan är ju bra bara det till att börja med.

Jag väger 129,9 nu och siktar på att väga runt 120 i december. Det är ingen omöjlighet, det vet jag mycket väl. Om jag verkligen sätter igång och verkligen låter min envishet visa sig så hade jag nog klarat av att gå ner ännu mer än så. Vi får se hur mycket jag väger i slutet av december helt enkelt.

Jag är en känsloätare. Eller ja så kallad tröstätare. Jag gillar chips, glass, choklad och pizza. Det är oftast när jag har mina få jobbiga dagar, dagar då jag bara vill gråta och ligga i sängen, som jag skiter i min vikt och bara vill äta massa dålig “mat”. Jag måste verkligen hitta nåt att äta som inte påverkar min vikt OCH mage lika mycket som till exempel chips gör dom få gånger jag mår dåligt psykiskt. Men samtidigt måste jag också tillåta mig själv att äta nåt som verkligen inte är LCHF nån gång ibland, bara det inte blir flera gånger i veckan.

Under dom veckor jag hade ont, ischias, så klarade jag inte av att stå i större stunder och därför valde jag att äta hårdbrödmackor, färdiga frysta rätter, kvarg med musli och pizza. Jag märkte snabbt att jag blev dålig i magen av den kosten.

Jag gick ändå knappt upp nåt i vikt under dessa veckor, men för den sakens skull så är det ju inte så jag vill äta och jag KAN inte äta som jag gjorde just på grund av min mage.

Min rygg (Ischias?) – Uppdatering

Idag gick jag till hälsocentralen igen. Det var lite på grund av att pappa nästintill krävde det av mig. Det är ju öppen mottagning på förmiddagarna och lättast för mig att gå dit än att ringa och boka en tid. Ringa är ju inget jag gör i första taget precis. Jag fick träffa läkare ganska fort. Hon tog inte upp min vikt, vilket jag är så tacksam för. Det är ju inte vikten jag sökt för, det är ju min smärta.

Jag fick lämna urinprov samt så kollades sänkan. Inga problem där.

Läkaren på hälsocentralen sa åt mig att äta Pronaxen och Alvedon i 14 dagar. Så inget annat än det mot smärtan.

Sen fick jag en akutremiss till röntgen. Så, det var bara att gå hem och hämta väskan och ta bussen till sjukhuset. Det gick ju bra att ta bussen, men inget jag gör om jag inte är tvungen nu då jag har ont.

När jag var på väg hem från hälsocentralen så ringde sjukgymnasten upp mig. Det fanns ingen tid just nu på ett tag framöver men hon skulle höra av sig igen då det gick att boka in mig. Hon skulle även kontakta en på rehab. Känns helt ok.

Väl framme på sjukhuset/röntgen så gick det ganska fort ändå att få röntgas. Det blev en CT, första gången för mig.

Det verkar inte ha varit nåt akut som jag behövde stanna kvar på sjukhuset för, så jag kunde åka hem.

Idag är det ingen vanlig dag….

…För det är lillebrors födelsedag. Eller ja liten är han ju inte längre, hela 29 år blir han. Grattis älskade bror. Älskar dig party :rose:

Sorg

Förra veckan skrev mitt ex till mig på Facebook och berättade att hans pappa avlidit. Det har gått flera år sen jag och M gjorde slut, men det tog ändå lite hårt att läsa detta. Jag grät då jag fick beskedet och jag har gråtit lite till och från varje dag sen dess.

Tycker så synd om M just och har tänkt på honom flertalet gånger sen han skrev till mig. Jag har sagt till honom att han vet var jag finns om han behöver prata, för han vet ju att mig kan han prata med om precis vad som helst.

Vi var ju ihop 11 år och även förlovade större delen av tiden, gjorde även slut som vänner. Vi insåg ju båda till slut att vårat förhållande fungerade inte. Vi är vänner fortfarande och har kontakt lite då och då på Facebook. Så då är det ju inte så konstigt att man bryr sig i varandra.

M har ingen av sina föräldrar kvar i livet nu. Det var inte många år sen som hans mamma dog. Tycker så synd om honom. Kan verkligen inte tänka mig in hur jobbigt det måste vara att ha förlorat båda sina föräldrar. Ingen av dom blev speciellt gamla heller.

Vila i frid B  :rose:

Kul överraskning

Jag drömde inatt att jag hade fått ny vänförfrågan här på Facebook. Då var det en gammal väninna till mamma och som jag träffat flertalet gånger.

När jag vaknade så kollade jag Facebook som vanligt och jag hade fått en vänförfrågan, men av en lärare jag hade i lågstadiet och som var en av mina favoritlärare. En lärare jag minns väl.

Med tanke på att jag fått flytta och gå på olika skolor inom några års tid och då haft flertalet olika så är det faktiskt lite skönt att ha några lärare man minns. Dom jag minns är just lärarna från Mimergården och Torvallaskolan, resten minns jag inte så mycket av faktiskt.

Det är ju detta som är lite kul med Facebook, man kan hitta igen personer man inte träffat på många år.

Lite komiskt ändå att jag drömde att jag hade fått en vänförfrågan.