Omstart nummer 3340234

Jag har börjat försöka låta bli socker och massa kolhydrater igen, för femtielfte gången. Min kropp mår ju så bra på LCHF kosten. Förutom att jag alltid blir så hängig och får huvudvärk efter några dagar utan socker. Jag vet att det går över, men det är ganska jobbigt.

Nu då det är barmark igen mest överallt så ska jag försöka komma ut på promenader igen, minst 1 gång i veckan. Jag ska inte ta ut mig som jag alltid gjort och tänkt jag ska gå 4 km några gånger i veckan. Jag måste lära mig att ta det lugnt. Att jag kommer ut och går i 30 minuter en gång i veckan är ju bra bara det till att börja med.

Jag väger 129,9 nu och siktar på att väga runt 120 i december. Det är ingen omöjlighet, det vet jag mycket väl. Om jag verkligen sätter igång och verkligen låter min envishet visa sig så hade jag nog klarat av att gå ner ännu mer än så. Vi får se hur mycket jag väger i slutet av december helt enkelt.

Jag är en känsloätare. Eller ja så kallad tröstätare. Jag gillar chips, glass, choklad och pizza. Det är oftast när jag har mina få jobbiga dagar, dagar då jag bara vill gråta och ligga i sängen, som jag skiter i min vikt och bara vill äta massa dålig ”mat”. Jag måste verkligen hitta nåt att äta som inte påverkar min vikt OCH mage lika mycket som till exempel chips gör dom få gånger jag mår dåligt psykiskt. Men samtidigt måste jag också tillåta mig själv att äta nåt som verkligen inte är LCHF nån gång ibland, bara det inte blir flera gånger i veckan.

Under dom veckor jag hade ont, ischias, så klarade jag inte av att stå i större stunder och därför valde jag att äta hårdbrödmackor, färdiga frysta rätter, kvarg med musli och pizza. Jag märkte snabbt att jag blev dålig i magen av den kosten.

Jag gick ändå knappt upp nåt i vikt under dessa veckor, men för den sakens skull så är det ju inte så jag vill äta och jag KAN inte äta som jag gjorde just på grund av min mage.

Sorg

Förra veckan skrev mitt ex till mig på Facebook och berättade att hans pappa avlidit. Det har gått flera år sen jag och M gjorde slut, men det tog ändå lite hårt att läsa detta. Jag grät då jag fick beskedet och jag har gråtit lite till och från varje dag sen dess.

Tycker så synd om M just och har tänkt på honom flertalet gånger sen han skrev till mig. Jag har sagt till honom att han vet var jag finns om han behöver prata, för han vet ju att mig kan han prata med om precis vad som helst.

Vi var ju ihop 11 år och även förlovade större delen av tiden, gjorde även slut som vänner. Vi insåg ju båda till slut att vårat förhållande fungerade inte. Vi är vänner fortfarande och har kontakt lite då och då på Facebook. Så då är det ju inte så konstigt att man bryr sig i varandra.

M har ingen av sina föräldrar kvar i livet nu. Det var inte många år sen som hans mamma dog. Tycker så synd om honom. Kan verkligen inte tänka mig in hur jobbigt det måste vara att ha förlorat båda sina föräldrar. Ingen av dom blev speciellt gamla heller.

Vila i frid B  :rose:

Justin Timerlake – Man of the Woods

Idag släpptes Justin Timberlakes nya album ”Man of the Woods”. Jag har inte varit speciellt förtjust i hans tidigare album, men detta är enligt mig riktigt bra.Dom låtar som jag hitills fastnat för är Say Something, Supplies, Sauce , Flannel och Morning Light. Om möjligt så känns det som att han bara blir bättre och bättre med åren.

20 år och ren slump

Jag har ju tidigare skrivit om det sexuella övergrepp jag var med om. I december i år är det 20 år sedan det hände. Idag ringde det, jag svarade inte eftersom jag inte kände igen numret. Jag googlade och fick då upp namnet och var personen bor. Det måste ju vara en ren slump att personen har samma förnamn som han som var på mig och att han bor i Åsele av alla ställen. Den som var på mig är äldre dessutom (om han lever fortfarande) även fast denna som ringde är nästan 70 år.

Det blev jobbigt att få påminnelsen av händelsen. Som jag skrivit förr så är det ju inte direkt övergreppet jag mått sämst över utan det är just vad som hände efteråt, att han försökte gasa ihjäl sig och jag kunde se det från mitt  rum, mitt fönster… Jag kan se det framför mig fortfarande. Minns det så väl. Det var ju det han ville, att flytta fokus få mig att inte må så dåligt över övergreppet. Han lyckades ju. Visst har jag mått skit efter övergreppet, men det som tog mest var ju detta att se nån försöka ta sitt liv. Tror inte han ville ta sitt liv egentligen eftersom han ringde sin sambo och kom snabbt till sjukhus/hälsocentral och var hemma igen sent på samma kväll eller tidigt på morgonen dagen efter.

Det blev jobbigt efter samtalet, efter jag googlat nummer. Men jag försöker att inte tänka så mycket på det och fokusera på annat.

Vila i frid

Det är så sjukt att jag inatt innan jag somnade tänkte att det nu var ett tag sen igen som en kändis dog… Jag vet, det är lite sjuka tankar jag har ibland.

Vaknade i förmiddags och kollar telefonen och ser då att Johannes Brost dött. Jag har ju vetat att han hade cancer och var väldigt sjuk, men det tog ju ändå.

För mig kommer han för alltid vara Joker i Rederiet. Nu får dom vara tillsammans igen, Joker och Uno…

 

Vila i frid  :rose: