Mina egna foton/Instagram

Dålig dag, utbrott, ilska och sorg

Igår hade jag en riktigt dålig dag. Så dålig att jag kastade sönder ett glas. Jag kastar sönder saker ytterst sällan nu, men igår kunde jag inte låta bli. Jag kunde inte “kväva” känslan. Jag behövde tydligen få ur mig ilskan, ilskan över pappas död… Nej, jag är inte arg på pappa för att han har dött. Jag är arg för att det är så jävla orättvist att han som knappt ens varit förkyld skulle få en ovanlig sjukdom. Efteråt låg jag i sängen och försökte ANDAS och ta det lugnt, jag var alldeles darrig.

S uppmuntrar mig att kasta sönder saker, för att få ur mig ilskan. Han förstår att jag kan behöva göra det ibland. Ibland när det blir alldeles för jobbigt. Det jag kastar sönder är ju inte ens nåt som är dyrt. Denna gång ett billigt glas från Ikea. S är nog den enda som fattar att kasta en kudde eller nåt mjukt på golvet inte är samma sak alls. 

Huvudsaken är att jag inte skär mig längre när jag mår dåligt även då jag haft extra många tankar på det sen pappa dog. Pappa har ju själv sagt det till mig att han förstår om jag inte kan stå emot ibland. Jag har fått återfall två gånger på fyra år vilket är riktigt bra. Självskadebeteende är ju som ett beroende och har man haft ett beroende så är det inte så konstigt att tanken på att börja igen kommer lite då och då. 

Inatt låg jag och grät länge innan jag somnade och idag är jag så matt och trött efter gårdagen/natten till idag. 

Jag tror att all ilska, all sorg kom nu. Jag har mått lite si sådär sen jag kom hem från Stockholm. Jag åkte ju på morgonen dagen efter urnsättningen. Ja, det var riktigt bra för mig att få komma bort från Östersund ett par dagar och det har jag velat göra ända sen pappa dog men jag har ju inte kunnat åka iväg eftersom jag har haft saker att göra som inte mina syskon kan göra från Göteborg.

Det känns skönt att urnsättning varit, att jag har lämnat in pappas nycklar till Rikshem. Att jag inte behöver tänka mer nu på varken urnsättning eller hans lägenhet.  Jag kan slappna av nu. Jag tror det är lite därför som allt kommer nu för mig. 

En mysig helg

I helgen som var så var jag ju till Stockholm och bodde på hotell två nätter med S. Det var första gången jag bott på hotell faktiskt. Vi bodde på Comfort hotel  xpress Stockholm, vilket ligger precis vid centralstationen. Väldigt mysigt hotell och rummet var lagom stort också. Inte speciellt dyrt heller.

Vi hade det väldigt bra. Gick runt en massa (jag har gått 2,4 mil från fredag till söndag kväll). S visade mig var han bott, var Olof Palmes grav är och lite annat. Älskar att S är min privata guide.

Vi gick och åt på Rydbergs på lördagen och på söndagen åt vi på Café Bagdad ( Medelhavsmuseet). Jag valde sallad båda dagar och så goda sallader sen.. Mums!

Vi var inte in på så många butiker under dessa dagar. Jag hade tänkt in på Gina Tricot men det var så varmt och äckligt och jag svettades så mycket så jag orkade och ville helt enkelt inte kolla kläder. Lush, Lakritsroten och Urban Outfitters på lördagen blev det i alla fall. Jag fick en shampokaka av S inne på Lush. På Lakritsroten köpte jag lite olika lakrits. På UO blev det sån där ring att ha bak på telefon som stöd. Vad jag önskar att Lush finns i Östersund också, kanske bra ändå att den INTE finns här för min ekonomis skull.

På söndagen gick vi till Gamla stan på förmiddagen, där tog vi en massa kort och sen satte vi oss ett tag och drack en varsin iskall dryck vid ett mysigt café.

Sen vidare mot det första museum vi tänkt ta nämligen Livrustkammaren. Synd nog var ju inte hela öppet men jag blev inte besviken ändå. Det som gick att se var utställningen om Marie Antoinette och Axel von Fersen, vilket inte gjorde mig nåt alls. Sååå vackra vagnar och kläder.  Jag tog lite bilder där, mest på vagnarna. Jag köpte en mindre tygpåse samt tre nycklar där.

Vidare sen till Medelhavsmuseet. Så kul att få se allt som fanns där. Jag har ju alltid varit lite förtjust i sånt. Tyvärr tog jag inga bilder där, S fick göra det. På Medelhavs. så köpte jag ett halsband, lagertvål från Aleppo och badsalt från Döda havet.

Jag är lite ledsen att jag inte direkt kunde slappna av på Medelhavs. eftersom jag först och främst hade ont i fötterna och behövde röra på mig hela tiden för att inte känna av det samt att jag svettades så hemskt OCH kände smått panik. Men jag kände mig konstig mest hela tiden både på lördagen och söndagen då vi var ute. Jag sa ändå till S när det blev jobbigt och han är ju så gullig så han kollar efter bänk åt mig, ser till att vi tar det lite lugnare.. Vi är bra på att stötta varandra och hjälpa varandra.

Jag vill ju gärna köpa nåt, lite minnen.

Vi kollade lite i en inredningsbutik    Det är faktisk ganska kul att kolla möbler och sånt med S. Speciellt sånt som är lite dyrare och han vet med en gång vem det är som designat. Även kul att vi har ungefär lika smak när det gäller möbler, fast jag vill helst ha lite billigare än han.

Det var perfekt att komma iväg bort från Östersund i några dagar med tanke på att det var urnsättning i fredags för pappa. Jag behövde denna lilla resa. Ha nåt annat att tänka på.

Jag har ju tagit en massa bilder och en del har jag redan lagt upp här och på Instagram men jag ska lägga upp ett inlägg med bara bilder också nån dag. Jag har varit så trött sen jag kom hem i måndags eftermiddag. Jag måste gå igenom dom lite bättre också. Men här är några favoriter, samt lite passande till inlägget:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Hejdå pappa

Idag har jag, Jessica och Stefan sagt hejdå till dig. Urnsättning. Vi spelade en varsin låt innan vi lade ner din urna. Min låt var Nightwish – Sleeping Sun. Essa valde Cornelis Wreesvijk – Turistens klagan . Stefan valde Magnus Uggla – Jag och min far.

Det blev en mycket fin stund med gråt, lite prat och tystnad.

Vi lade ner din urna tillsammans.

Du är på en fin plats pappa. På Norra kyrkogården i urngrav där. Jag ville att du skulle vara nära vatten eftersom vatten var en stor del av ditt liv. Fiska, akvarium…

Tack för allt älskade fina pappa. Vi saknar dig pappa.

Att kunna skriva på Messenger gör så mycket

Skriver och uppdaterar lite på messenger, vad jag gjort. Vad som sker runt om honom (pappa) Hur jag mår. Gråter. Jag vet att jag inte får nåt svar, men det är ändå skönt att kunna ha detta.

Jag drömmer om pappa väldigt ofta. Drömde aldrig om honom innan han dog. Känns som att han kommer till mig i mina drömmar, tröstar och visar att han finns ändå men inte fysiskt. 

Jag kom på nu då jag skrev till pappa varför jag fått panik på bussen två senaste gångerna jag varit till Lidl. Det är nog mycket pga minnen. Han brukade ju köra mig dit, när han hade bensin vill säga. Han körde mig dit torsdagen innan jag var hem och åt hos honom den där allra sista gången.  Jag handlade lite åt honom då.  Inte konstigt om jag mår skit … Känner mig nervös hela tiden innan och på bussen, nära panikattacker. 

Idag var jag nära panikattack bara att se namnet på hållplatsen man kliver av på om man tog bussen till pappa. Krävs så lite vissa dagar. 

Då jag satt på bussen på väg till Lidl idag då kände jag paniken komma. Oftast värst när det bara är några hållplatser kvar innan jag sks kliva av. Jag skrev ”panik panik panik” till  S på Viber varpå han ringde upp mig kort efter.  Jag ringer inte honom när jag vet att han är i ateljén. Det gick bättre när jag fått prata lite med S och sen kommit in på Lidl.

 

För det mesta går det bra för mig på dagarna.  Ingen panik, ingen gråt. Men som sagt, vissa dagar är sämre än andra. Men det är ju inte så konstigt.

När jag nu skrev till pappa på messenger så skrev jag att jag är förvånad att jag tagit det så bra ändå. Jag var så säker på att jag skulle behöva läggas in på psyk. Det är ju skönt slippa inläggning dock. Första nätterna hade jag sömntabletter annars hade jag inte fått sova alls.

 

 

Fy fan vad du är saknad pappa!

Drömmer om pappa

Inatt hade jag flera drömmar om pappa. Det är så jobbigt när jag har dessa drömmar då alla är om samma sak dvs att han kommit tillbaka, att han inte alls dog, att det bara var nåt vi trott. Jag har oftast varit i hans lägenhet i drömmarna  och så kommer han helt plötsligt. Eller så skriver han till mig på messenger och frågar om jag vill ha skjuts till Lidl eller om jag har pant han kan få. 

 Jag grät en del inatt innan jag somnade och jag börjar se ett sammanhang. Varje gång jag gråtit då jag lagt mig så har jag drömt om psppa. Det är som att han kommer till mig i drömmen, visar sig i drömmen, och vill trösta mig. 

Älskade fina underbara pappa. Vad jag saknar dig. 

Älskar dig för evigt. 

Rensat igen

Jag har rensat lite i köket. Det känns skönt att ha fått det gjort då det har behövts länge nu. Sånt som är trasigt, sånt som bara stått som jag inte använder. I ett skåp hittade jag ett paket socker och ett paket hårdbröd, jag har ingen koll på vad jag har.

Rensade och gjorde fint i kastrullskåpet. Jag behövde plats för min gjutjärnsgryta som jag har efter pappa. Jag vet att pappa ville att jag skulle ha den och jag har ju själv velat ha den i många år, till och med mamma visste det. Nog för att den är fin och kan stå framme men det finns som ingen plats för det. När jag rensade i det skåpet så hittade jag två gjutjärnspannor, jag trodde att jag bara hade en. Även ett tredje durkslag och en kökshandduk med GW på (farmors initialer).

Det känns så himla skönt att få bort lite saker.

Om cirka en månad ska jag göra mig av med badrumsmattan och dörrmattan också. Badrumsmattan har jag haft i 10 år så det är på tiden att jag köper en ny. Jag ska på Rusta tillsammans med S och köpa nytt av det.

Det känns bra att ha nåt litet att fokusera på varje dag senaste två månaderna, det blir inte att jag tänker så mycket på pappa då. Jobbiga tankar kommer då jag har lagt mig och det är mycket därför som jag numera läser ett tag och sen lyssnar på podcast när jag har lagt mig för natten, jag har igång podcast hela natten då jag känner nån slags trygghet med att ha ljud i sovrummet och jag sover faktiskt lite bättre med det. 

Läst bok: Himlen kan vänta av Lotta Gray

Beskrivning:

I Himlen kan vänta skriver Lotta Gray rakt och personligt inte bara om åren med cancer, utan också om känslan av utanförskap och den ständiga viljan att vara till lags och passa in. Om äktenskapet och drömhuset, det Lotta kallar luftslottet, den tunga skilsmässan och livet efter sjukdomen.

Valborgsmässoafton 2008 drabbas den prisbelönta bloggaren och vimmelreportern Lotta Gray av svåra magsmärtor. Hennes man, tvåårige son och vänner går till brasan medan hon ligger och vrider sig i sovrummet. På natten ringer hon ambulansen. Hon åker in ensam, får diagnosen tjocktarmscancer och opereras omgående.

På hösten får Lotta beskedet att cancern har spridit sig till levern. Sedan följer fyra år av tung behandling. Hon fortsätter släpa sig till jobbet och vägrar vara sjukskriven om hon inte absolut måste. Känslan av ensamhet blir starkare liksom frustrationen över att inte kunna ta hand om sonen Lennox. Lotta kommer allt längre ifrån både man och barn. På sin blogg Vimmelmamman berättar hon om kampen, både den privata och den mot sjukdomen.

Genom att dela sin livshistoria hoppas Lotta kunna stärka andra som går igenom en svår sjukdom eller kris. Hon vill få oss att våga sträcka ut handen och se bakom den till synes lyckliga fasaden och att aldrig ge upp. Lottas motto är: You can. End of story.

Vad jag tyckte:

Jag läser böcker väldigt sällan nu för tiden. Inte ens en bok i månaden, vilket känns lite trist. Jag började läsa denna bok dagen då jag fick hem paketet från Adlibris med denna och en annan bok. Det var några månader sen nu. Men igår bestämde jag mig för att jag skulle ta och läsa ut boken, jag hade då drygt 150 sidor kvar. Det slutade med att jag knappt kunde lägga undan boken.  Boken var/är alltså bra enligt mig. Det var stundtals jobbigt att läsa boken men med tanke på att vi redan vet hur det gått för Lotta så kändes det lättare att läsa ut den. Hon klarar sig ur cancern alltså. Den är ganska lättläst och väldigt korta kapitel vilket jag uppskattar. Jag läser helst verklighetsbaserade etc böcker nu eftersom “det ger mig mer”.

Igår mådde jag inte bra alls

Jag hade huvudvärk och kände mig allmänt dålig. Jag tog ett bad på eftermiddagen och fick ha så varmt som jag kunde och ändå frös jag. Idag mår jag mycket bättre, fast jag vaknade upp med likadan huvudvärk som jag hade igår. Treo hjälpte inte ett dugg igår så jag testade Alvedon idag istället och det hjälpte tack och lov.

Jag har varit iväg och handlat lite idag. Det blev inget Lidl eftersom jag inte orkade ta mig iväg. Jag har även städat lite i köket, vilket har behövts. Köksbordet har varit fullt av saker från pappas lägenhet men det har jag plockat undan nu. Det spelar ju egentligen ingen som helst roll att det ligger massa saker på köksbordet eftersom jag ändå aldrig sitter där, men det är skönt att ha det fint och städat.

Apropå pappa så behöver jag inte vara in till hans lägenhet mer alls nu. Jag behöver bara lämna nycklar sen då det behövs, men det kan jag ju be nån göra åt mig. Nycklarna ska tydligen lämnas i samband med besiktning av lägenheten (jag har frågat Rikshem). Annars är det bara  förrådet ute som ska tömmas, men det får jag hjälp med nästa vecka  av en granne till pappa. Grannen har varit till hjälp sista tiden och jag uppskattar det så mycket. Jag har flera jag kan fråga om jag behöver hjälp med nåt, alla har tagit kontakt med mig och sagt att det bara är att höra av mig. Det är så uppskattat. Det märks att pappa hade många fina vänner. Det är bara det att jag är så dålig på att be om hjälp, även fast folk säger åt mig att höra av mig.