Uppdatering angående smärtan

För några veckor sen så var jag ju iväg till hälsocentralen och där fick jag lämna urinprov samt så fick jag en akut remiss till röntgen. Jag fick för nån dag sedan svar, det hittades ingenting. Skönt!

Idag kan jag gå vanligt igen det vill säga att jag inte haltar och jag har känner inte av någon smärta. Det höll i sig i 3 veckor och jag trodde att jag aldrig skulle bli av med skiten. Men vaknade en dag och smärtan var helt borta förutom att jag hade svårt att vrida mig i sängen då rumpan kändes extra tung. Jag kan inte bada längre stunder än i och för sig för att då får jag så ont i skinkorna. Men det går ju verkligen åt rätt håll.

Jag har ju inväntat samtal från sjukgymnast så vi kan boka in en tid. Hon ringde upp mig i förrgår men jag tackade nej till den tid hon hade. Får jag problem igen så ringer jag och bokar en tid. Det känns lite onödigt att gå dit nu då jag inte har några besvär. Visst, det kanske hade varit bra ändå att komma iväg men det känns som sagt var onödigt nu.

Att vara fri smärtan är så underbart skönt!!

Jag vet att jag redan har skrivit ett inlägg om att jag är smärtfri, men då hade det bara gått en dag och jag kände att jag kanske tog ut segern lite i förskott då jag postade det inlägget, smärtan hade kunnat kommit tillbaka mellan detta inlägg och det förra.

 

Omstart nummer 3340234

Jag har börjat försöka låta bli socker och massa kolhydrater igen, för femtielfte gången. Min kropp mår ju så bra på LCHF kosten. Förutom att jag alltid blir så hängig och får huvudvärk efter några dagar utan socker. Jag vet att det går över, men det är ganska jobbigt.

Nu då det är barmark igen mest överallt så ska jag försöka komma ut på promenader igen, minst 1 gång i veckan. Jag ska inte ta ut mig som jag alltid gjort och tänkt jag ska gå 4 km några gånger i veckan. Jag måste lära mig att ta det lugnt. Att jag kommer ut och går i 30 minuter en gång i veckan är ju bra bara det till att börja med.

Jag väger 129,9 nu och siktar på att väga runt 120 i december. Det är ingen omöjlighet, det vet jag mycket väl. Om jag verkligen sätter igång och verkligen låter min envishet visa sig så hade jag nog klarat av att gå ner ännu mer än så. Vi får se hur mycket jag väger i slutet av december helt enkelt.

Jag är en känsloätare. Eller ja så kallad tröstätare. Jag gillar chips, glass, choklad och pizza. Det är oftast när jag har mina få jobbiga dagar, dagar då jag bara vill gråta och ligga i sängen, som jag skiter i min vikt och bara vill äta massa dålig ”mat”. Jag måste verkligen hitta nåt att äta som inte påverkar min vikt OCH mage lika mycket som till exempel chips gör dom få gånger jag mår dåligt psykiskt. Men samtidigt måste jag också tillåta mig själv att äta nåt som verkligen inte är LCHF nån gång ibland, bara det inte blir flera gånger i veckan.

Under dom veckor jag hade ont, ischias, så klarade jag inte av att stå i större stunder och därför valde jag att äta hårdbrödmackor, färdiga frysta rätter, kvarg med musli och pizza. Jag märkte snabbt att jag blev dålig i magen av den kosten.

Jag gick ändå knappt upp nåt i vikt under dessa veckor, men för den sakens skull så är det ju inte så jag vill äta och jag KAN inte äta som jag gjorde just på grund av min mage.

Förvaltare, god man och extra pengar

Jag har ju varit väldigt öppen flera gånger i bloggen med att jag har en förvaltare och det tänker jag fortsätta med att vara till dess att jag är fri. Jag har sen en tid tillbaka ansökt om att få återgå till att ha en god man istället nu då jag faktiskt mår så mycket bättre än då jag fick förvaltare samt så är ju min skuldsanering över.

En god man känner jag vore bra till dess att jag kommit in i en rutin med att betala räkningarna.

Jag ansökte om god man samtidigt som jag ansökte om skuldsanering, vilket bara där visar att jag är och var mogen nog att ta bra beslut då jag inte mådde bra alls psykiskt. Det verkar som att det tar ett bra tag innan jag får nåt besked om huruvida jag får bli förvaltare eller inte. Jag är väldigt less på att inte få ha mer koll på mina egna pengar och att behöva be en annan person föra över pengar eller fråga om det är ok att jag köper det och det. Tänk er själva att inte kunna göra vad ni själva vill med era egna pengar…

Nu har jag ju ändå haft tur med den person jag haft som förvaltare. Man har ju läst om flera som haft stora problem med förvaltare och god man. Han jag har,  har aldrig sagt nej till nåt jag bett om. Men sen så har jag ju inte heller bett om extra pengar ”bara för att”, jag har bara bett om pengar om det är nåt billigt jag vill köpa eller om det är nåt jag behöver eller om det är till Spotify. Jag tycker själv att jag har skött mig väldigt bra.

Jag har hitills fått 600 kronor/vecka. Men nu kommer jag få 700 kronor istället. Jag bad om 100 kronor extra så jag slapp be min förvaltare att föra över pengar till Spotify, buss, värktabletter etc. Jag tror att han tyckte det var en bra idé eftersom han fixade det med en gång, så jag får 700 redan nu den här veckan. Ibland har det ju hänt att jag behövt till värktabletter snabbt och han är ju inte alltid tillgänglig att svara på mina sms samt att föra över pengar åt mig.

Det känns som att detta inlägg kanske blev lite snurrigt. Jag är ganska trött och har haft tre jobbiga dagar. Deppiga dagar alltså. Känns i och för sig lite bättre just nu förutom att jag är trött.

Äntligen!

Idag har jag knappt haft nån smärta alls. Det är så himla skönt. Jag kan resa mig upp, jag kan sätta mig ner, jag kan böja mig, jag kan nysa utan att jag svär eller bara låter för det gör ont och är obehagligt.

Jag hoppas verkligen att detta håller i sig och att det inte är nåt tillfälligt. Jag är ju så jäkla less på denna skit nu som jag haft i tre veckor.

Jag är ju inte helt fri smärtan, men det är så stor skillnad. Jag kan inte ligga på rygg och vrida på mig för då gör det ont i rumpan och jag känner mig så himla tung, men det är det enda just idag.

Jag har passat på att tvätta och hängt upp tvätten, bytt sängkläder och plockat ur och i diskmaskinen idag. Det har jag knappt kunnat under dom senaste veckorna. Jag måste dammsuga med mera också. Men det får jag ta imorgon. Fast egentligen ska jag nog vara lite försiktig och inte utmana ödet.

Det känns ändå bra att jag var iväg en till hälsocentralen i förrgår samt fick komma iväg och röntgas.

Min rygg (Ischias?) – Uppdatering

Idag gick jag till hälsocentralen igen. Det var lite på grund av att pappa nästintill krävde det av mig. Det är ju öppen mottagning på förmiddagarna och lättast för mig att gå dit än att ringa och boka en tid. Ringa är ju inget jag gör i första taget precis. Jag fick träffa läkare ganska fort. Hon tog inte upp min vikt, vilket jag är så tacksam för. Det är ju inte vikten jag sökt för, det är ju min smärta.

Jag fick lämna urinprov samt så kollades sänkan. Inga problem där.

Läkaren på hälsocentralen sa åt mig att äta Pronaxen och Alvedon i 14 dagar. Så inget annat än det mot smärtan.

Sen fick jag en akutremiss till röntgen. Så, det var bara att gå hem och hämta väskan och ta bussen till sjukhuset. Det gick ju bra att ta bussen, men inget jag gör om jag inte är tvungen nu då jag har ont.

När jag var på väg hem från hälsocentralen så ringde sjukgymnasten upp mig. Det fanns ingen tid just nu på ett tag framöver men hon skulle höra av sig igen då det gick att boka in mig. Hon skulle även kontakta en på rehab. Känns helt ok.

Väl framme på sjukhuset/röntgen så gick det ganska fort ändå att få röntgas. Det blev en CT, första gången för mig.

Det verkar inte ha varit nåt akut som jag behövde stanna kvar på sjukhuset för, så jag kunde åka hem.

Less på värken nu

Nu har jag haft ont i två veckor och jag börjar bli så jäkla less. Men det onda sitter mest i höger ben nu, även fast jag har ont i rumpan då jag sitter rakt samt gör ont vid ryggslutet då jag ska ställa mig upp eller sätta mig ner. Är det lika nästa vecka så ska jag gå iväg till Hälsocentralen. Jag hade ju tänkt gå denna vecka, men har inte orkat ta mig iväg. Det är inte långt att gå, men det blir långt pga smärtan samt halt och blaskigt.

Idag och igår har jag känt mig lite ”nere” men det är ju inte så konstigt. Vem som helst hade ju gjort det om man har ont i flera veckor tid.

Förra veckan tog jag ju ett bad, det var ju inte smart av mig då jag fick så ont i rumpan.  Dagen efter hade jag ännu ondare i rygg och rumpa dessutom. S har gett mig badförbud. Det var jobbigt i några dagar att inte kunna bada, men det funkar ju. Jag är ju badberoende och tar 1-2  bad om dagen i normala fall.

Jag har googlat lite på vad det är som jag har råkat ut för. Ischias, stämmer väldigt bra. Både mamma och pappa har sagt det också. Så det är troligtvis det.

Uppdatering angående ryggen

Jag skulle ju ringa om läkartid i morse, men då jag googlade efter nummer till Torvalla hälsocentral så såg jag att det bara var att gå dit då dom hade öppen mottagning mellan 09.00 – 11.00. Jag gick dit så jag var där strax efter 09 redan. Fick vänta först ett bra tag på att få träffa distriktssköterska varpå jag fick lämna urinprov samt så tog hon sänkan, sen blev det väntan på läkare i drygt 40 minuter. Efter kort undersökning skrev han ut Pronaxen och Alvedon åt mig. Så får hoppas att detta kommer hjälpa mig nu mot ryggen. Har ju inte blivit bättre i ryggen idag utan det gör lika ont som i går och i förrgår.

Tog mig en dusch igår kväll, det var en pina faktiskt. Men det var ändå skönt för lät vattnet rinna ett bra tag mot där det gör mest ont. Det lindrade för en stund.

Jag ska iväg och ta cellprov nästa vecka, men jag vete tusan om jag ens kommer klara av att göra om jag fortfarande har så här ont då. Jag vet att det är viktigt att gå och få det gjort, men jag tänker inte gå om jag som nu säger ”AJJJ” varje gång jag ens reser mig upp eller sätter mig ner. Jag får helt enkelt se hur jag mår i ryggen dagen innan.

Jag brukar inte ha ont så här i ryggen. Jag vet inte ens varför detta kom nu då jag inte ramlat eller gjort nåt som skulle kunnat orsaka det.

Jag fick dock uppmaning eller ja tips om att höra av mig till sjukgymnast. Jag får nog göra det. Som tur är så finns det sjukgymnast här i Torvalla, så jag slipper hålla på att åka till stan för det.

Boka läkartid

Natten till idag så sov jag inte så bra. Det är ju inte direkt konstigt med tanke på min rygg. Jag lär ju knappast få sova så mycket bättre inatt heller med tanke på att jag har ondare idag än igår. Jag kan knappt ställa mig upp eller sätta mig ner utan att det tar emot och gör ont, jag försöker att undvika göra annat än att bara ligga ner i soffan idag. Jo, jag vet att det är bra att röra på sig men då det tar emot så som det gör så undviker jag det. Böja mig fram eller ta på mig byxor är inget jag vill göra i helt i onödan.

Smärtan sitter som mitt i ryggen mot rumpan till och strålar ut mot sidorna (rumpan). Det känns som då jag har haft min värsta mensvärk, då det gjort ont i ryggen. Men då har jag ju kunnat röra mig utan att det ska göra ännu ondare.

Svårt att förklara smärtan.

Imorgon bitti ska jag ringa till hälsocentralen och boka tid hos en läkare. Jag får skita i min telefonfobi och  helt enkelt bara ringa dit. Jag måste ju kolla upp ryggen och eventuellt få smärtlindrande. Får hoppas att jag får tid snabbt och helst samma dag. Jag har tagit ipren och alvedon idag men det hjälpte inte ett dugg, jag blev snarare lite trött endast. Hade lika gärna kunnat låta bli att ta.

Jag går ytterst sällan till läkaren, då jag väl går då är det verkligen att jag MÅSTE. Jag undviker så gott jag kan av någon anledning.

Ryggont

Idag lovade jag mig själv och min S att jag skulle vila hela dagen. Höll jag det? Nej. Jag vaknade med huvudvärk och sen har jag fått mer och mer ont i ryggen, men ändå har jag tvättat, fått bort den mesta disken (tack gode gud för diskmaskin) samt varit iväg till affären. Jag kan verkligen inte bara ligga ner och vila tydligen.

Det var ju skönt att få komma ut och röra på mig lite. Jag har ju inte direkt ont när jag går, bara då jag böjer mig fram och då jag ska kliva upp från soffan. Känner av lite i ryggen ändå hela tiden, men det gör verkligen ont då jag reser mig upp. Tog en Ipren tidigare men det hjälpte ju självklart inte.

Så himla typiskt att det alltid ska vara nåt. Först har jag mest legat och kurerat mig i en vecka och sen då jag väl är helt frisk så får jag så ont i ryggen.

Huvudvärken jag vaknade med beror med all sannolikhet på att jag åt vanlig choklad igår (Marabou co-co), för mycket socker för mig.

Tramadolmissbruk

Minns inte om jag skrivit om ett av mina beroenden förut, men i så fall är det värt att skriva om igen.

Idag såg jag på TV4 om att smugglingen av den starka värktabletten Tramadol har ökat samt missbruket av dessa tabletter ökat bland unga.

Blir så ledsen att läsa att så unga tagit Tramadol. Varför jag blir ledsen för det? Jo, för jag vet hur lätt det är att bli beroende av den skiten. Jag tog en 50mg, sen blev det två om dagen och flera år senare var jag uppe i drygt 10-15 st. Det är ett rent under att jag inte fick en överdos. Jag var ute efter vad det gjorde för mig, det vill säga att jag kände mig lugn och avslappnad. Största nackdelen (förutom att jag var beroende) var att mitt humör blev mycket värre och jag hade många mer vredesutbrott och mycket starkare också. Jag insåg ju inte det då, att det var tabletterna som var en del av orsaken till att jag blev så aggressiv. Jag trodde ju att jag mådde bra då jag tog tabletterna, men det gjorde jag ju inte. Jo, jag hade vredesutbrott sen innan jag blev beroende, har haft det så länge jag kan minnas, men Tram förstärkte mina känslor.

Jag kunde ta mig ur mitt beroende själv. Men det var jobbigt, riktigt jobbigt. Svettades och kände mig allmänt dålig och konstig i kroppen i flera veckor.

Jag ska inte ljuga, det finns dagar jag känner att jag vill ha Tramadol. Men jag tänker om snabbt. Jag vill inte hamna där igen, att jag måste ha Tram för att orka med dagarna. Tack och lov har jag inte tillgång till dom tabletterna längre. Det var inte mina egna ens, det var min dåvarande pojkväns tabletter som jag tog av. Jag vet att det var riktigt fel av mig. Det var han som behövde dom på grund av sin smärta, jag behövde dom inte alls.

Jag får ju tankar på att skada mig själv fortfarande också, men jag skadar mig inte längre. Båda var ju ett beroende för mig. Ja, självskadebeteende kan faktiskt ses som ett beroende.