Hälsa

Spärr!

Idag har jag varit till psykosociala enheten igen och pratat. När jag var där så ringde min god man (jag hade stängt av ljudet på telefonen) ungefär samtidigt då vi tog upp detta med mitt shoppande på internet och jag skulle ha spärrat mig själv från att handla på faktura och då först och främst Klarna. Jag hade mailat min god man om detta förra veckan och då bad jag han att ringa till Klarna och spärra mig från köp med faktura. Men, jag behövde ringa dit själv så det ska jag göra idag eller imorgon.

Detta med att ringa är jobbigt för mig, men då det är något som jag måste göra för att jag ska kunna må bättre så får jag helt enkelt ta och ringa detta samtal.

Det känns bra att spärra mig själv. Det är ju dessutom bra att jag själv inser att det gått för långt och jag vill ju inte hamna där jag en gång förut var, innan skuldsaneringen.

Meningen är ju dessutom att jag själv ska ta hand om min ekonomi framöver och att göra som jag gjort och handla mycket på faktura är nog inte så smart, det är bara negativt för mig. Jag måste visa att jag är mer mogen nu, att jag faktiskt kan ha hand om pengar och inte slösa på  massa  skit.

Jag har sagt till min god man att ta av mina sparade pengar om räkningarna från Klarna blir för höga nu kommande månader.

Jag vet inte hur jag ska köpa nya pennor framöver, men det kanske jag kan beställa ändå fast med mitt kort och utan bankId. Jag ska alltså be om pengar hädanefter.

Sedan så måste jag ju också sätta denna spärr eftersom jag testar ut medicin samt så kommer jag behöva pengar att fylla  busskort med när jag väl börjat med dagliga sysselsättningen. Kan ju vara bra överlag att veta att jag har pengar om det är nåt. Jag skulle till exempel behövt nya glasögon men jag ska fixa det om 6 månader. Jag KAN ta hjälp av soc när det gäller nya glasögon men eftersom jag ändå kan spara pengar så känns det faktiskt bäst.

Dela detta:

Jag har ett shoppingberoende

Jag måste hitta ett sätt att hantera mitt shoppingberoende. Jag måste hitta på nåt att göra när det ”kliar i fingrarna” och jag vill sätta mig vid datorn och shoppa. Jag har ju mitt färgläggande och jag har ju en hel del böcker att läsa och jag borde ju kunna ta till det när det där ”kliet” kommer men icke!

Tur nog så går jag ju till psykosociala enheten varannan vecka.  Vi har bestämt att jag ska be min god man att spärra (om det går) för köp med faktura hos Klarna. Det är just Klarna jag använder mig mest av.  Skulle jag behöva nåt så får jag ta postförskott eller betala med kortet om det fortfarande kommer att fungera om det blir en spärr hos Klarna.  Jag måste ändå ha hjälp av S eller mamma då jag ska köpa tågbiljett till exempel eftersom jag inte får ha bankId.

Det har mest blivit färgpennor och kläder i år. Kläder har jag ju behövt och nu behöver jag inte köpa mer kläder på länge så vida jag inte börjar rasa ner i vikt.

Jag undrar om jag börjat shoppa så mycket istället för att skära mig? Detta känns ju lite som  ett självskadebeteende även det.

Dela detta:

Höjning av dos igen

I morse hade jag telefontid med min läkare. Jag ska höja min dos Fluoxetin till 60mg och så ringer min läkare mig igen om två veckor för att se hur det gått. Just nu på 40mg känner jag inte alls att det hjälper och jag mår inte bra psykiskt. Det är som sockerpiller… Är det lika  om två veckor så ska jag testa någon annan  medicin. Lite drygt att hålla på att byta medicin och ändra doser, men det lär väl blir bra tillslut med detta.

Dela detta:

SNÄLLA LÄS

Detta skrev jag igår kväll på Facebook, men tänkte att jag lika gärna kunde lägga ut det här också.

Måste skriva att jag skuldbelägger ingen speciell när jag skriver att typ ingen bryr sig. ”Typ ingen” hade jag ju inte skrivit om jag menade att inte en enda hade brytt sig.

Jag får mina ”dippar” och det är extra mycket nu då jag håller på att prova ut medicin. Just nu mår jag inte alls bra vilket märks eftersom jag knappt skriver på bloggen, jag tar inga promenader, jag shoppar som fan på nätet vilket ger mig ångest också, jag skriver kanske dumma inlägg här ( Facebook).

Ta inte åt er nån av er.

Jag är helt ensam här. Ingen som jag träffar längre här uppe. Visst trivs jag mycket i min ensamhet men det är ändå jobbigt. Det märktes väldigt tydligt hur ensam jag egentligen är när pappa dog.

Har ju de jag känner i Brunflo men jag vill inte betala flera 100kr för att åka fram och tillbaka…

Tror dessutom att jag har kraschat nu helt. För jag har lurat mig själv att det varit okej.

Men vad fan…

Pappa, farmor och Lena .

Med tanke på hur jag har mått sen innan pappa dog så är det ändå lite konstigt att jag varit så stark. Ja, jag var helt förstörd i flera veckor efter pappa, men ändå.

Mitt liv har till större delen varit skit. Jag har tagit mig ur ett flera års missbruk av tramadol själv, sociala fobin har jag nästan blivit fri helt på egen hand, jag har så gott som slutat skära mig… Jag vet bara av det att jag är starkare än jag tror….

Dela detta:

Imorgon

Imorgon är det så dags igen för möte. Nu är det femtielfte gången gillt för mig och försök att komma ut på en daglig verksamhet. Jag pratade med S ikväll angående när på dagen som vore bäst för mig och som gör att jag tar mig iväg lättast och det är ju efter 12. Jag kan ju höra om  det går att göra så första tiden, några timmar i veckan och då eftermiddagar. Jag måste ju se till vad som fungerar bäst för mig också.

Jag har bestämt mig att jag ska iväg på den dagliga verksamheten så länge jag inte är sjuk eller har mina värre dagar psykiskt sett. Om jag skulle hamna på ett ställe där jag inte trivs så ska jag vara duktig och tala om det och inte göra som  förr det vill säga skita i det totalt.

Imorgon ska jag träffa LSS handläggare och vi ska prata om vad jag vill göra på dagarna. Jag kommer ju få börja via MICA igen, det får  jag ta även fast jag kan  komma känna mig överflödig och blir klar med mina uppgifter fort vilket resulterar i  att jag sen inte har något att göra. Men jag ska säga att jag vill ha nåt där det är mycket att göra varje dag, jag tycker om då det är lite stressigt.

Mötet är hemma hos mig, vilket jag skrivit i tidigare inlägg.

Jag är ovanligt nog inte ett dugg nervös inför imorgon.

Dela detta:

Möte med LSS

I fredags fick jag ett sms från en LSS-handläggare. Jag blev både förvånad och glad att jag fick ett sms. Glad för att jag inte alltid är så pigg på att svara i telefonen och använder mig helst av sms eller e-mail. I alla fall så bokades det in en tid med henne hemma hos mig om drygt 2 veckor. Jag fick bestämma dag, tid och plats själv (hon gav tider /datum . jag kunde välja på. Detta möte är på grund av utredning inför vad jag ska få för sysselsättning.

Det känns bättre denna gång än vad det har gjort senaste två gånger jag har försökt göra nåt via Mica.  Jag  känner att jag mår bättre nu och jag kommer tvinga mig iväg även om  det känns jobbigt. Men skulle det inte gå alls för mig att komma iväg någon dag så gör det ju inget, det är det som är bra med Mica och har dom har mer förståelse. Det är ju många med olika ”problematik” som har daglig verksamhet/sysselsättning just där.

Jag vet inte riktigt vad jag vill göra förutom att det ska vara på något ställe där det är något att göra mest hela tiden. Jag vill inte vara där igen att jag får en uppgift som har beräknats ta en viss tid och jag är klar efter 15-30 minuter vilket innebär att det inte finns nåt att göra på någon eller några  timmar. Jag gillar när det är lite stressigt. Vi får se vad jag känner sen då mötet är-

Dela detta:

Sålt pappas stereo

I helgen så tog jag tag i något som jag hade tänkt göra sen förra sommaren. Jag sålde pappas stereo. Jag vet att jag tog för lite i betalt, men jag bryr mig inte i det eftersom jag ville ha bort den och dessutom hamnade den hos en person  som verkar ha intresset. Jag fick ett meddelande på Facebook av köparen att han fått upp stereon och att han tyckte det lät bra. Att det lät bra är jag ju inte så förvånad över direkt, har ju varit pappas stereo.  Pappa var mycket intresserad av hi-fi.

När köparen hade hämtat stereon och åkt så kraschade jag. Jag grät och grät och var helt förstörd. Jag ringde mamma för att få prata och gråta ut lite.

Tänk att det skulle ta så hårt  för mig att sälja pappas stereo. Det är ju egentligen inte så konstigt att jag mådde som jag mådde. Det blev som ett allra sista hejdå till pappa.

Jag har kvar annat som pappa ägt så jag har ju lite minnen.

Jag hade ingen plats för stereon och jag visste inte hur jag skulle koppla ihop den ens och dessutom så drogs ju alla kablar ut från allt när jag fick hjälp av en av pappas grannar att få hem stereon till mig någon vecka efter pappas död. Jag har ju alltid velat ha den där stereon men nu blev det som det blev med den helt enkelt.

Jag är ganska säker på att pappa tycker att det är bra att jag fick bort den och att den hamnade hos någon med intresset.

Jag kan nu försöka gå vidare och behöver inte se stereon i mitt balkongrum mer. Den fick inte plats i mitt förråd så den har legat på golvet i balkongrummet hela tiden sen det att jag fick hem den till mig.

 

Dela detta:

Testar annan medicin

Idag var det dags för ännu ett besök hos läkaren. Det var uppföljning av medicin jag fick utskrivet sist jag var dit. Eftersom jag svettas så hemskt av Sertralin som jag fick utskrivet förra gången jag var iväg till läkaren så fick jag Fluoxetin utskrivet igen. Så nu ska vi se om det blir bättre. Båda dessa mediciner tillhör samma ”familj”. Jag hade ju Fluoxetin förut för en del år sedan men valde själv att sluta.

Jag slutade med Fluoxetin förut eftersom jag trodde det var den medicinen som gjorde att min mage inte fungerade som den ska. Jag kunde äta och sen inom 10-15 minuter var jag tvungen att gå på toaletten, Jag har kommit fram till att jag inte ska äta bröd, pasta, pizza med mer men det är ju så svårt att sluta eftersom det är nåt jag gillar så mycket. Sedan så märkte jag knappt av någon effekt eftersom mitt liv var kaos under den tiden.

Jag kan börja med Fluoxetin redan imorgon, jag behöver alltså inte trappa ner på Sertralin för att sen börja med Fluoxetin.

Sömntabletterna fortstätter jag med (Propavan). Jag har en del konstiga drömmar vissa nätter men det är något jag kan stå ut med,  Så länge jag sover bra och så länge jag slipper den jäkla mardrömmen jag haft flertalet gånger. Drömde varje natt att ett flygplan kraschade i närheten av där jag bor och till slut vågade jag inte sova alls… Men det var längesen nu, fast jag är lite smått rädd att den drömmen ska komma tillbaka och lika ofta som förr. Det var på grund av denna mardröm jag för första gången ville ha nåt att sova på.

Om några veckor blir det uppföljning av Fluoxetin, men då ringer läkaren mig istället så slipper jag komma till henne.

Nu är jag ganska slut i kroppen.

Dela detta:

Segt, medicin och sömn

Seg dag idag. Jag  tänkte ju läsa  idag men jag har inte ens rört boken sen jag tog den med ut till soffan haha. Fått huvudvärk dessutom!
Lite ”låg” idag och känner inte för nåt alls egentligen. Men, jag behöver ju inte vara iväg på nåt så det är ju bara att spendera resten av kvällen i soffan.
 
Även känningar att  jag vill skita i läkaren på måndag… Men jag ska tvinga mig iväg. Måste även se till att posta blanketten jag fått så jag kommer iväg på nån sysselsättning framöver. Jag bad min god man att komma med den så fort han fått den (min post kommer till honom så länge det inte är adresserat direkt till mig) och han kom med den i tisdags. Har sen i tisdags glömt ta med brevet och posta det…
 
I alla fall så får jag se på måndag om jag ska testa med högre dos Sertralin eller få nåt annat att sova på. Jag svettas så hemskt av min medicin och sömntabletterna ger mig mycket konstiga drömmar. Men när jag väl sover så sover jag så mycket bättre än vad jag gjort helt utan. Jag kan sova en hel natt utan att ens vakna upp lika många gånger som tidigare och jag har inte ont i nacken eller huvudvärk varje dag då jag har vaknat. Så himla skönt att få känna mig helt utvilad. Även skönt att förstå varför jag haft huvudvärken. Jag funderade på sömnapnè men tvivlar ändå eftersom jag är så tyst när jag sover.
 
När jag var liten kollade föräldrarna till mig lite extra eftersom jag var så tyst när jag sov. Jag sover tydligen mycket tyst även nu, mamma som berättat. Jag har ju spenderat drygt 3 veckor totalt med henne i år, bara varit jag och hon.
Igår räknade jag hur länge både sömntabletter och Sertralin skulle räcka och jag insåg att sömntabletterna skulle inte ens räcka över så jag fick åka till stan och apoteket. Det gick fort och jag fick inte ens några känslor av panik på bussen! Jag hade egentligen tänkt passa på att ta ut mer medicin när jag har varit till läkaren på måndag eftersom det finns apotek i samma byggnad.
Dela detta:

Legat sjuk

Ojdå. Märkte nu att det har gått drygt en vecka sedan jag skrev något sist. Men jag har helt enkelt inte orkat med att skriva något då jag legat sjuk. Det började med att jag blev riktigt dålig i magen sen frossa (vilket jag inte haft på flera år). lätt huvudvärk och illamående. Jag köpte vätskeersättning för några veckor sedan och det var ju så perfekt att ha det nu då jag knappt orkat med att äta eller dricka.

Idag mår jag bättre men jag är fortfarande lite seg. Jag har städat lite och har satt igång en maskin med tvätt och en maskin med disk. Det känns skönt att ha fått det gjort. Jag skulle behövt dammsuga men det får vänta till imorgon tror jag. Det är ganska varmt ute idag dessutom så att ens tänka på att dammsuga gör mig svettig.

Men det är skönt att må bättre. Känner mig lite konstig i magen i och för sig. Tom på nåt vis. Men jag har lagat mat två dagar på raken nu så det är ju inte så att jag inte ätit något alls. Jag har även sett till att få i mig i alla fall mackor när jag var som mest dålig.

Jag började fundera lite på om denna konstiga känsla i kroppen kan ha med Sertralin att göra. Biverkningar kan ju komma en tid efter man börjat med medicinen. Det är ju inte helt omöjligt att det är så. Jag ska till läkaren igen om några veckor så ska försöka komma ihåg att ta upp det då.

Jag har sett en del film och serier samt färglagt under denna vecka jag mått skit. Läsa har jag inte orkat med.

Jag har inte ens behövt ta Propavan några nätter eftersom jag ju haft feber och varit så trött. Jag ska egentligen ta 1-2 Propavan till natten varje kväll enligt läkaren.

Nu blir det lite vila och se på Under the Dome på Netflix.

Dela detta: