Hälsa

Idag är det min födelsedag…

Det är första gången någonsin som jag är helt ensam på min dag, vilket känns sådär. Jag har fått några gratulationer på Facebook samt lite pengar.  Pappa brukade ju komma upp till mig och äta hos mig när jag fyller år, men ja i år går det ju inte och det KÄNNS. Dagen har gått lättare än jag trott, men det känns ändå så jobbigt. 

Dagen kunde ju ha börjat mycket bättre dock. Jag vaknade vid 05.30 med migrän. Satte igång en podcast, öppnade balkongdörren och somnade om. Nu är jag mest stel i nacken, men hellre det än migrän. Det måste ha varit migrän för värken var så vidrig. 

Jag har inte gjort nåt alls idag förutom att ha varit till affären och handlat lite, ätit tårta (köpte en sån fryst jordgubbstårta). sett på Grey’s Anatomy på Viaplay och vilat.

Igår sa jag till S på Skype att det är ju trist att det inte verkar bli någon snö på min födelsedag… Så när jag kollade ut i förmiddags så blev jag faktiskt glad för snön. Igår var det väldigt halt så det är ju bara bra det fått snöa lite. Jag tycker egentligen inte om vintern men på min födelsedag och på julafton och nyår då ska det vara massa snö enligt mig. 

Daglig lätt huvudvärk

Jag har ofta och länge vaknat varje dag med lätt huvudvärk och som gått över efter att jag varit vaken någon timme, men sen jag började få sova ordentligt på grund av att jag tar Theralen innan läggdags så är den huvudvärken borta. Jag har inte haft huvudvärk alls på en vecka och det är väldigt ovanligt för mig. Jag måste ju ha sovit mycket sämre och lättare än jag trott, inte bara att jag vaknar upp var och varannan timme ibland.  Så glad att jag tog tag i och bad om att få nåt utskrivet. Jag känner mig piggare överlag också.

Varit till apoteket

I mitt förra inlägg skrev jag att jag skulle till stan och apoteket imorgon, men fick pengar överfört kort efter att jag publicerade inlägget så jag var in redan idag. Skönt att ha fått det gjort. Men det tog sån tid på apoteket, för att hon som stod i kassan där tyckte att det var lite väl stor dos jag hade fått för att vara första gången jag fått Theralen utskrivet och försökte få tag i läkaren som skrev ut receptet åt mig. Jag kände av panik när jag stod och vänta (alla få sittplatser var upptagna) och började känna mig dålig i magen ( var inte det, det är psykiskt). Nu är det gjort och jag kommer få sova i natt på en lite mindre dos än vad som stod på receptet. Jag skulle börja med en viss dos och öka om jag behöver. 

Nu blev det inte det som heter Theralen jag fick, men det är samma sak. 

Äntligen får jag sova bättre

Eftersom jag har tänkt i några månader nu på att kontakta läkare så jag kan få utskrivet nåt att sova på och jag har så svårt för att ringa (telefonfobi…) så var jag smart att logga in på 1177 och gjorde en receptförnyelse. Det var längesen jag förnyade ett recept och speciellt på nåt för sömn så jag förstod att jag skulle få ett samtal från hälsocentralen.

Idag vaknade jag av att en läkare ringde mig, vi kom fram till att jag skulle få Theralen utskrivet nu istället för Zopiklon eftersom jag sa att jag får så hemsk bismak av Zopiklon som biverkning. Hon frågade om jag testat annan förut och det har jag ju, via pappa. Theralen är ju ganska mild också om man jämför och jag kanske inte behöver nåt starkare nu. Men om det inte funkar bra skulle jag höra av mig. 

Jag skulle även få bli kontaktad av nån att gå att prata hos. Jag sa ju som det var, att jag haft extra svårt att sova senaste tiden efter pappa dött, vilket jag ju faktiskt har haft också. Jag sover inte lika hårt och inte mer än någon timme innan jag vaknar igen och somnar om och håller på så tills jag bestämmer mig för att kliva upp. 

Jag är så trött på dagarna och jag förstår ju att det beror på att jag knappt får mycket till sömn. Det ska bli så skönt att få sova ordentligt. 

Jag åker till apoteket imorgon, eftersom jag måste vänta på att min god man för över pengar och han är inte lika snabb som min förvaltare var. Dessutom så orkar jag inte iväg ut alls idag heller.  Har jag väntat så här länge på att skaffa nåt att sova på så klarar jag en natt till faktiskt. 

När pappa dog så tog jag hans sista sömntabletter. Det var Zopiklon, men lite starkare än jag själv fått utskrivet, men jag VET att pappa hade velat att jag tog dom. Det var nog bra att ha nåt att sova på dom där första veckorna. Hade jag inte fått sova då vet jag inte hur jag orkat. 

Förvaltare – God man

För en liten stund sedan fick jag ett samtal jag väntat på. Jag har nu blivit beviljad god man istället för förvaltare. Det känns så himla skönt, en lättnad. Jag trodde inte det skulle bli så och jag har tänkt att jag kommer få fortsätta med förvaltare. Men jag antar att dom tog till sig en del av det jag skrev i mitt brev då jag ansökte om att bli av med förvaltare det vill säga att jag själv ju var den som ansökte om god man i samband med min skuldsanering samt att jag är villig att ha god man nåt år till tills dess att jag kommit in i rutinerna igen med att betala räkningarna. 

Jag känner att jag kommer klara av detta. Jag kommer ju vara mycket mer fri nu och jag har ju lärt mig att tänka till några gånger innan jag köper nåt och är det nåt jag vill ha så vet jag ju ungefär ändå hur mycket jag kan handla för ( inte mer än 800 kr i månaden utöver mat och hygien och det är jag själv som satt den summan).

Detta året började skit och sluta bra tydligen. Eller ja året är ju inte slut än. 

Jag skickade in min ansökan i början av året så det har ju tagit ett bra tag innan ett beslut kom.

I flera år har mina räkningar skickats direkt till min förvaltare men jag har valt att ha så räkningarna kommer direkt till mig istället nu. Det var ju smidigast till nu då min förvaltare bor flera mil från mig. 

Det kommer kännas så skönt att få ha bättre koll själv. Att kunna ha BankID, Swish, Internetbank… 

Ni som inte har förvaltare anar inte hur skönt detta är. Så mycket mer frihet. Jag har ju inte ens fått skriva under papper, inte ens för byte av hälsocentral. 

Så onödigt

Jag vet inte om jag kommer kunna sova alls inatt. Min förvaltare gjorde så att jag fick en panikattack på grund av ingenting alls, på grund av nåt som inte ens stämde. Jag fick nu ikväll veta att jag och syskonen ska betala skulderna som pappa hade då han dog, dödsboet skulder alltså. Men det stämmer tydligen inte fick jag veta av min syster kort efter att jag läst sms:et från förvaltaren och frågat min syster på messenger. TÄNK om förvaltaren kunde kommit med det lite tidigare så hade jag ju haft chans att få sova inatt i alla fall. 

Det VAR nära att jag skadade mig själv. Det ska jag inte ljuga om. Men jag ”kvävde” den känslan, för det är inte värt att skada mig själv på grund av detta med pengar, inte alls värt egentligen oavsett vad.

Men jag tror att ordet DÖDSBO triggade mig, att det var det som låg bakom att jag fick panikattacken lite tidigare. 

Sen är jag ju så mån om att inte ha skulder och eventuellt hamna hos fogden igen, att ens få en påminnelse på en faktura får mig att få ont i magen nu.

Skulden som vi skulle stå för och betala skulle tydligen betalas senast 5/11. Men det kommer ju ordna sig, som min syster påminde mig om så ärver man ju inte skulder.

Nu ska jag ta och fortsätta se lite film (Hajen) sen får jag se vad jag ska sysselsätta mig med. Jag kanske kan få sova lite ändå till slut.

Drömmar och doften av after shave

Nu var det längesen men inatt drömde jag om pappa. Det kändes så verkligt. Jag såg han aldrig i drömmen men jag hörde hans hemska jobbiga hostande. Den hostan var faktiskt hemsk och jag är så glad att syskonen slapp både se och höra pappa då han fick sina hostattacker. Han hade ju hosta på grund av sin IPF och sen lunginflammationen, som gjorde allt så mycket värre. 

Jag hade en lite jobbig kväll igår, att försöka få ihop nya bordet och att det inte gick gjorde att jag bröt ihop totalt igår i några timmar. Varje natt efter att pappa dog och då jag gråtit massor på kvällen eller natten när jag försökt somna så har han alltid kommit till mig i drömmen. Det har ett samband, det är som att han vill visa att det är okej… Oavsett på vilket sätt han visar sig, om det är med hostan som ska påminna mig om honom eller att jag drömmer att jag är i hans lägenhet och städar ur den och han helt plötsligt kommer in hem som att ingenting har hänt. 

Jag tror inte att man försvinner helt när man dör. Man finns kvar, nånstans, på nåt vis. Pappa väljer att visa sig i mina drömmar när jag inte mår bra. Det är som att han vill trösta mig, finnas där för mig. Tack pappa. 

En morgon en tid efter att pappa dog kände jag doften av hans after shave precis vid huvudänden på min säng. Det var så verkligt. Doften var så stark. Det kom inte utifrån, det vet jag och jag var klarvaken. 

Bästa dieten

Jag har ju ätit enligt LCHF från och till i några år nu (äter allt annat än LCHF när jag inte mår bra i och för sig) och blev så glad att detta program ”Bästa dieten”  på SVT gjorts. Där får 4 familjer testa 4  olika dieter varav LCHF är en av dom. BRA att LCHF är med, på så vis får fler veta hur det fungerar.

I första programmet så gjorde det par som som fick testa på LCHF lite fel angående fettet och det förstod jag redan då dom klagade på trötthet. Man SKA äta fett, rätt sorts fett alltså. Det är fettet som ger energi. Ja, det låter konstigt och inte alls hälsosamt men om man säger så här: Folk går ju ner i vikt, många kan sluta med sina mediciner på grund av sin diabetes 2, många får mycket bättre värden överlag. LCHF gör ju att man får äta REN MAT det vill säga mat utan så mycket E-nummer. 

Jag vet att min kropp mår som bäst på LCHF, även om jag inte går ner så mycket i vikt då jag alltid går till chips och godis hyllorna när jag är i mina perioder. Min mage mår bra och jag slipper tänka på om det finns toa i närheten om jag är ut, jag är mycket PIGGARE, jag orkar mer.

Har ni inte sett första avsnittet så gör det (finns på svt play eller klicka på länken i början av inlägget) och följ sen serien, jag kommer fortsätta följa programmet. Det ska bli intressant att få se vad som händer med deras kroppar dom som går på LCHF.

Innan paren får veta vilken diet som dom ska gå på så får dom ta en en del prover etc så det går att jämföra när tiden för testet av diet är över. 

Städning, psyk, sorg, ensamhet

Jag ger upp den där 30 dagars utmaningen. Jag har verkligen inte haft lust att blogga så mycket och dessutom totalt glömt bort att uppdatera bloggen vissa dagar. Jag har haft en jobbig period igen och då blir bloggen oftast lidande. Jag borde ju egentligen skriva JUST NÄR JAG INTE MÅR BRA men jaja nu har det blivit att jag inte skriver alls.

Idag har jag städat, chockar mig själv lite varje gång det görs. Jag har dragit ut på det lite med tanke på att jag väntar på nya soffan och att jag skänkt både marmorbord och gamla soffan så det har ju gåtts med skor inne. Dessutom så är ju städning inget jag bryr mig i när jag inte mår bra.

När det gäller min psykiska hälsa så har jag fått höra att jag borde skaffa någon att prata med… Jag känner att jag inte behöver det. Mina ”perioder” är hanterbara, jag skär mig nästan aldrig längre (bara vid väldigt grov ångest vilket händer knappt en gång om året), jag skulle betala några hundra för en timmes tystnad… Jag har svårt att prata med andra om mina känslor och jag har alltid haft det så. Det hjälpte ju inte alls förr när jag var till psyk mest en gång i veckan, jag satt ju tyst hela tiden. 

Om jag vill ha kontakt med nån på psyk så fixar jag det på eget initiativ, jag gör det inte för att andra som knappt träffar mig säger och tycker en massa. Jag får alltså inte agera som jag gör på grund av sorgen. Nej, jag skyller inte nåt beteende på sorgen men man måste ändå förstå att en del är min hantering av pappas död. När jag mår dåligt så kan jag vara elak och det måste ju en del fattat vid det här laget efter snart 35 år. 

Jag är även så jävla ensam här i Östersund. Ingen som står mig nära finns kvar här, (nej jag kan inte flytta till S än, diverse anledningar jag inte går in på men bara så ni inte behöver ifrågasätta mig), farmor finns ju men hon är ju så pass dement och inte alls sig själv och går inte att prata med ens. 

Andra har ju sina respektive, vänner… Jag har som inga alls. Men det är så svårt för mig att få ALLA ANDRA att faktiskt förstå mig, lite i alla fall. Jag har ingen här uppe som kan komma till mig och jag kan prata med och då menar jag familj. Men jag får väl skylla mig själv, ingen förutom S vill väl vara i närheten av mig.

Farmor och pappa

Möte avklarat

Idag vid 18.30 hade jag möte med min förvaltare och han som eventuellt kommer ta över. Vi ska fundera jag och den nya lite och sen höra av oss till min nuvarande om vi tycker det känns bra. Jag tycker redan nu att det känns bra med den nya, lättsam och lätt att prata med. 

Sen fick jag veta att min förvaltare försökt ta reda på hur det går med min ansökan om att få en god man istället, men ingen lycka. Det ligger hos tingsrätten i alla fall och det är dom som tar beslutet. Jag skickade ju in min ansökan i januari så det har ju tagit lång tid. Jag hoppas på att beslutet blir god man men jag har inte större förhoppningar direkt.

Kommer jag fortsätta ha förvaltare så kommer upplägget se likadant ut då som det gör nu, vilket känns bra.

Det kommer kännas ovant ett tag sen då han jag har nu försvinner ur mitt liv. Jag har ju haft han i 6 år eller nåt sånt.

Jag har skrivit förr om att jag har förvaltare. Det är inget jag vill vara tyst om. Många har ju det och det är inget fel i att ha det.