Knopp

Ett återfall

Sent på fredagskvällen fick  jag ett återfall  vad gäller mitt självskadebeteende.  Jag har inte gjort mig själv illa sen oktober förra året så det känns ju lite sådär att jag inte kunde låta bli nu. Men jag visste att det nog skulle  ske någon gång, att jag får  ett återfall. Att jag ens  varit fri  i över ett år är ändå fantastiskt bra gjort av mig. Men i fredags tog min ångest över helt enkelt. Pappa beskrev det så bra en gång. att det är som ett slags beroende. Man får återfall och jag ska  inte få ångest för detta när det väl händer.

När jag pratade med S om detta så sa jag:

När jag har sån ångest att jag vill skära mig så är det nästan som att ångesten sipprar ur såret när jag skurit mig, Jag blir väldigt  lugn och  avslappnad efteråt och jag känner mig lite bättre.

Jag har alltid varit bra på att rengöra såret efteråt och jag har aldrig skurit mig djupt. Pappa sa att han inte var orolig  över mig och mitt självskadebeteende eftersom han jobbade inom psykiatrin i  många  år  har där sett  flertalet med mycket värre skador och djupare och sådana  som behövts sys. Jag har alltid slutat när det börjar blöda lite.

Ingen behöver bli orolig. Jag skär som sagt aldrig djupt och jag rengör med en gång.

Hämtat ut ny medicin + varit till Psykosociala enheten

Ja, blir det fjärde gången gillt nu? Hittills har jag testat Sertralin, Fluoxetin och Citalopram . Den mindre dosen av den nya medicinen ska jag äta en vecka och sen blir det den högre dosen. Fick ta ut en lite större förpackning idag också annars behövde jag åka in till apoteket igen denna vecka och det har jag verkligen ingen lust med.  Jag passade på att lämna in medicin  också idag  på apoteket, det känns ju väldigt onödigt att ha medicin liggande hemma som jag ändå inte kommer ta längre.

Om jag fortsätter vara så extremt trött som jag varit sen jag började med Citalopram nu då jag ska börja med Venlafaxin så vet jag inte om jag verkligen orkar hålla på att byta medicin igen. Då är jag hellre utan helt. För jag har ingen lust att vara trött 24/7. Jag svettas hellre extra mycket än att gå runt som en zombie, att  vakna varje dag och sen lägga mig i soffan och sova några timmar till.

Hoppas detta är den rätta medicinen för mig nu.

Innan jag var iväg till Apoteket så var jag till Psykosociala enheten. Det känns bra att komma iväg ibland och prata lite, även om det blir prat om samma saker för det mesta.

Fjärde gången gillt?

Jag har precis pratat med min läkare i telefon. Jag har varit så himla trött sen jag började med Citalopram och så har jag svettats, så jag sa att jag kan stå ut med svettningarna och återgå till Sertralin. Men hon tyckte jag skulle testa en annan medicin istället, så på torsdag blir det att åka till stan och Apoteket och hämta ut Venlafaxin. Jag har redan läst vilka biverkningar som finns, det var en hel del, SÅ jag hoppas att få slippa. Jag skulle börja med dom på en gång och inte trappa ner när det gällde Citalopram då jag ändå bara tagit dom i några veckors tid.

Sedan tog jag upp detta angående min sömn och Propavan. Jag somnar ju fort på det, så fort har jag nog inte förr somnat. Men det blev att jag ska fortsätta ta två tabletter till natten samt lägga till en Atarax. Så får se om jag får sova mer än några  timmar på den kombinationen. Läkaren tyckte det var dumt att lägga till ännu en ny medicin.

Jag var och handlade idag och var så svettig så jag fick torka i pannan flera gånger. Det är inte kul att klä sig inte så varmt och ändå gå och svettas. Så fort jag gör nåt mer än att ligga i soffan så svettas jag som fan vilket är ganska jobbigt.

Jag hade tänkt ge upp  medicin, just för att jag tyckte att jag ändå  mådde  lite bättre utan än med, MEN  eftersom  jag är så  envis som jag  är i  vissa fall så kommer  jag inte ge mig tills jag har hittat den medicin som hjälper mig.

Jag är så glad att jag har en läkare som jag har så lätt att prata med. Men jag har märkt att jag har lätt att prata överlag numera. Det hände nåt efter pappas död med  mig, jag vet det låter lite konstigt.  Jag tror att jag omedvetet mått väldigt dåligt på grund av pappa och även innan  han ens blev sjuk i IPF. Han har ju hela mitt liv levt med psykisk ohälsa och jag har ju så klart varit orolig för honom, tydligen mer än jag själv förstått. Nu behöver jag inte längre vara orolig och kan ta tag i mig själv och mitt eget mående och mitt egna liv på ett annat sätt. Han hade ju bara mig som närstående kvar i Östersund. Farmor levde ju drygt 1 år till efter att pappa dog, men hon var dement och har ändå inte brytt sig så mycket i hur pappa mått alls även då hon var pigg och yngre.

Jag pratade till och med med TRE PERSONER då jag var iväg idag. Först en tant som frågade mig vilket datum det var och om jag såg vad det stod  för datum på en mjölk,  sen erbjöd jag en äldre herre att gå före mig i kassan då han hade  mindre  än vad jag hade men han lät mig gå  före. Sen i hissen så hann en granne med att ta samma hiss som mig och då pratade jag lite med henne med. Har inte pratat så mycket med grannarna alls som jag gjort detta år.  Det hör till  ovanligheterna att jag pratar med någon då jag är ut,  ja om jag inte träffar på en av pappas vänner då hon är ute och går med hunden.

 

 

Måttligt less

Torsdag idag och jag brukar ju som gå och handla just på torsdagar.  Men jag har inte varit iväg idag och kommer så ej heller göra. Jag måste vila eftersom jag är så trött, från och till orkar jag knappt hålla ögonen öppna. Dessutom så har jag även idag väntat på ett eventuellt samtal från min läkare.

Jag är ganska så säker på att det är medicinen som gör mig så här trött. Antingen endast det eller en kombination av depression och medicin.

Jag har som ingen lättlagad mat så jag lever på Modifast från och med idag till den dag jag orkar att gå iväg till affären. Jag har funderat på att beställa mat,  kanske det får bli imorgon.

Önskar min  trötthet försvinner snart.  Jag sover så mycket och jag har inte ens tagit en enda Propavan på flera kvällar nu.

Jag har ju tagit pauser från alla skärmar (tv, mobil, iPad, dator) i och med att jag sovit så mycket.

Sen har jag haft lite huvudvärk också..

Hoppas verkligen att detta är endast en jobbig biverkning  av Citalopram. Ska det hålla  i sig så här ett tag till så känner jag att jag  lika gärna kan sluta med denna medicin utan att läkaren sagt nåt.   Återgå  till Sertralin. Nog för att jag svettades som fan av Sertralin, men jag var inte alls så här jobbigt trött.

 

Somnade i soffan

Mer ork var det ja. Jag somnade och sov 3-4 timmar efter jag kom hem från psykosociala idag. Jag somnade gott i soffan. Men jag behövde väl sömnen helt enkelt. Fick höra att PSE kanske kommer försvinna  i från  Torvalla. Riktigt dåligt. Inte säkert att jag kommer få kunna gå kvar hos hon jag går till nu ens sen.

Jag tror min ork har lite att göra med  (eller mycket) att jag ätit mer än ett mål mat om dagen sen i torsdags. Jag har börjat äta fiberhavregrynsgröt igen och hitills har magen inte klagat på det. Jag ska fortsätta försöka få i mig gröt varje dag nu. Det går ju fort att göra dessutom så har jag en pissdag så får det bli gröt.

Förresten tror jag att det har snöat här mest hela tiden sen natten till igår. Jag hoppas att vi får mycket snö hela vintern och slipper extrem halka ofta.

Mer ork och ett inre lugn

Idag var första dagen på länge som jag orkat göra mer än en sak. Jag har handlat lite,  plockat ur och i diskmaskinen, städat upp lite vid soffbordet, städat lite i köket, duschat samt bäddat rent i sängen. Jag minns inte när jag hade denna ork sist. Hoppas att det är medicinen som är en del av detta.

Just nu känner jag ett sånt lugn i hela kroppen också, så avslappnad och mår helt okej. Det är en väldigt ovanlig känsla för mig, men så uppskattad när den infinner sig.

Imorgon är det dags för PSE igen. Sist sket jag i att gå, men imorgon ska jag verkligen ta mig iväg dit. Jag har ju inte precis nåt att skylla på, som att jag inte klarar av att ta bussen.

Det har varit lite tungt idag ändå, men inte så som jag trodde dagen  skulle bli.  Fars dag…..

Men…

Grattis på fars dag  älskade och mycket saknade  pappa ♥.

Ingen större aptit

Sen någon vecka tillbaka så har jag inte alls velat laga mat, jag har inte ens vetat vad jag vill äta och bara tanken på mat har gjort mig lätt illamående. Jag har knappt haft  någon aptit och jag har fått tvinga i mig mat. Jag har ätit, men inte så mycket.  Jag har levt på färdiga rätter så som pajer och Karins lasagne. Även så har det blivit en del chips och choklad. Men,  det är ju bättre än att inte äta någonting alls.

Jag har mat i frysen. Jag  har ju min ”veckopeng” varje torsdag så jag kan handla mat. Men jag vet inte varför det tar emot så att  ställa mig och laga mat. Förra veckan gjorde jag köttfärssås och makaroner i alla fall och det räckte i tre dagar.

Idag har jag inte fått i  mig något än och jag vet inte ens vad jag vill  äta till middag. Torsdagar brukar innebära att jag går till Coop och handlar lite och även köper sallad från  salladsbaren, men bara  tanken på det gör  mig också illamående.

Antingen beror detta på att jag  har  en tung period eller  medicinen.  Eller  så är det en kombination.

Huvudsaken är ju ändå att jag äter något  varje dag.

Just nu i skrivande stund så har jag inte någon lust alls att gå ut,  men det kan ändras snabbt.

Jag hoppas att detta vänder snart, att jag kommer vilja laga mat igen.

Lite frisk kall luft

Jag hade egentligen tänkt att jag skulle vila idag, men jag kom ut ändå en stund, Självklart  gick jag  ju till affären. Det var skönt att få lite frisk luft faktiskt och det var nog något jag behövde efter gårdagen. Jag är inte helt 100%  återställd än, men jag  mår ju mycket bättre än jag gjorde igår (se förra inlägget). I helgen hade jag nackspärr och så i måndags huvudvärk, så det har varit några jobbiga dagar. Jag har ju inte ens orkat laga mat så jag har levt på sådana färdiga frysta pajer i några dagar nu. Igår fick jag verkligen tvinga i mig mat.

Jag är inte så förtjust i vintern, speciellt inte på grund av den oundvikliga halkan.   Men när träden ser ut så här, som på bilden,  så gillar jag vintern litegrann ändå.

 

Citalopram + gårdagen

Sen förra tisdagen så har jag trappat ner lite på Fluoxetin för att idag börja med en annan medicin nämligen Citalopram. Jag hoppas verkligen att denna nya fungerar bättre för mig, för jag är så less nu på att byta medicin och höja och sänka dos. Less på att må sämre eller lika som innan jag ens började med medicin igen.

Igår mådde jag verkligen s k i t.  Vet ej om det beror på minskning av  dos av Fluoxetin eller om det bara var en sådan dag. Vaknade med en så  hemsk huvudvärk,  gjorde iordning två Treo (Treo fungerar bäst för mig vid sån huvudvärk),  men jag spydde med en gång efter att bara ha druckit en liten klunk av Treon…. Sen  låg jag och sov mest hela dagen igår och mådde så dåligt. Idag  mår jag  bättre men jag har fortfarande känning av huvudvärken, men det är inte alls som igår tack och lov.

Tredje gången gillt?

Jag har precis pratat med min läkare igen då jag hade telefontid idag. Eller ja, tiden hade jag i fredags egentligen men då ringde hon mig för att tala om att hon ringer på måndag istället eftersom hon hade mer tid då. Gulligt av henne att ringa.

Idag blev det sagt att jag ska testa en tredje medicin då Fluoxetine inte alls var bra för mig. Jag har mått mycket sämre. Nu ska jag äta 40mg Fluoxetine i en vecka för att sen testa Citalopram. Fungerar inte det så ska jag få testa annan medicin. Jag hade ju Sertralin först, den fungerade ganska bra förutom att jag svettades så hemskt av den.

Min läkare ringer igen om tre veckor cirka.

Jag kan ju säga som så att jag är så nöjd med min läkare. Hon lyssnar på mig och tar det på allvar, ser till att jag får prova ut olika mediciner, hon ringer mig istället för att jag ska ta mig till Hälsocentralen. Jag hoppas att hon kommer finnas kvar ett tag så jag slipper träffa någon ny.