Mitt nya liv

Förvaltare – God man

För en liten stund sedan fick jag ett samtal jag väntat på. Jag har nu blivit beviljad god man istället för förvaltare. Det känns så himla skönt, en lättnad. Jag trodde inte det skulle bli så och jag har tänkt att jag kommer få fortsätta med förvaltare. Men jag antar att dom tog till sig en del av det jag skrev i mitt brev då jag ansökte om att bli av med förvaltare det vill säga att jag själv ju var den som ansökte om god man i samband med min skuldsanering samt att jag är villig att ha god man nåt år till tills dess att jag kommit in i rutinerna igen med att betala räkningarna. 

Jag känner att jag kommer klara av detta. Jag kommer ju vara mycket mer fri nu och jag har ju lärt mig att tänka till några gånger innan jag köper nåt och är det nåt jag vill ha så vet jag ju ungefär ändå hur mycket jag kan handla för ( inte mer än 800 kr i månaden utöver mat och hygien och det är jag själv som satt den summan).

Detta året började skit och sluta bra tydligen. Eller ja året är ju inte slut än. 

Jag skickade in min ansökan i början av året så det har ju tagit ett bra tag innan ett beslut kom.

I flera år har mina räkningar skickats direkt till min förvaltare men jag har valt att ha så räkningarna kommer direkt till mig istället nu. Det var ju smidigast till nu då min förvaltare bor flera mil från mig. 

Det kommer kännas så skönt att få ha bättre koll själv. Att kunna ha BankID, Swish, Internetbank… 

Ni som inte har förvaltare anar inte hur skönt detta är. Så mycket mer frihet. Jag har ju inte ens fått skriva under papper, inte ens för byte av hälsocentral. 

Möte avklarat

Idag vid 18.30 hade jag möte med min förvaltare och han som eventuellt kommer ta över. Vi ska fundera jag och den nya lite och sen höra av oss till min nuvarande om vi tycker det känns bra. Jag tycker redan nu att det känns bra med den nya, lättsam och lätt att prata med. 

Sen fick jag veta att min förvaltare försökt ta reda på hur det går med min ansökan om att få en god man istället, men ingen lycka. Det ligger hos tingsrätten i alla fall och det är dom som tar beslutet. Jag skickade ju in min ansökan i januari så det har ju tagit lång tid. Jag hoppas på att beslutet blir god man men jag har inte större förhoppningar direkt.

Kommer jag fortsätta ha förvaltare så kommer upplägget se likadant ut då som det gör nu, vilket känns bra.

Det kommer kännas ovant ett tag sen då han jag har nu försvinner ur mitt liv. Jag har ju haft han i 6 år eller nåt sånt.

Jag har skrivit förr om att jag har förvaltare. Det är inget jag vill vara tyst om. Många har ju det och det är inget fel i att ha det.

Omstart nummer 3340234

Jag har börjat försöka låta bli socker och massa kolhydrater igen, för femtielfte gången. Min kropp mår ju så bra på LCHF kosten. Förutom att jag alltid blir så hängig och får huvudvärk efter några dagar utan socker. Jag vet att det går över, men det är ganska jobbigt.

Nu då det är barmark igen mest överallt så ska jag försöka komma ut på promenader igen, minst 1 gång i veckan. Jag ska inte ta ut mig som jag alltid gjort och tänkt jag ska gå 4 km några gånger i veckan. Jag måste lära mig att ta det lugnt. Att jag kommer ut och går i 30 minuter en gång i veckan är ju bra bara det till att börja med.

Jag väger 129,9 nu och siktar på att väga runt 120 i december. Det är ingen omöjlighet, det vet jag mycket väl. Om jag verkligen sätter igång och verkligen låter min envishet visa sig så hade jag nog klarat av att gå ner ännu mer än så. Vi får se hur mycket jag väger i slutet av december helt enkelt.

Jag är en känsloätare. Eller ja så kallad tröstätare. Jag gillar chips, glass, choklad och pizza. Det är oftast när jag har mina få jobbiga dagar, dagar då jag bara vill gråta och ligga i sängen, som jag skiter i min vikt och bara vill äta massa dålig ”mat”. Jag måste verkligen hitta nåt att äta som inte påverkar min vikt OCH mage lika mycket som till exempel chips gör dom få gånger jag mår dåligt psykiskt. Men samtidigt måste jag också tillåta mig själv att äta nåt som verkligen inte är LCHF nån gång ibland, bara det inte blir flera gånger i veckan.

Under dom veckor jag hade ont, ischias, så klarade jag inte av att stå i större stunder och därför valde jag att äta hårdbrödmackor, färdiga frysta rätter, kvarg med musli och pizza. Jag märkte snabbt att jag blev dålig i magen av den kosten.

Jag gick ändå knappt upp nåt i vikt under dessa veckor, men för den sakens skull så är det ju inte så jag vill äta och jag KAN inte äta som jag gjorde just på grund av min mage.

Förvaltare, god man och extra pengar

Jag har ju varit väldigt öppen flera gånger i bloggen med att jag har en förvaltare och det tänker jag fortsätta med att vara till dess att jag är fri. Jag har sen en tid tillbaka ansökt om att få återgå till att ha en god man istället nu då jag faktiskt mår så mycket bättre än då jag fick förvaltare samt så är ju min skuldsanering över.

En god man känner jag vore bra till dess att jag kommit in i en rutin med att betala räkningarna.

Jag ansökte om god man samtidigt som jag ansökte om skuldsanering, vilket bara där visar att jag är och var mogen nog att ta bra beslut då jag inte mådde bra alls psykiskt. Det verkar som att det tar ett bra tag innan jag får nåt besked om huruvida jag får bli förvaltare eller inte. Jag är väldigt less på att inte få ha mer koll på mina egna pengar och att behöva be en annan person föra över pengar eller fråga om det är ok att jag köper det och det. Tänk er själva att inte kunna göra vad ni själva vill med era egna pengar…

Nu har jag ju ändå haft tur med den person jag haft som förvaltare. Man har ju läst om flera som haft stora problem med förvaltare och god man. Han jag har,  har aldrig sagt nej till nåt jag bett om. Men sen så har jag ju inte heller bett om extra pengar ”bara för att”, jag har bara bett om pengar om det är nåt billigt jag vill köpa eller om det är nåt jag behöver eller om det är till Spotify. Jag tycker själv att jag har skött mig väldigt bra.

Jag har hitills fått 600 kronor/vecka. Men nu kommer jag få 700 kronor istället. Jag bad om 100 kronor extra så jag slapp be min förvaltare att föra över pengar till Spotify, buss, värktabletter etc. Jag tror att han tyckte det var en bra idé eftersom han fixade det med en gång, så jag får 700 redan nu den här veckan. Ibland har det ju hänt att jag behövt till värktabletter snabbt och han är ju inte alltid tillgänglig att svara på mina sms samt att föra över pengar åt mig.

Det känns som att detta inlägg kanske blev lite snurrigt. Jag är ganska trött och har haft tre jobbiga dagar. Deppiga dagar alltså. Känns i och för sig lite bättre just nu förutom att jag är trött.

Tramadolmissbruk

Minns inte om jag skrivit om ett av mina beroenden förut, men i så fall är det värt att skriva om igen.

Idag såg jag på TV4 om att smugglingen av den starka värktabletten Tramadol har ökat samt missbruket av dessa tabletter ökat bland unga.

Blir så ledsen att läsa att så unga tagit Tramadol. Varför jag blir ledsen för det? Jo, för jag vet hur lätt det är att bli beroende av den skiten. Jag tog en 50mg, sen blev det två om dagen och flera år senare var jag uppe i drygt 10-15 st. Det är ett rent under att jag inte fick en överdos. Jag var ute efter vad det gjorde för mig, det vill säga att jag kände mig lugn och avslappnad. Största nackdelen (förutom att jag var beroende) var att mitt humör blev mycket värre och jag hade många mer vredesutbrott och mycket starkare också. Jag insåg ju inte det då, att det var tabletterna som var en del av orsaken till att jag blev så aggressiv. Jag trodde ju att jag mådde bra då jag tog tabletterna, men det gjorde jag ju inte. Jo, jag hade vredesutbrott sen innan jag blev beroende, har haft det så länge jag kan minnas, men Tram förstärkte mina känslor.

Jag kunde ta mig ur mitt beroende själv. Men det var jobbigt, riktigt jobbigt. Svettades och kände mig allmänt dålig och konstig i kroppen i flera veckor.

Jag ska inte ljuga, det finns dagar jag känner att jag vill ha Tramadol. Men jag tänker om snabbt. Jag vill inte hamna där igen, att jag måste ha Tram för att orka med dagarna. Tack och lov har jag inte tillgång till dom tabletterna längre. Det var inte mina egna ens, det var min dåvarande pojkväns tabletter som jag tog av. Jag vet att det var riktigt fel av mig. Det var han som behövde dom på grund av sin smärta, jag behövde dom inte alls.

Jag får ju tankar på att skada mig själv fortfarande också, men jag skadar mig inte längre. Båda var ju ett beroende för mig. Ja, självskadebeteende kan faktiskt ses som ett beroende.

Förvaltare – God man ?

Nu har jag skickat ett  mail till överförmyndaren angående att bli av med förvaltare. Jag skrev att jag är ok med att fortfarande ha god man till dess att jag fått rutin i att betala räkningarna igen. Håll tummarna nu på att jag får det mer fritt igen med mina pengar!

Det blev ett ganska långt mail, men det får vara så. Jag ville ju skriva varför jag anser att jag klarar mig med god man ett tag och att jag faktiskt själv anser att jag skött mig. Det var dessutom JAG som sa till om att jag behövde en god man då jag ansökte om skuldsaneringen och jag tycker att dom borde se det som nåt bra i alla fall.

Som sagt, håll tummarna nu för att jag blir av med i alla fall förvaltare. Det är mer friare att ha en god man. Även då den man jag har som förvaltare agerat som god man ändå och gjort sitt bästa för att det ska kännas bra för mig, så känns det ändå väldigt jobbigt ibland att inte få ha hand om mina egna pengar.

Jag vet inte ju om det var rätt att skicka mailet som jag gjorde, men jag lär ju få svar och få veta hur jag ska gå till väga.

Jag vet att jag kommer kunna klara av att betala räkningarna igen. Jag  mår ju faktiskt mycket bättre numera. Då jag ansökte om god man så hade jag inget liv alls. Jag var ju knappt utomhus och hygienen ska vi inte prata om. Jag klarade ju knappt av att ta i ytterdörren utan att få en panikattack pga social fobi, nu är jag ju ut många gånger och ibland flera gånger i veckan. Jag åker till stan, tar promenader ( om än inte så ofta) och jag klarar av att gå på konserter..

Jag känner att jag mår mycket bättre nu. Jag bryr mig mycket mer om mig själv nu och jag vet att bara jag får in en rutin så kommer jag ju att betala mina räkningar. Jag har dock alltid varit noga med hyran och elen, även då jag mådde som allra sämst och det var ju dom allra viktigaste räkningarna.

Ja, jag blev ju av med mina skulder för några månader sen. Jag kommer ALDRIG ta på mig mer helt onödiga skulder. Jag har lärt mig min läxa.

Just nu 130,5 kg…

Det går neråt och jag är snart framme vid mitt mål för i år, vilket är att komma under 130 kg! Det går inte snabbt och jag har gått upp i vikt och ner i vikt om vartannat. Nu har jag tappat drygt 6 kg på några månader. Att jag pendlat så i vikt är nog för att jag har så svårt att stå emot att äta skräp många gånger då jag mått skit. Jag är en tröstätare.

Senaste tiden äter jag inte LCHF, eller jo jag äter ”nästan” LCHF. Äter chips och glass ibland men då äter jag inte så mycket annat heller den dagen. Ej heller så äter jag så mycket fett jag gjort då jag ätit helt enligt LCHF. Jag blev så less på att tänka och jag åt inte så varierat. Jag snöade in mig på kyckling i flera dagar, sen biffar och så vidare . Just nu är jag  inne i en period då jag är glad att jag ens orkat se till att laga mat.

Huvudsaken är att jag skippar pasta, bröd, potatis, ris etc. Sånt som min mage blir knas av. Jag går ju ner också och jag känner mig mätt.

Visst äter jag sånt som jag brukade äta då jag höll mig till LCHF men inte alls lika mycket fett. Men jag äter ju fortfarande smör, majonnäs, bea …

 

Tre veckor

Nu har jag hållit mig till LCHF igen i drygt tre veckor. Förutom att jag fuskade igår då jag blev så himla sugen på glass ( skyller på mens haha ). Men det är bara nya tag idag och att jag fuskade en gång på tre veckor gör ingenting. Fortsätter jag så här så kommer jag hamna på under 130 kg som är mitt mål för i år, jag är på 133,2 just nu.

Jag tänkte strunta i LCHF ett tag eftersom jag blev så less på maten ( jag har dålig fantasi och äter ofta likadan mat i flera dagar ), men sen tänkte jag efter lite och kom ju på det att jag faktiskt mår mycket bättre på denna kost än annan kost.

Att jag vill gå ner i vikt har ingenting att göra med att jag inte trivs i min vikt. Jag har inga problem med i att jag är så stor som jag är. Varför jag vill gå ner i vikt är ju för att jag vill ha barn och min övervikt kan ju sätta stopp för min och S önskan.

Sen att jag sparar lite pengar då jag håller mig till LCHF är ju inte helt fel. Har ju 600 kronor / vecka som ska räcka till mat och hygien. Innan jag åt LCHF så räckte det knappt, men nu brukar jag kunna ha 40-100 kronor kvar. Det blir ju inte godis, chips, glass, bullar, kakor och annat sånt så självklart blir det billigare.

Sockerfri, igen

Nu har jag varit sockerfri igen i en veckas tid och det känns. Har huvudvärk, sån huvudvärk som jag alltid får då jag inte fått i mig socker på länge. Men det känns även väldigt bra att inte sätta i mig ett glasspaket som jag gjorde förra helgen ( ett 8-pack coop glasstrutar… ) . När jag mår skit psykiskt så har jag en tendens att sätta i mig massor med glass eller chips eller annat onyttigt.

Senaste veckan har jag druckit mycket te med kokosolja i och ätit nåt med protein till middag. Det verkar som jag har hittat mitt sätt nu. Te med kokosolja är så jag får i mig fettet eftersom jag ju som sagt vill hålla mig till LCHF och är så less på bea eller eller smör med maten. Jag är väldigt dålig på det där att hitta sätt att få i mig fett på annat sätt, det går ju. Även väldigt dålig på att komma på vad jag ska äta så ibland blir det lika mat i någon vecka och inte konstigt jag blir less ibland.

När jag äter enligt LCHF så sover jag hela nätter, jag vaknar inte upp flera gånger som jag annars gör och jag somnar relativt fort. Jag brukar annars ligga och försöka somna i TIMMAR. Min mage mår riktigt bra också och jag slipper tänka på behöva gå på toaletten efter ca 15 minuter efter varje måltid.

Jag vet ju hur bra jag mår på denna kost, synd bara att depression etc ska förstöra för mig ibland. När jag mår rent skit så skiter jag i hur jag äter och vad , så länge jag äter nåt.

Jag önskar att jag kunde hålla mig till denna kost längre än kanske 3 veckor åt gången. Det lär väl ske nån gång, men samtidigt måste jag lära mig att det ÄR OKEJ att äta en bulle ibland eller chips eller vad som helst som inte är LCHF, men det behöver inte gå till överdrift som det har en tendens att göra när det gäller mig.

i september vet jag att en dag kommer bli LCHF fri, men det beror på att jag och S har vår rutin att gå till BK då jag kommer till honom. Det är en liten bit att gå dit också från S samt så är det ju skönt att få röra på sig lite då man suttit på tåg i ett antal timmar.

Stolt över mig själv

Att gå på konsert, festival eller vara iväg på nåt överlag där det är mycket folk är ju för dom allra flesta ingen big deal, men det är det för mig. jag gör knappt nåt alls på dagarna och jag är sällan iväg på nåt, ni som följt mig och min blogg en längre tid vet detta.

Jag har ju haft social fobi, så pass jobbig att jag inte ens klarade av att ta i dörrhandtaget på ytterdörren. Den sociala fobin sitter fortfarande kvar och jag känner av det i vissa situationer, men det är inte alls som förr och jag kan gå ut nu utan några som helst problem.

När jag varit iväg på nåt så brukar jag vara helt slut dagen efter samt några dagar till på grund av alla intryck.  Idag kom tröttheten och jag vaknade med en hemsk huvudvärk.

Jag är ändå väldigt glad och även stolt över mig själv som kom iväg. Som tog bussen in till stan, stod i kö, stod längst fram under Gessle och sen tog bussen hem också. Som var helt ensam. Men jag tänkte inte ens på att jag var ensam då jag väl var där, det var dagarna innan jag kände att jag kanske skulle tycka det var jobbigt att vara ensam.

Jag tror att det bara var bra att jag stod längst fram dels för att jag ju så gärna ville stå där, men även för att jag var nära vakterna ifall att jag behövde hjälp. Det var lugnande på nåt vis.

Jag vet ju att jag klarar av mer än vad jag tror. Som när jag tog tåget till Västerås när jag skulle träffa S för allra första gången och då var det ju även byte från tåg till buss i Uppsala. Jag som vill undvika byten så gott det går.