Dag 21 av 30: Det värsta jag varit med om

Jag vet redan nu att jag kommer sitta med tårar då jag skrivit klart detta inlägg. Detta jag ska skriva om är nåt som dom som känner mig vet om och det är nåt jag tror att jag inte skrivit om förr i bloggen.

Detta är också nåt som gör att jag mår som jag gör från och till. Jag har inte riktigt bearbetat det, men jag tänker inte alls lika mycket på det nu som förr.

Jag kanske skriver lite för mycket om händelsen, men det skiter jag i. Det är skönt att skriva av sig.

Några dagar efter att jag slutat 7an så flyttade jag från Fåker till Åsele. Jag trivdes så bra i Åsele tills….

När jag nyss hade fyllt 15 år så var jag med om ett sexuellt övergrepp. Det gick inte så långt, men det han gjorde räckte gott och väl. Under tiden drabbades jag av nåt som inte många verkar förstå… Jag blev som förlamad. Jag ville säga sluta, jag ville gå därifrån. Men jag låg där jag låg, på rygg i soffan med jeansen och trosor neddragna. Hur mycket jag än ville kunde jag inte röra mig. Inte förrän han slutade och gick till köket för att dricka vatten kunde jag kliva upp ur soffan och gå upp på mitt rum. Jag fick även sen bevittna från mitt rum då mannen försökte gasa ihjäl sig i sin bil. Det sista är det som satt sitt spår och som jag brukar tänka på mest. Jag tänker inte på detta lika ofta längre, men eftersom detta hände någon vecka innan jul -98 så är julen inte nåt jag ser fram emot.

Det sjuka är att det känns som att han väntade tills jag fyllt 15 och var ”laglig”  samt att detta med att gasa ihjäl sig var för att få mig att tänka på det istället och han lyckades ju med det.  Jag kunde se från mitt fönster i mitt rum mot där hans bil stod och det visste han ju självklart om.  Han klarade sig ju. Han ringde sin sambo som ringde ambulans. Blicken han gav mig då han satte sig i ambulansen är inte heller nåt jag glömmer i första taget.

Dagen efter var han hemma igen, jag var ganska rädd ska jag säga. Men jag låtsades som ingenting.

Jag blev även tillsagd av hans sambo direkt efteråt samma dag att jag inte skulle berätta för någon. Hon tog mig med in till själva Åsele för att bjuda på mat och köpa mig nåt. Som att inget hänt.

Någon dag senare tog jag bussen till Östersund, hem till mamma. Jag hade varit iväg till Lycksele med den där mannen några dagar tidigare för att handla julklappar. Jag hade kvar pengar efter det och det var exakt vad bussbiljetten kostade, jag tror det var menat så. Berättade för henne vad som hänt. Polisen blev inkopplad. Förhör, rättegång. Jag slapp gå på rättegången tack och lov.  Hans straff var rena hånet tyckte jag.

Detta var jobbigt att skriva. Vet att mina nära tycker det är jobbigt att läsa också och bli påmind. Men jag känner också att det är viktigt att skriva, att berätta. Inte vara tyst. Detta har ju hänt mig. Det är en del av mitt förflutna.

Jag trivdes så bra där i Åsele. Jag trivdes för en gång skull ganska bra på skolan. Jag hade redan första dagen i 8an fått en nära vän, som jag aldrig tidigare haft. Det förstörde ju han så klart.

 

Jag bodde alltså hos en annan familj, ska jag tillägga.

 

7 reaktion på “Dag 21 av 30: Det värsta jag varit med om

  1. Silly Me

    Tack för att du delar med dig. Det är nog bra för både dig och andra. Hoppas du kommer att känna dig starkare någon dag. Jag har själv varit med om liknande men kunde inte prata om det då. Utan det är nu på senare tid jag orkat och vågat. Kram

    Svara
  2. Hedvig

    Så hemskt det du gått igenom, blir så arg att du som bara var ett barn skulle vara med om något sånt. 💜 Kram

    Svara
  3. Ryd

    Fyfan vad tråkigt att detta skulle just hända dig pga att du e en snäll och go tjej som e hur trevlig som helst men du vet vart jag finns du e som en syrran för mig ❤

    Svara
  4. Christina Kristiansen

    Fina, fina fina maria❤️ Det är bra att öppna upp sig om det känns rätt för en själv. Det gör mig ont att du ska ha behövt uppleva detta 😔 Men tänk dig – du är här idag starkare än någon gång – du har öppnat upp dig & du delar med dig. Du har helt rätt, detta är något man ska prata om, inte undangömma. DU är stark, glöm aldrig det 💕

    Svara
  5. Dennis

    Usch, vad fruktansvärt! Det du var med om ska ingen behöva uppleva. :( Men modigt av dig att våga skriva om det, det kanske kan hjälpa både dig och andra som varit med om liknande saker. Du är stark. Kram

    Svara
  6. Pappa

    Så vidrigt att du skulle behöva uppleva detta Maria. Men att skriva om det är lite som terapi, du får sätta ord på det hela. Folk har svårt att ta in sådant här, då de eg inte vet hur de ska uttrycka sig och kommentera sådana hemska händelser. Jag vet hur det funkar då jag har arbetat med många unga flickor som varit utsatta för övergrepp. Kram Maria.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

zzzz yeaaah xx rolleyes pray party hug hahaha grrrr asg angel QQ PHU OO ;) :| :woot: :trött: :thumbsup: :star: :sick: :rose: :nolove: :nerd: :love: :hmm: :eyes: :dreaming: :clap: :bow: :bigblush: :bee: :S :P :DD :) :( 8)