Till nedre Torvalla och hem igen

Idag var jag ut på en lite längre promenad. Tog samma promenad förra söndagen. Till nedre Torvalla och så hem igen ( såklart) . Innan jag ens tagit på mig skorna har jag båda gånger tänkt att det är bäst att jag ser till att ha med mig pengar till bussen om det är så att jag inte kommer orka gå vägen hem. Hemvägen är mest uppför så det tar emot att bara tänka på det. Men jag har klarat av att gå hela vägen båda gånger. Denna väg som jag gått nu har jag gått ett ANTAL gånger i mitt liv då det är den väg jag brukade ta då jag skulle hälsa på farmor så jag kan den mycket väl. Det är skönt att få ha kommit faktiskt och jag måste försöka intala mig det oftare. Jag har nu satt som mål att gå denna väg minst en gång i veckan, i början i alla fall. Glad jag har två par skor nu också som är sköna att gå i.

Det jag INTE gillade idag var att det blåste så oerhört och vissa gånger kallt också.

Sedan så såg jag en ekorre för första gången på flera år. Ja, jag har ju knappt varit ut något på flera år så inte konstigt det tagit sådan tid ;).

Jag har varit lat med mina promenader igen, men jag ska inte få dåligt samvete för det. Jag är glad att jag numera bara kommer iväg till affärn en gång i veckan. Det är mycket mer än vad jag gjorde för 1 år sen faktiskt. Jag har kommit långt på ganska kort tid! Jag är faktiskt stolt över mig själv och det ska jag ju också vara.

 

Jag kommer nog sova gott inatt.

 

Stan och sysselsättning i höst

Igår tog jag mig iväg till stan. Jag behövde gå till apoteket, så det var bara att sätta sig på bussen och åka in. Jag är glad att jag gjorde. Jag har börjat tänka att om jag klarar av att åka in och se på Yohio ( i mars ) och sen stå i kö i drygt 2 timmar för att få skivan signerad så klarar jag också av att ta bussen in till stan. Jag hade tur, åkte med buss 14 in, 2 före mig på apoteket, sen hem igen och kunde åka på samma bussbiljett. Jag hoppas att det inte dröjer lika länge som det gjort nu innan jag åker in till stan nästa gång.

Det gick väldigt bra för mig att åka buss och även vara på stan en stund. Inga känslor av panik eller nåt. Jag kände mig helt avslappnad.

Till hösten ska jag börja med någon sysselsättning via MICA. Jag vet inte riktigt vad det blir, men det ska faktiskt bli skönt att få komma hemifrån. I början blir det bara någon dag och några timmar i veckan. Jag har ju gått hemma i flera år, så jag får ta det i min takt och inte tänka att jag ska klara av att jobba måndag till fredag. Jag VET också att det kan bli jobbigt för mig vissa dagar att ens komma iväg, men då får jag på nåt vis tvinga mig själv. Jag har haft sysselsättning via MICA förr, men det var över 10 år sen nu.

Jag har tidigare skrivit att jag har fått en ledsagare, jag har valt att inte ha det längre. Jag ville börja komma ut på dagarna, promenader bland annat, men eftersom jag klarar av det själv nu och faktiskt kommer ut utan att behöva ha någon med mig så valde jag att avsluta. Jag har inte ens träffat min ledsagare eller kontaktperson sen jag fick dom. En ledsagare var också ett steg i ledet till att jag skulle börja med någon sysselsättning. Men, jag känner att detta inte behövs längre.

Förr så hade jag inga problem med att mest sitta hemma på dagarna, men nu börjar jag bli väldigt less faktiskt.

Kontaktanonnsen

Susanne var i sen 30 års ålder och fortfarande ogift. Hon hade liksom bara svårt att träffa män. De män hon mot förmodan träffade visade sig vara skitstövlar. Till slut så bestämde hon sig att sätta in en annons i tidningen. Hon skrev:
”Söker en man som inte kommer att slå mig, som inte kommer att lämna mig och som är bra i sängen.”
Flera dar gick och hon hade inte fått något svar på annonsen. En dag när hon var nere i källaren och tvättade, knackade det på dörren. Hon gick upp och öppnade och där satt en man i rullstol som varken hade armar eller ben.
– Kan jag hjälpa dig? frågade hon.
– I’m the man in your dreams! sa han.
– VA?
– Jag läste din annons i tidningen och jag är den perfekta mannen. Jag kan inte slå dig eftersom jag inte har några armar. Jag kan inte lämna dig eftersom jag inte har några ben.
– Men är du bra i sängen då? frågade hon.
– Hur tror du jag knackade på dörren…