Tredje gången gillt?

Jag har precis pratat med min läkare igen då jag hade telefontid idag. Eller ja, tiden hade jag i fredags egentligen men då ringde hon mig för att tala om att hon ringer på måndag istället eftersom hon hade mer tid då. Gulligt av henne att ringa.

Idag blev det sagt att jag ska testa en tredje medicin då Fluoxetine inte alls var bra för mig. Jag har mått mycket sämre. Nu ska jag äta 40mg Fluoxetine i en vecka för att sen testa Citalopram. Fungerar inte det så ska jag få testa annan medicin. Jag hade ju Sertralin först, den fungerade ganska bra förutom att jag svettades så hemskt av den.

Min läkare ringer igen om tre veckor cirka.

Jag kan ju säga som så att jag är så nöjd med min läkare. Hon lyssnar på mig och tar det på allvar, ser till att jag får prova ut olika mediciner, hon ringer mig istället för att jag ska ta mig till Hälsocentralen. Jag hoppas att hon kommer finnas kvar ett tag så jag slipper träffa någon ny.

 

Jag vill också kunna köpa det jag vill ha

Åh vad jag ska lägga upp bilder på allt som inte är mat nu. Åh vad jag lever bra på era skattepengar. Jag mår så bra av att leva på andra. Eller inte.. Jag vill ju inte leva så.Jag önskar att jag kunnat jobba.

Jag betalar skatt även jag. Jag har god man som ser till att jag sparar pengar så jag har råd att köpa diverse saker. Jag går aldrig ut på krogen, jag köper mycket sällan alkohol, jag röker inte och snusar inte. Jag sminkar mig aldrig och klipper mig gör jag ungefär vartannat år.  Jag har varken bil eller körkort. HUR kan jag ha råd att leva efter att det viktigaste är betalt varje månad?! Jag vet att jag inte hade behövt skriva detta, men känns bra att få det gjort.

Ni som har något emot att någon som lever på pengar från F-kassan köpa sånt som e n iPad och  AirPods…  Är ni även emot att folk köper alkohol, cigaretter eller annat som bara är dåligt för hälsan?

Jag skriver detta inlägg eftersom jag fick ett sånt påhopp på Instagram här om dagen.

Förra året blev det  köp av en iPhone X, ny soffa + vardagsrumsbord + matta  samt en Macbook Air. Detta just för att min då förvaltare sett till att spara pengar som blev över varje månad efter allt var betalt. Jag hade då även en skuldsanering i 5 år och även då lyckades han se till att det fanns pengar  sparade.

Varför jag väljer just  Apple som är hyfsat dyra är  att jag vet att deras datorer och telefoner håller bra. Jag köpte en bärbar Lenovo för något år sedan efter att den iMac jag fått av pappa inte ville vara med längre. Den Lenovon blev dålig ganska fort. Min iMac hade jag i 3 år utan att det var ett enda strul. Mina andra datorer har krånglat flera gånger om året.

Pappas Macbook Air som jag fick ta då han dog hade han haft i några år och den var så gott som ny när jag fått ta över den, det vill säga inget fel på den.

Jag tycker att man inte ska bry sig så mycket i vad folk gör med sina pengar som dom får från F-kassan. Så länge man har rätt till dom och betalar hyran, elen, internet med mer. Sen får man en summa över att göra vad fan man vill för! Även  jag måste ju få kunna leva.  Även jag måste ju kunna få spara pengar och köpa mig något som jag vill ha.

Jag fick skit för att jag köpt AirPods.  Men vet ni? Musik är nästan ALLT för mig. Att ha bra hörlurar, som sitter bra och inte ramlar ur öronen  ofta samt har bra ljud är viktigt för mig. Ibland måste jag ha  musik i öronen då jag är ut, om jag åker buss eller tar  promenader. Musiken har hjälpt mig så mycket att bli nästan helt fri min sociala fobi.

Nej, men innan ni klagar och hoppar på mig eller någon annan så kanske ni ska ta och tänka till lite extra.

Trött och sömn

I några veckor nu så har jag somnat i soffan igen efter det att jag klivit upp. Jag kliver upp från sängen, försöker få i mig frukost (är inte så förtjust i att äta frukost och har så varit många år), lägger mig i soffan för att jag är så trött och så somnar jag och sover i en – två timmar till.

Jag funderar på om det är medicinen som gör mig så här trött. Jag orkar knappt hålla ögonen öppna ibland och jag känner mig helt slut i kroppen vissa dagar. På fredag ringer min läkare för att höra hur det gått med ökningen av Fluoxetin (äter 60mg/dag) och jag ska då ta upp detta med att jag är så trött. Det är inte enbart att jag är så trött på dagarna,  jag känner knappt av någon skillnad trots så hög dos.

Tröttheten kan ju bero på att det är höst och jag inte mår så bra psykiskt heller just nu.

Återstår att se vad läkaren säger när hon ringer.

Jag har ju Propavan som jag ska ta en eller  två av till natten varje kväll tills vidare och  jag har funderat på om det är det som gör mig så trött…  Men vissa nätter har jag låtit bli att ta för att jag har varit så trött att jag somnat ändå inom 1 timme. MEN, jag har en tendens att vakna upp igen flera gånger varje natt när jag tagit Propavan så jag skulle nog behöva  insomningstablett och en som håller mig sovande, för tröttheten kan ju mycket möjligt bero på att jag inte sover så bra som jag trott. Jag vaknar inte med lätt huvudvärk sen flera månader tillbaka så det är ju toppen, det berodde ju på min dåliga sömn helt klart.

 

Attefallshus

Eftersom jag och S har pratat om att bo i ett hus någonstans på landet eller åtminstone en bit utanför Östersund eller Västerås och han då kommer behöva utrymme för en ateljé (han är konstnär) så har tanken på ett Attefallshus funnits. Det hade nog varit perfekt att ha om det inte redan finns någon annan byggnad tillhörande det eventuella hus vi eller han köper.

Hade det varit så att han endast målar/ritar/tecknar så hade ett vanligt rum med bra förvaring varit bra och enklast, men han tycker ju om att kunna göra egna ramar eller kanske någon möbel (han har gjort en söt liten vit kökssoffa) så behöver han ju utrymme och då helst inte inne i det hus vi bor i. 

Attefallsverkets attefallshus hade ju faktiskt kunnat fungera till hans ändamål. Tror jag i alla fall. Jag vet något sånär vad han har för krav för ateljén. 

Jag hoppas att det kommer bli verklighet snart, att vi flyttar ihop. Men det är ju detta med just ateljé som är lite knepigt. S betalar ju inte så mycket i hyra där han håller till heller så jag förstår så mycket väl att han inte vill säga upp den lokalen lätt om han inte har någon annanstans att vara. 

 

Spärr!

Idag har jag varit till psykosociala enheten igen och pratat. När jag var där så ringde min god man (jag hade stängt av ljudet på telefonen) ungefär samtidigt då vi tog upp detta med mitt shoppande på internet och jag skulle ha spärrat mig själv från att handla på faktura och då först och främst Klarna. Jag hade mailat min god man om detta förra veckan och då bad jag han att ringa till Klarna och spärra mig från köp med faktura. Men, jag behövde ringa dit själv så det ska jag göra idag eller imorgon.

Detta med att ringa är jobbigt för mig, men då det är något som jag måste göra för att jag ska kunna må bättre så får jag helt enkelt ta och ringa detta samtal.

Det känns bra att spärra mig själv. Det är ju dessutom bra att jag själv inser att det gått för långt och jag vill ju inte hamna där jag en gång förut var, innan skuldsaneringen.

Meningen är ju dessutom att jag själv ska ta hand om min ekonomi framöver och att göra som jag gjort och handla mycket på faktura är nog inte så smart, det är bara negativt för mig. Jag måste visa att jag är mer mogen nu, att jag faktiskt kan ha hand om pengar och inte slösa på  massa  skit.

Jag har sagt till min god man att ta av mina sparade pengar om räkningarna från Klarna blir för höga nu kommande månader.

Jag vet inte hur jag ska köpa nya pennor framöver, men det kanske jag kan beställa ändå fast med mitt kort och utan bankId. Jag ska alltså be om pengar hädanefter.

Sedan så måste jag ju också sätta denna spärr eftersom jag testar ut medicin samt så kommer jag behöva pengar att fylla  busskort med när jag väl börjat med dagliga sysselsättningen. Kan ju vara bra överlag att veta att jag har pengar om det är nåt. Jag skulle till exempel behövt nya glasögon men jag ska fixa det om 6 månader. Jag KAN ta hjälp av soc när det gäller nya glasögon men eftersom jag ändå kan spara pengar så känns det faktiskt bäst.

Jag har ett shoppingberoende

Jag måste hitta ett sätt att hantera mitt shoppingberoende. Jag måste hitta på nåt att göra när det ”kliar i fingrarna” och jag vill sätta mig vid datorn och shoppa. Jag har ju mitt färgläggande och jag har ju en hel del böcker att läsa och jag borde ju kunna ta till det när det där ”kliet” kommer men icke!

Tur nog så går jag ju till psykosociala enheten varannan vecka.  Vi har bestämt att jag ska be min god man att spärra (om det går) för köp med faktura hos Klarna. Det är just Klarna jag använder mig mest av.  Skulle jag behöva nåt så får jag ta postförskott eller betala med kortet om det fortfarande kommer att fungera om det blir en spärr hos Klarna.  Jag måste ändå ha hjälp av S eller mamma då jag ska köpa tågbiljett till exempel eftersom jag inte får ha bankId.

Det har mest blivit färgpennor och kläder i år. Kläder har jag ju behövt och nu behöver jag inte köpa mer kläder på länge så vida jag inte börjar rasa ner i vikt.

Jag undrar om jag börjat shoppa så mycket istället för att skära mig? Detta känns ju lite som  ett självskadebeteende även det.

Höjning av dos igen

I morse hade jag telefontid med min läkare. Jag ska höja min dos Fluoxetin till 60mg och så ringer min läkare mig igen om två veckor för att se hur det gått. Just nu på 40mg känner jag inte alls att det hjälper och jag mår inte bra psykiskt. Det är som sockerpiller… Är det lika  om två veckor så ska jag testa någon annan  medicin. Lite drygt att hålla på att byta medicin och ändra doser, men det lär väl blir bra tillslut med detta.