Det här med städning…

Förr städade jag faktiskt nästan aldrig, men det beror nog mer på att jag mådde så dåligt psykiskt att jag faktiskt inte brydde mig. För en del år sedan fick jag hjälp av mamma och hennes man att städa rejält hos mig, vilket behövdes. Det hade till och med kommit in en anmälan till soc angående hur det såg ut hos mig ( fick jag veta lite senare av min LSS-kontakt ), så ja då kan ni nog förstå att det var hemskt. Ett rent under att varken jag eller mamma hittade några äckliga djur då vi städade. Jag har nu försökt hålla det lika rent och fint hos mig efter det.

Jag har två gånger fått hjälp via soc att få det rejält städat, men det blev inte så mycket ändå efter städfirman hade varit hos mig. Sen försvann ju några saker också, vilket dom säkert trodde var skräp bara för att det låg på golvet ( bla ett halsband som jag då nyss hade köpt … ). Jag brydde mig inte speciellt mycket då eftersom det var mitt under den tid jag mådde som allra sämst psykiskt.

Ett tag hade jag hjälp med städningen en gång i veckan, men jag valde att avsluta det eftersom jag först och främst inte släppte in personen som kom flertalet gånger samt att jag nog inte mådde så bra ändå och orkade helt enkelt inte med att ha nån hos mig. Jag fick hjälp via boendestöd. Jag behövde ju hjälpen då, men nu anser jag att jag klarar av att städa helt själv.

Jag har rätt till boendestöd genom LSS.

Visst kan det hinna bli stökigt hos mig innan jag städar men det hinner verkligen inte bli lika stökigt som förr.  Nu ser jag till att iallafall plocka undan, dammsuga och diska lite då och då. Torka golv och damma gör jag ganska sällan och det måste jag bli bättre på.

Nu på vintern och det är grusigt så måste jag dammsuga i hallen några gånger i veckan, annars drar jag bara med mig grus i hela lägenheten med tanke på att då jag ska till sovrummet eller toaletten så måste jag gå genom hallen.

Jag hatar egentligen att städa men det är ju så skönt då det väl är gjort.

Kika gärna in hos dsfm.se om du bor i Sthlm och behöver hjälp med nåt av dom tjänster som dom erbjuder.

Dela detta:Share on FacebookTweet about this on TwitterPrint this pageEmail to someone

Jobbig dag

Idag åkte jag in en sväng till stan. Skulle egentligen inte köpa nåt speciellt, ville bara komma iväg hemifrån ett tag. Men jag fick åka hem igen nästan med en gång då jag fick en panikattack. På bussen hem var jag nära på att börja gråta enbart för att en person satte sig bredvid mig. Jag lyssnar alltid på musik då jag åker buss, eller ja är ute överhuvudtaget, men denna gång hjälpte inte ens musiken. Jag var ju dum nog att lyssna på MJ och det gjorde ju inte saken bättre heller, ville ju bara gråta mer då.

Det kändes mycket lättare då jag kom hem och bara kunde gråta ut ett tag och nu mår jag bättre. Men jag är trött och känner mig nere fortfarande.

Ska göra ett nytt försök med stan nästa vecka tänkte jag.

crying_eye____by_paramorepixie-d55su6dBildkälla

Dela detta:Share on FacebookTweet about this on TwitterPrint this pageEmail to someone

Äntligen

Idag har jag varit två rundor till grovsoprummet. Det är inte långt alls egentligen dit, men med en matta som känns som att den väger flera ton så känns det faktiskt väldigt långt. Sen att det är sånt väder idag som jag får astma av gjorde ju inte saken lättare. Jag kände redan innan jag klev in i hissen med mattan att det kommer att bli jobbigt, men jag gav mig inte. Jag skulle ha bort den!! Ibland är det bra att jag är så envis som jag kan vara faktiskt. Jag har börjat att verkligen ta tag i och städa ur mitt förråd nu. Började för nån dag sen med att gå igenom två kartonger, hittade Michael Jackson prylar i båda. MJ har jag en speciell kartong för så förstår inte hur dom sakerna kunde hamna i andra kartonger. Idag var jag iväg med sånt som bara står i vägen  i förrådet dvs en jäkla tung matta och två datorer ( har en gammal dator till att gå iväg med sen ). Jag var smart och tog datorerna i en sån stor kasse från Gekås :thumbsup: . Nu kommer man in i mitt förråd, vilket man INTE gjorde förut.

Nu då det absolut jobbigaste är gjort så känner jag att det kommer att gå så mycket lättare. Sen har jag också lärt mig att man inte dör av att slänga sånt man inte behöver. Jag har förut haft väldigt svårt för att göra mig av med saker, men nu slänger jag utan att ens fundera på om jag ska spara eller inte. Vissa saker vill jag ju ha kvar så som sånt jag haft sen jag var liten, minnen. Jag lär säkert hitta nåt jag kan sälja, kan ju hoppas iaf.

Dela detta:Share on FacebookTweet about this on TwitterPrint this pageEmail to someone