Dag 17 av 30: Hur jag skötte mig i skolan

Jag fick döpa om just denna med tanke på att på listan står det ”Hur jag sköter mig i skolan” och jag har ju inte gått i skolan på många år nu.

Jag kunde ju ha skött mig bättre i skolan. Jag skolkade ofta och gick bara på enstaka lektioner speciellt då jag gick 8an-9an. Jag gjorde ej heller aldrig läxor efter att jag började i 6an ( knappt innan heller ) och självklart blev ju mina betyg lidande. Jag mådde inte bra och hade det svårt i flera ämnen, hade det svårt redan från 1an och behövde extra stöd ( som jag knappt fick ). Att ens tänka på att gå till skolan gav mig ångest och nu i efterhand så vet vi att det kunde ha blivit bättre om jag fått veta om att jag har Asperger mycket tidigare och inte när jag var runt 18 år. Jag hade kunnat få hjälp och klarat mig mycket bättre. Jag hittade på anledningar till att få gå hem tidigare också, i lågstadiet ljög jag flera gånger om att jag inte mådde bra dvs var sjuk eller var på väg att bli sjuk. Jag ville ju bara hem.

När jag gick i 7an så började mobbingen. Eftersom jag en kort tid efter det började lärde mig att det var vid lunch jag fick mest skit så valde jag att gå hem just vid lunch. Jag åt aldrig på skolan. Jag gick hem och stannade hemma. Det märkliga är att ingen verkade ens ha fattat att jag skolkade varje dag. Ingen förstod att jag var mobbad. När jag kom hem en dag var pappa hemma och sen började dom på skolan fatta lite mer i alla fall. Men vad jag minns så blev det ingen större förändring. Jag mådde ju fortfarande lika dåligt att gå till skolan. När andra terminen av 7an skulle börja så hade jag bytt skola på grund av flytt, så jag slapp mobbingen. Men, skolan oavsett vart jag än gått , har ju gett mig ångest. Knappt jag ens klarar av att gå in en skolbyggnad fortfarande utan att få ångest, oavsett om jag gått på den skolan eller inte. Att gå förbi skolan i Torvalla ( Torvallaskolan ) får mig ofta att må dåligt och jag undviker att gå förbi den så gott jag kan. Men jag måste ju gå förbi den då jag ska till pappa.

Jag gjorde så gott jag kunde ändå med tanke på att jag inte mådde så bra psykiskt och hade mina svårigheter. Sen finns ju en till anledning till att det var som det var med mig och skoltiden : jag bytte skola några gånger mellan 7an och 9an på grund av flytt.

Att jag dessutom blev mobbad och kände mig utfryst stor del av skoltiden gjorde det ju inte heller lättare. Utfryst på varje skola jag gick i, förutom då jag gick några månader på skola i Åsele där jag faktiskt fick en vän redan första dagen.

 

Dela detta:

Dag 1 av 30: Bild på mig + 10 fakta

Kör igång en bloggutmaning idag. Detta är alltså dag 1 av 30.

  • Jag har Asperger, vilket jag fick veta då jag var runt 18-19 år.
  • Jag kom in på barn och fritid-programmet i Järpen men hoppade av gymnasiet efter några månader.
  • Mitt första förhållande varade i 11 år. Vi var även förlovade.
  • Jag älskar Michael Jackson och har så gjort så länge jag kan minnas.
  • Jag trivs bäst då jag får vara helt ensam eller med pojkvännen.
  • Jag har ett distansförhållande sen 2,5 år tillbaka.
  • Min favoritfärg är rosa, vilket märks väl hemma hos mig.
  • Bada är bland det bästa jag vet. Kan ta upp till tre bad om dagen och ligga där i ca 1 timme/gång.
  • Jag har flyttat runt en del och gått på några olika skolor mellan klass 7 och 9.
  • När jag var yngre kunde jag spendera hela dagar med att bara läsa böcker
Dela detta:

Ledsagare

Mötet om ledsagare gick bra. På torsdag ska jag träffa den tjej som är tänkt att bli min ledsagare. Hon är 5 år yngre än mig, men det gör inget. Kan faktiskt vara skönt med någon som inte är äldre. Hon är redan ledsagare till en person med Asperger så det passar ju perfekt då även jag har Asperger. Hon vet alltså vad det innebär, vilket kunnat bli problem annars. Jag sa även det till dom som var hit idag att jag tyckte det var bra.

Det är bestämt att vi ska ses 5 timmar i veckan, till att börja med. Om det blir alla timmar på en dag eller om vi delar upp på två dagar återstår att se.

Det känns riktigt bra det här.

Dela detta:

Många tankar som snurrar

Jag vet att jag brukar ligga extra länge och försöka sova efter det att jag har haft möte med någon eller några. Det blir en massa tankar som snurrar och gör att jag bara blir deppig tillslut. Idag och i förrgår fick jag ta sömntablett eftersom jag nu har lärt mig hur det annars kommer att bli.

Senaste tiden att gå och lägga mig på att minskat från 04 till 01.30 så nu har jag gjort mig redo för att sova. Ska bara titta klart på en serie först.

GAAAAH! Alla dessa tankar som inte kan lämna mitt huvud gör mig galen. Varje gång jag träffat tillexempel läkaren så känner jag att tänk om denna person verkligen kände mig, för dom ser ju bara det dom ser under mötena. Den mest tystlåtne personen.

Jag tror att detta med att jag sitter och är så tyst på viktiga möten är för att jag inte vet vad jag ska säga samt också att jag alltid fått det så lätt serverat för mig. Alltid har det varit någon annan än jag själv som pratat för mig. Samma sak då det gäller att ringa till olika myndigheter, jag har fått hjälp så länge så det blir bara jobbigt för mig då jag ska till och måste ringa själv.

Om jag ska ställa en diagnos på mig själv : LATHET. helt enkelt. Efter dessa år som jag inte har gjort nåt alls på så har den lathet som alltid funnits inom mig alltmer kommit fram.  På papperet så har jag Asperger Syndrom.

Jag och Micke pratade tidigare ikväll om att vi ska ta bussen in till stan fram och tillbaka några gånger i månader. Prata ja, men återstår att se om det kommer att bli så. Vi tänkte börja med att åka in båda två och sen tillbaka hem till mig igen utan att ha kollat i någon affär. Att gå in i en butik kanske blir för jobbigt.

Allt har känts så skönt att bara skjuta på framtiden, men herregud, ska det göras nåt så ska det göras NU. Jag blir ju inte yngre precis.

Hatar smaken av mina sömntabletter, men dom hjälper mig att somna.

Dela detta:

Är det fel att känna sig avundsjuk på sina syskon?

Det känns som att dom har allt, allt jag vill ha. Min syster är gift och har barn och har ett jobb jag gärna skulle tacka ja till. Barn har jag velat ha i över 10 år, men eftersom min situation ser ut som den gör så har jag valt att inte skaffa än. Jag kommer väl få barn och gifta mig i framtiden (hoppas jag) men jag kan inte låta bli att vara avundsjuk speciellt på min syster. Det är väl kanske därför som jag var elak mot henne nu i veckan som var.

Att få hålla i liilla Philip (min systers bebis) för snart 2 veckor sedan gjorde nog inte längtan efter barn mindre, snarare blev längtan starkare.

Åh vad jag önskar att mitt liv såg helt annorlunda ut. Jag är ju på god väg att få ett bra liv, men det känns som att det är långt kvar tills det att jag är mogen för att skaffa barn. Ja jag hade kunnat skaffa barn nu, men jag är rädd att jag inte skulle få behålla det och att sociala tar det ifrån mig och det skulle verkligen ta knäcken av mig. Jag är en väldigt barnkär person och jag VET att jag skulle klara av att ha barn, men jag måste bli starkare som person först och även få ett mer drägligt liv där jag har en sysselsättning utanför hemmet och en del annat måste ändras på först också. Men, jag är ju bara 28 och jag har ju en del år på mig. En annan sak som måste ske innan jag skaffar barn är att jag måste gå ner en massa i vikt!

Jag har kommit på mig själv att tänka på att jag ”är utanför” och jag inte har det bra som mina syskon. Att jag är avis på dom. Att jag inte vill ha det som jag har det och att jag önskar att mitt liv såg annorlunda ut. Ingen idé att älta men jag kan inte rå för det. Jag har varit så deppig och det var längesedan som jag faktiskt legat och gråtit så mycket som jag har gjort den senaste veckan.

 

Sen gör det väl inte saken bättre av att jag har Asperger?

Dela detta:

Att ha Asperger och vara rädd att berätta

Mangs förklarar sina handlingar med Asperger syndrom. Det är sådana här gånger jag tycker det är jobbigt att ha just Asperger. För det finns ju så många som inte förstår att vi med Asperger är olika, precis som vem som helst annars. Alla med AS begår inte brott, det är ju samma som med ADHD etc. Han får väl skylla bäst han vill på sin diagnos men samtidigt borde pressen betona mer att långt ifrån alla med Asperger  begår brott

Det står ju i texten till sidan jag länkat till i texten att alla med Asperger inte begår våldsbrott, men många missar nog det ändå.

Jag blir så arg då brottslingar skyller på ev diagnoser, det gör inte oss andra som har liknande  problem någon rättvisa alls. Dom gör ju så att fördomarna finns kvar och att man kanske inte alltid vågar stå för att man har en diagnos som Asperger syndrom. Visst kan man skylla på sin ev diagnos men jag tror nog inte alls på att det är nåt som förklarar. Kanske en liten del, men inte mycket.

 

Läs om Asperger här

Dela detta:

Daglig verksamhet om nåt år

Idag på träffen med kuratorn så blev det lite prat om en  ev. daglig verksamhet för mig om nåt år. Det var jag som tog upp detta. Jag väljer att inte sätta det som ett mål i år, det är bättre att ta det lite lugnt och få annat fixat först och ev. att jag börjar må lite bättre och bättre innan. Det som är aktuellt är då alltså daglig verksamhet via MICA. Jag har haft dagligt verksamhet via dom tidigare, för drygt 10 år sedan eller så. Det är som sagt inget som är bestämt än. Men bara det att jag är villig är ett ENORMT steg.

Sen blev det inte så mycket mer sagt än att han som ville bli min god man hade hört av sig till kuratorn min. Jag har nu fått en ny dag och ny tid som han kommer hem till mig på. Det blev ju inget av med den träff jag skulle ha med honom för drygt två veckor sen då jag var dålig. På onsdag vid 18 tiden är träffen iallafall. Jag hoppas att jag kommer trivas med honom så att jag inte behöver vänta längre på att få en god man. Det tog ju från mitten av oktober tills februari innan man hörde nåt om jag skulle få en god man eller inte. Sen tog det tills för drygt två veckor sen innan dom från överförmynderiet hade hört av sig till denne som nu kommer till mig på onsdag. Att det ska ta sådan tid!!

Dela detta:

Boendestöd

Jag har ju skrivit hemtjänst flera gånger då jag skrivit om den städhjälp jag ska få. Det är inte hemtjänsten utan det är boendestöd.  Jag kan få hjälp med annat också, inte bara städningen via boendestödet.  Sedan så är dom bara 4 stycken till skillnad från hemtjänsten där dom kan vara drygt 30 olika personer. Jag skulle inte tycka om alls att inte riktigt veta vem det är som kommer hem till mig en gång i veckan så att det bara är  4 stycken personer gör att det känns mycket lättare för mig.

I många år har jag inte gillat att jag har asperger, men nu börjar jag bara se en massa fördelar. Jag kan få hjälp med många saker som säkerligen många som inte har nåt problem gärna skulle vilja ha. Städningen tillex.

Jag pinade mig upp idag för mötet med R. R är den som ska komma hem till mig i några månaders tid och hjälpa till med städningen och hon är även den person jag ska kontakta om det är nåt då det gäller boendestödet som så.

Jag har inga problem som så då det gäller städandet utan det är det här med att få tummen ur röven. Få en rutin på det. Jag ska iallafall försöka se till att jag diskar varje dag så det inte blir högar med disk.

Nu är det mycket som händer i mitt liv. Jag fick ett mail från L.V idag om att jag kommer få hjälp med ekonomin tills jag fått min god man. Vad bra va? Jag och L.V ska prata om det på måndag.

Med tanke på hur mycket BRA som hänt för mig det senaste året så är jag mycket nyfiken över hur nästa år kommer att bli.

Nu blir det att krypa ner under täcket igen. Hatar verkligen att jag har gått och blitt förkyld igen och denna gång med råge.. Jag är aptrött, försökte somna om igen efter att R hade gått men det gick bara inte. Funderar på att ta en imovane så jag kan få sova ut, för jag behöver verkligen göra det.

 

Dela detta: