Begravning

Begravning

Farmors begravning var mycket fin. Den var ganska personlig. I början spelades en dansbandslåt på orgel och så även på slutet. Farmor brukade vara iväg och dansa ofta förr och dansband var det enda hon lyssnade på så det passade så bra. Det var bara vi i närmaste släkten som kom på begravningen, behövdes inga fler än så.

Det blev ju självklart väldigt känslosamt, när prästen delade mig sig av minnen som en arbetskamrat till farmor haft och delat med sig av till prästen för några dagar sen, när han berättade hur mycket farmor hade saknat och sörjt sin Axel sin sista kärlek..

Jag satt och tänkte så mycket på pappa också så jag var nära att behöva resa mig upp och gå ut en stund. Det blev helt enkelt för mycket för mig med att ha förlorat dom två som stått mig allra närmast under så kort tid. Det skulle ju ha varit farmor som dog före honom, inte tvärtom. HAN skulle ju ha suttit vid mig.

Finns många fina minnen som man har när det gäller farmor. Dom kan ingen ta ifrån mig.

Det var skönt att få säga hejdå, att få ett avslut.

Tänk att hon ändå blev 90 år!

Hoppas att du har det bra nu och är tillsammans med pappa var ni nu än är.

Dela detta:

På fredag är det begravning

Jag har funderat väldigt mycket på om jag verkligen vill gå eller inte. Jag har nu bestämt mig helt, jag ska iväg.  Det är farmors begravning och jag kommer nog ångra mig så mycket om jag inte tar mig iväg.  Eftersom jag inte hittar dit begravningen är så har jag frågat min gud far om skjuts och han kör mig gärna. Det underlättar så mycket att få skjuts. Att ta mig hem sen är inga problem.

Jag har funderat på vad jag ska ha på mig. Dum som jag är så kom jag inte på förrän idag att kontakta min farbror och fråga angående klädsel, det var valfritt. Underlättar mycket. Jag kommer ha det jag tänkt mest på att ha. Jag köpte ju ett par svarta lite vidare byxor för en tid sen och jag kommer ha dessa samt nån topp eller tunika till. Sen ett halssmycke. Mina svarta vinterskor till.

Det som känns mest jobbigt just nu är att träffa släkt som jag inte har träffat på många år, men det kommer ju att gå bra. Vi är ju alla där av samma anledning. Kan ju vara kul att få träffa dom också.

Att farmor dött känns ganska okej faktiskt, det var värre när pappa dog för drygt 1 år sen. Farmor var ju sjuk i cancer länge och man har ju som gått och väntat på henne. Men vi trodde ju så klart att hon skulle dö före pappa. Farmor blev exakt 90 år och en vecka. Självklart så sörjer jag farmor, men jag har sörjt och sörjer pappa så mycket mycket mer. För dig som inte vet så blev pappa sjuk i IPF  för några år sen nu (lungfibros) och han fick veta att han hade drygt 5 år kvar att leva så vida han inte fick nya lungor, men han blev sämre på grund av lunginflammation och han dog kort efter att han fick lunginflammationen.

Jag har skänkt en liten summa till Hjärt-Lungfonden till minne av farmor. och även pappa. Kommer skänka en liten summa ibland dit.

Dela detta: