Farmor

Besök

Igår morse vaknade jag runt 07 av att det lät ute, det lät som ungefär som när snö faller från taken, Jag kunde inte somna om alls. Låg i några timmar och försökte få lite mer sömn. Men det där ljudet fortsatte. Så, jag klev upp och kika ut mot min franska balkong, där satt en duva. Det var troligtvis den som hade stört mig. Jag öppnade balkongdörren litegrann för att få bort duvan. Duvan flög bara iväg till ett annat räcke, där den sen satt och kollade mot mig.

Berättade för S igår på Skype om detta. Han frågade om jag visste vad det var?  Först sa jag pappa men kom på farmor ganska med en gång. Ja, det var farmor S hade tänkt.

Vem vet? Kanske var det farmor som gjorde ett sista besök hos mig? För att säga farväl?

 

Någon dag efter att pappa dog så vaknade jag tidigt och kände då doften av rakvatten precis vid huvudänden av sängen. Jag har aldrig känt den doften där förr. Det var så starkt och påtagligt.

Ja, jag tror på det övernaturliga.

Jag tror på att våra närmaste kommer till oss i någon form efter döden för att säga hejdå eller bara visa att dom fortfarande finns.

Om jag har haft en av mina jobbigaste dagar så har jag alltid haft besök av pappa i mina drömmar. Jag har aldrig förr drömt om pappa så mycket som jag gjort det senaste året.

 

 

Dela detta:

Vad det känns konstigt att varken farmor eller pappa längre finns i livet

För det mesta så tänker jag inte alls på det, på dagarna. Men på kvällstid och då jag lagt mig så tänker jag väldigt mycket på pappa. Självklart kommer ju tankarna på farmor också, men inte alls lika mycket och det är inte lika jobbigt. Farmor var ju gammal och sjuk och dement, så det var ju bara en tidsfråga.

Pappa fick ju den jävla sjukdomen IPF… Pappa som annars var i god fysisk hälsa och var nästan aldrig sjuk. Jo, han hade ryggskott någon gång om året, han har haft magsår två gånger varav ena gången var blödande. Även diabetes 2 men som han med hjälp av LCHF fick bukt med. Men, han  hade aldrig nån förkylning, aldrig influensa, aldrig feber, aldrig har jag hört han hosta förut, aldrig huvudvärk. När han började be mig om Treo så förstod jag ju att nåt måste vara fel. Han fick sån huvudvärk på grund av sina andningssvårigheter.

Det jag minns med pappa som hade med hälsan att göra är annars hans psykiska hälsa, han mådde ju väldigt dåligt från och till i hela mitt liv.

Snart är det ju 1 år sen som pappa dog också. Jag tänkte ta mig iväg till stan runt 1 årsdagen, köpa en blomma och gå till minneslunden. Sen till Systembolaget och köpa några öl som jag minns att han gillade samt lite cider för att sen ha en kväll där jag lyssnar på musik han gillar, ser konserter med artister/grupper han gillade. Vi gillade ju för det mesta samma sorts musik dessutom. Jag kommer med andra ord ha en ”minnas pappa dag”. Jag dricker väldigt sällan alkohol, men ibland och nån gång om året känns det värt det.

 

Dela detta:

Begravning

Farmors begravning var mycket fin. Den var ganska personlig. I början spelades en dansbandslåt på orgel och så även på slutet. Farmor brukade vara iväg och dansa ofta förr och dansband var det enda hon lyssnade på så det passade så bra. Det var bara vi i närmaste släkten som kom på begravningen, behövdes inga fler än så.

Det blev ju självklart väldigt känslosamt, när prästen delade mig sig av minnen som en arbetskamrat till farmor haft och delat med sig av till prästen för några dagar sen, när han berättade hur mycket farmor hade saknat och sörjt sin Axel sin sista kärlek..

Jag satt och tänkte så mycket på pappa också så jag var nära att behöva resa mig upp och gå ut en stund. Det blev helt enkelt för mycket för mig med att ha förlorat dom två som stått mig allra närmast under så kort tid. Det skulle ju ha varit farmor som dog före honom, inte tvärtom. HAN skulle ju ha suttit vid mig.

Finns många fina minnen som man har när det gäller farmor. Dom kan ingen ta ifrån mig.

Det var skönt att få säga hejdå, att få ett avslut.

Tänk att hon ändå blev 90 år!

Hoppas att du har det bra nu och är tillsammans med pappa var ni nu än är.

Dela detta:

På fredag är det begravning

Jag har funderat väldigt mycket på om jag verkligen vill gå eller inte. Jag har nu bestämt mig helt, jag ska iväg.  Det är farmors begravning och jag kommer nog ångra mig så mycket om jag inte tar mig iväg.  Eftersom jag inte hittar dit begravningen är så har jag frågat min gud far om skjuts och han kör mig gärna. Det underlättar så mycket att få skjuts. Att ta mig hem sen är inga problem.

Jag har funderat på vad jag ska ha på mig. Dum som jag är så kom jag inte på förrän idag att kontakta min farbror och fråga angående klädsel, det var valfritt. Underlättar mycket. Jag kommer ha det jag tänkt mest på att ha. Jag köpte ju ett par svarta lite vidare byxor för en tid sen och jag kommer ha dessa samt nån topp eller tunika till. Sen ett halssmycke. Mina svarta vinterskor till.

Det som känns mest jobbigt just nu är att träffa släkt som jag inte har träffat på många år, men det kommer ju att gå bra. Vi är ju alla där av samma anledning. Kan ju vara kul att få träffa dom också.

Att farmor dött känns ganska okej faktiskt, det var värre när pappa dog för drygt 1 år sen. Farmor var ju sjuk i cancer länge och man har ju som gått och väntat på henne. Men vi trodde ju så klart att hon skulle dö före pappa. Farmor blev exakt 90 år och en vecka. Självklart så sörjer jag farmor, men jag har sörjt och sörjer pappa så mycket mycket mer. För dig som inte vet så blev pappa sjuk i IPF  för några år sen nu (lungfibros) och han fick veta att han hade drygt 5 år kvar att leva så vida han inte fick nya lungor, men han blev sämre på grund av lunginflammation och han dog kort efter att han fick lunginflammationen.

Jag har skänkt en liten summa till Hjärt-Lungfonden till minne av farmor. och även pappa. Kommer skänka en liten summa ibland dit.

Dela detta:

Mina minnen av farmor

Tänk att dom två personer som stått mig närmast. Som betytt så otroligt mycket, inte finns mer. Knappt ett år emellan.

Alla gånger på -90 talet som jag var till farmor på lördagar för att spela Bingolotto och sova över.

Dom gånger vi var i stugan i Mörsil några veckor.

Dom gånger vi gick på stan och marknader.

Alla gånger jag och syskon och pappa och mamma var till farmor på middag. Alltid sill och potatis innan varmrätt, oavsett vad varmrätten var om så det var tacos. Alltid efterrätt. Smörgåsrånen hon alltid hade och serverade till maten.

Alltid dansband som spelades när man hälsade på.

Jag har spenderat mycket tid med farmor.

Hon var lite speciell också men på ett bra sätt. Men hon var också så snäll och mysig.

Jag hann inte träffa henne mer sen den julafton jag och pappa och S var till henne på boendet. Det var ett medvetet val. Jag mår inte bra psykiskt som det är och dom få gånger jag var och hälsade på med pappa på boendet så mådde jag inte så bra. Att se en person man älskar bara bli sämre och sämre är så jobbigt. Att dom inte ens vet vem man är på grund av demens…

Hon och pappa har betytt så himla mycket för mig. Dom två var dom som stått mig som allra närmast.

 

Dela detta:

Farmor, du fattas mig!!

Och så kom den dag man har väntat på i några år nu. Den dag någon skulle ringa och berätta att farmor somnat in.

Jag trodde faktiskt att jag skulle ta detta besked bättre, men jag gråter så som jag grät när pappa dog.

Igår skrev jag på Instagram att det gått två dagar som jag har fått må bra, men att det brukar kunna vända snabbt. Det blev som jag trodde.

Jag skulle egentligen till farmor och fira henne i lördags, men jag orkade inte och dessutom var det så halt. Farbror, som var den som ringde mig och berättade att farmor dött, sa att hon hade varit glad och ätit tårta på lördagen. Dessutom tror jag inte det hade känts så kul för mig att träffa henne då hon förmodligen inte ändå skulle veta vem jag är.

Jag kommer för alltid ha mina minnen med henne. Veckorna vi spenderade i stugan i Mörsil tillsammans. Alla lördagar jag kom till henne på -90 talet för att spela Bingolotto och sova över. Alla gånger man varit dit och ätit middag (hon var inte så bra på att laga mat men man åt ju ändå). Farmor har betytt så mycket för mig, så att se henne bli så dement var så jobbigt.

Det har inte ens gått ett år sen pappa dog. Att jag tog farmor död så hårt kan ha lite att göra med att minnena sen i fjol kommer upp också. Jag trodde att jag hade ”sörjt” henne lite redan eftersom hon sen några år tillbaka verkligen inte var den farmor man minns henne som.

Hoppas att ni är tillsammans nu där ni nu än är.

 

Jag älskar er.

Saknar er.

Vila i frid.

 

Dela detta:

Kalas på lördag

Imorgon fyller farmor 90 år. Hon är verkligen seg. Dement och har cancer. Jag hade tänkt att gå till henne nån dag denna vecka men jag kände att det skulle nog bli alldeles för jobbigt, att jag bara skulle tänka på pappa. Men idag ringde min farbror och frågade om jag ville med till henne på lördag och jag sa ja till det. Det blir jag och några till, dom allra närmaste. Det ska bli kul att få träffa dom alla, jag har ju inte träffat dom på så många år.

Jag var ju inte iväg på farmors 80 årsfest på grund av min då hemska sociala fobi, men nu är det bättre vad gäller det och vi blir ju inte så många denna gång. Dom som var på den festen var enligt pappa förstående när dom frågade efter mig och han sade som det var.

Jag är iväg och firar henne i år eftersom det kanske blir sista gången jag träffar henne. Jag vill som inte iväg till henne ensam. Jag har inget dåligt samvete för det. Jag vet ju att hon har det bra på boendet och att hon brukar få besök så hon är inte ensam som så.

Det lär nog bli en del foton tagna på farmor.

Jag får se hur jag tar mig till farmor, om det blir att gå eller ta bussen. Det är ju lite halt så det lutar åt buss just nu.

Dela detta:

Rosa och farmor

Farmor och jag på bilden nedan.

Färgen rosa har nog alltid varit en färg jag gillat. Till och med då jag var en liten bebis.

Lite roligt också att det bord jag lagt kortet på för att fota av är ett bord som farmor haft som jag fick låna på obestämd tid då jag flyttade hemifrån. Det är kvar, men är i mitt balkongrum nu.  Bordet stod i hennes gästrum i många år innan jag fick ta det.

Sen kan man ju undra hur många gånger en bebis haft klockan i munnen. Jag vet, efter att farmor berättat, att den klockan var väldigt populär bland oss barn då vi var mycket små.

——

Farmor är sjuk i cancer och är dement sen några år tillbaka. Jag bor nära henne, men har valt att inte vara dit. Hon betyder och har betytt mycket för mig, men jag orkar inte se henne så som hon är nu. Hon minns mig ändå inte och jag har inga skuldkänslor. Jag var till henne tillsammans med pappa och S för två år sen, på julafton, sista gången. Det var jobbigt att se henne. I år hade jag nog gått under helt om jag var dit, det hade känts så extra jobbigt på grund av pappa. Jag vet inte om nån berättat för henne vad som hänt, men om nån har det så skulle hon ha glömt bort det ganska med en gång. Jag vet att hon får besök då och då ändå och att det är ett bra boende hon fick flytta till.

Dela detta:

Så var min jul

I söndags eftermiddag tog jag en promenad hem till pappa och jag stannade hos honom till på juldagen. Det är alltid lika mysigt att vara hos honom tycker jag.

Själva julafton firade hos farmor, det var bara vi tre och jag tror vi alla blev nöjda med dagen och vad vi fick i present.

Jag gav pappa boken Fallet Tomas Quick: att skapa en seriemördare  och farmor två trisslotter.

Själv fick jag ett par väldigt rosa hörlurar och en dubbeltriss av pappa. Av farmor fick jag pengar.

Jag kom från pappa igår eftermiddag.

Jag har fått gå en hel del dom senaste dagarna och det känns i mina ben just nu.  Förutom att det var blankis igår så har det gått väldigt bra att gå. Jag ska faktiskt försöka komma ut en sväng idag, om så bara runt husen.

Dela detta: