GBP

Det här med hälsan

I ett tidigare inlägg skrev jag att jag länge känt mig trött. I två dagar nu har jag inte varit lika trött, vilket är så skönt. Inte trött och inte ont någonstans. Idag mår jag hyfsat bra psykiskt också. Jag märker att det är fler och fler dagar som jag får må bra nu. Att jag mår bra mer och mer tror jag beror på att mitt liv har tagit en sån enorm vändning det senaste året. Det som hänt det senaste året kanske inte är så mycket men det är ju mycket för mig då jag inte gjort nåt alls på dagarna mer än att sitta framför datorn i dygn ibland samt att jag mått så pass dåligt psykiskt som jag har gjort. Jag önskar att jag kunde ha insett tidigare hur pass dåligt jag mådde och då kanske jag hade kommiit längre nu i min strävan på ett bättre liv.

Jag har ju skrivit flera gånger om att jag vill gå ner i vikt och börja komma ut mer och mer, men det är nåt som tar emot och jag vet inte vad vilket faktiskt är frustrerande. Jag VET att jag måste gå ner i vikt och och jag VET precis hur jag ska göra. Jag vet vilken metod som är den bästa då det gäller att gå ner för det har funkat förr och lär funka nu också, det gäller att ändra på sin livsstil och sen hålla sig till den. Sen har ju min läkare sagt att om jag om några år fortfarande mår så pass bra som jag gör nu så kan vi ta upp detta om en ev. gbp. För det är ingen lätt operation, vilket säkert många tror.

Under dom år som jag mått otroligt dåligt psykiskt så har jag gått upp en massa i vikt, jag tog verkligen inte hand om mig själv. Det var som att jag bara sket i allt. Jag åt väldigt fel och det var pizza mer eller mindre varje dag ett tag samt chips, läsk och godis. Jag vet att det inte är min övervikt som ställer till det för mig då jag känner för att gå ut, för av någon anledning känner jag mig inte speciellt tjock och jag har som accepterat att jag är så tjock som jag är nu.

Så var jag där igen (vill gå ner vikt)

Jag är extremt less på min jävla övervikt nu. Jag vill göra nåt åt den, men det tar ju så emot att gå ut för mig. Resten är inga problem. Jag har kunskapen och orken att ta tag i detta elände men just detta med att jag har så svårt att komma ut och iväg på en promenad sätter käppar i hjulet för mig.

Jag vet att jag ofta har skrivit om att jag ska gå ner i vikt och blablablabla och att det inte händer ett skit men det är inte så lätt ska ni veta då man ha socialfobin. Dock så känner ja efter dom senaste gångerna jag har varit ut att det känns lättare och lättare för var gång. Det har väl också mycket blivit en vana för mig att sitta inne hela dagarna i soffan framför tv och datorn. Jag måste bryta denna vana, men det är ju inte lätt precis. Lat är jag, men ändå inte egentligen.

Jag skrev om en GBP för en tid sedan. Har tagit upp det med min läkare men han tyckte inte att det var aktuellt för mig nu men kanske om några år om jag fortsätter må så pass bra som jag faktiskt har gjort nu i flera månader, med undantag december månad.

Jag ska försöka sätta igång med liten viktminskning då jag fått pengar denna månad. Ska börja med Modifast igen. Denna gång går det nog lite bättre också med tanke på att jag har en våg och att jag känner mig mer peppad. Man kan ju tycka att det kan vara dyrt att köpa måltidsersättningarna men om man tänker att man byter ut det mot pizza och all annan skit så blir det inte dyrt alls för flera dagars måltider. Jag ska ju sluta med coca colan och läsken överhuvudtaget och det kommer ju även göra så att man sparar inte lite pengar. Eller en hel del pengar med andra ord.

Jag känner mig mer manad nu också då jag inte har min jävla ryggvärk som ställer till det såfort jag rör på mig. Inte haft ont alls sen innan jag åkte till Göteborg i juli 2011. Woohoo!

Bildkälla

Bara några dagar kvar i Göteborg

Jag har ju varit hos mamma i Göteborg sen den 22 juli, en lång tid med andra ord. Jag har haft mina dagar som jag längtat hem en hel massa på men även dagar då jag bara känt att det är så skönt  att vara här nere och slippa bry mig så jättemycket och bara vara. Såhär länge har jag och Micke aldrig varit ifrån varandra på 9 år faktiskt.

Det ska bli skönt att få komma hem igen, ser mycket framemot det konstigt nog. Men att jag ser framemot att få komma hem till min lägenhet där jag suttit instängd i flera år framför datorn kanske inte är konstigt egentligen; Jag har mycket att se framemot. Min soffa kommer att slängas om nån vecka och min gamla säng likaså. Sen om en månad drygt så ska jag köpa en ny soffa från IKEA, en bäddsoffa blir det. Det kommer bli väldigt tomt i mitt vardagsrum ett tag men det kommer bli så skönt att få bort den hemska soffan och sängen. Det känns som att jag kommer att slänga ut mitt dåliga mående. Det kommer speciellt bli skönt att få bli av med sängen som jag ”bodde” i under två – tre år då jag mådde som allra sämst psykiskt.

Mamma kommer ju vara uppe i Östersund ett tag så hon ska komma hem till mig och hjälpa mig att få till det lite finare och mysigare. Lite tavlor kommer jag få upp, en ny golvlampa som ska stå vid nya soffan framöver, ett draperi ska fixas som ska sättas upp i dörröppningen mellan hall och vardagsrum. Jag har två ingångar till vardagsrummet så det gör inget att jag stänger igen. Kommer även bli lite lättare att möblera i vardagsrummet då.

Jag ser fram emot att få komma hem igen och ta tag i sorteringen av allt jag äger. Det kommer nog att ta ett bra tag för mig, men då det väl är gjort kommer det nog kännas så skönt.

Sedan så kommer ju allvaret att sätta igång igen. Har en tid med L.V om några veckor, sen väntar jag på att hemtjänsten ska höra av sig i början av oktober angående den städhjälp jag får. Har sagt att jag inte behöver den sålänge jag är hos mamma och att dom kunde börja höra av sig igen i oktober.  Sedan så ska jag verkligen ta tag i min vikt. Hur det blir med viktnedgången vet jag inte, men ner ska jag. Mycket prat om GBP, jag skulle gärna göra en sådan operation. Men vi får se. Får jag ingen så lär jag nog få hjälp på annat vis, för hjälp finns det alltid att få bara man vill ha den.