Gråta

En propp lossnade inom mig

Jag har fått gråta ut, rejält, för första gången sen innan pappa dog. Visst har jag gråtit från och till i mycket korta stunder efter det att han dog men nu grät jag verkligen. Sist jag grät så här var efter att jag fick höra att det såg dystert ut för pappa.. Det var lördagen (tror jag) innan han dog. Jag grät länge då och det kändes som att jag aldrig skulle sluta gråta. Jag förstod ju att det såg illa ut för honom, när dom på sjukhuset säger att det ser dystert ut.

Jag började lyssna på Shirley Clamp – Jag fick låna en ängel, och det var som att en propp lossnade inom mig. Jag började gråta. Jag behövde det. Nu vet jag vilken låt som triggar igång gråt för mig. Låten är verkligen fin. Lät låten vara på repeat ett tag så jag fick fortsätta gråta ut. Låtarna tårarna och snoret rinna.

Jag har gått och haft lite skuldkänslor eftersom att jag knappt har gråtit alls, inte så mycket som jag trott att jag skulle. Jag trodde att jag skulle vara helt förstörd och inte orka med nåt alls den dag då jag förlorade pappa. Med tanke på att jag har mått väldigt dåligt psykiskt i många år så har jag tagit detta bra. Jag har mest känt ett lugn inom mig, sen 2 maj. Det var som att han tog med sig all ångest, både min och hans. Jag har även känt ett lugn i hans lägenhet.

Men vi alla sörjer ju på olika sätt och det finns ju faktiskt inte ett rätt sätt att sörja på, så dessa skuldkänslor borde jag sluta ha.

Gråta till musik

Förut idag så lyssnade jag på Britney Spears. Jag kan inte ens lyssna på henne utan att börja gråta tydligen. Nästan all musik jag lyssnar på nu sen 2 maj får mig att börja gråta har jag märkt. Visst, det är inte så konstigt när jag lyssnat på sån musik både jag och pappa gillar, men BRITNEY? Pappa var inget direkt fan av henne och lyssnade inte frivilligt på henne, endast då jag var hos honom och jag fick fritt välja vad vi skulle se på Youtube eller lyssna på via Spotify.

Jag funderade en stund på att sluta lyssna på musiken som får mig att gråta, men varför? Då hade jag ju fått sluta lyssna på Michael Jackson för längesen dessutom. Jag kan ju inte plåga mig själv med att sluta lyssna på musiken jag älskar eller sluta göra vissa saker på grund av att pappa dött. Hade jag slutat lyssna på viss musik hade jag inte haft mycket att lyssna på längre.

Jag tror att jag gråter till nästan all musik för att musik var en stor del av pappa. Hans musikintresse det vill säga stereo och att det skulle låta så bra som möjligt. Jag har fått det efter honom, jag är kräsen på ljud och vill inte ha vilket “skit” som helst. Han hade två stora intressen och det var fiskar/akvarium och Hi-Fi.

Fyra veckor

Torsdag igen och det har även gått fyra veckor sen jag fick besked om älskade pappa.

Jag har haft en jobbig dag. Gråtit en hel del. Men det är ju så…Ena dagen känns det ok och andra känns det som att jag bara vill ligga i sängen och inte göra nåt alls. Den där ilskan jag hade första två – tre veckorna känner jag inte av lika mycket längre. Men jag vet att det är en del av sorgen.

Nackdelen med ilskan är ju att den går ju ut över andra, men jag försöker att hålla den inom mig så gott jag kan. Det är ju inte bra att hålla ilskan inom sig heller för länge i och för sig och det borde ju jag veta som brukar “explodera” eller ja få vredesutbrott när jag hållit alla känslor inom mig länge. Jag har dock lärt mig att hantera dessa vredesutbrott nu och kan “kväva” dom när jag känner av att det är ett på gång.

Jag försöker att göra nåt ändå när jag har dessa sämre dagar. Jag försöker komma ut varje dag. Jag tror att jag bara hållit mig hemma en hel dag nån enstaka gång sen pappa dog. Jag måste komma ut även om det så bara är till affären.

Torsdagar brukar jag ju vara till Lidl och veckohandla. Jag orkade det förra veckan men denna vecka fick det bli Coop Nära istället då jag kände att jag inte klarat av att åka buss och än mindre gå runt på Lidl. Även om jag fått skjuts hade jag inte orkat idag, var jobbigt nog på Coop förut idag.

Det blir inte bättre av att inte göra nåt alls heller. Men samtidigt så kanske jag skulle behöva en dag med att “bara vara” och inte göra nåt mer än att sova, gråta, spela spel på telefon och lyssna på musik.

Musik ja.. Jag har ju gjort en spellista på Spotify med låtar som pappa gillade. Där lägger jag till låtar lite då och då. Men, en del låtar får mig att börja gråta en hel del.  Marie Fredriksson – Tro, är en av dessa låtar. Laleh – Some Die Young är en annan. Men dom är fina.  Låten med Marie var en av dom allra första låtarna jag lyssnade på efter att pappa dött och som jag grät till den då.

Gråter och gråter och gråter

Idag har jag inte mått bra alls. Jag har bara gråtit och gråtit mest hela tiden. Jag har gråtit för minsta lilla idag. Tänk att det var så jag mådde nästan hela tiden förr?? Det är jobbigt att må så här och jag vet inte riktigt varför, eller jo jag vet nog om jag tänker efter lite extra. Jag hoppas verkligen att morgondagen blir bättre än denna dag har varit.

Tröstar mig med glass idag.

Jobbig dag

Idag var jag som sagt var till Lidl. Tog bussen dit som vanligt, men vid Circle K så klev det på en massa ungdomar som förmodligen varit på Storsjöbadet. Det blev fullt på bussen och jag började känna att det blev jobbigt. Jag satt på ett säte vid ett fönster och det hjälper att jag kan titta ut. Tur nog så skulle jag ju av efter två hållplatser till. Då jag skulle av så stod ju flera av ungdomarna PRECIS vid mittendörren där jag skulle av och jag fick putta lätt på en och säga till två – tre gånger innan personen flyttade på sig. Förstår inte varför en del inte kan gå längre bak då det ändå finns plats att stå längre bak dessutom, är väl så man ska göra och det är så jag har lärt mig.

Ja, då jag klev av bussen så började jag nästan gråta så skrev till pappa varpå han erbjöd sig att komma och hämta mig. Är glad för det. Tror inte jag hade orkat med att åka bussen hem sen igen.

Sen nu på eftermiddagen så var jag iväg till Coop Nära ( knappt 5 min från mig ) och även där blev det jobbigt. Jag gick in på affären och jag kände att gråten var nära. Jag skyndade mig och köpte det jag skulle köpa dvs det jag inte hittade på Lidl samt nötfärs som var billigt, man är ju dum att inte köpa då det kostade 49.90 för 800 gram! Sen vid kassan stod en äldre dam och tjorva med sin plånbok och sina kort så det blev ju stop nästan där och jag kände då att paniken började komma.

crying_eye____by_paramorepixie-d55su6d

Jag har lärt mig att försöka ta djupa andetag och lyssna på musik om jag har hörlurarna med mig  då det börjar kännas jobbigt. Men jag sänker alltid ljudet då jag ska betala för anser att det hör till god tog och ofta så säger ju dom sitter i kassan ” Hej” till en eller så frågar dom ju om det var nåt mer man skulle ha, och då svarar man.

Jag är verkligen glad att denna känsla av panik och att jag bara vill  börja gråta kommer så väldigt sällan numera. Det är oftast på bussen då det blir fullt och jag känner mig inträngd eller om det är lång kö nånstans och det tar nästan en evighet som känslorna kommer.

Jag är också glad att det kan gå någon vecka utan att jag mår alltför dåligt psykiskt, inte lika deprimerad längre.

Hade jag inte mått bättre och att det är så mycket bättre vad gäller min sociala fobi så hade jag inte ens tänkt tanken på att åka till Västerås i början av detta år och nästa. Nästa år så åker jag ju med Stefan dit men sen blir det att jag åker hem ensam och det blir ju några byten. Hade inte klarat det alls förr.

Spara

Jobbig dag

Idag åkte jag in en sväng till stan. Skulle egentligen inte köpa nåt speciellt, ville bara komma iväg hemifrån ett tag. Men jag fick åka hem igen nästan med en gång då jag fick en panikattack. På bussen hem var jag nära på att börja gråta enbart för att en person satte sig bredvid mig. Jag lyssnar alltid på musik då jag åker buss, eller ja är ute överhuvudtaget, men denna gång hjälpte inte ens musiken. Jag var ju dum nog att lyssna på MJ och det gjorde ju inte saken bättre heller, ville ju bara gråta mer då.

Det kändes mycket lättare då jag kom hem och bara kunde gråta ut ett tag och nu mår jag bättre. Men jag är trött och känner mig nere fortfarande.

Ska göra ett nytt försök med stan nästa vecka tänkte jag.

crying_eye____by_paramorepixie-d55su6dBildkälla

Är det fel att känna sig avundsjuk på sina syskon?

Det känns som att dom har allt, allt jag vill ha. Min syster är gift och har barn och har ett jobb jag gärna skulle tacka ja till. Barn har jag velat ha i över 10 år, men eftersom min situation ser ut som den gör så har jag valt att inte skaffa än. Jag kommer väl få barn och gifta mig i framtiden (hoppas jag) men jag kan inte låta bli att vara avundsjuk speciellt på min syster. Det är väl kanske därför som jag var elak mot henne nu i veckan som var.

Att få hålla i liilla Philip (min systers bebis) för snart 2 veckor sedan gjorde nog inte längtan efter barn mindre, snarare blev längtan starkare.

Åh vad jag önskar att mitt liv såg helt annorlunda ut. Jag är ju på god väg att få ett bra liv, men det känns som att det är långt kvar tills det att jag är mogen för att skaffa barn. Ja jag hade kunnat skaffa barn nu, men jag är rädd att jag inte skulle få behålla det och att sociala tar det ifrån mig och det skulle verkligen ta knäcken av mig. Jag är en väldigt barnkär person och jag VET att jag skulle klara av att ha barn, men jag måste bli starkare som person först och även få ett mer drägligt liv där jag har en sysselsättning utanför hemmet och en del annat måste ändras på först också. Men, jag är ju bara 28 och jag har ju en del år på mig. En annan sak som måste ske innan jag skaffar barn är att jag måste gå ner en massa i vikt!

Jag har kommit på mig själv att tänka på att jag “är utanför” och jag inte har det bra som mina syskon. Att jag är avis på dom. Att jag inte vill ha det som jag har det och att jag önskar att mitt liv såg annorlunda ut. Ingen idé att älta men jag kan inte rå för det. Jag har varit så deppig och det var längesedan som jag faktiskt legat och gråtit så mycket som jag har gjort den senaste veckan.

 

Sen gör det väl inte saken bättre av att jag har Asperger?

Veliga jag

Jag vet inte alls hur jag ska göra. Ska jag åka till Göteborg eller inte? Jag vet ju att jag kommer att ångra mig en hel massa om jag inte åker. Tågbiljett är ju fixad sen flera månader tillbaka och samma gäller biljetten till konserten med Madonna. Sen ska jag ju bli moster för första gången nu när som helst. Min syster tycker att det är viktigt att jag kommer ner och får vara med från början och jag håller ju med henne om det.

Igår var jag mest arg och besviken över att jag inte får stanna hos mamma så länge som jag velat och mina små planer jag gjort föll ju pladask på grund av detta.. Huvudsaken är ju att jag hinner träffa lilla bebisen och att jag får gå på konserten. Hoppas bara att bebisen vill komma ut i tid och inte vill stanna längre i sin mammas mage. Jag får väl åka ner senare i år istället, kanske till jul?

Som det känns nu så är det 90% chans att jag åker ner ändå. Jag har ju sett fram emot den här sommaren länge nu. Skitsamma att det blir bara några dagar jag är hos mamma. Några dagar är ju bättre än ingenting ändå.

Sen har jag fått erbjudande om att få bo över hos en tjejkompis som bor i Göteborg så vill jag stanna ett tag till och inte får vara hos mamma så fixar det ju sig.

 

Igår grät jag rejält. Så mycket har jag inte gråtit på väldigt länge. Det var skönt att få gråta ut.

Känsligt

Nu har det ju varit 2 gånger som jag sett dumma kommentarer om mig och min blogg på den där topplistan och båda gångerna har jag tagit lite väl illa vid mig och jag har ju också även bloggat om det båda gånger. Jag måste verkligen ta och lära mig att inte ta åt mig. Jag mår ju bara så dåligt psykiskt om jag ska ta åt mig varenda gång. Jag måste lära mig att tåla negativ kritik. Fast man kan ju faktiskt ge negativ kritik på annat sätt än att skriva massa elakheter och osanningar. Man behöver inte hoppa på personen som ligger bakom bloggen utan istället bara fokusera på innehållet etc. Att hoppa på och mobba etc är bara så jäkla barnligt! Är väl säkert mest avundsjuka som ligger bakom för att jag har så snygg sida som jag har ;).  Nej, men det finns ju faktiskt gränser. Eller?

Jag och även Micke tror att det ligger annat bakom också som gjorde att jag tog åt mig så pass som jag gjorde nu sist. Att jag mådde dåligt sen innan och det där bara fick det att rinna över för mig. Jag mådde inte alls bra under natten till söndag.  Jag gjorde mig själv illa och jag har nu ett fult större sår på ena armen som svider en del. Jag låg och grät i någon timma innan jag kunde sova och sen sova väldigt oroligt.

 

 

Deppdag

Åh idag mår jag inte bra alls. Känner mig så nere och vill bara ligga i sängen och titta upp i taket, gråta. Det börjar närma sig jul och  jag vet så väl varför jag mår dåligt. Såhär är det varje år numera för mig.

Jag kände inatt att det skulle bli en  dålig dag. Var väldigt nära ett stort “utbrott”. En mugg kastades i golvet. Blir så sur på mig själv då jag tar sönder nånting. Tur nog var det en billig mugg och en som jag bara hade en kvar av den här gången. Jag har ju varit så duktig på att inte kasta sönder saker nu på väldigt länge.

Kommer lägga mig ner under täcket igen nu. Orkar inte med ett skit.

Hatar dessa dagar. Hatar dessa tankar jag får då jag mår såhär. Det är inga bra tankar alls.