Läkare

Boka läkartid

Natten till idag så sov jag inte så bra. Det är ju inte direkt konstigt med tanke på min rygg. Jag lär ju knappast få sova så mycket bättre inatt heller med tanke på att jag har ondare idag än igår. Jag kan knappt ställa mig upp eller sätta mig ner utan att det tar emot och gör ont, jag försöker att undvika göra annat än att bara ligga ner i soffan idag. Jo, jag vet att det är bra att röra på sig men då det tar emot så som det gör så undviker jag det. Böja mig fram eller ta på mig byxor är inget jag vill göra i helt i onödan.

Smärtan sitter som mitt i ryggen mot rumpan till och strålar ut mot sidorna (rumpan). Det känns som då jag har haft min värsta mensvärk, då det gjort ont i ryggen. Men då har jag ju kunnat röra mig utan att det ska göra ännu ondare.

Svårt att förklara smärtan.

Imorgon bitti ska jag ringa till hälsocentralen och boka tid hos en läkare. Jag får skita i min telefonfobi och  helt enkelt bara ringa dit. Jag måste ju kolla upp ryggen och eventuellt få smärtlindrande. Får hoppas att jag får tid snabbt och helst samma dag. Jag har tagit ipren och alvedon idag men det hjälpte inte ett dugg, jag blev snarare lite trött endast. Hade lika gärna kunnat låta bli att ta.

Jag går ytterst sällan till läkaren, då jag väl går då är det verkligen att jag MÅSTE. Jag undviker så gott jag kan av någon anledning.

En sväng till hälsocentralen

Sen i lördags har mina händer dummat sig! Det började med att det kliade i handflatorna och mina händer/fingrar svullnade upp. Jag fick lite utslag också. I onsdags kliade det inte lika mycket men mina fingrar var så svullna att jag knappt kunde bära kassarna från affären. Idag är jag inte svullen längre men jag har utslag som jag aldrig förr haft. Dom kliar lite också och hade det inte varit för att jag tagit Clarityn hade det nog kliat mer.

Eftersom jag vet att det finns läkare här i Torvalla igen ( dom tog ju bort läkarna här för en tid sedan vilket är så dumt! ) så gick jag till Hälsocentralen nu på eftermiddagen. Jag blev ju så klart lite orolig över vad det kunde vara för utslag. Jag fick först komma in och bli undersökt av en sköterska och hon trodde det var ringorm, men eftersom det var så många så skulle jag få träffa en läkare istället. Fick tid med en gång ( behövde bara vänta ett tag ) och det visade sig att det är en allergisk reaktion.  Fick veta att det inte är nåt allvarligt/farligt så jag kan avvakta lite och se om utslagen blir bättre. Kliar det som det har gjort så är det tydligen oftast allergi.

Jag är glad att jag ändå kom iväg annars hade jag nog oroat ihjäl mig och undrat vad det kan vara för nåt. Det ser ju inte klokt ut!

Jag vet inte vad det är jag reagerat på och jag har ju inte ätit nåt som jag kan ha reagerat på. Jag funderar på om det är Stefans täcke, han har duntäcke. Jag har dock aldrig reagerat så här med utslag utan då jag reagerat på dun så har jag blivit snorig och ögonen svider samt haft andningssvårigheter. Inget av det har jag ju haft nu.

utslag

Träff med läkare

I måndags och idag har jag haft möten. I måndags var det med min läkare från psykiatrin, min god man, pappa och Micke. Idag var det bara jag och läkaren. Det var mycket som sades i måndags och jag var väldigt deppig efteråt. Jag kände att allt blev så fel och det pratades bara om en enda sak, min ekonomi. Idag blev det bättre. Det kommer nog börja hända lite mer
runt mig nu igen.

Jag och min läkare kom idag fram till att en anledning till att jag har svårt att komma iväg på saker eller att ens ibland ta tag i tvätten beror på att jag har så svårt att starta. Att jag inte har en “startknapp” så att säga. Det som är bra är att då jag väl sätter igång med nåt så blir det gjort ( för det mesta ) Jag behöver lära mig att inte skjuta upp saker. Jag är ofta väldigt nervös dagen innan jag ska göra nåt, spelar ingen roll vad det är. Men efteråtså känns allt så bra och skönt. Efter att jag varit på mötet eller varit hem till pappa på middag, fastän jag känner att jag verkligen inte vill eller orkar, så känns det så skönt. Jag har ju då fått komma ut och göra nåt.

Jag har ju en god man nu men läkaren sa att hon tror att jag ändå skulle behöva en förvaltare. Det låter värre än vad det är och det är för mitt eget bästas skull detta föreslås.

Jag avskyr att jag ska ha så svårt att bara ta på mig skor och jacka och gå ut och gå. Nu var det några månader sen jag var ut sist igen. Att sitta inne gör inte att jag börjar må bättre. Jovisst mår jag bättre psykiskt nu än för några år sen, men det har sina dalar och toppar. Jag äter min medicin som jag ska och jag försöker verkligen sova på nätterna numera. Ibland kan det gå nåt dygn utan att jag får sömn och det även om jag tagit sömntablett, mina tankar som kommer då jag ska slappna av och försöka sova är för starka och vill tränga igenom.

Nu börjar jag bli nervös inför framtiden. Jag vet inte varför, för det kan ju bara gå framåt om jag bara vill det OCH det vill jag ju såklart.

Återstår att se hur framtiden blir och hur pass villig jag är att ta emot all hjälp. Jag är villig, men tjurig. Tjurig åt fel håll bara.

Godmorgon

Segt att vakna så jäkla tidigt! 

Jag har mått hyfsat bra psykisky dom senaste dagarna, har bara inte haft någon lust att uppdatera bloggen.  Den 8e ska jag träffa en läkare angående min sömn bland annat. Inte den läkare jag annars brukar gå till dock, skönt nog.  Jag fick ju tillslut insomningstabletter utskrivna så jag kan nu sova gott på nätterna, fast inte så många timmars sömn som jag vill.

Sitter och lyssnar på Amaranthes senaste album The Nexus, jag kommer skriva ett inlägg om vad jag tycker om albumet lite senare. Måste lyssna igenom det en eller två gånger till först.

Mina dagar och min sömn

Jag måste nog söka ny kontaktperson för den jag har nu har jag inte träffat alls på flera månader och det är inte jag som inte velat utan jag har antingen inget hört från henne eller så har det varit nåt från hennes håll som kommit emellan. Det är trist och det gör inte saken bättre för mig precis. Anledningen till att jag har en kontaktperson är att jag ska komma ut och göra nåt någon gång i veckan och inte endast sitta hemma.

Jag väntar på att få en tid hos min handläggare på fsk för att prata om att eventuellt börja med en daglig sysselsättning. Jag både vill och inte vill börja med nåt. Det skulle ju vara oerhört bra för mig att få komma iväg och ha nåt att göra varje dag. Min läkare tror att min sömn kommer bli bättre om jag gör nåt på dagarna, återstår att se. Jag har ju inte sovit bra förr då jag har haft “jobb” , så jag är inte så säker på om det kommer att hjälpa. Men jag kan ju alltid hoppas.  Då jag väl ska göra nåt, även nu, så kan det hända att jag ligger vaken hela natten och sen får mig bara någon timmes sömn. Det har varit så i flera år. Jag brukar ha så svårt för att somna. Det är inte att jag ligger och tänker på nåt speciellt utan sömnen vill bara inte infinna sig. Inte konstigt att jag har det som jag har det med dygnet fel då och då egentligen, jag sover då jag kan med andra ord.

Jag har fått frågan om jag vet om att jag måste ändra mitt liv och ja jag vet det. Jag vill det så gärna! Men orken ska ju finnas också. Förändringen har ju börjat ändå, tänker på hur jag hade det för 4 år sedan. Jag hade verkligen inget liv alls och jag mådde så dåligt psykiskt. Jag var inte medveten om att jag faktiskt mådde så dåligt då som jag verkligen gjorde. För 4 år sedan så kunde jag slänga sönder saker var och varannan dag och jag hade mina vredesutbrott ibland några gånger om dagen. Nu händer det kanske en gång i månaden att jag får dessa vredesutbrott och då jag väl får dom så håller dom inte i sig länge alls, kanske högst 10 min. Jag  kan hantera utbrotten på ett mycket bättre sätt nu vilket jag bara är glad över.

Det är andra saker också som gör att mitt liv har blivit till det bättre.

Bah!!

Jag kom inte iväg till soc igår. Mådde inte så bra, kände mig allmänt nere. Men jag hörde av mig via mail till L.V som skulle med till soc. Talade om hur jag mådde. Så hon kontaktade den jag skulle träffa på soc och ställde in mötet. Ska få en ny tid.

Idag kände jag inte för att städa, men det var lika bra att R fick komma till mig och hjälpa mig med det lilla som behövdes. Det är fortfarande fint här hos mig sen jag, mamma och Staffan  fixade för några veckor sedan så det har ju inte hunnit bli så stökigt. Jag försöker ju hålla efter varje dag och har satt en gräns på hur mycket disk det får vara. Det enda  problem jag har är att gå ut med soporna, men jag går ju ut med dom iallafall tillslut.

Jag ska ju iväg till hälsocentralen imorgon förmiddag , jag lovar att jag känner att jag inte alls vill iväg då det väl är dags. Jag ska ta en del prover och så. Tur jag inte har nåt emot att gå till läkaren som så. Det är ju även mycket viktigt jag går dit, för jag måste kolla upp en del saker. Sedan så ska jag höra om jag inte kan få ett större packe av medicinen utskriven, för nu får jag bara 30 pack vilket känns så onödigt. Jag ska ta en 20 mg tablett per dag.  Jag har ätit samma medicin  (fluoxetin) och samma styrka i 1 år nu drygt, eller ja det har blivit lite till och från eftersom jag är dålig på och ta medicinen varje dag. Men jag försöker ta den iallafall.

Läkaren, Zoplicone etc.

Jag kom iväg idag. Himla skönt att få detta gjort. Dock var jag som en mussla igen :(. Knäpptyst, eller ja jag sa litegrann iaf. Tog upp detta med min sömn bland annat. Fick Zoplicone utskrivet som jag ska ta då jag verkligen behöver, speciellt om det gått ett dygn utan att jag sovit nåt. Jag tog upp detta med mina mardrömmar jag börjat få och hon jag var till sa det tyder mycket på att jag har mycket inom mig, att jag skulle behövt hjälp och få prata med någon om detta som varit i mitt liv. Det har ju inte varit ett speciellt lätt liv jag levat, mobbad, utsatt för ett sexuellt övergrepp och en del annat. Jag har inte riktigt fått bearbeta nåt av detta. Ja,  sen sade läkaren att hon verkligen tror att jag kommer att klara av att börja må bättre etc och få ett bättre och mer värdigt liv. Jag tror också på det, för nu är jag så förbannat less på att bara gå hemma och må massa skit. Nu har ju som tur var, det börjat hända grejer! Jag är glad att denna hjälp finns, att hjälpen finns om man verkligen vill ha den. Jag ska verkligen ta detta på allvar nu, växa upp, börja få må bättre, lära mig att “fungera” igen.

Ja det blev lite annat sagt också på mötet. Jag var så trött så jag tog nog inte in allt som sades faktiskt. Fick sova några timmar bara inatt.

Den 10 februari har jag träff igen med hon från LSS, samma person som följde med mig idag ut till vuxenhabiliteringen.

Ja, nu har jag Fluoxetin som jag tar en tablett dagligen, för socialfobiska besvär , samt då nu Zoplicone för insomning. Jag hoppas att jag inte kommer behöva nån mer medicin. Men man vet ju aldrig var läkarna säger och tycker.