Söndag

Hem / Älskade / Söndag

Vad det känns ovant att använda en stationär dator efter att ha endast använt laptop i några år nu. Skärmen känns så enormt stor. Men det är ju en vanesak det där.

Idag har jag haft besök av pappa. Var trevligt att ha han här ett tag. Efter att han gått hem till sig så satte jag igång med att dammsuga och plocka ihop den tvätt som legat samt hängt tvätt och satt igång en maskin tvätt igen. Jag tänkte försöka fli upp i köket imorgon, vilket faktiskt behövs. Det känns ju skönt att ha gjort nåt varje dag.

Igår sov jag precis hela dagen och vaknade inte förräns sent på kvällen så igår blev det absolut ingenting gjort. Jag har hållit mig vaken idag men ska ta nåt att sova på om några timmar. Jag måste få rätsida på dygnet igen innan onsdag eftersom jag ska till läkaren då. Jag måste iväg och kan absolut inte ställa in tiden.  Ställer jag in tiden så kommer jag ha ångest över det samt så vet jag aldrig när jag kan ha turen att få en tid igen. Största anledningen till att jag har en läkartid är för att fixa ett läkarintyg som försäkringskassan ska ha. Detta måste fixas innan december. Risken är ju att jag inte får några pengar om jag skjuter upp besöket också. Ny läkare har jag också, tack vare att det inte finns läkare längre på hälsocentralen där jag bor. Jag måste till en annan hälsocentral (vårdcentral) och som ligger någon mil hemifrån mig. Buss är svindyrt dit så ska få skjuts. Det är bara lite jobbigt att det är så tidigt på morgonen jag ska iväg, ja tidigt för mig är det.

 

Till läkaren

Hem / Hälsa / Till läkaren

Jag fick ju veta för några veckor sedan att jag kunde vänta mig en kallelse till läkaren i slutet av oktober alt början av november. Igår fick jag reda på att jag hade fått en tid och den är nästa vecka. Det gick fortare än jag trodde med andra ord. Jag måste iväg dit för att jag måste fixa läkarintyg som försäkringskassan ska ha. Jag ska även prata om detta angående min medicin. Den medicin jag har tagit hitills i några år nu, Fluoxetin, mår jag inte bra av. Jag blir dålig i magen av den och i och med det så blir jag så trött och matt och orkar inte med någonting. Förutom mina magproblem så har medicinen fungerat men det är inte värt att ta den om jag måste gå på toaletten hela dagarna. Jag slutade självmant med medicinen för en tid sedan och jag märker att jag är så mycket bättre i magen numera.

Jag tycker inte om mig själv då jag får dessa dumma tankar

Hem / Hälsa / Jag tycker inte om mig själv då jag får dessa dumma tankar

Med dumma tankar menar jag sådana som att jag bara vill skita i allt. Jag vill inte dö men ibland får jag dom där tankarna att jag bara inte orkar. Jag vill få ett slut. Jag lär väl få någon kommentar om att jag borde få hjälp med mitt psykiska mående, jag vet att jag behöver det. SÄG det till min läkare istället, inte mig. Han skriver ju inte ens ut nåt till mig att sova på eller åtminstonde nåt som jag kan somna på.

Jag kan ligga i flera timmar och försöka sova men det går bara inte och helt plötligt är det en ny dag. Jag bestämmer mig för att jag är vaken resten av dagen och somnar tidigt den kvällen, sen är dygnet helt fel igen för mig.

Micke har sagt till mig flera gånger att det ser ut som att jag inte sover bra alls. Jag vrider och vänder på mig och ibland pratar jag i sömnen. Jag brukar inte prata i sömnen! Mardrömmar har jag börjat få igen också, inte bara någon gång per vecka utan det kan vara var gång jag sover under en veckas tid.

Jag är ju så dålig på att beskriva för läkaren hur jag mår, berätta hur min sömn ser ut, be om hjälp . Jag får väl skylla mig lite själv också…

Det här med hälsan

Hem / Knopp / Det här med hälsan

I ett tidigare inlägg skrev jag att jag länge känt mig trött. I två dagar nu har jag inte varit lika trött, vilket är så skönt. Inte trött och inte ont någonstans. Idag mår jag hyfsat bra psykiskt också. Jag märker att det är fler och fler dagar som jag får må bra nu. Att jag mår bra mer och mer tror jag beror på att mitt liv har tagit en sån enorm vändning det senaste året. Det som hänt det senaste året kanske inte är så mycket men det är ju mycket för mig då jag inte gjort nåt alls på dagarna mer än att sitta framför datorn i dygn ibland samt att jag mått så pass dåligt psykiskt som jag har gjort. Jag önskar att jag kunde ha insett tidigare hur pass dåligt jag mådde och då kanske jag hade kommiit längre nu i min strävan på ett bättre liv.

Jag har ju skrivit flera gånger om att jag vill gå ner i vikt och börja komma ut mer och mer, men det är nåt som tar emot och jag vet inte vad vilket faktiskt är frustrerande. Jag VET att jag måste gå ner i vikt och och jag VET precis hur jag ska göra. Jag vet vilken metod som är den bästa då det gäller att gå ner för det har funkat förr och lär funka nu också, det gäller att ändra på sin livsstil och sen hålla sig till den. Sen har ju min läkare sagt att om jag om några år fortfarande mår så pass bra som jag gör nu så kan vi ta upp detta om en ev. gbp. För det är ingen lätt operation, vilket säkert många tror.

Under dom år som jag mått otroligt dåligt psykiskt så har jag gått upp en massa i vikt, jag tog verkligen inte hand om mig själv. Det var som att jag bara sket i allt. Jag åt väldigt fel och det var pizza mer eller mindre varje dag ett tag samt chips, läsk och godis. Jag vet att det inte är min övervikt som ställer till det för mig då jag känner för att gå ut, för av någon anledning känner jag mig inte speciellt tjock och jag har som accepterat att jag är så tjock som jag är nu.

Ett stort kliv bakåt

Hem / Hälsa / Ett stort kliv bakåt

Kanske borde detta inlägg vara låst? Det är lång text och kan vara triggande för dig som skär dig. Så skär du dig för att du mår dåligt så läs inte texten nedan.

 

Natten till söndag var inte alls bra. Jag reagerade mer på kommentaren än vad jag berättade här. Jag reagerade nog så starkt som jag gjort då jag sett dessa påhopp etc jag fått eftersom jag har på känn vem det är som skriver dom. Jag känner igen själva stilen på hur denne skriver. Även då vi inte är vänner längre alls så känns det och denna person vet ju om hur lättpåverkad jag faktiskt är.

Jag ville inte göra någon i min familj orolig så jag lät bli att berätta hur illa det var. Jag var så jävla dum att jag tog en kökskniv och började rispa på ena armen tills det började svida och blöda lite. Min kontaktperson såg mitt sår och ville vi skulle kolla upp det så det bar iväg till hälsocentralen. Så nu har jag fått såret rengjort och omlagt samt så ska jag gå på antibiotika i 5 dagar. Ska även tillbaka för koll nu på torsdag förmiddag.

 

Jag känner mig så jävla dum då jag gör mig själv illa. Men jag är glad att det är ett bra tag emellan gångerna numera. Denna gång var det ju mer extremt än det annars brukar vara också. Jag brukar mest skära lite tills det börjar blöda och sen är det bra, aldrig rispat och inte så stort som jag gjorde. Då man gör sig illa såhär, då det kommer till mig iallafall, så är det ett sätt att ta ut ångesten på och dom allra flesta gånger jag gör det räcker det med att skära lite tills det kommer lite blod och sen är det bra med det.

Den läkare jag har här på hälsocentralen var på plats idag och kunde komma och kolla på såret han också innan det bestämdes hur dom skulle göra, om jag skulle gå på antibiotika eller inte etc. Tog även upp detta att det kanske är läge för mig att börja hos någon inom psykiatrin. Ja, jag hade ju mycket som behöver komma ut så det är ju ett måste.

En sak som bestämdes var att min kontaktperson Lena kommer ringa mig varje dag nu ett tag för att höra hur jag mår. Det tycker jag är bra.

Det var ju kontaktpersonsdag idag men det blev inte så mycket mer än en sväng till Jysk och resten av tiden spenderades på hälsocentralen. Jag har ju nu fått såret rengjort och så nu och det var faktiskt lika bra att jag kom iväg och fick göra detta för man vet ju inte hur såret hade kunnat bli med tiden. Jag har ju ont då jag rör armen på olika sätt och det är rött runtom och det har spritt sig lite sen då jag rispade mig.

Det känns som att jag tog ett enormt kliv bakåt nu då jag gjort detta. Kanske jag inte mår så bra som jag tror att jag gör ? Jag menar, till skillnad för hur jag mådde för nåt år sen. Jag mår ju mycket bättre egentligen nu. Eller ja, det var nog kanske bara en svacka.

Som min läkare sa till mig ”Maria, du som har kommit så långt och så gör du såhär”. Japp!  Jag har verkligen kommit långt. Första gången jag träffade honom var han hem till mig och jag var nästintill apatisk då och levde i ren misär.

Svårstucken

Hem / Dagarna / Svårstucken

Oj vad jag var svårstucken idag. Var ju iväg till HC för att ta några blodprover, men det tog 3 personer innan det hittades ett kärl att ta ifrån.  Den första hittade ett , men fick knappt nåt blod ifrån det. Sen byttes det till den andra armen, hittade ett kärl och det var trögt där med. Sen fick en annan testa och ta och denna hittade inte ens ett kärl. Den tredje, som råkade vara min läkare, hittade iallafall ett till slut och proverna kunde tas. Bra att jag aldrig varit rädd för nålar eller blod.

Det har ju alltid varit lätt att ta blod från mig så jag tyckte det var lite konstigt att det gick så trögt idag.

Skönt att få detta gjort nu. Nästa vecka skulle läkaren min höra av sig angående proverna. Vi håller nu tummarna på att allt är som det ska.

Nu ska jag äta frukost.

Gick bra hos farbror doktorn

Hem / Dagarna / Gick bra hos farbror doktorn

Ja då var man hemma igen då. Hade tid hos läkarn klockan 10.00 men fick inte komma in förrän klockan var 10.30. Det gick iallafall bra. Jag har haft lite problem med magen i flera månader och det kollades upp,  petande och tryckandes på magen och även koll i rumpen ( ingen höjdare att få ett finger upp i rumpen kan jag tala om, huvva!! ) vi pratade lite om min vikt samt så kollades mitt blodsocker och det låg på 4.3 vilket är bra. . Jag har även fått ett större packe av medicinen utskrivet nu, himla skönt. Då det gäller min mage så var det inget han kunde se som skulle vara onormalt som så utan tarmarna jobbar bara lite för fort helt enkelt.

Jag har inte tyckt om den läkarn jag har, men jag vet inte om det ändå berott på att jag inte mått bra psykiskt och inte kunnat få ur mig det jag vill ha sagt, mina frågor och sånna saker och därför har jag inte gillat honom. Att det helt enkelt legat hos mig.  Idag gick det desto bättre och jag fick mycket sagt. Jag hade även med en lapp mamma hjälpte mig att skriva som jag kunde visa för läkarn och det underlättade faktiskt mycket.

Det är skönt att få ha detta gjort nu. Till veckan har jag tid för provtagning så det är bara att pallra sig dit. Jag måste vara fastande. Kommer vara skitjobbigt att inte få äta nåt efter klockan 20.00 på kvällen fram till efter proverna är tagna. Jag får ej  heller dricka nåt efter klockan 0.00. Det kommer nog gå bra, jag borde ju sova den natten.

Dumma öga!

Hem / Dagarna / Dumma öga!

Jag fick en vagel i vänstra ögat, under nedre ögonlocket, för ca 1-2 månader sedan. Den har nu utvecklats till en lite större knöl. Den känns bara då jag tar på den men den gör inget ont. Detta är inte första gången jag fått knölar sådär i ögonen. Jag har haft sådana 2 ggr tidigare. Då minns jag att det tog nåt år innan dom försvann. Dom var båda under övre ögonlocket och då jag sminkade mig varenda dag då så kan ni ju förstå hur frustrerande det var då jag lagt ögonskugga och det blir som en ring där knölen är.

Sist jag hade detta skit så kollade ju upp detta hos ögonläkaren. Jag vet alltså att det inte är nåt som är farligt. Mamma följde med mig dit minns jag, jag var typ 16 år då. Vi får se om jag kanske måste besöka läkaren även denna gång om knölen inte vill försvinna inom några månader. Då den inte gör ont så lär jag väl få samma svar som sist.

Inatt hittade jag på jll.se en perfekt grej till mig! Man kan tydligen förnya recept via internet. Jag är nog ganska sen med att få veta detta. Men det är ju underbart! Då slipper jag ringa läkaren, jag som avskyr sådant!!

Läkaren idag

Hem / Mitt nya liv / Läkaren idag

Idag var jag duktig igen!

Jag tog BUSSEN både till läkaren och sen hem. Det ni! Men det var jobbigt på hemvägen, tänkte hela tiden ”snälla, var framme någon gång”. Jag tycker som bekant var inte om att vara ute bland folk och att sen ta BUSSEN är väldigt stort. Men jag hade ju som inget val.

Jag tror jag klarade av att ta mig iväg och träffa läkaren för att jag har hört såå mycket gott om henne. Hon var underbart lätt att prata med och jag kände med en gång att henne kommer jag att trivas med. Vi snackade en massa, ja jag PRATADE med en på psykiatrin. Det händer väldigt sällan. Efter vi snackat en timma så passade hon på att kolla hjärtat, kolla pulsen och reflexerna. Sen fick jag ta en MASSA blodprover. Jag är ju sjuk ja, jag ÄLSKAR ATT TA BLODPROVER ELLER FÅ SPRUTOR. Sjukt va?

Ja, sen så fick jag recept utskrivet på en medicin. Nåt mot depression , vad den heter? Ja.. jag minns inte. Det var nåt på F iaf. Det bästa : att man inte ska kunna gå upp i vikt på den. HELT underbart.

Sen då? Läkaren skulle på semester snart men kommer tillbaka i september. Hon skulle ringa mig om 2 veckor och höra hur det känns med medicinen. Jag kommer ju nu att behöva få nån rutin på dagarna så jag kan ta medicinen som jag ska.

Nu börjar jag att bli väldigt trött. Ska lägga mig och glo på tv´n tänkte jag. Ja och jag måste få i mig mat. Inte fått i mig nåt som vanligt. Ibland blir jag så less på mig själv. Men vatten, det har jag druckit väldigt mycket idag – ovanligt för att vara jag.

Puss och kram från en Maria som börjar känna att allt kommer att bli mycket bättre nu. Jo jag måste ju göra det största jobbet själv men jag känner att nu, nu kommer det  att börja vända.

:heart: :heart: :heart: