Etikett: Medicin

Idag var det dags för ännu ett besök hos läkaren. Det var uppföljning av medicin jag fick utskrivet sist jag var dit. Eftersom jag svettas så hemskt av Sertralin som jag fick utskrivet förra gången jag var iväg till läkaren så fick jag Fluoxetin utskrivet igen. Så nu ska vi se om det blir bättre. Båda dessa mediciner tillhör samma ”familj”. Jag hade ju Fluoxetin förut för en del år sedan men valde själv att sluta.

Jag slutade med Fluoxetin förut eftersom jag trodde det var den medicinen som gjorde att min mage inte fungerade som den ska. Jag kunde äta och sen inom 10-15 minuter var jag tvungen att gå på toaletten, Jag har kommit fram till att jag inte ska äta bröd, pasta, pizza med mer men det är ju så svårt att sluta eftersom det är nåt jag gillar så mycket. Sedan så märkte jag knappt av någon effekt eftersom mitt liv var kaos under den tiden.

Jag kan börja med Fluoxetin redan imorgon, jag behöver alltså inte trappa ner på Sertralin för att sen börja med Fluoxetin.

Sömntabletterna fortstätter jag med (Propavan). Jag har en del konstiga drömmar vissa nätter men det är något jag kan stå ut med,  Så länge jag sover bra och så länge jag slipper den jäkla mardrömmen jag haft flertalet gånger. Drömde varje natt att ett flygplan kraschade i närheten av där jag bor och till slut vågade jag inte sova alls… Men det var längesen nu, fast jag är lite smått rädd att den drömmen ska komma tillbaka och lika ofta som förr. Det var på grund av denna mardröm jag för första gången ville ha nåt att sova på.

Om några veckor blir det uppföljning av Fluoxetin, men då ringer läkaren mig istället så slipper jag komma till henne.

Nu är jag ganska slut i kroppen.

Dela detta:

Hälsa Knopp Mitt nya liv

Seg dag idag. Jag  tänkte ju läsa  idag men jag har inte ens rört boken sen jag tog den med ut till soffan haha. Fått huvudvärk dessutom!
Lite ”låg” idag och känner inte för nåt alls egentligen. Men, jag behöver ju inte vara iväg på nåt så det är ju bara att spendera resten av kvällen i soffan.
 
Även känningar att  jag vill skita i läkaren på måndag… Men jag ska tvinga mig iväg. Måste även se till att posta blanketten jag fått så jag kommer iväg på nån sysselsättning framöver. Jag bad min god man att komma med den så fort han fått den (min post kommer till honom så länge det inte är adresserat direkt till mig) och han kom med den i tisdags. Har sen i tisdags glömt ta med brevet och posta det…
 
I alla fall så får jag se på måndag om jag ska testa med högre dos Sertralin eller få nåt annat att sova på. Jag svettas så hemskt av min medicin och sömntabletterna ger mig mycket konstiga drömmar. Men när jag väl sover så sover jag så mycket bättre än vad jag gjort helt utan. Jag kan sova en hel natt utan att ens vakna upp lika många gånger som tidigare och jag har inte ont i nacken eller huvudvärk varje dag då jag har vaknat. Så himla skönt att få känna mig helt utvilad. Även skönt att förstå varför jag haft huvudvärken. Jag funderade på sömnapnè men tvivlar ändå eftersom jag är så tyst när jag sover.
 
När jag var liten kollade föräldrarna till mig lite extra eftersom jag var så tyst när jag sov. Jag sover tydligen mycket tyst även nu, mamma som berättat. Jag har ju spenderat drygt 3 veckor totalt med henne i år, bara varit jag och hon.
Igår räknade jag hur länge både sömntabletter och Sertralin skulle räcka och jag insåg att sömntabletterna skulle inte ens räcka över så jag fick åka till stan och apoteket. Det gick fort och jag fick inte ens några känslor av panik på bussen! Jag hade egentligen tänkt passa på att ta ut mer medicin när jag har varit till läkaren på måndag eftersom det finns apotek i samma byggnad.
Dela detta:

Dagarna Hälsa Knopp Mitt nya liv

Ojdå. Märkte nu att det har gått drygt en vecka sedan jag skrev något sist. Men jag har helt enkelt inte orkat med att skriva något då jag legat sjuk. Det började med att jag blev riktigt dålig i magen sen frossa (vilket jag inte haft på flera år). lätt huvudvärk och illamående. Jag köpte vätskeersättning för några veckor sedan och det var ju så perfekt att ha det nu då jag knappt orkat med att äta eller dricka.

Idag mår jag bättre men jag är fortfarande lite seg. Jag har städat lite och har satt igång en maskin med tvätt och en maskin med disk. Det känns skönt att ha fått det gjort. Jag skulle behövt dammsuga men det får vänta till imorgon tror jag. Det är ganska varmt ute idag dessutom så att ens tänka på att dammsuga gör mig svettig.

Men det är skönt att må bättre. Känner mig lite konstig i magen i och för sig. Tom på nåt vis. Men jag har lagat mat två dagar på raken nu så det är ju inte så att jag inte ätit något alls. Jag har även sett till att få i mig i alla fall mackor när jag var som mest dålig.

Jag började fundera lite på om denna konstiga känsla i kroppen kan ha med Sertralin att göra. Biverkningar kan ju komma en tid efter man börjat med medicinen. Det är ju inte helt omöjligt att det är så. Jag ska till läkaren igen om några veckor så ska försöka komma ihåg att ta upp det då.

Jag har sett en del film och serier samt färglagt under denna vecka jag mått skit. Läsa har jag inte orkat med.

Jag har inte ens behövt ta Propavan några nätter eftersom jag ju haft feber och varit så trött. Jag ska egentligen ta 1-2 Propavan till natten varje kväll enligt läkaren.

Nu blir det lite vila och se på Under the Dome på Netflix.

Dela detta:

Hälsa Knopp

Igår skrev jag att jag skulle till Apoteket senast nästa torsdag, men jag tog tag i det idag istället så det blev gjort. Känns skönt! Men jag vet inte varför jag svettades som fan på bussen. Det är inte så varmt idag och fläktar lite. Jaja, nu är jag hemma igen i alla fall. Jag är glad att medicinerna inte kostar mer än under 200 kronor tack och lov!

Idag blir det sallad till middag. Köpte faktiskt lite bullar också bara för att jag var så duktig som tog mig in till stan igen.

Dela detta:

Dagarna Hälsa Knopp Mina egna foton/Instagram Mitt nya liv

Jag skrev ju i ett tidigare inlägg om att jag tänkt börja med medicin igen på grund av hur jag mår psykiskt. Jag testade med att göra receptförnyelse på en medicin jag redan haft via inlogg på 1177 men fick svar att jag fick ringa till sköterskan på min Hälsocentral. Jag tänkte med en gång att jag ger upp, skiter i det , det var inte så viktigt. Varför jag tänkte skita i det helt? Jo, jag tycker att det är extremt jobbigt att ringa vissa samtal. Efter drygt 30 minuter kom jag på att jag har ju faktiskt en god man som ska kunna hjälpa mig med samtal som detta. Jag skrev ett mail och berättade hur jag mådde och frågade helt enkelt om han kunde ringa och fixa en tid hos läkare åt mig. Självklart kunde han göra det.

Jag vill ju egentligen inte ha en god man, men just nu så känns det bra att ha en. Det är ju inte bara att betala räkningarna som en god man är bra för.

Nu är det bara att vänta och se när jag får en tid hos läkaren.

Igår satte jag mig och skrev upp i telefonen i appen anteckningar vad jag har problem med. Vilka situationer jag tycker är jobbiga. Hur mitt humör kan vara. Det är ju bra att jag gör så för då kanske jag inte glömmer bort att säga nåt när jag väl kommit iväg till läkaren. Jag gissar att jag kommer bli hänvisad till psykiatrin, men det gör inte mig nåt. Jag vet nu varför jag kan behöva komma dit. Jag har en del att bearbeta. Sorgen efter pappa och farmor, sexuella övergreppet när jag var 15… Jag brukade som aldrig säga nåt när jag var till psyk förr  och jag kände inte att jag hade någon anledning att vara dit. Men jag har ju det nu och jag kommer nog prata mer nu än då.

 

Dela detta:

Älskade Hälsa Knopp

Jag har bestämt mig nu för att börja med medicin igen. Eftersom jag ju har lite svårt för att ringa så valde jag att gå in på 1177 och göra en receptförnyelse på den medicin jag hade sist, Fluoxetin. Sen får läkare ringa upp mig helt enkelt.  Det gick ju att göra så sist då jag ville ha Imovane igen, men efter prat om biverkningarna fick Theralen istället.

Jag är ganska säker på att jag kommer att få en tid hos en läkare. Det får så vara. Jag kommer ta mig dit.

Jag vet ju själv att jag egentligen har behövt medicin i flera års tid, men nu sen pappa dött så känner jag att jag behöver det på ett annat sätt. Jag behöver nåt att sova på vid behov och jag behöver nåt att få må lite bättre av.

Jag skulle ju ha fått gå och prata med någon med. Vi får se hur jag gör. Jag måste själv bestämma mig för att jag vill ha hjälp helt om jag nu vill komma någonstans. Det hände ju som ingenting då jag gick till psyk tills början av 2000. Jag gick inte dit då för att jag själv ville, jag gick för att dels för att det var mamma och pappa som ville jag skulle dit och dels för att det var som en del av mitt liv sen den första gången jag var och prata med en på BUP.

Att jag nu tagit steget till att vilja äta medicin igen är ett stort steg för mig.

Jag slutade självmant med Fluoxetin för en del år sedan då jag trodde att det var den medicinen som gjorde att jag var så dålig i magen varje dag. Men nu sen jag knappt äter likadant som jag gjorde då (pizza, pasta varje dag…) så har jag ju förstått att det är inte medicinen som orsakade mina magbesvär. Äter jag ljust bröd eller äter pizza så blir jag dålig oftast kort efter.

Gammal bild

Dela detta:

Dagarna Hälsa Knopp

Idag blev det en sväng till apoteket. Jag behövde det med tanke på hur jag ser ut i ansiktet nu pga utslagen. Jag hade tänkt veckohandla på stan men jag struntade i det och gjorde det på COOP i Torvalla istället.  Jag tänkte bara på hur jag såg ut i ansiktet och självförtroendet låg och ligger på botten just nu så jag ville hem så snabbt det gick. Var nära att jag bara tänkte strunta i affären helt och hållet och beställa mat istället.

Kunde dölja dom flesta utslag med kragen på jackan, vilket var skönt.

Natten till idag, då jag hade sett utslagen i ansiktet, låg jag och grät. Vill bli av med utslagen nu men efter att ha läst på om nässelutslag ( som detta är ) så har jag förstått att det kan ta några veckor att bli fri dom. Det har gått lite över en vecka nu.

Nu har jag ju medicin i alla fall och jag ska ta en tablett en gång om dagen i fem dagar.

Utslagen syns inte så mycket på bilden men man ser lite knölar. Det mesta är under hakan och på halsen.

Torvalla centrum

Dela detta:

Dagarna Hälsa Knopp Mina egna foton/Instagram

Min iphone är inlämnad igen för displaybyte. Jag lämnade in den för några veckor sedan och fick tillbaka den förra veckan men displayen ville inte fungera riktigt som den ska. Hela högra sidan, i bredden av en app, uppifrån och ner på displayen så gick det inte att göra någonting alls. SÅ nu har jag ingen telefon igen på ett tag. Jag lämnade in min iphone hos Alina och nu skulle dom skicka iväg den till ett serviceställe och jag får då ev ett helt ny display igen. Dom kommer att byta ut allt som är nödvändigt. Som tur är så blir det ingen extra kostnad för mig pga detta.

Nu ska jag verkligen inte ha en laptop eller telefon liggandes i närheten då jag känner att jag har ett vredesutbrott på gång. Jag har senaste åren lärt mig att känna då ett vredesutbrott är på gång. Det är lite svårt att förklara men det blir som att det sticker till i tårna på mig och jag börjar känna mig mer och mer irriterad. Knäppt? Jag vet, men jag har alltid fått ett utbrott efter den där känslan. Oftast är det bara små små saker som gjort att jag får mina vredesutbrott.

Som tur är så får jag dom aldrig hos andra människor. Ja, jag fick ju ett ifjol då jag var hos mamma men det gick snabbt över och jag skämdes nåt så enormt då. Jag tror att anledningen till att jag skämdes var för att det var en liten flicka där också som bara var 5-6 år. Dom andra vet ju hur jag fungerar och har varit med ett antal gånger.

Jag fick ett utbrott hos pappa också i somras, men det tycker jag inte räknas riktigt. Jag slängde telefonen på golvet och gick till hallen och tog på mig mina skor och gick ut och satte mig ett tag. Sen var det över.

Det som är viktigt efter att jag fått dessa vredesutbrott, som numera är väldigt ovanliga även då jag fått dom ett antal gånger dom senaste månaderna, är att försöka att inte prata med mig och låt mig få vara ifred ett par minuter. Jag kommer in igen eller kommer ut från toaletten eller rummet då det känns ok för mig.

 

Att jag fått mina utbrott oftare igen beror säkert på att jag har slutat med min medicin. Jag har tagit fluoxetin i några år nu, tills strax innan sommaren. Jag slutade med den för att se om det var denna som orsakade att jag var så dålig i magen. Sen jag har slutat med fluoxetin så har jag varit så mycket bättre i magen! Så, jag gjorde helt rätt. Jag slutade självmant. Det ska man nog inte göra egentligen, men nu gjorde jag det. Dessutom så kände jag aldrig att jag kunde tillexempel gråta då jag gick på den medicinen. Jag gick aldrig på någon uppföljning heller under den tid jag åt denna.

Jag ska förhoppningsvis börja med en ny medicin och jag hoppas att denna kommer att hjälpa mig mycket bättre. Fluoxetin kanske inte var den medicin jag behövt. Men jag vet att jag behöver någon. Även nåt att sova på. Nu på hösten/vintern brukar jag sova sämre också och då behöver jag verkligen ha nånting jag kan somna på samt även nåt som håller mig sovandes i flera timmar.

Dela detta:

Dagarna Hälsa Knopp Mitt nya liv

Jag fick ju veta för några veckor sedan att jag kunde vänta mig en kallelse till läkaren i slutet av oktober alt början av november. Igår fick jag reda på att jag hade fått en tid och den är nästa vecka. Det gick fortare än jag trodde med andra ord. Jag måste iväg dit för att jag måste fixa läkarintyg som försäkringskassan ska ha. Jag ska även prata om detta angående min medicin. Den medicin jag har tagit hitills i några år nu, Fluoxetin, mår jag inte bra av. Jag blir dålig i magen av den och i och med det så blir jag så trött och matt och orkar inte med någonting. Förutom mina magproblem så har medicinen fungerat men det är inte värt att ta den om jag måste gå på toaletten hela dagarna. Jag slutade självmant med medicinen för en tid sedan och jag märker att jag är så mycket bättre i magen numera.

Dela detta:

Hälsa Mitt nya liv

I måndags och idag har jag haft möten. I måndags var det med min läkare från psykiatrin, min god man, pappa och Micke. Idag var det bara jag och läkaren. Det var mycket som sades i måndags och jag var väldigt deppig efteråt. Jag kände att allt blev så fel och det pratades bara om en enda sak, min ekonomi. Idag blev det bättre. Det kommer nog börja hända lite mer
runt mig nu igen.

Jag och min läkare kom idag fram till att en anledning till att jag har svårt att komma iväg på saker eller att ens ibland ta tag i tvätten beror på att jag har så svårt att starta. Att jag inte har en ”startknapp” så att säga. Det som är bra är att då jag väl sätter igång med nåt så blir det gjort ( för det mesta ) Jag behöver lära mig att inte skjuta upp saker. Jag är ofta väldigt nervös dagen innan jag ska göra nåt, spelar ingen roll vad det är. Men efteråtså känns allt så bra och skönt. Efter att jag varit på mötet eller varit hem till pappa på middag, fastän jag känner att jag verkligen inte vill eller orkar, så känns det så skönt. Jag har ju då fått komma ut och göra nåt.

Jag har ju en god man nu men läkaren sa att hon tror att jag ändå skulle behöva en förvaltare. Det låter värre än vad det är och det är för mitt eget bästas skull detta föreslås.

Jag avskyr att jag ska ha så svårt att bara ta på mig skor och jacka och gå ut och gå. Nu var det några månader sen jag var ut sist igen. Att sitta inne gör inte att jag börjar må bättre. Jovisst mår jag bättre psykiskt nu än för några år sen, men det har sina dalar och toppar. Jag äter min medicin som jag ska och jag försöker verkligen sova på nätterna numera. Ibland kan det gå nåt dygn utan att jag får sömn och det även om jag tagit sömntablett, mina tankar som kommer då jag ska slappna av och försöka sova är för starka och vill tränga igenom.

Nu börjar jag bli nervös inför framtiden. Jag vet inte varför, för det kan ju bara gå framåt om jag bara vill det OCH det vill jag ju såklart.

Återstår att se hur framtiden blir och hur pass villig jag är att ta emot all hjälp. Jag är villig, men tjurig. Tjurig åt fel håll bara.

Dela detta:

Dagarna Hälsa Mitt nya liv