Michael Jackson

Gyllene Tider 40

I måndags fick jag en cd-skiva med posten. Denna hade jag förhandsbokat redan hos Bengans. Nej, jag har ingen cd-spelare längre, men när det är någon grupp eller artist som jag gillar mycket så köper jag deras album ändå. Jag lyssnar via Spotify som vanligt. Det känns bra att stödja mina idoler. Nog för att Gessle lär ha pengar så det räcker, men ändå.

Jag har ju aldrig fått chansen att få se Gyllene Tider live så att de släppte en live cd efter sommarens allra sista turné gör mig så glad. Jag hade velat se en dvd också.

Jag älskar att en av mina favoritlåtar är framförd i sin helhet för ovanlighetens skull.  ”Flickan i en Cole Porter sång”  ligger på plats 1 över låtar jag gillar med just Gyllene Tider.

Nu väntar jag på att boken om Gyllene Tider ( Gyllene Tider 2.019 – en sista refräng) ska komma också, även den har jag förhandsbokat hos Bengans.

Jag minns att jag fick samlingsalbumet Halmstads pärlor med Gyllene Tider av pappa någon gång runt 1996-1997. Detta var ett få album jag totalt ägde vid den tiden och jag lyssnade på den varenda kväll då jag skulle sova. Jag måste ha nåt att lyssna på då jag lagt mig, jag kan inte alls somna annars och så har det varit i många år. Det andra album jag ägde och som jag lyssnade mycket också på då är Michael Jackson – HIStory.

Även då jag inte fått någon möjlighet att se Gyllene Tider live så är jag ändå glad att jag har fått se Per Gessle, både som solo och Roxette. Tänk att jag ändå hann med att se Roxette innan Marie Fredriksson inte orkade med längre. Roxette har jag ju ändå gillat så länge jag kan minnas. Det var jag och mamma som var och såg Roxette tillsammans, det kommer jag aldrig glömma. Det var även starkt gjort av mig eftersom det var under en period i mitt liv där jag inte mådde så värst bra psykiskt och ofta inte klarade av att gå ut på grund av social  fobi. Fast när jag är och  var i Göteborg/Mölndal så har det gått så mycket lättare för mig, vet inte varför dock.

Gillar du Gyllene Tider?

 

Dokumentär: Square One

Tidigare idag så släpptes en ny bra dokumentär angående Michael Jackson och anklagelserna om pedofili. Om ni har sett den så kallade dokumentären Leaving Neverland och om ni tror på anklagelserna så tycker jag att ni bör se denna också. Den tar upp dom första anklagelserna.

Så besviken

Jag gjorde en sökning på Michael Jackson på adlibris. Jag blev glad då jag såg att det fanns en målarbok med Michael Jackson motiv. Men fy så besviken jag är på denna målarbok. Det finns en del bra bilder men man ser ju att det är gjort lite i Photoshop och att bilderna är stulna från internet, Dessutom innehåller den nidbilder på honom. Väldigt kass målarbok och jag rekommenderar den inte till någon.  Liten och tunn, Inte ett dugg värd mer än kanske 10 kronor. Ni ser ju på bilderna nedan hur den är.

Jag slänger den inte utan jag kommer helt enkelt bara lägga den i kartongen jag har med diverse MJ prylar.

Omslaget borde ju ha gett mig en hint…

10 år sedan världen förlorade den största

Jag kan verkligen inte förstå att det nu, idag,  har gått 10 år sedan som Michael Jackson dog. 10 år sedan som mitt ex M sa att det stod något om MJ på aftonbladet. 10 år sedan som jag först avfärdade det med att nog bara var nåt skit igen som det brukar vara (alltså något påhittat av media). 10 år sedan jag bröt ihop när jag valde att själv kolla aftonbladet eftersom jag ju så klart var nyfiken.

Det känns så overkligt och ändå är det inte någon jag ens träffat. Ja, jag sörjde honom precis lika mycket som jag sörjer/sörjt min pappa. Det kan tyckas konstigt för många, men så konstigt är det egentligen inte. MJ har ”funnits” i mitt liv i så många år och att hans död skulle ta hårt det förstod mamma och pappa direkt. Mamma ringde ju till mig så fort hon såg att han hade dött, för att höra hur jag mådde och se så att jag fortfarande levde.