Migrän

Idag är det min födelsedag…

Det är första gången någonsin som jag är helt ensam på min dag, vilket känns sådär. Jag har fått några gratulationer på Facebook samt lite pengar.  Pappa brukade ju komma upp till mig och äta hos mig när jag fyller år, men ja i år går det ju inte och det KÄNNS. Dagen har gått lättare än jag trott, men det känns ändå så jobbigt. 

Dagen kunde ju ha börjat mycket bättre dock. Jag vaknade vid 05.30 med migrän. Satte igång en podcast, öppnade balkongdörren och somnade om. Nu är jag mest stel i nacken, men hellre det än migrän. Det måste ha varit migrän för värken var så vidrig. 

Jag har inte gjort nåt alls idag förutom att ha varit till affären och handlat lite, ätit tårta (köpte en sån fryst jordgubbstårta). sett på Grey’s Anatomy på Viaplay och vilat.

Igår sa jag till S på Skype att det är ju trist att det inte verkar bli någon snö på min födelsedag… Så när jag kollade ut i förmiddags så blev jag faktiskt glad för snön. Igår var det väldigt halt så det är ju bara bra det fått snöa lite. Jag tycker egentligen inte om vintern men på min födelsedag och på julafton och nyår då ska det vara massa snö enligt mig. 

Lat!

Den här veckan har det hitills bara blivit en promenad. Igår kände jag mig inte speciellt kry och att gå till affärn gjorde mig helt slut och för några dagar sen låg jag mest hela dagen med migrän. Resterande tid har jag mest varit lat. Idag kom jag ut, men jag fick verkligen tvinga mig själv att klä på mig och gå. Jag kände att om jag inte pallrar mig ut idag så lär jag nog snart hamna i mina gamla mönster igen, vilket jag faktiskt inte vill. Jag går alltid samma väg, den vägen är lagom för mig nu. Det går neråt i börjat och sen är det mest uppåt, tar ca 20 minuter att gå beroende på hur snabbt jag går.

Ska försöka komma ut imorgon också, men vi får se. Jag är glad ändå att jag faktiskt kommer ut och rör på mig numera och inte bara sitter inne vecka efter vecka och bara är ut om jag verkligen MÅSTE.

 

Onödig sväng till stan

Igår var jag in till stan, onödigt nog visade det sig. Det var meningen jag skulle möta upp en vän där, skulle göra lite ärenden och sen skulle vi åka hem till henne där jag skulle sova över nån natt. Men hon kom aldrig. Jag skickade några sms och ringde flertalet gånger men utan svar. Dock har jag nu fått förklarat för mig anledningen till att hon inte dök upp eller hörde av sig och jag förstår, rejäl migrän vilket gjorde också att hon ej klara av att göra ett piss, typ helt handikappad. Det var lite jobbigt för mig att stå där inne i stan, jag mådde skitdåligt då jag kom hem, grät som fan och hade så ont i ryggen. Men jag kan inte låta bli att känna hur bra det egentligen var för mig att åka in, även då det blev som det blev. Jag har ju socialfobi så det var verkligen en prövning för mig. På bussen hem från stan kändes mina ben som gele, hela jag darrade och jag var väldigt nära till gråt.

Nu mår jag bättre och jag och min vän ska se framåt nu och ta och försöka ses framöver igen.