Etikettarkiv: Övergrepp

#Metoo

Just nu pågår kampanjen #Metoo . Jag har själv varit med om ett sexuellt övergrepp vilket jag har skrivit om här. Jag funderade på att skriva ett helt nytt inlägg och berätta om det som hände mig, men det jag skrev i april i år får duga. Jag orkar inte skriva om det en gång till heller då jag alltid börjar gråta när jag sitter och skriver om det som hände.

Den som startade #Metoo är skådespelerskan Alyssa Milano tillsammans med en vän.

Dag 21 av 30: Det värsta jag varit med om

Jag vet redan nu att jag kommer sitta med tårar då jag skrivit klart detta inlägg. Detta jag ska skriva om är nåt som dom som känner mig vet om och det är nåt jag tror att jag inte skrivit om förr i bloggen.

Detta är också nåt som gör att jag mår som jag gör från och till. Jag har inte riktigt bearbetat det, men jag tänker inte alls lika mycket på det nu som förr.

Jag kanske skriver lite för mycket om händelsen, men det skiter jag i. Det är skönt att skriva av sig.

Några dagar efter att jag slutat 7an så flyttade jag från Fåker till Åsele. Jag trivdes så bra i Åsele tills….

När jag nyss hade fyllt 15 år så var jag med om ett sexuellt övergrepp. Det gick inte så långt, men det han gjorde räckte gott och väl. Under tiden drabbades jag av nåt som inte många verkar förstå… Jag blev som förlamad. Jag ville säga sluta, jag ville gå därifrån. Men jag låg där jag låg, på rygg i soffan med jeansen och trosor neddragna. Hur mycket jag än ville kunde jag inte röra mig. Inte förrän han slutade och gick till köket för att dricka vatten kunde jag kliva upp ur soffan och gå upp på mitt rum. Jag fick även sen bevittna från mitt rum då mannen försökte gasa ihjäl sig i sin bil. Det sista är det som satt sitt spår och som jag brukar tänka på mest. Jag tänker inte på detta lika ofta längre, men eftersom detta hände någon vecka innan jul -98 så är julen inte nåt jag ser fram emot.

Det sjuka är att det känns som att han väntade tills jag fyllt 15 och var ”laglig”  samt att detta med att gasa ihjäl sig var för att få mig att tänka på det istället och han lyckades ju med det.  Jag kunde se från mitt fönster i mitt rum mot där hans bil stod och det visste han ju självklart om.  Han klarade sig ju. Han ringde sin sambo som ringde ambulans. Blicken han gav mig då han satte sig i ambulansen är inte heller nåt jag glömmer i första taget.

Dagen efter var han hemma igen, jag var ganska rädd ska jag säga. Men jag låtsades som ingenting.

Jag blev även tillsagd av hans sambo direkt efteråt samma dag att jag inte skulle berätta för någon. Hon tog mig med in till själva Åsele för att bjuda på mat och köpa mig nåt. Som att inget hänt.

Någon dag senare tog jag bussen till Östersund, hem till mamma. Jag hade varit iväg till Lycksele med den där mannen några dagar tidigare för att handla julklappar. Jag hade kvar pengar efter det och det var exakt vad bussbiljetten kostade, jag tror det var menat så. Berättade för henne vad som hänt. Polisen blev inkopplad. Förhör, rättegång. Jag slapp gå på rättegången tack och lov.  Hans straff var rena hånet tyckte jag.

Detta var jobbigt att skriva. Vet att mina nära tycker det är jobbigt att läsa också och bli påmind. Men jag känner också att det är viktigt att skriva, att berätta. Inte vara tyst. Detta har ju hänt mig. Det är en del av mitt förflutna.

Jag trivdes så bra där i Åsele. Jag trivdes för en gång skull ganska bra på skolan. Jag hade redan första dagen i 8an fått en nära vän, som jag aldrig tidigare haft. Det förstörde ju han så klart.

 

Jag bodde alltså hos en annan familj, ska jag tillägga.

 

Ny anklagelse mot Michael Jackson ( R.I.P )

Han verkar aldrig få någon ro, Michael Jackson. Nu anklagas han ännu en gång för sexuella övergrepp. Denna gång är det en person som vittnade 2005 till Michaels fördel, under ed. Han säger att han vill ha pengar.

Att han vill ha pengar tycker jag personligen låter lite konstigt. Ja, Michael är död och han kan inte få nåt straff ( vilket han inte ens skulle få eftersom det 2005 inte fanns ett enda bevis på att han skulle vara pedofil och jag tvivlar starkt på att det skulle finnas några bevis nu), men om man har varit med om något sådant som ett sexuellt övergrepp ( eller flera) så nöjer man sig INTE med pengar. Jag skulle personligen inte nöja mig med pengar, oavsett hur mycket ( ja det är lätt att säga, men har man varit med om ett sexuellt övergrepp så är det nåt man minns resten av sitt liv och man vill att gärningsmannen ska få sitt straff, tro mig) .

Personen som anklagar Michael denna gång är Wade Robson, en koreograf. Han har jobbat med bland andra Britney Spears.

Nästa månad, den 25 juni är det årsdagen för Michaels död.

Vi får se vad som händer med detta, om det nu ens är sant.

Sjukt att vissa människor vill livnära sig på dom döda!!

Läs mer : tmz | NY Daily News |

Det pågår för fullt en rättegång mot AEG just nu också. Läs : DN |Aftonbladet

Som ett fan vill jag bara att allt ska vara över, han ska ha få vila i frid. Att idioterna lägger ner. Men det kommer aldrig hända, inte i denna värld.

Michael Jackson - Bad era

Detta med december…

Det märks att december närmar sig. Jag mår alltid lika dåligt ju närmare december det blir, ju närmare julen kommer. Jag vet att jag borde ta och få hjälp med att bearbeta händelsen -98. För er som inte vet så blev jag utsatt för ett sexuellt övergrepp och det var bara någon vecka innan jul så julen är för mig inget jag ser fram emot numera lika mycket som jag gjorde förr.

Jag har inte känt mig ”mogen” nog för att skaffa hjälp. Jag hade chansen direkt efter övergreppet, jag var till psykiatrin minst en gång i veckan men eftersom jag valde att inte säga nåt alls för det mesta så blev det inte som det var tänkt, att jag skulle bearbeta händelsen. Att jag inte pratade har nog med största sannolikhet med att göra att jag var så less på psykiatrin vid det laget. Jag hade gått mest varje vecka i flera år först på bup.

I och med att jag börjat få ett bra liv igen så känner jag att jag snart är mogen nog att börja prata med någon och få hjälp med detta.

Jag mår inte så dåligt över själva övergreppet utan det är mer det som hände efteråt, då jag fick se då denne man försökte gasa ihjäl sig i sin bil. Det är den bilden som har etsat sig fast hos mig. Själva övergreppet har jag nästan helt och hållet glömt bort, tack och lov.

Den senaste veckan har jag inte velat prata med någon, inte träffa någon. Så varken städning eller träff med kontaktperson har blivit av. Jag har inte svarat på sms eller ens svarat då det har ringt.

Jag känner att det ska bli så skönt att få komma bort från Östersund ett tag. Att få komma iväg och göra nåt annat. Att bara komma bort från lägenheten kommer göra mycket för mig. Skönt nog är det bara drygt en vecka kvar tills jag åker ner till familjen nere i Göteborg.