Panikattack

Så onödigt

Jag vet inte om jag kommer kunna sova alls inatt. Min förvaltare gjorde så att jag fick en panikattack på grund av ingenting alls, på grund av nåt som inte ens stämde. Jag fick nu ikväll veta att jag och syskonen ska betala skulderna som pappa hade då han dog, dödsboet skulder alltså. Men det stämmer tydligen inte fick jag veta av min syster kort efter att jag läst sms:et från förvaltaren och frågat min syster på messenger. TÄNK om förvaltaren kunde kommit med det lite tidigare så hade jag ju haft chans att få sova inatt i alla fall. 

Det VAR nära att jag skadade mig själv. Det ska jag inte ljuga om. Men jag “kvävde” den känslan, för det är inte värt att skada mig själv på grund av detta med pengar, inte alls värt egentligen oavsett vad.

Men jag tror att ordet DÖDSBO triggade mig, att det var det som låg bakom att jag fick panikattacken lite tidigare. 

Sen är jag ju så mån om att inte ha skulder och eventuellt hamna hos fogden igen, att ens få en påminnelse på en faktura får mig att få ont i magen nu.

Skulden som vi skulle stå för och betala skulle tydligen betalas senast 5/11. Men det kommer ju ordna sig, som min syster påminde mig om så ärver man ju inte skulder.

Nu ska jag ta och fortsätta se lite film (Hajen) sen får jag se vad jag ska sysselsätta mig med. Jag kanske kan få sova lite ändå till slut.

Att kunna skriva på Messenger gör så mycket

Skriver och uppdaterar lite på messenger, vad jag gjort. Vad som sker runt om honom (pappa) Hur jag mår. Gråter. Jag vet att jag inte får nåt svar, men det är ändå skönt att kunna ha detta.

Jag drömmer om pappa väldigt ofta. Drömde aldrig om honom innan han dog. Känns som att han kommer till mig i mina drömmar, tröstar och visar att han finns ändå men inte fysiskt. 

Jag kom på nu då jag skrev till pappa varför jag fått panik på bussen två senaste gångerna jag varit till Lidl. Det är nog mycket pga minnen. Han brukade ju köra mig dit, när han hade bensin vill säga. Han körde mig dit torsdagen innan jag var hem och åt hos honom den där allra sista gången.  Jag handlade lite åt honom då.  Inte konstigt om jag mår skit … Känner mig nervös hela tiden innan och på bussen, nära panikattacker. 

Idag var jag nära panikattack bara att se namnet på hållplatsen man kliver av på om man tog bussen till pappa. Krävs så lite vissa dagar. 

Då jag satt på bussen på väg till Lidl idag då kände jag paniken komma. Oftast värst när det bara är några hållplatser kvar innan jag sks kliva av. Jag skrev ”panik panik panik” till  S på Viber varpå han ringde upp mig kort efter.  Jag ringer inte honom när jag vet att han är i ateljén. Det gick bättre när jag fått prata lite med S och sen kommit in på Lidl.

 

För det mesta går det bra för mig på dagarna.  Ingen panik, ingen gråt. Men som sagt, vissa dagar är sämre än andra. Men det är ju inte så konstigt.

När jag nu skrev till pappa på messenger så skrev jag att jag är förvånad att jag tagit det så bra ändå. Jag var så säker på att jag skulle behöva läggas in på psyk. Det är ju skönt slippa inläggning dock. Första nätterna hade jag sömntabletter annars hade jag inte fått sova alls.

 

 

Fy fan vad du är saknad pappa!

Vilken dag!

Jag mådde ju verkligen inte bra tidigare idag. På torsdagar brukar jag vara iväg och veckohandla på Lidl, men det skippade jag idag. Vet ju hur dåligt jag skulle ha mått om jag försökte åka iväg och det förstod jag också mer senare idag.

På eftermiddagen blev jag så sugen på salami och brie så jag tog mig en sväng till affären. Redan på vägen dit så kände jag att det inte skulle kännas bra väl framme. Men jag fortsatte. Inne på affären och då jag stod i kö kände jag hur det bara blev mer och mer jobbigt, det var väldigt nära att jag bara lämnade korgen och gick hem. Men jag stannade kvar, betalade mina varor och ställde mig sen i kö för att hämta ut paketet med boken jag hade beställt förra veckan. Svetten började rinna ( hade bara en topp, enkla lite tunnare byxor och en tunn jacka så jag var inte ett dugg för varmt klädd ) och kände hur en rejäl huvudvärk var på G.

 

Men jag gjorde det. Jag fick ingen panikattack, även fast det var väldigt nära.

Det var såå skönt att få komma hem och bara lägga sig i soffan och vila en stund.

Nu vet jag ju att jag nog verkligen inte hade klarat av en sväng till stan och sen Lidl idag. Det hade blivit riktigt jobbigt. Klarade jag knappt av att gå till affären som ligger några 100 meter från där jag bor så säger det ju sig självt att åka buss och vistas bland massa folk inte skulle gå.

Idag var ju perfekt också att S var och fick Per Gessles senaste album signerat åt mig. Det gjorde att jag mådde mycket bättre faktiskt.

Torsdag innebär veckohandla

Idag vaknade jag runt 9 tiden. Har börjat vakna den tiden varje dag nu senaste tiden oavsett när jag somnar. På torsdagar brukar jag ju vara iväg och handla och oftast blir det Lidl sen nåt år tillbaka. Jag velade lite hur jag skulle göra idag om jag skulle strunta i att åka till Lidl eller inte. Men jag kom iväg. Skönt få det gjort. Det gick bra att åka buss dit men på vägen hem så fick jag stå större delen av tiden och så hade jag ju två tunga kassar med vilka jag inte kunde ställa på golvet. Kände att det bara blev jobbigare och jobbigare och trodde att jag skulle få en panikattack, men det blev bättre så fort jag kunde sätta mig ner då några gick av bussen.

Väl hemma fick jag ta och lägga mig i soffan och vila en stund innan jag orkade plocka in i kyl och frys det jag handlat.

Nu har jag en jobbig huvudvärk så lär nog bara vila resten av dagen.

 

Jobbig vecka

Jag vet inte riktigt varför men jag har knappt suttit framför datorn dom senaste veckorna. Jag har haft den igång för att kunna lyssna på musik och se serier, men inte suttit vid den som jag brukar göra. Dom enda gånger jag sitter är då jag skypar med min Stefan en – två gånger om dagen. Eller som nu, då jag skriver inlägg och inlägg skriver jag ju inte så ofta. Dom inlägg med bilderna är ju automatiskt från Instagram. Så, nästan datorfritt med andra ord.

Fördelen med att jag inte sitter så mycket vid datorn är ju att jag läser böcker igen.

Den här veckan har jag mått lite si sådär. Det har känts jobbigt då jag varit iväg till affären , nära panikattack flera gånger och varit lite yr. Då jag varit till affären har jag bara velat hem igen så snabbt jag kan. Varit yr och det har känts som att jag bara vill börja gråta. I måndags var det extra jobbigt. Jag retade upp mig på en sak och jag blev arg ( visade det inte ) men ändå det är inte likt mig längre att känna så. Jag är väl inne i en sån där period igen då jag inte mår så bra psykiskt, bara det att jag inte känner av det så länge jag håller mig hemma. Haft en ångestattack också. Jag vet att jag mår så här ibland och kommer så göra många gånger till men det jobbigaste är att jag INTE VET vad det beror på!

Igår mådde jag inte bra ( huvudvärk och säkert feber ) och idag mår jag inte heller nåt vidare ( huvudvärk idag med ) men mår lite bättre än igår ändå. Det kan vara värmen som gör det, men jag vet inte. Jag försöker dricka massa vatten och få i mig salt, men som jag skrivit förr så spelar inte det mig någon roll tydligen.

Jag har spenderat större delen av senaste tiden i soffan framför tv’n. Har inte haft större lust till så mycket annat än det heller.

Jag är glad att Stefan finns i mitt liv för han får mig alltid att må bättre ett tag under tiden vi skypar och ett par timmar till efter. Han är verkligen bra för mig. Det är han som pushar mig så jag kommer ut ibland, även om det bara blir en sväng till affären för att köpa en flaska vatten ( har så svårt att få i mig vanligt kranvatten oftast ) .

Skugga utomhus Maria1

Jobbig dag

Idag åkte jag in en sväng till stan. Skulle egentligen inte köpa nåt speciellt, ville bara komma iväg hemifrån ett tag. Men jag fick åka hem igen nästan med en gång då jag fick en panikattack. På bussen hem var jag nära på att börja gråta enbart för att en person satte sig bredvid mig. Jag lyssnar alltid på musik då jag åker buss, eller ja är ute överhuvudtaget, men denna gång hjälpte inte ens musiken. Jag var ju dum nog att lyssna på MJ och det gjorde ju inte saken bättre heller, ville ju bara gråta mer då.

Det kändes mycket lättare då jag kom hem och bara kunde gråta ut ett tag och nu mår jag bättre. Men jag är trött och känner mig nere fortfarande.

Ska göra ett nytt försök med stan nästa vecka tänkte jag.

crying_eye____by_paramorepixie-d55su6dBildkälla

F*n vad tiden har gått fort

Det känns som att det bara är någon vecka sen jag kom ner hit till Göteborg. Det är redan  den 14e september och den 17e, på lördag alltså, blir det bröllop. Oj vad jag känner att jag tjatar om detta bröllop, men det är svårt att inte låta bli. Det är ju ändå min lillasyster som ska gifta sig.

Jag och mamma ska iväg vid 15 tiden på lördagen och hämta brudbuketten och sen  fortsätter vi direkt till slottet där vigseln och middagen ska hållas, det är iallafall vad jag fattat det som. Jag och mamma ska hjälpa syster att göra sig i ordning. Klockan 16.00 är vigseln.

Vid 12-13 tiden kommer moster med man och deras barn. Det kommer bli riktigt kul att träffa dom och speciellt lilla Agnes. Henne har jag inte träffat än och hon börjar ju bli stora tjejen nu, ca 6 år. Ja, mormor kommer tillsammans med dom.

Jag är lite orolig för hur jag kommer att må på lördag. Psykiskt då menar jag. Om jag känner  att jag inte mår bra, att en panikattack eller nåt annat är på gång så är det ju bara att säga till någon vid bordet och sen gå iväg och ta lite luft eller sätta mig nånstans där jag får vara ifred ett tag.  Men det kommer att gå kanonbra, det måste jag intala mig själv.