Pappa

Så onödigt

Jag vet inte om jag kommer kunna sova alls inatt. Min förvaltare gjorde så att jag fick en panikattack på grund av ingenting alls, på grund av nåt som inte ens stämde. Jag fick nu ikväll veta att jag och syskonen ska betala skulderna som pappa hade då han dog, dödsboet skulder alltså. Men det stämmer tydligen inte fick jag veta av min syster kort efter att jag läst sms:et från förvaltaren och frågat min syster på messenger. TÄNK om förvaltaren kunde kommit med det lite tidigare så hade jag ju haft chans att få sova inatt i alla fall. 

Det VAR nära att jag skadade mig själv. Det ska jag inte ljuga om. Men jag “kvävde” den känslan, för det är inte värt att skada mig själv på grund av detta med pengar, inte alls värt egentligen oavsett vad.

Men jag tror att ordet DÖDSBO triggade mig, att det var det som låg bakom att jag fick panikattacken lite tidigare. 

Sen är jag ju så mån om att inte ha skulder och eventuellt hamna hos fogden igen, att ens få en påminnelse på en faktura får mig att få ont i magen nu.

Skulden som vi skulle stå för och betala skulle tydligen betalas senast 5/11. Men det kommer ju ordna sig, som min syster påminde mig om så ärver man ju inte skulder.

Nu ska jag ta och fortsätta se lite film (Hajen) sen får jag se vad jag ska sysselsätta mig med. Jag kanske kan få sova lite ändå till slut.

Drömmar och doften av after shave

Nu var det längesen men inatt drömde jag om pappa. Det kändes så verkligt. Jag såg han aldrig i drömmen men jag hörde hans hemska jobbiga hostande. Den hostan var faktiskt hemsk och jag är så glad att syskonen slapp både se och höra pappa då han fick sina hostattacker. Han hade ju hosta på grund av sin IPF och sen lunginflammationen, som gjorde allt så mycket värre. 

Jag hade en lite jobbig kväll igår, att försöka få ihop nya bordet och att det inte gick gjorde att jag bröt ihop totalt igår i några timmar. Varje natt efter att pappa dog och då jag gråtit massor på kvällen eller natten när jag försökt somna så har han alltid kommit till mig i drömmen. Det har ett samband, det är som att han vill visa att det är okej… Oavsett på vilket sätt han visar sig, om det är med hostan som ska påminna mig om honom eller att jag drömmer att jag är i hans lägenhet och städar ur den och han helt plötsligt kommer in hem som att ingenting har hänt. 

Jag tror inte att man försvinner helt när man dör. Man finns kvar, nånstans, på nåt vis. Pappa väljer att visa sig i mina drömmar när jag inte mår bra. Det är som att han vill trösta mig, finnas där för mig. Tack pappa. 

En morgon en tid efter att pappa dog kände jag doften av hans after shave precis vid huvudänden på min säng. Det var så verkligt. Doften var så stark. Det kom inte utifrån, det vet jag och jag var klarvaken. 

Nya dukar och lite om det som är på bilderna

Jag var ju iväg till Jysk i förmiddag och köpte en till pläd eftersom den var så billig fortfarande och jag kände att jag verkligen behövde två likadana. Jag passade på att köpa två nya dukar också. Jag chockade mig själv lite och köpte annat än helt vita. Det blev faktiskt helt ok. Lite väl bred för byrån men det fungerar ju.

Kandelabern (som jag hittade hos pappa) ska få ljus, men måste hitta några som går att ha i den. Sen är det lite stökigt i köket just nu bland annat på grund av korgarna som ska vara i diskmaskinen, jag får besök imorgon av nån som ska kolla diskmaskinen så jag tycker det är dumt att sätta tillbaka om dom ändå ska ut igen.

Bilden på byrån är på farmor och pappa. Jag tycker att den är så himla fin. Den stod längst upp på pappas hörnskåp i hans hall ( jag hade velat ha det skåpet men jag har ju ingen plats för det) och jag kände att det kortet måste jag ha.

Dom ljusstakarna som  står i fönstret är också dom från pappa. 

Jag trodde att det skulle kännas jobbigt att ha saker som varit pappas men det känns inte alls jobbigt. Det känns bara bra att jag har dom och att dom inte försvann i samband med tömningen av lägenheten. 

Dagens låt: Nightwish – Sleeping Sun

Denna låt kommer jag alltid minnas som en låt som pappa älskade och det var denna jag valde att vi skulle lyssna på när urnsättningen var i slutet av juli. 

Dag 03 – Mina föräldrar

Det är så svårt att skriva om mina föräldrar utan att behöva lämna ut så mycket. Men jag försöker.

Mina föräldrar är skilda sen många år tillbaka. Jag valde att bo med pappa när dom skulle skiljas. 

Pappa älskade musik och akvarium/fiskar. Det var hans två största intressen och det såg man ju om man var hem till honom. Han gillade också att laga mat och brukade ofta “göra nåt nytt”, gjorde aldrig nåt efter recept. Pappa är inte längre i livet. Han dog i sviterna av en obotlig lungsjukdom (IPF) i början av maj. Ni som följer mig vet ju redan om detta.

Jag har alltid varit pappas flicka men jag tog det ändå mycket bättre än jag trodde att jag skulle.  Han bodde bara någon km från mig.

Mamma bor nere i Göteborg tillsammans med sin man sen en del år tillbaka. Ganska skönt att få komma iväg från Östersund ibland och besöka dom (mina syskon bor ju där nere också). 

TW: Självskadebeteende

I lördags mådde jag inte alls bra. ALLT KOM  DÅ. Jag gjorde mig själv illa, det vill säga skar mig. Jag har ju varit så duktig som inte gjort det på så länge nu, men i lördags så kunde jag inte stå emot vad hjärnan sa åt mig att göra. Det händer ju inte ofta att jag skadar mig själv längre och när jag gjort det så får jag sån ångest för att jag gjort det. Men samtidigt var det nåt jag behövde tydligen. Jag behövde få ut en massa skit och ångest. Nån som aldrig skadat sig själv, haft eller har ett självskadebeteende kan omöjligt förstå känslan under tiden man skär sig. Efteråt är det inte lika roligt dock… Jag har aldrig skurit mig djupt och inte något jag ens vill. Jag vill bara känna smärtan, få bort den psykiska smärtan till en fysisk för en kort stund. 

Jag hade svårt att berätta för S vad jag har gjort. Jag vet att han inte är ett dugg dömande och att han “förstår” mig.  Jag skämdes över att jag skadat mig själv, jag förstår inte varför jag skämdes men det gjorde jag.  Jag är så glad att jag har han i mitt liv.

Jag vet att pappa inte hade velat att jag skulle göra mig illa igen men samtidigt vet jag att han inte hade sagt nåt mer än att han vet att det är svårt, att det inte är så konstigt att jag gjorde detta, att jag gör det bra ändå som inte gör det lika ofta som förr (varje dag och några gånger om dagen dessutom). 

Nu får jag ta nya tag. Börja räkna från lördag som dagen jag “slutat”. Men jag är säker på att jag kommer få ett återfall igen, om inte i år så nästa år eller ännu nästa. Jag har fått återfall kanske 3 gånger på 4 år och det är faktiskt riktigt bra med tanke på hur det var förr. 

Jag har lovat mig själv att skaffa hjälp om jag skulle skära mig mer. Men nu känns det verkligen som att det i lördags räckte. 

Jag har stått emot tankarna ofta. Tankarna kommer lite då och då och ännu oftare sen pappa dog. Det är inte konstigt. Men jag har lärt mig att “kväva” tankarna på att skada mig och tankarna på att kasta sönder saker. Ibland fungerar det bara inte och då får det vara så helt enkelt.

Ingen behöver bli rädd att jag skulle göra nåt värre. Ingen behöver ringa psyk för mig, tack! Nu ville jag skriva av mig helt enkelt och erkänna lite hur jag har mått senaste två veckorna. 

Nu har ju “lugnet” lagt sig och att jag skulle börja må så här dåligt var väntat. 

Att förlora pappa är det värsta jag har varit med om. 

Dålig dag, utbrott, ilska och sorg

Igår hade jag en riktigt dålig dag. Så dålig att jag kastade sönder ett glas. Jag kastar sönder saker ytterst sällan nu, men igår kunde jag inte låta bli. Jag kunde inte “kväva” känslan. Jag behövde tydligen få ur mig ilskan, ilskan över pappas död… Nej, jag är inte arg på pappa för att han har dött. Jag är arg för att det är så jävla orättvist att han som knappt ens varit förkyld skulle få en ovanlig sjukdom. Efteråt låg jag i sängen och försökte ANDAS och ta det lugnt, jag var alldeles darrig.

S uppmuntrar mig att kasta sönder saker, för att få ur mig ilskan. Han förstår att jag kan behöva göra det ibland. Ibland när det blir alldeles för jobbigt. Det jag kastar sönder är ju inte ens nåt som är dyrt. Denna gång ett billigt glas från Ikea. S är nog den enda som fattar att kasta en kudde eller nåt mjukt på golvet inte är samma sak alls. 

Huvudsaken är att jag inte skär mig längre när jag mår dåligt även då jag haft extra många tankar på det sen pappa dog. Pappa har ju själv sagt det till mig att han förstår om jag inte kan stå emot ibland. Jag har fått återfall två gånger på fyra år vilket är riktigt bra. Självskadebeteende är ju som ett beroende och har man haft ett beroende så är det inte så konstigt att tanken på att börja igen kommer lite då och då. 

Inatt låg jag och grät länge innan jag somnade och idag är jag så matt och trött efter gårdagen/natten till idag. 

Jag tror att all ilska, all sorg kom nu. Jag har mått lite si sådär sen jag kom hem från Stockholm. Jag åkte ju på morgonen dagen efter urnsättningen. Ja, det var riktigt bra för mig att få komma bort från Östersund ett par dagar och det har jag velat göra ända sen pappa dog men jag har ju inte kunnat åka iväg eftersom jag har haft saker att göra som inte mina syskon kan göra från Göteborg.

Det känns skönt att urnsättning varit, att jag har lämnat in pappas nycklar till Rikshem. Att jag inte behöver tänka mer nu på varken urnsättning eller hans lägenhet.  Jag kan slappna av nu. Jag tror det är lite därför som allt kommer nu för mig. 

Hejdå pappa

Idag har jag, Jessica och Stefan sagt hejdå till dig. Urnsättning. Vi spelade en varsin låt innan vi lade ner din urna. Min låt var Nightwish – Sleeping Sun. Essa valde Cornelis Wreesvijk – Turistens klagan . Stefan valde Magnus Uggla – Jag och min far.

Det blev en mycket fin stund med gråt, lite prat och tystnad.

Vi lade ner din urna tillsammans.

Du är på en fin plats pappa. På Norra kyrkogården i urngrav där. Jag ville att du skulle vara nära vatten eftersom vatten var en stor del av ditt liv. Fiska, akvarium…

Tack för allt älskade fina pappa. Vi saknar dig pappa.

Att kunna skriva på Messenger gör så mycket

Skriver och uppdaterar lite på messenger, vad jag gjort. Vad som sker runt om honom (pappa) Hur jag mår. Gråter. Jag vet att jag inte får nåt svar, men det är ändå skönt att kunna ha detta.

Jag drömmer om pappa väldigt ofta. Drömde aldrig om honom innan han dog. Känns som att han kommer till mig i mina drömmar, tröstar och visar att han finns ändå men inte fysiskt. 

Jag kom på nu då jag skrev till pappa varför jag fått panik på bussen två senaste gångerna jag varit till Lidl. Det är nog mycket pga minnen. Han brukade ju köra mig dit, när han hade bensin vill säga. Han körde mig dit torsdagen innan jag var hem och åt hos honom den där allra sista gången.  Jag handlade lite åt honom då.  Inte konstigt om jag mår skit … Känner mig nervös hela tiden innan och på bussen, nära panikattacker. 

Idag var jag nära panikattack bara att se namnet på hållplatsen man kliver av på om man tog bussen till pappa. Krävs så lite vissa dagar. 

Då jag satt på bussen på väg till Lidl idag då kände jag paniken komma. Oftast värst när det bara är några hållplatser kvar innan jag sks kliva av. Jag skrev ”panik panik panik” till  S på Viber varpå han ringde upp mig kort efter.  Jag ringer inte honom när jag vet att han är i ateljén. Det gick bättre när jag fått prata lite med S och sen kommit in på Lidl.

 

För det mesta går det bra för mig på dagarna.  Ingen panik, ingen gråt. Men som sagt, vissa dagar är sämre än andra. Men det är ju inte så konstigt.

När jag nu skrev till pappa på messenger så skrev jag att jag är förvånad att jag tagit det så bra ändå. Jag var så säker på att jag skulle behöva läggas in på psyk. Det är ju skönt slippa inläggning dock. Första nätterna hade jag sömntabletter annars hade jag inte fått sova alls.

 

 

Fy fan vad du är saknad pappa!

Drömmer om pappa

Inatt hade jag flera drömmar om pappa. Det är så jobbigt när jag har dessa drömmar då alla är om samma sak dvs att han kommit tillbaka, att han inte alls dog, att det bara var nåt vi trott. Jag har oftast varit i hans lägenhet i drömmarna  och så kommer han helt plötsligt. Eller så skriver han till mig på messenger och frågar om jag vill ha skjuts till Lidl eller om jag har pant han kan få. 

 Jag grät en del inatt innan jag somnade och jag börjar se ett sammanhang. Varje gång jag gråtit då jag lagt mig så har jag drömt om psppa. Det är som att han kommer till mig i drömmen, visar sig i drömmen, och vill trösta mig. 

Älskade fina underbara pappa. Vad jag saknar dig. 

Älskar dig för evigt.