Pappa

Musik och känslor

Jag har nog skrivit om det förut, men jag har så svårt att lyssna på vissa låtar sen pappa dog. Nu i skrivande stund så lyssnar jag på Dire Straits – Walk of Life och jag GRÅTER. Gråter på grund av minnen. Jag minns att pappa och jag brukade bugga några gå gånger  till den då jag var liten.

Tänk att musik kan påverka en så mycket. Både glada minnen och jobbiga. Vissa låtar klarar jag inte av. Nightwish – Sleeping Sun är en jag knappt klarar att lyssna på. Just för att jag vet att pappa älskade den låten och att jag valde att spela den för honom under urnsättningen.

Jag gråter inte alls lika ofta längre, men det kommer små korta stunder ibland. Det kan gå flera dagar utan att jag gråtit över pappa och sen kan jag ha en rejäl skitdag och gråter åt minsta lilla. Visst gråter jag över farmor också, men det är inte alls på samma sätt. Jag sörjer ju båda två, men farmor kändes lättare att ”förlora” ändå eftersom hon var gammal, dement och sjuk i cancer.

Jag älskar musik. Jag gillar mycket av den musik pappa lyssnade på. Det var ju han som är orsaken till att jag gillar Madonna, Nightwish, Pink Floyd, Roxette/Per Gessle/Marie Fredriksson med flera. Jag försöker att lyssna på den musik vi hade gemensamt, men ibland går det verkligen inte.

Musiken var det vi hade mest gemensamt faktiskt. Jag älskade att komma till honom och äta middag och sen sitta i vardagsrummet och lyssna på musik. Alltid kul att höra på ny låt med Britney, eller någon annan artist eller grupp jag älskar, på pappas stereo.

Bilderna är från sista gången jag satt ute på pappas altan.

Dela detta:

1 år av saknad

Jag hoppas att du har det bra där du är, älskade pappa. Jag kan inte förstå att det har gått 1 år sen du lämnade oss. Älskar dig, saknar dig.

Dela detta:

Minnas pappa kväll

Igår kväll hade jag en kväll så som vi brukade ha ibland han och jag. Dricka alkohol, lyssna på musik, se konserter på youtube. Jag tänkte egentligen ha denna kväll nästa vecka, 2 (ett årsdagen) eller 3 maj, men valde att ha den igår istället.

Jag dricker helst inte öl, men denna drack jag för pappa.

Dela detta:

Varit på stan och en liten olycka

Idag tog jag mig iväg till stan. Först iväg för att fixa till glasögonbågarna, vilket jag har tänkt på att göra i drygt ett år nu. Sen in på Systembolaget. Det blev några cider och en öl, ölen är ”för pappa”. Jag tänkte ju ha en sån kväll jag och pappa brukade ha, dricka och lyssna på musik och se konserter på youtube.

Då jag hade satt mig på bussen hem så hann jag knappt med att sätta mig till rätta innan chauffören fick bromsa hårt, det var nära en krock. Jag for upp och slog i ena knät. Det ser mest ut att ha blivit litet rivsår och att det kommer bli ett blåmärke där, men jag har koll ifall det blir värre. Jag var den enda som verkar ha skadat mig lite. Chauffören bad så mycket om ursäkt och frågade flera gånger om allt gick bra. Har åkt ofta med henne förr, en av dom som kört buss här i stan i många år.

T-shirten jag hade på mig idag är ett av mina senaste köp från vkks.se . Älskar den sidan. Brukar ta en storlek mindre när jag handlar där, denna är 50/52 . Annars har jag 52/54.

Dela detta:

Jobbiga dagar

Jag har inga bra dagar alls. Jag somnade inatt runt 06 efter att ha legat och gråtit ett bra tag. Vid 06 är det ingen idé att ta Theralen för den tar 1-2 timmar på sig att verka och sen skulle jag ha sovit fortfarande. Nu ser jag på konsert med Per Gessle och det enda jag gör är att gråta. Det är inte så konstigt, både jag och pappa gillade Gessle väldigt mycket. Jag är lite ledsen över att han inte hade råd och inte orkade följa med mig då Gessle var på Yran för några år sedan.

Det är inte så konstigt att jag mår rent av skit nu. Igår var det 1 år sen som jag var till pappa för sista gången och åt middag med honom. Han gjorden en spenatsoppa (sittandes på en pall farmor haft och som jag nu har i mitt kök) och han plågade sig igenom matlagningen. Jag tyckte att jag kunde beställa mat, men nej…

Igår, efter att jag hade varit hemma igen i några timmar, så är det 1 år sen som pappa åkte akut till sjukhuset igen för allra sista gången. Han åkte in tack vare en del tjat från mig och hans vänner på Facebook.

Imorgon bitti är det 1 år sen som dom ringde från IVA och bad mig komma dit eftersom pappa skulle sövas och läggas i respirator. Pappa ville inte ha dit mig, men dom på IVA ville att jag kom ändå. Jag förstår pappas tanke, han ville inte att jag skulle se hur sjuk han var,  men det var bra att jag tog mig in. Jag hann ju med att ge han den där sista kramen, hann med att säga att jag älska dig pappa. Han såg förvånad ut då jag kom in på rummet där han låg.

Efter att han blev sövd så satt jag hos honom i flera timmar. Måndagen och tisdagen var jag dit, sen bestämde jag mig för att jag inte behövde vara där. Pappa hade tyckt att det var okej och att jag måste ju tänka på mig också. Jag kunde ju ändå ingenting göra mer än att sitta och kolla på honom och hålla hans hand.  Kvällen, på den dag han blev sövd, så kom min syster upp :love: . Jag vet att han fick lite besök också utöver mig och lillasyster. Dom på IVA förde dagbok, den dagboken har jag kvar.

Jag visste att jag inte skulle må bra alls nu. Det har faktiskt varit ganska okej senaste 6 månaderna, men nu då det är 1 år sen som det är sista gången vi sågs så känns det så oerhört jobbigt.

Det känns fortfarande som att detta bara är en mardröm, att pappa inte längre finns.

Den här veckan eller nästa vecka så tänkte jag ha en ”pappa kväll”. Jag tänkte åka in stan och köpa lite alkohol sen se på konserter och lyssna på musik, det är något vi brukade göra några gånger om året. Jag tänkte köpa hans favoritöl, fastän jag hatar öl. Vi får se hur jag gör. Sen får vi se om jag är iväg till minneslunden 2 maj, om jag inte kommer iväg så hade pappa förstått. Huvudsaken är att han finns i mina tankar :rose: .

Pappa blev sjuk i IPF för några år sedan och sen fick han lunginflammation som förvärrade allt.

Dela detta:

Tiden går så fort, nästan för fort..

Idag är det 11 månader sen som pappa dog och det är ett år sedan som han blev så sjuk i lunginflammation. Tack vare lunginflammationen så gick det så mycket snabbare för hans lungor att ”dö”. Han hade idiopatisk lungfibros innan han fick lunginflammationen och det gjorde allt så mycket värre.

Jag kommer ihåg den tiden så väl, den sista månaden som pappa fick leva. Det var en ren plåga att se han bli sämre och sämre och jag är så glad att syskonen slapp se det.

Jag är så glad att jag var och åt middag hos pappa samma dag som han åkte in akut igen en sista gång. Jag är så glad att jag hann till sjukhuset någon dag efter han åkt in och krama honom och prata en liten stund innan han sövdes. Sista kramen, sista gången vi pratade med varandra. Dom var precis på väg att söva och lägga honom i respirator när jag kom till IVA.

Pappa ville inte att jag skulle komma in men läkaren som ringde mig bad mig att komma in ändå då det var bäst så.

Det märks att 1 årsdagen börjar närma sig, jag har börjat gråta igen lite varje dag. Det är nog lite därför som jag har shoppat en del senaste tiden också, ett sätt för mig att hantera allt som hänt. Pappas död, farmors död.

I slutet av denna månad tänkte jag ta mig till stan och köps några cider och nåt mer på Systembolaget. Sen kommer jag ha en kväll med att lyssna på musik och se på konserter, så som jag och pappa brukade göra några gånger om året. Jag kommer även passa på att gå till minneslunden och lägga en blomma 2 maj.

Dela detta:

Besök

Igår morse vaknade jag runt 07 av att det lät ute, det lät som ungefär som när snö faller från taken, Jag kunde inte somna om alls. Låg i några timmar och försökte få lite mer sömn. Men det där ljudet fortsatte. Så, jag klev upp och kika ut mot min franska balkong, där satt en duva. Det var troligtvis den som hade stört mig. Jag öppnade balkongdörren litegrann för att få bort duvan. Duvan flög bara iväg till ett annat räcke, där den sen satt och kollade mot mig.

Berättade för S igår på Skype om detta. Han frågade om jag visste vad det var?  Först sa jag pappa men kom på farmor ganska med en gång. Ja, det var farmor S hade tänkt.

Vem vet? Kanske var det farmor som gjorde ett sista besök hos mig? För att säga farväl?

 

Någon dag efter att pappa dog så vaknade jag tidigt och kände då doften av rakvatten precis vid huvudänden av sängen. Jag har aldrig känt den doften där förr. Det var så starkt och påtagligt.

Ja, jag tror på det övernaturliga.

Jag tror på att våra närmaste kommer till oss i någon form efter döden för att säga hejdå eller bara visa att dom fortfarande finns.

Om jag har haft en av mina jobbigaste dagar så har jag alltid haft besök av pappa i mina drömmar. Jag har aldrig förr drömt om pappa så mycket som jag gjort det senaste året.

 

 

Dela detta:

Vad det känns konstigt att varken farmor eller pappa längre finns i livet

För det mesta så tänker jag inte alls på det, på dagarna. Men på kvällstid och då jag lagt mig så tänker jag väldigt mycket på pappa. Självklart kommer ju tankarna på farmor också, men inte alls lika mycket och det är inte lika jobbigt. Farmor var ju gammal och sjuk och dement, så det var ju bara en tidsfråga.

Pappa fick ju den jävla sjukdomen IPF… Pappa som annars var i god fysisk hälsa och var nästan aldrig sjuk. Jo, han hade ryggskott någon gång om året, han har haft magsår två gånger varav ena gången var blödande. Även diabetes 2 men som han med hjälp av LCHF fick bukt med. Men, han  hade aldrig nån förkylning, aldrig influensa, aldrig feber, aldrig har jag hört han hosta förut, aldrig huvudvärk. När han började be mig om Treo så förstod jag ju att nåt måste vara fel. Han fick sån huvudvärk på grund av sina andningssvårigheter.

Det jag minns med pappa som hade med hälsan att göra är annars hans psykiska hälsa, han mådde ju väldigt dåligt från och till i hela mitt liv.

Snart är det ju 1 år sen som pappa dog också. Jag tänkte ta mig iväg till stan runt 1 årsdagen, köpa en blomma och gå till minneslunden. Sen till Systembolaget och köpa några öl som jag minns att han gillade samt lite cider för att sen ha en kväll där jag lyssnar på musik han gillar, ser konserter med artister/grupper han gillade. Vi gillade ju för det mesta samma sorts musik dessutom. Jag kommer med andra ord ha en ”minnas pappa dag”. Jag dricker väldigt sällan alkohol, men ibland och nån gång om året känns det värt det.

 

Dela detta:

Begravning

Farmors begravning var mycket fin. Den var ganska personlig. I början spelades en dansbandslåt på orgel och så även på slutet. Farmor brukade vara iväg och dansa ofta förr och dansband var det enda hon lyssnade på så det passade så bra. Det var bara vi i närmaste släkten som kom på begravningen, behövdes inga fler än så.

Det blev ju självklart väldigt känslosamt, när prästen delade mig sig av minnen som en arbetskamrat till farmor haft och delat med sig av till prästen för några dagar sen, när han berättade hur mycket farmor hade saknat och sörjt sin Axel sin sista kärlek..

Jag satt och tänkte så mycket på pappa också så jag var nära att behöva resa mig upp och gå ut en stund. Det blev helt enkelt för mycket för mig med att ha förlorat dom två som stått mig allra närmast under så kort tid. Det skulle ju ha varit farmor som dog före honom, inte tvärtom. HAN skulle ju ha suttit vid mig.

Finns många fina minnen som man har när det gäller farmor. Dom kan ingen ta ifrån mig.

Det var skönt att få säga hejdå, att få ett avslut.

Tänk att hon ändå blev 90 år!

Hoppas att du har det bra nu och är tillsammans med pappa var ni nu än är.

Dela detta:

På fredag är det begravning

Jag har funderat väldigt mycket på om jag verkligen vill gå eller inte. Jag har nu bestämt mig helt, jag ska iväg.  Det är farmors begravning och jag kommer nog ångra mig så mycket om jag inte tar mig iväg.  Eftersom jag inte hittar dit begravningen är så har jag frågat min gud far om skjuts och han kör mig gärna. Det underlättar så mycket att få skjuts. Att ta mig hem sen är inga problem.

Jag har funderat på vad jag ska ha på mig. Dum som jag är så kom jag inte på förrän idag att kontakta min farbror och fråga angående klädsel, det var valfritt. Underlättar mycket. Jag kommer ha det jag tänkt mest på att ha. Jag köpte ju ett par svarta lite vidare byxor för en tid sen och jag kommer ha dessa samt nån topp eller tunika till. Sen ett halssmycke. Mina svarta vinterskor till.

Det som känns mest jobbigt just nu är att träffa släkt som jag inte har träffat på många år, men det kommer ju att gå bra. Vi är ju alla där av samma anledning. Kan ju vara kul att få träffa dom också.

Att farmor dött känns ganska okej faktiskt, det var värre när pappa dog för drygt 1 år sen. Farmor var ju sjuk i cancer länge och man har ju som gått och väntat på henne. Men vi trodde ju så klart att hon skulle dö före pappa. Farmor blev exakt 90 år och en vecka. Självklart så sörjer jag farmor, men jag har sörjt och sörjer pappa så mycket mycket mer. För dig som inte vet så blev pappa sjuk i IPF  för några år sen nu (lungfibros) och han fick veta att han hade drygt 5 år kvar att leva så vida han inte fick nya lungor, men han blev sämre på grund av lunginflammation och han dog kort efter att han fick lunginflammationen.

Jag har skänkt en liten summa till Hjärt-Lungfonden till minne av farmor. och även pappa. Kommer skänka en liten summa ibland dit.

Dela detta: