Pappa

Gårdagen

Igår blev det några timmar i pappas lägenhet. Jag hade först tänkt strunta i att gå ner men det kändes som att jag var illa tvungen. Idag stängs elen av och för att inte riskera vattenskador så behövde jag frosta ur frysen. Passade på att tömma lite av vattnet i ett av dom tre akvarium pappa har också, blev inte mycket då det tog sån tid.

Det  känns så skönt att det nu är gjort och jag behöver ju inte tänka på detta med frysen nåt mer.  Frysen och att hitta alla nycklar till lägenheten är nåt jag gått och tänkt på ett tag. Det hade ju blivit dyrt med en eventuell vattenskada och byte av lås  onödiga kostnad som nu går att undvika dessutom.

Alla nycklarna har hittats sen några dagar tillbaka och jag tror faktiskt att pappa hjälpt mig hitta den tredje. Jag hade ju två sen innan.  Bad han om hjälp då jag letade nyckeln hos han här om dagen och jag hittade den direkt efter. Det var som att han fanns där och talade om för mig att titta i nyckelskåpet en fjärde gång.

Gick in på Coop och köpte mig lite glass och en MER när jag var på väg hem från pappas lägenhet. Jag förtjänade det.

Det känns som att jag knappt gör nåt nu sen pappa dog. Att jag inte hjälper till med mycket. Men jag har ju gjort en hel del faktiskt. Sånt som inte syskonen kan göra nere i Göteborg. Uppskattar väldigt mycket att dom gör så mycket som möjligt, allt ringande och koll på papper och sånt.

Nu är det inte mycket kvar jag behöver göra.  Tömma förrådet ute bara och ge nycklarna för bilen till hen som ska köpa den. Ja och lämna nycklar till Rikshem. Kolla posten nån gång till också, men det verkar som att det börjar ta slut på räkningar och annat nu.

Fyra veckor

Torsdag igen och det har även gått fyra veckor sen jag fick besked om älskade pappa.

Jag har haft en jobbig dag. Gråtit en hel del. Men det är ju så…Ena dagen känns det ok och andra känns det som att jag bara vill ligga i sängen och inte göra nåt alls. Den där ilskan jag hade första två – tre veckorna känner jag inte av lika mycket längre. Men jag vet att det är en del av sorgen.

Nackdelen med ilskan är ju att den går ju ut över andra, men jag försöker att hålla den inom mig så gott jag kan. Det är ju inte bra att hålla ilskan inom sig heller för länge i och för sig och det borde ju jag veta som brukar “explodera” eller ja få vredesutbrott när jag hållit alla känslor inom mig länge. Jag har dock lärt mig att hantera dessa vredesutbrott nu och kan “kväva” dom när jag känner av att det är ett på gång.

Jag försöker att göra nåt ändå när jag har dessa sämre dagar. Jag försöker komma ut varje dag. Jag tror att jag bara hållit mig hemma en hel dag nån enstaka gång sen pappa dog. Jag måste komma ut även om det så bara är till affären.

Torsdagar brukar jag ju vara till Lidl och veckohandla. Jag orkade det förra veckan men denna vecka fick det bli Coop Nära istället då jag kände att jag inte klarat av att åka buss och än mindre gå runt på Lidl. Även om jag fått skjuts hade jag inte orkat idag, var jobbigt nog på Coop förut idag.

Det blir inte bättre av att inte göra nåt alls heller. Men samtidigt så kanske jag skulle behöva en dag med att “bara vara” och inte göra nåt mer än att sova, gråta, spela spel på telefon och lyssna på musik.

Musik ja.. Jag har ju gjort en spellista på Spotify med låtar som pappa gillade. Där lägger jag till låtar lite då och då. Men, en del låtar får mig att börja gråta en hel del.  Marie Fredriksson – Tro, är en av dessa låtar. Laleh – Some Die Young är en annan. Men dom är fina.  Låten med Marie var en av dom allra första låtarna jag lyssnade på efter att pappa dött och som jag grät till den då.

Dagens låt: Bruce Springsteen – The River

Till pappa. Han älskade denna låt och önskade få se Springsteen live någon gång.  Denna låt och Dancing In the Dark är två låtar som han brukade spela väldigt ofta.  Sistnämnda brukade jag och pappa bugga till ibland då jag var mycket yngre. Gissar att han spelade Dancing In the Dark varenda gång jag var hos honom eftersom han visste att jag älskar den låten.

Pappa hade två stora favoriter och det var Bruce Springsteen och Ulf Lundell.

Saknar dig pappa   :rose:  .

Ensam i pappas lägenhet

Jag tog mig en promenad ner till pappas lägenhet idag, för att få vara där ett tag HELT SJÄLV. En av dom alla få sista gångerna..Passade på att sitta på hans uteplats en liten stund. Det var för varmt för att sitta där mer än 5 minuter. Det kändes helt ok till en början då jag kom in i lägenheten, men sen började jag må skit och fick gråta en stund. Kollade posten också, hade ju självklart kommit några påminnelser men det är ju sånt vi inte behöver bry oss om ändå.

Passade på att ta med mig hem det snabbkaffe som fanns kvar och mest alla toalettrullarna . Det är ju inget som gör nåt att man tar redan nu. Jag sparar ju in lite pengar samt så är det ju ändå nåt jag skulle få ta sen då lägenheten ska tömmas. Har till och med frågat syskonen om det var ok innan, för att vara helt säker på att jag fick ta. Innan jag skulle hem så såg jag till att dra för persiennerna också, så inte nån kan gå och glo in (läs pappas hatobjekt aka grannkärringen).

Eftersom det är så varmt idag så orkade jag inte gå hem från från pappa så det fick bli bussen. Kände dessutom av huvudvärk/migrän så det var smart av mig att INTE gå hem. Det är ju inte så långt men i denna värme och med huvudvärk så känns det ju längre.

Det känns skönt ändå att ha fått varit ner dit. Att ha varit där helt ensam.

Men det känns så jävla tomt när pappa inte är där. Han brukade ju alltid vara hemma när jag var dit.

Den gången då pappa drog ut på det ….

Backstreet Boys hade släppt ett nytt album. Vi åkte in till stan bara ca en timme innan Åhléns skulle stänga. Jag tänkte att jag nog skulle få det nya albumet.

Men han stannade vid Jämtljud och var där till dess att det var 10 min kvar innan Åhléns stängde. Jag började ge upp hoppet. Han hade ju i och för sig ingenting sagt ens att jag skulle få albumet. Men jag hade ju ett litet hopp ändå att det var därför vi åkt in till stan och dessutom var det ju just den dag som albumet hade släppts.

Men till slut så. Han kom tillbaka till bilen där jag satt och väntade och så åkte vi vidare, parkerade nära Åhléns,gick ner till där dom sålde skivor etc.

“Visst ville du ha nya albumet? Gå och hämta det så köper jag det åt dig”.

Det var i mitten av maj 1999. Jag och mitt minne, det är 19 år sedan. Jo, jag kollade upp datumet det släpptes, men jag minns ju väldigt väl  hur det gick till när jag fick det.

Dessa små minnen

Minns när jag och pappa bodde i radhuset nästan precis där jag bor nu. Minns inte hur gammal jag var men kanske 12… Pappa hade två stora rostfria bunkar som han ibland brukade fylla med popcorn. Sen satt vi och såg på tv och proppade i oss popcorn och drack saft. Några gånger i veckan.

Ibland skickade han mig till affären för att köpa lösgodis. Alltid samma visa sen… Han åt så mycket så han blev spyfärdig och bad mig gömma godiset för han.

En gång då vi bodde i närheten av farmor i nedre Torvalla och jag var nog runt 14-16, så hade han köpt Fransk löksoppa på pulver. Den var så vidrig att det kommer vi ihåg än idag. Blev pizza till middag istället då.

Vi har ju en hel del minnen ihop, men dessa är sådana jag minns mest. Speciellt det där med löksoppan. Pappa har aldrig, vad jag minns, gjort äcklig mat. Men den gången orkade han inte laga mat och vi båda trodde ju att det skulle bli gott. Den SÅG god ut…

Pappa var riktigt bra på att laga mat och han älskade att testa på nytt och hitta på en hel del.

Jag kommer skriva fler inlägg med minnen. Det skulle bli ett alldeles för långt inlägg om jag skrev ner alla fina och bra minnen nu.

En vecka utan dig

Idag eller ja ikväll är det en vecka sen du lämnade detta liv. Det gör så ont i mig, jag saknar dig så jävla mycket pappa. Jag försöker trösta mig själv med att jag ändå hann med att ge dig en allra sista kram och det alldeles precis innan dom skulle söva dig och lägga dig i respiratorn. Jag försöker också trösta mig med att jag ju var hem till dig samma dag som du åkte in till sjukhuset igen, åkte in för sista gången, att jag fick hjälpa dig lite och att vi fick äta middag ihop en allra sista gång.

Jag fick veta att du egentligen inte velat att jag kom till intensiven den dagen du sövdes. Men jag tror ändå att du uppskattade det. Jag åkte in med en gång då dom ringde mig därifrån. Jag satt hos dig och höll dig i handen i flera timmar på måndagen, den dag du blev sövd. Jag höll din hand, klämde lite lätt, fick lite respons. På kvällen senare så kom Jessica från Göteborg och vi satt hos dig ett tag och höll handen. En stund höll vi din hand samtidigt. Vi kom till dig på tisdagen igen. Du verkade vara medveten av att vi var där för du reagerade då vi pratade, vi pratade om allt och ingenting. Jag tror att du gillade att höra oss prata bredvid din säng.

Jag har varit så arg. Så ledsen. Jag vet att det hör till sorgen att må som jag gör.

Men detta, att du fick dö, var ändå det bästa för dig nu. Du slipper lida mer både vad gäller din sjukdom IPF och din psykiska hälsa.

Du ska veta det pappa, att jag beundrar dig. Jag beundrar dig för att du har kämpat på i så många år med din psykiska hälsa. Så länge jag kan minnas. Det är inte många som hade orkat med det. Jag vet ju hur dåligt du har mått. Att du hade hoppet uppe om att få nya lungor. Du ville ju leva, älskade pappa.

Jag sålde dina fiskar väldigt fort. Dom har kommit till nya hem och har det bra. En vän till dig eller ja en du känner via Facebook åkte flera mil för att köpa flera av fiskarna. Han lägger ut bilder i din Facebook grupp och visar att dom har det bra. Det kändes jobbigt att sälja fiskarna, men hade du kommit hem igen så hade du ändå inte orkat med att ha akvarium längre, sköta dom. Jag vet att du hade uppskattat min hjälp med detta. Dom som kan med fisk och vet vad allt är värt fick hjälpa mig. Fiskarna var ju ditt “liv”, så jag vet att dom betydde väldigt mycket för dig. Jag ville inte att dom skulle dö. Jag ville att dom skulle få leva vidare. Jag vet hur stolt du var över dina fiskar.

Det är så många som saknar dig, älskade fina pappa. Men jag, Jessica och Stefan saknar dig så enormt mycket mer.

Det känns så jävla overkligt. Jag och Essa har varit och sett dig, men det kändes nästan inte som att det var du som låg där. Jag hade bestämt redan då jag fick beskedet att jag skulle se dig, jag hade ångrat det så mycket annars. Du hade ett litet leende, du såg så fridfull ut. ÄNTLIGEN slipper du lida. Du får äntligen sova.

Jag skriver till dig på messenger minst en gång om dagen. Jag vet ju att du inte läser eller kan svara, men det känns skönt att få kunna göra det.

Jag försöker vara stark, men det är så svårt. Lördagen innan du dog så fick vi beskedet att det såg dystert ut för dig. Jag började sörja redan då, jag visste redan då att du inte kommer vakna upp mer. Jag kände det. Jag gjorde då en playlist på Spotify med massa låtar som du gillar. Jag lyssnar på den listan varje dag. Jag kan ju inte undvika att lyssna på en hel del av den musiken heller då det är många låtar med som jag själv också gillar.

Tack för allt pappa.

Vila i frid pappa. Jag älskar dig.

:rose: QQ

Ångest, ensamhet, pappa…

Har även idag tungt med andningen. Men jag känner mig inte lika ledsen idag. Jag tror att jag mådde som värst i onsdags eftersom min syster åkte hem till Göteborg igen och jag kände mig så ensam. Jag är ju egentligen van med ensamheten, men jag har ju kunnat skriva till pappa och få svar varenda dag och nu blev det så påtagligt hur ensam jag egentligen är här. Ingen nära familj, inga nära vänner. Farmor är så pass dement och sjuk i sin cancer att jag inte ens kan berätta för henne om pappa. Jag tänkte gå till henne, men det det är helt fel läge nu. Jag skulle inte orka med det.

Jag har ju min S men han kan ju inte ta ledigt när som helst från jobbet och dessutom är det vernissage nästa helg, han har fullt upp. Jag kräver inte att han ska komma upp till mig. Jag är bara glad att jag har honom att jag kan ringa eller skriva till honom när som helst.

Jag har tvingat mig ut denna vecka. Att bara komma iväg till affären och köpa en pepsi max är bra bara det. Jag kan inte bara ligga i sängen eller soffan hela dagarna, jag börjar bara tänka på pappa och ser framför mig han liggandes i den där sängen på sjukhuset sövd och med repirator.

Jag har bestämt mig för att åka in igen på måndag en stund och även på tisdag om jag orkar.

Det känns som att det blir lättare och lättare för var dag som går. Detta med att pappa ligger på sjukhuset. På IVA. Jag måste dock påminna mig själv då och då om att han faktiskt har det bra ändå och att han är övervakad 24/7.

Hoppas hoppas hoppas att det bara blir någon vecka till han måste ligga så här. Att han får flytta till lungavdelningen snart. Att han kommer få må så bra han kan med dessa skit till lungor han har. Att han blir bättre och får/ kan fortsätta  utredningen inför transplantation så han blir frisk från sin IPF. Att han får leva många år till. 64 är ingen ålder, det är alldeles för tidigt att dö då. Ja, jag har tänkt värsta tänkbara och det är nog mycket det med som gjort och gör att jag mår så här dåligt.

Jag verkligen avskyr pappas lungor. Det gör så ont i mig att se hur pass dålig han blivit på så kort tid. Livet kan vända fort.

Mina inlägg kanske är lite röriga, men mitt huvud är lite rörigt just nu också.

Dag 13 av 30: Berätta om din familj

Jag har lite svårt att skriva om detta “ämne” eftersom jag är rädd att lämna ut för mycket. Jag har en tendens att skriva/säga mer än vad andra behöver veta men jag har lärt mig med åren att hålla vissa saker för mig själv. Men jag kan ju försöka skriva lite ändå. Huvudsaken är att det blir ett inlägg, hur många ord det blir spelar ju egentligen inte någon som helst roll.

Jag är äldst av tre syskon. En lillasyster född -85 och en lillebror född -89. Våra föräldrar skiljde sig då jag var runt 11 och jag fick bestämma själv vem jag ville bo hos. Har alltid varit “pappas flicka” så valet blev lätt för mig. Mina syskon fick bo kvar med mamma här i Östersund varpå dom flyttade till Göteborg med mamma och hennes nya man för ungefär 17 år sedan.

Jag brukar vara ner dit någon gång om året, ibland har det hänt att jag inte varit dit på över ett år men det beror på ekonomin. När jag är ner är jag hos mamma och är då också kvar i minst 2 veckor. Har varit ner en gång i år, men hoppas på fler gånger.

Jag är ju moster till två söta små pojkar och dom vill jag ju kunna träffa med kortare mellanrum än 1 år emellan. Jag vet att min syster pratar om mig med dom, vilket jag uppskattar så mycket! Förhoppningsvis kommer jag kunna åka ner lite oftare efter sommaren.

Min pappa bor på gångavstånd från mig, tar ca 20-25 minuter att gå till honom ( i min takt ) men det är inte så långt, någon km bara. Vi har setts lite mer nu igen senaste tiden vilket jag tycker är riktigt bra. Han brukar få hjälpa mig med saker och jag hjälper honom i den mån jag kan, som det ska vara alltså.

 

 

Nu har jag mycket att se fram emot

Först fyller jag år nästa vecka och efter det är det bara några veckor kvar tills Stefan äntligen är hos mig igen. På julafton ska vi förlova oss ( tänkte inte skriva det än men strunt samma ) och så fira jul hos pappa. På nyår vet jag inte hur det blir än.

Sen i början av januari så följer jag med Stefan hem till honom och är hos honom ett tag varpå jag tar tåget därifrån direkt till Göteborg för att äntligen få träffa familjen där nere igen. Det var inte tänkt att jag skulle åka till Göteborg för det fanns inga nattåg som gick direkt till Östersund då jag kollat tidigare, men det gör det tydligen nu och det ända till mars. Att byta i Stockholm är inget jag vill jag precis, så ett nattåg som går direkt hela vägen är perfekt.  Sen om jag får sitta eller ha liggvagn spelar inte mig någon roll för jag sover typ ändå aldrig på tåg.

Ska faktiskt bli kul att ha nåt att göra ett tag framöver och vara med dom jag älskar.

Längtar ju så grymt mycket att få träffa mina syskonbarn också. Yngsta har jag inte kunnat träffa än och jag är faktiskt ganska ledsen för det, men inget att göra åt. Minns inte ens när jag var ner sist, om det var då jag skulle se Backstreet Boys?

Denna gång jag är ner mår jag nog så himla mycket bättre än sist också, känns som så. Jag har ju numera flera dagar som jag mår bra, till skillnad från förut då det kunde vara en dag bra sen flera dagar dåligt. Många gånger är det nåt mellan läge, men det är bättre det än att jag mår skit. Jag kommer nog må skit första dagen utan min Stefan nära mig , men det går ju över det vet jag av erfarenhet efter två tidigare gånger.

Ska bli skönt att få komma bort ett tag. Hur länge det blir vet jag inte alls.

coeur_heart_pink