Etikett: Pappa

För det mesta så tänker jag inte alls på det, på dagarna. Men på kvällstid och då jag lagt mig så tänker jag väldigt mycket på pappa. Självklart kommer ju tankarna på farmor också, men inte alls lika mycket och det är inte lika jobbigt. Farmor var ju gammal och sjuk och dement, så det var ju bara en tidsfråga.

Pappa fick ju den jävla sjukdomen IPF… Pappa som annars var i god fysisk hälsa och var nästan aldrig sjuk. Jo, han hade ryggskott någon gång om året, han har haft magsår två gånger varav ena gången var blödande. Även diabetes 2 men som han med hjälp av LCHF fick bukt med. Men, han  hade aldrig nån förkylning, aldrig influensa, aldrig feber, aldrig har jag hört han hosta förut, aldrig huvudvärk. När han började be mig om Treo så förstod jag ju att nåt måste vara fel. Han fick sån huvudvärk på grund av sina andningssvårigheter.

Det jag minns med pappa som hade med hälsan att göra är annars hans psykiska hälsa, han mådde ju väldigt dåligt från och till i hela mitt liv.

Snart är det ju 1 år sen som pappa dog också. Jag tänkte ta mig iväg till stan runt 1 årsdagen, köpa en blomma och gå till minneslunden. Sen till Systembolaget och köpa några öl som jag minns att han gillade samt lite cider för att sen ha en kväll där jag lyssnar på musik han gillar, ser konserter med artister/grupper han gillade. Vi gillade ju för det mesta samma sorts musik dessutom. Jag kommer med andra ord ha en ”minnas pappa dag”. Jag dricker väldigt sällan alkohol, men ibland och nån gång om året känns det värt det.

 

Dela detta:

Älskade Mina egna foton/Instagram

Farmors begravning var mycket fin. Den var ganska personlig. I början spelades en dansbandslåt på orgel och så även på slutet. Farmor brukade vara iväg och dansa ofta förr och dansband var det enda hon lyssnade på så det passade så bra. Det var bara vi i närmaste släkten som kom på begravningen, behövdes inga fler än så.

Det blev ju självklart väldigt känslosamt, när prästen delade mig sig av minnen som en arbetskamrat till farmor haft och delat med sig av till prästen för några dagar sen, när han berättade hur mycket farmor hade saknat och sörjt sin Axel sin sista kärlek..

Jag satt och tänkte så mycket på pappa också så jag var nära att behöva resa mig upp och gå ut en stund. Det blev helt enkelt för mycket för mig med att ha förlorat dom två som stått mig allra närmast under så kort tid. Det skulle ju ha varit farmor som dog före honom, inte tvärtom. HAN skulle ju ha suttit vid mig.

Finns många fina minnen som man har när det gäller farmor. Dom kan ingen ta ifrån mig.

Det var skönt att få säga hejdå, att få ett avslut.

Tänk att hon ändå blev 90 år!

Hoppas att du har det bra nu och är tillsammans med pappa var ni nu än är.

Dela detta:

Älskade Mina egna foton/Instagram

Jag har funderat väldigt mycket på om jag verkligen vill gå eller inte. Jag har nu bestämt mig helt, jag ska iväg.  Det är farmors begravning och jag kommer nog ångra mig så mycket om jag inte tar mig iväg.  Eftersom jag inte hittar dit begravningen är så har jag frågat min gud far om skjuts och han kör mig gärna. Det underlättar så mycket att få skjuts. Att ta mig hem sen är inga problem.

Jag har funderat på vad jag ska ha på mig. Dum som jag är så kom jag inte på förrän idag att kontakta min farbror och fråga angående klädsel, det var valfritt. Underlättar mycket. Jag kommer ha det jag tänkt mest på att ha. Jag köpte ju ett par svarta lite vidare byxor för en tid sen och jag kommer ha dessa samt nån topp eller tunika till. Sen ett halssmycke. Mina svarta vinterskor till.

Det som känns mest jobbigt just nu är att träffa släkt som jag inte har träffat på många år, men det kommer ju att gå bra. Vi är ju alla där av samma anledning. Kan ju vara kul att få träffa dom också.

Att farmor dött känns ganska okej faktiskt, det var värre när pappa dog för drygt 1 år sen. Farmor var ju sjuk i cancer länge och man har ju som gått och väntat på henne. Men vi trodde ju så klart att hon skulle dö före pappa. Farmor blev exakt 90 år och en vecka. Självklart så sörjer jag farmor, men jag har sörjt och sörjer pappa så mycket mycket mer. För dig som inte vet så blev pappa sjuk i IPF  för några år sen nu (lungfibros) och han fick veta att han hade drygt 5 år kvar att leva så vida han inte fick nya lungor, men han blev sämre på grund av lunginflammation och han dog kort efter att han fick lunginflammationen.

Jag har skänkt en liten summa till Hjärt-Lungfonden till minne av farmor. och även pappa. Kommer skänka en liten summa ibland dit.

Dela detta:

Älskade Dagarna Knopp Mina egna foton/Instagram

Och så kom den dag man har väntat på i några år nu. Den dag någon skulle ringa och berätta att farmor somnat in.

Jag trodde faktiskt att jag skulle ta detta besked bättre, men jag gråter så som jag grät när pappa dog.

Igår skrev jag på Instagram att det gått två dagar som jag har fått må bra, men att det brukar kunna vända snabbt. Det blev som jag trodde.

Jag skulle egentligen till farmor och fira henne i lördags, men jag orkade inte och dessutom var det så halt. Farbror, som var den som ringde mig och berättade att farmor dött, sa att hon hade varit glad och ätit tårta på lördagen. Dessutom tror jag inte det hade känts så kul för mig att träffa henne då hon förmodligen inte ändå skulle veta vem jag är.

Jag kommer för alltid ha mina minnen med henne. Veckorna vi spenderade i stugan i Mörsil tillsammans. Alla lördagar jag kom till henne på -90 talet för att spela Bingolotto och sova över. Alla gånger man varit dit och ätit middag (hon var inte så bra på att laga mat men man åt ju ändå). Farmor har betytt så mycket för mig, så att se henne bli så dement var så jobbigt.

Det har inte ens gått ett år sen pappa dog. Att jag tog farmor död så hårt kan ha lite att göra med att minnena sen i fjol kommer upp också. Jag trodde att jag hade ”sörjt” henne lite redan eftersom hon sen några år tillbaka verkligen inte var den farmor man minns henne som.

Hoppas att ni är tillsammans nu där ni nu än är.

 

Jag älskar er.

Saknar er.

Vila i frid.

 

Dela detta:

Älskade

Jag har bestämt mig för att spara pappas stereo. Den är troligen inte värd så mycket ändå. Skulle väl vara högtalarna som är värda nåt och som är det som är det nyaste han hade, men resten är sånt han har haft i flera år nu. Slutsteget eller försteget har han haft sen i början av -00 talet, kanske båda är lika gamla… Min S kan hjälpa mig att få ihop/upp stereon när han är till mig nåt framöver. Jag har ju kunnat försöka själv, men högtalarna och slutsteget väger bly. Alla kablar drogs ju ut från allt också eftersom det var ett enda trassel, så det blir ju lite av ett testa testa testa (jag kan få ihop det mesta av det men högtalarna är det värre med).  Jag kan ha stereon den där mitt datorbord står nu, jag sitter ju ändå aldrig där. Det får helt enkelt bli en musikhörna för mig. Jag har ju en del annat som är just musik där redan nu.

Ja, min pappa var en hifi-nörd. Han hade ett mycket stort intresse för hifi i många år. Först var det fiskar och akvarium men det blev en paus med det och sen blev det hifi istället. Sen återgick han till akvarium igen. Akvarium och hifi är det jag tänker på oftast när jag tänker på pappa.

Det kanske låter lite sjukt men jag har länge tänkt vad jag vill ha från pappa den dag han dör. Det är en gammal gjutjärnsgryta och hans stereo.

Litografin har jag fått av pappa, den sista födelsedagspresenten jag fick av honom.

Dela detta:

Älskade Dagarna Mina egna foton/Instagram Musik

Det sista jag skrev till pappa på Messenger? Att jag köpt en jeansjacka och skickade bild på den. Det var det sista. Men ändå glad att det inte var den allra sista kontakten. Jag hann ju med att åka till intensiven då dom skulle söva honom och lägga i respirator. Jag hann in, ge en kram, prata lite med honom.

Det om jackan är nåt jag kan haka upp mig på. Men hur tusan skulle man veta att pappa skulle dö drygt 1,5 vecka efter? Att han skulle sövas tidigt på morgonen efter vi skrev?

Jag hakar även upp mig ibland på vad jag tog och inte tog från lägenheten. Varför? Jag har det jag ville ha, sånt pappa säkert velat att jag skulle ha. Jag hade ju absolut inte ens kunnat ta så mycket mer än jag tog. Jag tog sånt jag har nytta av.

Jag har inte mått så bra nu igen på någon vecka och som vanligt har jag ofta drömmar om pappa. Det är som att han kommer till mig då jag inte mår bra, att han vill visa att han fortfarande finns kvar om än inte i fysisk form. Som att han vill trösta mig.

Om inte så många månader har det gått 1 år sen den värsta dagen i mitt liv. Pappa som är den som stått mig allra närmast, som förstått mig mest av alla. Det gör fortfarande väldigt ont i mig. Jag får fortfarande för mig att jag ser hans bil ibland (kan vara liknande form  i nån blå/mörkblå nyans).

Det känns ju ändå lättare nu än för kanske 6 månader sen.

I början tog jag sömntabletter som fanns i pappas lägenhet, det var samma som jag haft själv men dubbel styrka och pappa hade säkert sagt att det var ok att jag tog dom. Att jag kunde få sova dom första 14 dagarna var så skönt. Hade jag inte haft nåt att sova på hade jag nog mått sämre, fått fel på dygnet.. Nu har jag ju eget att sova på, vilket jag tar endast då jag känner att jag kan behöva det.

Dela detta:

Älskade Dagarna Hälsa Knopp Mina egna foton/Instagram

Farmor och jag på bilden nedan.

Färgen rosa har nog alltid varit en färg jag gillat. Till och med då jag var en liten bebis.

Lite roligt också att det bord jag lagt kortet på för att fota av är ett bord som farmor haft som jag fick låna på obestämd tid då jag flyttade hemifrån. Det är kvar, men är i mitt balkongrum nu.  Bordet stod i hennes gästrum i många år innan jag fick ta det.

Sen kan man ju undra hur många gånger en bebis haft klockan i munnen. Jag vet, efter att farmor berättat, att den klockan var väldigt populär bland oss barn då vi var mycket små.

——

Farmor är sjuk i cancer och är dement sen några år tillbaka. Jag bor nära henne, men har valt att inte vara dit. Hon betyder och har betytt mycket för mig, men jag orkar inte se henne så som hon är nu. Hon minns mig ändå inte och jag har inga skuldkänslor. Jag var till henne tillsammans med pappa och S för två år sen, på julafton, sista gången. Det var jobbigt att se henne. I år hade jag nog gått under helt om jag var dit, det hade känts så extra jobbigt på grund av pappa. Jag vet inte om nån berättat för henne vad som hänt, men om nån har det så skulle hon ha glömt bort det ganska med en gång. Jag vet att hon får besök då och då ändå och att det är ett bra boende hon fick flytta till.

Dela detta:

Älskade Mina egna foton/Instagram

Jag visste det. Jag visste att jag skulle må så dåligt idag. Så här dåligt som jag mått idag har jag inte mått sen pappa dog. Jag är så ensam och saknaden av pappa är enorm. Jag har mest sovit idag och gråtit massor. Även plockat bort det lilla jag julpyntat för i år. Inatt blir det Theralen att sova på. Fy fan vilken skit dag!

 


 

Dela detta:

Älskade Hälsa Knopp

Snart är den här, den dagen jag bävat inför sen flera månader tillbaka. Det brukade ju bara vara jag och pappa som firade jul ihop senaste tiden. Ja, S var ju upp och firade med mig och pappa för två år sen.. Men annars var det mest jag och pappa. Jag har inte mått så bra den senaste tiden och det har nog mycket att göra med att jag saknar pappa samt att jag också har en del dåliga minnen sen år tillbaka när det gäller julen. Jag har varit så trött och sovit en massa.  Haft mer huvudvärk igen också. Jag har sovit massor utan att ha tagit Theralen. Har tagit Theralen kanske två gånger dom senaste 14 dagarna, men det ska inte göra mig så här trött som jag har varit.

Jag tänker inte på saknaden så mycket faktiskt. Men jag är ganska säker på att mitt mående senaste tiden har med just pappa att göra.

Imorgon kommer jag vara helt ensam. Nog för att jag valt det själv, men det känns ändå tråkigt.

Fy vad jag avskyr denna högtid.

Har köpt massa juleskum, choklad och julmust. Har massa mat. Så ska äta massor.

Dela detta:

Älskade Dagarna Knopp

Att det gick ganska fort ändå från diagnosen IPF tills han dog, knappt ett år. Fy fan vilken dödsångest han hade sista tiden. Nog för att han mått dåligt psykiskt i hela mitt liv, men det var så hemskt att se han mot slutet. Att se en person man älskar lida både psykiskt och fysiskt är inget jag önskar någon.  Jag fick ju se hur han bara blev sämre och sämre. 

Dom som får IPF har mellan 1 och 5 år att leva. Får man inte nya lungor är det KÖRT. Att få godkänt för transplantation är ju inte ens självklart. Han hann med en koll av många, vilket gjordes då han ändå låg inne pga lunginflammation.

Att han hade sin lungsjukdom gjorde det inte lättare precis när han fick lunginflammationen.

Pappas lungor var inte i funktion längre.. Dom var inte som dom ska alls, dom var hårda. Han skulle inte klara sig utan respirator/syrgas.

Jag är glad, även om det gör så ont i mig, att han fick dö och slippa lida mer.

Tänk om han levde fortfarande och väntar på nya lungor… Det skulle ju inte vara kul det heller. Nån måste dö för att han ska fått nya och det kan ju ta lång tid innan det finns några att ta.

Jag är så glad att vi alltid gav varandra en kram. Varje gång vi setts. Vi är så i vår familj, vi kramas. Det är så VIKTIGT. Man vet aldrig när sista gången är. Jag gav pappa en kram hemma hos honom samma kväll han åkte till sjukhuset igen, för sista gången. Jag hann med att ge han en kram precis innan han skulle läggas i respirator. Han ville inte att jag skulle komma men läkaren sa till mig när hon ringde att jag skulle komma ändå. Jag är glad att jag tog mig till intensiven den dagen.

Dela detta:

Älskade