En propp lossnade inom mig

Jag har fått gråta ut, rejält, för första gången sen innan pappa dog. Visst har jag gråtit från och till i mycket korta stunder efter det att han dog men nu grät jag verkligen. Sist jag grät så här var efter att jag fick höra att det såg dystert ut för pappa.. Det var lördagen (tror jag) innan han dog. Jag grät länge då och det kändes som att jag aldrig skulle sluta gråta. Jag förstod ju att det såg illa ut för honom, när dom på sjukhuset säger att det ser dystert ut.

Jag började lyssna på Shirley Clamp – Jag fick låna en ängel, och det var som att en propp lossnade inom mig. Jag började gråta. Jag behövde det. Nu vet jag vilken låt som triggar igång gråt för mig. Låten är verkligen fin. Lät låten vara på repeat ett tag så jag fick fortsätta gråta ut. Låtarna tårarna och snoret rinna.

Jag har gått och haft lite skuldkänslor eftersom att jag knappt har gråtit alls, inte så mycket som jag trott att jag skulle. Jag trodde att jag skulle vara helt förstörd och inte orka med nåt alls den dag då jag förlorade pappa. Med tanke på att jag har mått väldigt dåligt psykiskt i många år så har jag tagit detta bra. Jag har mest känt ett lugn inom mig, sen 2 maj. Det var som att han tog med sig all ångest, både min och hans. Jag har även känt ett lugn i hans lägenhet.

Men vi alla sörjer ju på olika sätt och det finns ju faktiskt inte ett rätt sätt att sörja på, så dessa skuldkänslor borde jag sluta ha.

Fyra veckor

Torsdag igen och det har även gått fyra veckor sen jag fick besked om älskade pappa.

Jag har haft en jobbig dag. Gråtit en hel del. Men det är ju så…Ena dagen känns det ok och andra känns det som att jag bara vill ligga i sängen och inte göra nåt alls. Den där ilskan jag hade första två – tre veckorna känner jag inte av lika mycket längre. Men jag vet att det är en del av sorgen.

Nackdelen med ilskan är ju att den går ju ut över andra, men jag försöker att hålla den inom mig så gott jag kan. Det är ju inte bra att hålla ilskan inom sig heller för länge i och för sig och det borde ju jag veta som brukar “explodera” eller ja få vredesutbrott när jag hållit alla känslor inom mig länge. Jag har dock lärt mig att hantera dessa vredesutbrott nu och kan “kväva” dom när jag känner av att det är ett på gång.

Jag försöker att göra nåt ändå när jag har dessa sämre dagar. Jag försöker komma ut varje dag. Jag tror att jag bara hållit mig hemma en hel dag nån enstaka gång sen pappa dog. Jag måste komma ut även om det så bara är till affären.

Torsdagar brukar jag ju vara till Lidl och veckohandla. Jag orkade det förra veckan men denna vecka fick det bli Coop Nära istället då jag kände att jag inte klarat av att åka buss och än mindre gå runt på Lidl. Även om jag fått skjuts hade jag inte orkat idag, var jobbigt nog på Coop förut idag.

Det blir inte bättre av att inte göra nåt alls heller. Men samtidigt så kanske jag skulle behöva en dag med att “bara vara” och inte göra nåt mer än att sova, gråta, spela spel på telefon och lyssna på musik.

Musik ja.. Jag har ju gjort en spellista på Spotify med låtar som pappa gillade. Där lägger jag till låtar lite då och då. Men, en del låtar får mig att börja gråta en hel del.  Marie Fredriksson – Tro, är en av dessa låtar. Laleh – Some Die Young är en annan. Men dom är fina.  Låten med Marie var en av dom allra första låtarna jag lyssnade på efter att pappa dött och som jag grät till den då.

Sorg

Sent igår kväll fick jag reda på att en av mina Facebookvänner inte längre finns med oss. Jag kände inte henne så väl och har bara varit vänner med varandra sen 1 april i år, men det tog så oerhört hårt. Jag mådde så dåligt efter att det blev bekräftat av hennes moster att hon har dött. Så jävla sorgligt.  Sättet hon dog på gjorde chocken värre också. Jag grät så hemskt att jag knappt fick luft. Fick ta ett bad för att kunna slappna av.  Det tog ett bra tag innan jag somnade och jag fick sova några timmar bara inatt. Somnade väl av ren utmattning.

Fy fan vilka jävla svin det finns som kan ta en annans liv!

FY FAN ALLTSÅ GRYMMA VÄRLD!!

Jag  mår bättre idag, men jag gråter korta stunder lite då och då.

Vill inte säga namn på tjejen. Men det handlar om hon som hittades död i Karlstad igår.

:rose:  Vila i frid underbara du  :rose:

6 år sedan

Idag är det 6 år sedan som hela världen fick veta att Michael Jackson inte längre finns i livet. Åh, vad jag mådde dåligt den dagen. Jag mådde redan riktigt dåligt psykiskt och detta besked gjorde inte saken bättre. Jag blev helt förstörd. Jag är så glad att jag hade Micke hos mig då som kunde trösta mig. Minns ju att mamma ringde så fort hon fick höra vad som hade hänt, hon ville se så att jag inte hade tagit livet av mig. Ja, Michael betydde och betyder så mycket för mig och det vet hon om. Jag hade ju inga sådana dumma tankar alls, inte vad jag minns, men jag minns att det var en plåga i flera dagar framöver.

Visst kan det kännas konstigt att man kan sörja någon kändis så pass mycket som jag och resten av alla stora MJ fans gjort och gör sen juni -09, en person som man aldrig ens träffat men jag tycker inte alls det är så konstigt. Som min mamma sa: Det är nästan som att en familjemedlem gått bort.

Michael har varit en stor del av mitt liv så länge som jag faktiskt kan minnas. Det går faktiskt inte en enda dag utan att jag lyssnar på minst två låtar ( ibland lyssnar jag hela dagarna ) eller ser på konserter på youtube. Jag har nåt med MJ i varje rum ( även i köket ). Det är svårt att missa vem som är min stora idol.

Stefan fattade snabbt att MJ är någon som betyder väldigt mycket för mig. Han har ju målat en tavla till mig ( finns bild till höger → ) .  Detta är faktiskt det allra finaste som någon någonsin har gjort för mig.

mj svartvit