Sysselsättning

Fel, bara fel

Det blev så fel första dagen på det där café jag skulle vara på. Jag har inte varit dit nåt mer. Tänker inte det heller. Men ni har väl redan räknat ut det.

Jag hade ingen lust alls att åka dit den första dagen men jag gjorde det ändå. Tvingade mig själv. Sen blev det bara skit ändå av det.

Ingen skulle vara där och dom hade kontaktat andra som skulle vara där och mig missade dom.

Tror faktiskt jag skiter i mica helt nu även då jag vet att jag borde komma iväg ut och göra nåt på dagarna.

Säg inte till mig nu att jag borde ge det en till chans. Jag vet att några som läser min blogg blir besviken på mig, men det är mitt liv och jag gör mina egna val. nyfargat

Nytt försök

I slutet av månaden har jag möte på MICA igen, jag gör ett nytt försök. Vill det sig inte denna gång heller ( att jag ger upp efter en halv dag ) så blir jag nog lite sur på mig själv. Känns lite jobbigt att jobba och knappt få några pengar i lön. Men jag får ju fortfarande pengar från försäkringskassan så dessa andra pengar kan jag ta till busskort till exempel. Ingen som säger att jag måste vara på MICA resten av mitt liv eller i många år. Jag måste börja någonstans och det är ju inte nåt som säger att jag kan få ett helt vanligt jobb i framtiden.

Med tanke på att jag inte haft en sysselsättning på flera år och att jag ju mått väldigt dåligt psykiskt så är det ju bra att jag har MICA . Dom är ju lite mer förstående där om jag nu inte orkar komma någon dag.  Jag vet ju aldrig hur jag mår från dag till dag och ibland gör sig ju min sociala fobi sig påmind.  Jag känner ju av fobin fortfarande men det är inte i närheten av hur det var för något år sedan.

Jag har sagt att det nästan vore bäst att jag ändå har flera dagar i veckan som jag kommer få vara på. För har jag en enda dag/vecka så är nog risken mycket större att jag slutar komma iväg. Sen kan jag ju känna efter hur mycket jag orkar med under tiden och ändra till färre dagar eller halvdagar. Jag känner ju mig själv. Tror det var lite där felet låg då jag skulle vara på biblioteket för några år sen.  Det fanns i och för sig några problem då. Jag var inte “mogen” för att börja med en sysselsättning det vill säga jag mådde inte lika bra som jag gör nu, jag fick göra precis det jag bett om att inte få göra och jag klarar ju mer än att sitta stoppa ner påminnelsebrev i kuvert.

Klarade jag att vara nästan den enda som faktiskt jobbade på det kafé jag var på för 15 år sen drygt ( var nåt att göra HELA TIDEN ) då klarar jag nog av att jobba med lite mer än bara papper nu också. Jag vill ha nåt att göra hela tiden vilket jag även sagt till om.

På onsdag

Jahapp, kliva upp ovanligt tidigt på onsdag. Börjar ju på bibblan 8.30 då. Jag har själv valt tiden ;). Lika bra få komma upp och iväg på morgonen kände jag. Just nu börjar det ta emot lite bara, MEN jag vet att då jag väl satt mig på bussen in till stan på onsdag så kommer det kännas bra. Jag har försökt kliva upp tidigare än 11-12 varje dag den senaste veckan, men det har inte gått så bra. Har ställt alarmet på telefonen på 7.30 men jag somnar om istället för att kliva upp.

Jag sover bra då jag väl somnat numera. Jag hoppas bara att jag inte kommer att ha svårt att somna och sova natten till onsdag.

Det kommer kännas väldigt ovant att ha nåt att göra på dagarna, iallafall först och främst en dag i veckan.

Jag hade inte ens en tanke på att ha en daglig sysselsättning för ett år sen. Då orkade jag ju knappt upp ur soffan på dagarna. Nu gör jag ju annat än att bara se på tv eller sitta vid datorn och jag orkar ju så mycket mer. För ett år sen kunde jag inte gå runt huset utan att få svårt att andas, nu klarar jag gå långt och jag får inga problem alls. Nu är min sociala fobi nästan som bortblåst också, skönt nog. Jag har fått lite bättre självförtroende och självkänsla också och jag märker att jag mår mycket bättre psykiskt allmänt. Igår, söndag, hade jag en deppdag men det var första dagen på länge.

Om några veckor

Det gick bra på träffen idag. Jag ska ju börja på daglig verksamhet via MICA  och det blir på Östersunds bibliotek. Jag kommer till att börja med bara vara där på förmiddagen en dag i veckan. Tydligen är det en hel del att göra och jag känner att det bara är bra. Jag börjar om några veckor eftersom det just nu var fullt i den grupp som jag skulle tillhöra. Jag vet att det kommer bli bra och att det är på biblioteket gör det bara ännu bättre för mig, jag som älskar böcker. Jag kommer nog trivas bra där, kändes redan idag då jag var dit.  Jag får ju inte någon riktig lön, mer som fickpengar , men nånstans måste jag ju börja och att det är genom MICA är bara bra.

 

biblioteket östersund

 

Bild lånad från sverigesradio

Biblioteket

Idag fick jag mail från MICA med förslag på vart jag kan vara och jobba. Östersunds bibliotek. Det kan ju faktiskt inte bli så mycket bättre. Jag ska iväg dit nästa vecka för träff. Ser faktiskt fram emot att få vara där.  Som jag har skrivit tidigare så kommer det att bara bli i några timmar och någon dag/ vecka första tiden.

Det har verkligen skett en stor förändring av mitt liv det här senaste året.

MICA

Igår var jag ju på möte på MICA. Det gick bra, men som vanligt efter ett möte så blev jag helt slut i huvudet. Jag har sagt att jag gärna vill vara på nåt ställe där det är mycket att göra och att jag vill ta det lugnt i början dvs bara vara dit halva dagar och någon dag i veckan, för att sen öka dagarna och timmarna ju bättre det känns för mig.

Om några veckor får jag höra från hon jag träffade på MICA och då får jag förslag på vad som finns att göra :). Kan bli i kök eller städ, återstår att se. Det känns faktiskt bra att ÄNTLIGEN få börja göra nåt igen på dagarna. Det är inte mycket betalt, men det är mer som en fickpeng man får och dom pengarna kommer ändå gå till busskort för mig.

Nåt att göra

På onsdag ska jag på möte med MICA. Det är ju meningen att jag ska börja göra nåt igen på dagarna. Jag hade en träff där egentligen för några veckor sedan men den fick vi ställa in. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag vill göra på dagarna men det kommer ju lösa sig. Jag vet mer vad jag INTE vill…

Jag kommer ju börja med att vara iväg på det jag ska göra bara någon gång i veckan och endast några timmar. Det är ju faktiskt flera år sen som jag hade en sysselsättning. Vill ta det lugnt i början så det inte blir jobbigt för mig. Jag har ju ändå mest bara suttit hemma i 10 års tid.

Detta är nåt jag själv vill och bestämde mig för nu innan sommaren och det känns så bra att det är just jag själv som bestämmer och inte att andra tjatat på mig.

 

Stan och sysselsättning i höst

Igår tog jag mig iväg till stan. Jag behövde gå till apoteket, så det var bara att sätta sig på bussen och åka in. Jag är glad att jag gjorde. Jag har börjat tänka att om jag klarar av att åka in och se på Yohio ( i mars ) och sen stå i kö i drygt 2 timmar för att få skivan signerad så klarar jag också av att ta bussen in till stan. Jag hade tur, åkte med buss 14 in, 2 före mig på apoteket, sen hem igen och kunde åka på samma bussbiljett. Jag hoppas att det inte dröjer lika länge som det gjort nu innan jag åker in till stan nästa gång.

Det gick väldigt bra för mig att åka buss och även vara på stan en stund. Inga känslor av panik eller nåt. Jag kände mig helt avslappnad.

Till hösten ska jag börja med någon sysselsättning via MICA. Jag vet inte riktigt vad det blir, men det ska faktiskt bli skönt att få komma hemifrån. I början blir det bara någon dag och några timmar i veckan. Jag har ju gått hemma i flera år, så jag får ta det i min takt och inte tänka att jag ska klara av att jobba måndag till fredag. Jag VET också att det kan bli jobbigt för mig vissa dagar att ens komma iväg, men då får jag på nåt vis tvinga mig själv. Jag har haft sysselsättning via MICA förr, men det var över 10 år sen nu.

Jag har tidigare skrivit att jag har fått en ledsagare, jag har valt att inte ha det längre. Jag ville börja komma ut på dagarna, promenader bland annat, men eftersom jag klarar av det själv nu och faktiskt kommer ut utan att behöva ha någon med mig så valde jag att avsluta. Jag har inte ens träffat min ledsagare eller kontaktperson sen jag fick dom. En ledsagare var också ett steg i ledet till att jag skulle börja med någon sysselsättning. Men, jag känner att detta inte behövs längre.

Förr så hade jag inga problem med att mest sitta hemma på dagarna, men nu börjar jag bli väldigt less faktiskt.

Ledsagare, boendestöd, sysselsättning och kontaktperson

Idag har jag fyllt i en ansökan om ledsagare. Jag väljer att ansöka om en sådan så att jag kan komma ut från lägenheten mer. Lär ju ta någon vecka innan jag hör något om det.

Ledsagare kan vara bra att ha också då jag ska börja med daglig verksamhet. Denna kan då se till att jag kommer iväg dit jag ska, följa med mig dit.

Jag tar lite nya tag nu med allt.

Boendestödet har jag sagt upp. Jag har ofta sagt att jag inte orkar dom gånger då dom skulle komma hem till mig. Istället för att jag bara säger nej varje gång så känner jag att jag säger upp det och att någon annan som behöver det mer kan få det.  Det är ju bra med boendestödet egentligen då jag har haft hjälp med städningen. Just nu känner jag att jag klarar av det själv, bara det att det kanske inte blir städat varje vecka men jag städar ändå och försöker hålla det fint, det beror lite på hur jag mår psykiskt oftast.

Det jag hade mest problem med var just diskningen och nu har jag diskmaskin så den hjälpen behövs inte alls numera.

Det är inget som säger att jag inte kan söka om på nytt för att få hjälp med städningen. Städningen genom boendestödet kostade mig 100 kronor i månaden vilket är svinigt billigt, det beror på att jag valt att vara med och städa. Jag har ju skuldsanering och måste leva mycket billigare nu och denna 100 lapp som jag sparar in på kommer göra mycket faktiskt.

Tro inte att jag inte klarar av nåt alls själv, för det gör jag. Detta med ledsagaren är som sagt var ett steg på vägen innan jag börjar med en sysselsättning. Jag måste träna på att komma ut och göra saker innan jag börjar tänka mer och mer på sysselsättningen. Jag har suttit inne i min lägenhet så mycket så att det skulle bara bli jobbigt att börja med en sysselsättning med en gång. Jag är då rädd att jag absolut inte kommer iväg. Träning är vad som gäller först och främst.

Jag har ju kontaktperson, eller ja jag har sagt upp den jag hade. Jag väntar nu på att höra från kontaktpersonsamordnaren. Jag vill fortfarande ha en kontaktperson, men någon som inte har så mycket att göra som den jag hade innan.