Etikett: Tramadol

Jag vet inte om jag någonsin har berättat om mitt beroende?

För några år sedan så var jag beroende av Tramadol. Verkligen BEROENDE.  Jag trodde att jag mådde bättre psykiskt när jag hade tagit några varje dag, men det var ju helt tvärtom!

Det började med att jag var hemma själv och mitt nu ex var hos en kompis i några dagar för att låta mig få vara ensam. Han hade Tramadol på recept på grund av sin smärta som han dras med. Jag mådde inte bra ena dagen och jag tänkte jag skulle ta mitt liv. 6 Tramadol skulle nog räcka till det.

Jag tog tabletterna, ringde mitt ex som bara sa ”Sov gott. Det enda som kommer hända är att du blir dåsig och kommer somna, inget värre än så”. Han hade rätt.

Men dessa 6 tabletter skulle jag ha låtit bli, tyvärr så ville känna den där känslan igen som jag fick. Igen och igen och igen. Lite dåsig, varm, ”skön”, så jag frågade M om jag fick någon mer. På grund av mina raseriutbrott (som faktiskt blev mycket värre av Tramadol) så vågade han ju inte göra annat än att ge mig det jag ville ha.

Från att ha knappt ens velat ta i en tablett om det så vore Alvedon till att bli beroende av Tramadol gick fort.

Mitt beroende höll i sig i flera år och jag tog fler och fler åt gången. Jag blev väldigt tolerant mot Tramadol så ibland då jag tog 10 st 50 mg åt gången så kände jag knappt av dom.

Jag blev skjutsad till psyk en gång av polisen, där sa jag att jag hade tagit 10 Tramadol. Jag vill ju vara ärlig. Tänk om jag blev inlagd och dom gav mig nåt att sova på? Det hade kunnat sluta illa faktiskt. Jag blev nu inte inlagd.

Vändningen kom när jag och M gjorde slut. 

Jag hade ju inte tillgång till tabletterna längre och jag fick ju sluta med dom. Det tog några veckor och sen var jag fri det värsta. Men dessa veckor var allt annat än roliga.Jag tog mig ur beroendet helt själv. Jag har ju ibland önskat att jag fått ta i alla fall EN tablett, men tänker att det inte är någon idé då jag säkert skulle bli beroende igen. Under tiden som jag var beroende så trodde jag ju att jag aldrig skulle klara mig utan, men det gör jag ju.

Jag mår så mycket bättre nu. Känslan att inte tänka att jag måste ta några tabletter varje dag för att ”funka” är så underbar. Jag har någorlunda rutin på när jag lägger mig (även om jag inte somnar förrän flera timmar efter jag lagt mig), jag har inte fel på dygnet. När jag tog dessa tabletter kunde dom hålla mig vaken i över 1-2 dygn. Sen sov jag bort hela dagarna, var vaken nätter och så höll det på länge.

Tramadol är rena skiten. Lätt att bli beroende av. 

 

 

Dela detta:

Dagarna Hälsa Mitt nya liv

Minns inte om jag skrivit om ett av mina beroenden förut, men i så fall är det värt att skriva om igen.

Idag såg jag på TV4 om att smugglingen av den starka värktabletten Tramadol har ökat samt missbruket av dessa tabletter ökat bland unga.

Blir så ledsen att läsa att så unga tagit Tramadol. Varför jag blir ledsen för det? Jo, för jag vet hur lätt det är att bli beroende av den skiten. Jag tog en 50mg, sen blev det två om dagen och flera år senare var jag uppe i drygt 10-15 st. Det är ett rent under att jag inte fick en överdos. Jag var ute efter vad det gjorde för mig, det vill säga att jag kände mig lugn och avslappnad. Största nackdelen (förutom att jag var beroende) var att mitt humör blev mycket värre och jag hade många mer vredesutbrott och mycket starkare också. Jag insåg ju inte det då, att det var tabletterna som var en del av orsaken till att jag blev så aggressiv. Jag trodde ju att jag mådde bra då jag tog tabletterna, men det gjorde jag ju inte. Jo, jag hade vredesutbrott sen innan jag blev beroende, har haft det så länge jag kan minnas, men Tram förstärkte mina känslor.

Jag kunde ta mig ur mitt beroende själv. Men det var jobbigt, riktigt jobbigt. Svettades och kände mig allmänt dålig och konstig i kroppen i flera veckor.

Jag ska inte ljuga, det finns dagar jag känner att jag vill ha Tramadol. Men jag tänker om snabbt. Jag vill inte hamna där igen, att jag måste ha Tram för att orka med dagarna. Tack och lov har jag inte tillgång till dom tabletterna längre. Det var inte mina egna ens, det var min dåvarande pojkväns tabletter som jag tog av. Jag vet att det var riktigt fel av mig. Det var han som behövde dom på grund av sin smärta, jag behövde dom inte alls.

Jag får ju tankar på att skada mig själv fortfarande också, men jag skadar mig inte längre. Båda var ju ett beroende för mig. Ja, självskadebeteende kan faktiskt ses som ett beroende.

Dela detta:

Hälsa Läst i media Mitt nya liv