Utmaning

Dag 21 av 30: Det värsta jag varit med om

Jag vet redan nu att jag kommer sitta med tårar då jag skrivit klart detta inlägg. Detta jag ska skriva om är nåt som dom som känner mig vet om och det är nåt jag tror att jag inte skrivit om förr i bloggen.

Detta är också nåt som gör att jag mår som jag gör från och till. Jag har inte riktigt bearbetat det, men jag tänker inte alls lika mycket på det nu som förr.

Jag kanske skriver lite för mycket om händelsen, men det skiter jag i. Det är skönt att skriva av sig.

Några dagar efter att jag slutat 7an så flyttade jag från Fåker till Åsele. Jag trivdes så bra i Åsele tills….

När jag nyss hade fyllt 15 år så var jag med om ett sexuellt övergrepp. Det gick inte så långt, men det han gjorde räckte gott och väl. Under tiden drabbades jag av nåt som inte många verkar förstå… Jag blev som förlamad. Jag ville säga sluta, jag ville gå därifrån. Men jag låg där jag låg, på rygg i soffan med jeansen och trosor neddragna. Hur mycket jag än ville kunde jag inte röra mig. Inte förrän han slutade och gick till köket för att dricka vatten kunde jag kliva upp ur soffan och gå upp på mitt rum. Jag fick även sen bevittna från mitt rum då mannen försökte gasa ihjäl sig i sin bil. Det sista är det som satt sitt spår och som jag brukar tänka på mest. Jag tänker inte på detta lika ofta längre, men eftersom detta hände någon vecka innan jul -98 så är julen inte nåt jag ser fram emot.

Det sjuka är att det känns som att han väntade tills jag fyllt 15 och var “laglig”  samt att detta med att gasa ihjäl sig var för att få mig att tänka på det istället och han lyckades ju med det.  Jag kunde se från mitt fönster i mitt rum mot där hans bil stod och det visste han ju självklart om.  Han klarade sig ju. Han ringde sin sambo som ringde ambulans. Blicken han gav mig då han satte sig i ambulansen är inte heller nåt jag glömmer i första taget.

Dagen efter var han hemma igen, jag var ganska rädd ska jag säga. Men jag låtsades som ingenting.

Jag blev även tillsagd av hans sambo direkt efteråt samma dag att jag inte skulle berätta för någon. Hon tog mig med in till själva Åsele för att bjuda på mat och köpa mig nåt. Som att inget hänt.

Någon dag senare tog jag bussen till Östersund, hem till mamma. Jag hade varit iväg till Lycksele med den där mannen några dagar tidigare för att handla julklappar. Jag hade kvar pengar efter det och det var exakt vad bussbiljetten kostade, jag tror det var menat så. Berättade för henne vad som hänt. Polisen blev inkopplad. Förhör, rättegång. Jag slapp gå på rättegången tack och lov.  Hans straff var rena hånet tyckte jag.

Detta var jobbigt att skriva. Vet att mina nära tycker det är jobbigt att läsa också och bli påmind. Men jag känner också att det är viktigt att skriva, att berätta. Inte vara tyst. Detta har ju hänt mig. Det är en del av mitt förflutna.

Jag trivdes så bra där i Åsele. Jag trivdes för en gång skull ganska bra på skolan. Jag hade redan första dagen i 8an fått en nära vän, som jag aldrig tidigare haft. Det förstörde ju han så klart.

 

Jag bodde alltså hos en annan familj, ska jag tillägga.

 

Dag 20 av 30: En vän jag inte skulle klara mig utan

Jag har inga vänner, inga IRL och ingen som står mig nära, så..

Men jag ser ju S som min bästa vän och inte bara fästman. Behöver inte förklara varför jag inte skulle klara mig utan honom  :love:

Dag 19 av 30: Mitt bästa minne

Det måste ju ändå vara detta som är på bilderna. Första gången jag fick hålla mosters fina Philip. Då var han bara någon dag gammal. Detta var 4 juli -12 och han föddes 2 juli . Senare samma kväll spelade Madonna på Ullevi , jag var dit och det var första gången jag fick se henne live, men inget slår ( för mig ) känslan av att få hålla i en så nyfödd.

Dag 18 av 30: Vad jag tycker om storbloggarna

Jag är dålig idag ( feber. huvudvärk, illamående, allmänt hängig .. ) och orkar inte skriva egentligen. Blir ett mycket kort inlägg och inte så givande. Jag vill ju inte förstöra utmaningen nu då jag kommit mer än halvvägs.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om dessa bloggare. Jag följer dom inte så noga men läser Isabella Löwengrip Lady Dahmer, Magdalena Graaf och Jag är inte dum i huvudet ibland.

Dag 17 av 30: Hur jag skötte mig i skolan

Jag fick döpa om just denna med tanke på att på listan står det “Hur jag sköter mig i skolan” och jag har ju inte gått i skolan på många år nu.

Jag kunde ju ha skött mig bättre i skolan. Jag skolkade ofta och gick bara på enstaka lektioner speciellt då jag gick 8an-9an. Jag gjorde ej heller aldrig läxor efter att jag började i 6an ( knappt innan heller ) och självklart blev ju mina betyg lidande. Jag mådde inte bra och hade det svårt i flera ämnen, hade det svårt redan från 1an och behövde extra stöd ( som jag knappt fick ). Att ens tänka på att gå till skolan gav mig ångest och nu i efterhand så vet vi att det kunde ha blivit bättre om jag fått veta om att jag har Asperger mycket tidigare och inte när jag var runt 18 år. Jag hade kunnat få hjälp och klarat mig mycket bättre. Jag hittade på anledningar till att få gå hem tidigare också, i lågstadiet ljög jag flera gånger om att jag inte mådde bra dvs var sjuk eller var på väg att bli sjuk. Jag ville ju bara hem.

När jag gick i 7an så började mobbingen. Eftersom jag en kort tid efter det började lärde mig att det var vid lunch jag fick mest skit så valde jag att gå hem just vid lunch. Jag åt aldrig på skolan. Jag gick hem och stannade hemma. Det märkliga är att ingen verkade ens ha fattat att jag skolkade varje dag. Ingen förstod att jag var mobbad. När jag kom hem en dag var pappa hemma och sen började dom på skolan fatta lite mer i alla fall. Men vad jag minns så blev det ingen större förändring. Jag mådde ju fortfarande lika dåligt att gå till skolan. När andra terminen av 7an skulle börja så hade jag bytt skola på grund av flytt, så jag slapp mobbingen. Men, skolan oavsett vart jag än gått , har ju gett mig ångest. Knappt jag ens klarar av att gå in en skolbyggnad fortfarande utan att få ångest, oavsett om jag gått på den skolan eller inte. Att gå förbi skolan i Torvalla ( Torvallaskolan ) får mig ofta att må dåligt och jag undviker att gå förbi den så gott jag kan. Men jag måste ju gå förbi den då jag ska till pappa.

Jag gjorde så gott jag kunde ändå med tanke på att jag inte mådde så bra psykiskt och hade mina svårigheter. Sen finns ju en till anledning till att det var som det var med mig och skoltiden : jag bytte skola några gånger mellan 7an och 9an på grund av flytt.

Att jag dessutom blev mobbad och kände mig utfryst stor del av skoltiden gjorde det ju inte heller lättare. Utfryst på varje skola jag gick i, förutom då jag gick några månader på skola i Åsele där jag faktiskt fick en vän redan första dagen.

 

Dag 16 av 30: Min favoritdag på året

Den 17 september måste ju vara min favoritdag. 17 september -14 är den dag jag och S fick kontakt med varandra via Badoo och vi räknar just det datumet som den dag vi blev ett par.

23 december är ju också en favoritdag, eftersom det är det datumet vi förlovade oss ( -16 )

Dag 14 av 30: Något som gör mig glad

-Vetskapen om att jag har kommit så himla långt dom senaste åren vad gäller hur jag mår samt att jag så gott som slutat med mitt självskadebeteende.

-Jag mår inte alls lika dåligt som förr, även fast det finns dagar nu också ( som igår ) där jag kan må rent av skit.

-Detta med att jag klarar av att åka buss utan att få eller känna av en panikattack. Jag mår inte lika dåligt och är helt slut i hela kroppen av att ha varit in till stan i någon timme.

-Min sociala fobi är så gott som borta, men den känns av då jag annars inte mår bra och står i kö till exempel.

-Mina syskonbarn, är helt klart nåt som också gör mig glad. Dom är så goa och fina. Önskar bara jag kunde få träffa dom oftare.

-Att få planera framtiden tillsammans med S och veta att vi båda vill samma sak.

 

Dag 13 av 30: Berätta om din familj

Jag har lite svårt att skriva om detta “ämne” eftersom jag är rädd att lämna ut för mycket. Jag har en tendens att skriva/säga mer än vad andra behöver veta men jag har lärt mig med åren att hålla vissa saker för mig själv. Men jag kan ju försöka skriva lite ändå. Huvudsaken är att det blir ett inlägg, hur många ord det blir spelar ju egentligen inte någon som helst roll.

Jag är äldst av tre syskon. En lillasyster född -85 och en lillebror född -89. Våra föräldrar skiljde sig då jag var runt 11 och jag fick bestämma själv vem jag ville bo hos. Har alltid varit “pappas flicka” så valet blev lätt för mig. Mina syskon fick bo kvar med mamma här i Östersund varpå dom flyttade till Göteborg med mamma och hennes nya man för ungefär 17 år sedan.

Jag brukar vara ner dit någon gång om året, ibland har det hänt att jag inte varit dit på över ett år men det beror på ekonomin. När jag är ner är jag hos mamma och är då också kvar i minst 2 veckor. Har varit ner en gång i år, men hoppas på fler gånger.

Jag är ju moster till två söta små pojkar och dom vill jag ju kunna träffa med kortare mellanrum än 1 år emellan. Jag vet att min syster pratar om mig med dom, vilket jag uppskattar så mycket! Förhoppningsvis kommer jag kunna åka ner lite oftare efter sommaren.

Min pappa bor på gångavstånd från mig, tar ca 20-25 minuter att gå till honom ( i min takt ) men det är inte så långt, någon km bara. Vi har setts lite mer nu igen senaste tiden vilket jag tycker är riktigt bra. Han brukar få hjälpa mig med saker och jag hjälper honom i den mån jag kan, som det ska vara alltså.