Utmaning

Dag 27 av 30: Saker jag vill ändra med mitt utseende

Jag vill först och främst ha bort mitt jäkla storkbett. Har börjat avsky det mer och mer faktiskt. När jag är varm är det rött, när jag är arg eller upprörd är det rött…  Storkbett brukar försvinna då man är liten men en del har det kvar resten av livet.

Sedan gäller det min vikt.. Försöker ju. Har vägt mer än 140 kg och är på 133 kg nu. Var nere på 119 ett tag men det var på grund av att jag drack naturdiet och alltså svalt mig själv. Att jag gått upp igen beror ju på att jag började äta mat. Det tog flera år för mig att börja väga det jag gör och det lär ju ta ett tag innan jag väger mer normalt igen. Jag vill inte stressa egentligen och jag har inga problem på grund av vikten, Mår bra på LCHF ( magen klarar inte av en massa kolhydrater och sömnen är så mycket bättre ) och så länge jag inte är deppig och äter bullar och annan skit så går det bra. Jag behöver bara börja komma ut och gå igen, vilket jag kommer göra om någon dag.  Varför jag vill gå ner i vikt och hålla bra kost? Jag vill ju ha barn och jag känner att min vikt sätter lite stopp för det. Sen att jag inte vill riskera att bli sjuk pga vikten. Jag trivs med min kropp som så, men vikten är inte hälsosam. Jag vill inte ner till 60 kg utan kommer jag ner till tvåsiffrigt så är jag mer än nöjd.

Det finns inget mer jag vill ändra på faktiskt.

Skrev ju även dag 8 angående min kropp. 

Dag 26 av 30: Vem jag smsar eller ringer när jag är nere

Det finns bara en som kan få mig att må bra när jag är nere och det är ju S. Skriver jag till honom att jag inte mår bra så brukar han ofta svara snabbt och även ringa upp mig, även fast han egentligen är upptagen i ateljén. Det är så himla gulligt och omtänksamt av honom. Han får mig alltid på bättre humör inom några få minuter.

Dag 25 av 30: Något jag är beroende av

”Hej, jag heter Maria och jag är badberoende”.

Med tanke på hur ofta jag tar ett bad så måste ju det anses som ett beroende. Jag kan ju ta upp till tre bad om dagen vissa dagar och ligger då där i minst en timme åt gången.

Sen är jag också beroende av min telefon. Den har jag nästan alltid i min hand och har jag inte den i handen så är den precis bredvid mig.  Jag har den även med mig då jag ligger i badet. Har haft tur och aldrig tappat den.

Dag 24 av 30: Böcker jag tycker om

Jag har i många år läst Danielle Steel och liknande böcker men nu är det mest deckare och biografier/verklighet som jag läser då jag väl läser. Gillar att läsa böcker om kändisar också och äger en del sådana böcker. Tråkigt nog så läser jag inte lika mycket längre som jag gjort förr, men det jag börjar vill igen i framtiden. Jag kunde läsa hela dagar förr och många böcker om året. Nu är det bara några få och håller på med en i några månader vilket verkligen inte är likt mig.

Jag har fler böcker än vad som är på bilden.

Dag 23 av 30: En rolig resa jag varit med om

Oj.. Jag har inte rest mycket alls i mitt 33 åriga liv så detta blev lite svårt faktiskt.

Jag skriver om det S tyckte jag skulle skriva om, nämligen resan från Östersund till Västerås på juldagen -16.

Vi fick kliva upp tidigt på juldagen, tåget gick runt 7.30. Jag hade fått i mig alkohol på julafton, knappt kunna sova nåt på hela natten, åt inget innan vi lämnade min lägenhet. Det visade sig på tåget sen hur dumt denna kombination var för mig. Det var inte kul då, men nu så här i efterhand är det faktiskt lite kul att tänka tillbaka på det. Jag var på så dåligt humör nästan hela vägen. Blev arg så fort S rörde sig (typ) eller sa nåt. Jag är glad att han faktiskt känner mig så väl så han vet att det inte är så jag brukar vara ofta. Jag var rentav barnslig. Jag hade små stunder då jag var på bra humör ändå haha..

Vi åkte först inlandsbanan och eftersom det är mycket vilt vid och på spåren så tutade dom ju nästan konstant. S lärde sig inte efter första gångerna så varje gång det tuta så hoppade han till. Vet inte om han gjorde det medvetet så jag skulle bli på bättre humör eller om han bara var extra känslig då mot ljud. Vi fick ju se några djur i alla fall, bland annat en ren som vi hoppas klarade sig eftersom den slog i bakbenen på tåget då den sprang över spåret.

Byte av tåg några gånger och eftersom jag var med S så var jag inte orolig som jag annars brukar vara, förutom då vi skulle ta tåget från Sala till Västerås. Eftersom det inte stod nåt på just det tåget eller ja den vagnen vi satte oss i så var jag så osäker på om det verkligen var rätt. Men det är ju sådan jag är.

Var mysigt att åka tåg med S. Ser fram emot fler resor med honom.

 

Dag 21 av 30: Det värsta jag varit med om

Jag vet redan nu att jag kommer sitta med tårar då jag skrivit klart detta inlägg. Detta jag ska skriva om är nåt som dom som känner mig vet om och det är nåt jag tror att jag inte skrivit om förr i bloggen.

Detta är också nåt som gör att jag mår som jag gör från och till. Jag har inte riktigt bearbetat det, men jag tänker inte alls lika mycket på det nu som förr.

Jag kanske skriver lite för mycket om händelsen, men det skiter jag i. Det är skönt att skriva av sig.

Några dagar efter att jag slutat 7an så flyttade jag från Fåker till Åsele. Jag trivdes så bra i Åsele tills….

När jag nyss hade fyllt 15 år så var jag med om ett sexuellt övergrepp. Det gick inte så långt, men det han gjorde räckte gott och väl. Under tiden drabbades jag av nåt som inte många verkar förstå… Jag blev som förlamad. Jag ville säga sluta, jag ville gå därifrån. Men jag låg där jag låg, på rygg i soffan med jeansen och trosor neddragna. Hur mycket jag än ville kunde jag inte röra mig. Inte förrän han slutade och gick till köket för att dricka vatten kunde jag kliva upp ur soffan och gå upp på mitt rum. Jag fick även sen bevittna från mitt rum då mannen försökte gasa ihjäl sig i sin bil. Det sista är det som satt sitt spår och som jag brukar tänka på mest. Jag tänker inte på detta lika ofta längre, men eftersom detta hände någon vecka innan jul -98 så är julen inte nåt jag ser fram emot.

Det sjuka är att det känns som att han väntade tills jag fyllt 15 och var ”laglig”  samt att detta med att gasa ihjäl sig var för att få mig att tänka på det istället och han lyckades ju med det.  Jag kunde se från mitt fönster i mitt rum mot där hans bil stod och det visste han ju självklart om.  Han klarade sig ju. Han ringde sin sambo som ringde ambulans. Blicken han gav mig då han satte sig i ambulansen är inte heller nåt jag glömmer i första taget.

Dagen efter var han hemma igen, jag var ganska rädd ska jag säga. Men jag låtsades som ingenting.

Jag blev även tillsagd av hans sambo direkt efteråt samma dag att jag inte skulle berätta för någon. Hon tog mig med in till själva Åsele för att bjuda på mat och köpa mig nåt. Som att inget hänt.

Någon dag senare tog jag bussen till Östersund, hem till mamma. Jag hade varit iväg till Lycksele med den där mannen några dagar tidigare för att handla julklappar. Jag hade kvar pengar efter det och det var exakt vad bussbiljetten kostade, jag tror det var menat så. Berättade för henne vad som hänt. Polisen blev inkopplad. Förhör, rättegång. Jag slapp gå på rättegången tack och lov.  Hans straff var rena hånet tyckte jag.

Detta var jobbigt att skriva. Vet att mina nära tycker det är jobbigt att läsa också och bli påmind. Men jag känner också att det är viktigt att skriva, att berätta. Inte vara tyst. Detta har ju hänt mig. Det är en del av mitt förflutna.

Jag trivdes så bra där i Åsele. Jag trivdes för en gång skull ganska bra på skolan. Jag hade redan första dagen i 8an fått en nära vän, som jag aldrig tidigare haft. Det förstörde ju han så klart.

 

Jag bodde alltså hos en annan familj, ska jag tillägga.

 

Dag 19 av 30: Mitt bästa minne

Det måste ju ändå vara detta som är på bilderna. Första gången jag fick hålla mosters fina Philip. Då var han bara någon dag gammal. Detta var 4 juli -12 och han föddes 2 juli . Senare samma kväll spelade Madonna på Ullevi , jag var dit och det var första gången jag fick se henne live, men inget slår ( för mig ) känslan av att få hålla i en så nyfödd.

Dag 18 av 30: Vad jag tycker om storbloggarna

Jag är dålig idag ( feber. huvudvärk, illamående, allmänt hängig .. ) och orkar inte skriva egentligen. Blir ett mycket kort inlägg och inte så givande. Jag vill ju inte förstöra utmaningen nu då jag kommit mer än halvvägs.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om dessa bloggare. Jag följer dom inte så noga men läser Isabella Löwengrip Lady Dahmer, Magdalena Graaf och Jag är inte dum i huvudet ibland.