Vikt

Sockerberoende, igen?

Kan nog säga att jag är sockerberoende igen. Kanske.. Senaste tre dagarna har jag varje dag köpt fikabröd 3 för 25 och ätit upp allt själv. Jag har ätit två stora chokladkakor. Nu köpte jag också en sån fryst gräddtårta, men den ska jag ha på lördag. Jag vill ha nåt hela tiden och mest nåt med socker  

Jag måste ta mig ur detta framöver. Min kropp mår inte bra. Min mage kraschar. Min sömn blir lidande. 

Men mitt ätande av sånt fullt med socker är väl ett av mina sätt att hantera sorgen. 

Har dock inte gått upp mer än 0,5 kg på flera månader. Så det är ju positivt. 

När jag inte mår bra då äter jag. Förr gick jag ju aldrig ut heller, kunde gå 1 år emellan. Syns ju på mig, på min vikt. 133,2kg . Men viktnedgång är inte nåt jag vill fokusera på  min kropp mår ju faktiskt helt ok så länge jag inte äter gluten och socker. 

Jaaa jag vet att det inte är bra att  väga så mycket och bla bla…

Omstart nummer 3340234

Jag har börjat försöka låta bli socker och massa kolhydrater igen, för femtielfte gången. Min kropp mår ju så bra på LCHF kosten. Förutom att jag alltid blir så hängig och får huvudvärk efter några dagar utan socker. Jag vet att det går över, men det är ganska jobbigt.

Nu då det är barmark igen mest överallt så ska jag försöka komma ut på promenader igen, minst 1 gång i veckan. Jag ska inte ta ut mig som jag alltid gjort och tänkt jag ska gå 4 km några gånger i veckan. Jag måste lära mig att ta det lugnt. Att jag kommer ut och går i 30 minuter en gång i veckan är ju bra bara det till att börja med.

Jag väger 129,9 nu och siktar på att väga runt 120 i december. Det är ingen omöjlighet, det vet jag mycket väl. Om jag verkligen sätter igång och verkligen låter min envishet visa sig så hade jag nog klarat av att gå ner ännu mer än så. Vi får se hur mycket jag väger i slutet av december helt enkelt.

Jag är en känsloätare. Eller ja så kallad tröstätare. Jag gillar chips, glass, choklad och pizza. Det är oftast när jag har mina få jobbiga dagar, dagar då jag bara vill gråta och ligga i sängen, som jag skiter i min vikt och bara vill äta massa dålig “mat”. Jag måste verkligen hitta nåt att äta som inte påverkar min vikt OCH mage lika mycket som till exempel chips gör dom få gånger jag mår dåligt psykiskt. Men samtidigt måste jag också tillåta mig själv att äta nåt som verkligen inte är LCHF nån gång ibland, bara det inte blir flera gånger i veckan.

Under dom veckor jag hade ont, ischias, så klarade jag inte av att stå i större stunder och därför valde jag att äta hårdbrödmackor, färdiga frysta rätter, kvarg med musli och pizza. Jag märkte snabbt att jag blev dålig i magen av den kosten.

Jag gick ändå knappt upp nåt i vikt under dessa veckor, men för den sakens skull så är det ju inte så jag vill äta och jag KAN inte äta som jag gjorde just på grund av min mage.

Några orsaker till min övervikt

Min vikt har mycket med min psykiska hälsa att göra. Jag har som mest vägt nära 150 kg och är nere på 132kg nu.

Det började då jag flyttade hemifrån. När jag flyttade hemifrån så flyttade jag till ett gruppboende. Egen lägenhet så klart men jag behövde inte någon hjälp av personal då jag klarade mig själv med allt eller i alla fall det mesta. Flyttade därifrån på grund av att jag kände att jag tog upp plats för andra som faktiskt hade behov samt av några andra orsaker.

Bott i min nuvarande lägenhet i 10 år nu.

När jag flyttat hemifrån kunde jag ju äta vad jag ville och när jag ville. Jag började äta mer och mer helt fel sorts mat det vill säga pizza och pasta nästan varje dag. Började vara hemma mer och mer också, var ut mycket sällan.

När jag flyttade till min nuvarande lägenhet så blev det ännu värre. Jag började må mycket sämre också och jag tröst åt, var aldrig ut mer än någon gång om året, åt sådant som fanns hemma alltså det som var lättsamt vilket antingen var två färdigmat ( sån fryst ) åt gången eller pizza, hamburgare, kebab.. Jag åt alltså det som M köpte. Jag drack också en massa läsk, åt bullar,  choklad, chip etc varenda dag.

Jag rörde mig inte mer än mellan soffan eller stolen framför datorn samt toaletten varje dag. Lade på mig mer och mer ju längre tiden gick.

Jag klarade tillslut  inte av att diska en gaffel utan att få ont i ryggen på grund av min vikt och att jag bara satt mest hela dagarna. Dom få gånger jag faktiskt var med M in till stan så mådde jag så dåligt både fysiskt och psykiskt och då jag var nära hemma var jag nära att spy eftersom jag knappt andades och hade så dålig kondition.

Att jag så sällan var ut förr i flera år berodde på min sociala fobi, vilket jag kommer skriva om i ett annat inlägg.

Tänk vad långt jag har kommit på dom senaste tre åren! Jag är inte ut varenda dag nu heller , men jag äter mycket bättre mat. Jag kan gå ut och inte bli andfådd på samma sätt som förr. Jag gör annat än att bara sitta vid datorn på dagarna. Jag kan diska en massa disk utan att behöva ta paus efter en gaffel.

I somras ( -16 ) då S var hos mig så fick han mig att SPRINGA. Vilket jag inte trott jag skulle göra. Mellan två lyktstolpar bara men det är stort och så bra gjort av mig oavsett.

Var inte så snabb med att döma en eller skuldbelägg en som är tjock. För det finns faktiskt oftast nåt bakom det. Jag har inte velat bli så fet som jag är.

Läs detta så kanske ni förstår lite mer. Och nej, jag är inte sponsrad, gillar artikeln bara och vill dela den.

Dag 8 av 30: Vad jag tycker om min kropp

Ska jag vara helt ärlig så tycker jag om min kropp precis som den är. Men, jag väger alldeles för mycket och därför försöker jag att gå ner i vikt. Jag vill inte gå ner till 60 kg utan 80-85 är bra nog för mig. Eller bara att komma under 100 kg.

Jag har inga problem med nåt på grund av min vikt. Varken problem med leder eller annat som man kan få av att väga så mycket som jag gör. Men jag vill minska riskerna och därför äter jag LCHF.

Hyfsad bra kondition har jag också, vilket man nog inte kan tro bara för att jag är så tjock, menar att många har ju sina fördomar vad gäller gäller tjocka.

Äggfasta, igen

Kör äggfasta igen från imorgon för att sen försöka med LCHF igen. Har varit så dålig på att hålla mig till LCHF den senaste tiden. Men jag har inte mått bra ( varit sjuk och innan var det ju detta med utslagen som gjorde mig deppig) och då jag inte mår bra går jag tillbaka till mina gamla ovanor. Men jag har inte vräkt i mig chips och godis, vilket jag är glad för ändå. Ingen pasta heller för den delen och ingen färdig fryst mat så jag har ju inte gått tillbaka helt till hur det varit. Jag ligger på nästan 130 kg igen och jag tycker det är så jobbigt. Sen har jag inte velat ut och gå heller på ett tag, men jag ska försöka bättra mig angående det igen och nu är ju snön borta och det är inte halt så blir ju mycket lättare att gå.

Så, imorgon blir det att handla en massa ägg, majonnäs och smör samt en stor burk kokosolja. Man kan göra en hel del med det, mer än man kan tro. Ost har jag redan kvar sen sist jag handlade och den lär räcka för första 5 dagarna av äggfastan. Först är det 5 dagar med endast ägg och fett ( smör, kokosolja, majonnäs ),  sen 5 dagar strikt LCHF ( dvs max 10 kolhydrater/dag ) och sen 5 dagar med bara ägg och fett igen. Det man får dricka är vatten, kaffe och te. Självklart får man salta äggen.

Jag måste verkligen skärpa mig nu igen. Satsar på att gå ner minst 5 kg innan juli. Återstår att se hur det blir med det. Just nu väger jag 128,6 vilket är alldeles för mycket.

eggs-and-fence

En liten påminnelse till mig själv

För några år sedan:

IMG_772511781671_10153163963482830_5154536455101056382_n

Från i år:

11745938_10153147480897830_3744984814842672801_n  11954549_10153237164037830_2730983926204230098_n

Mår mycket bättre, är gladare och orkar mer. Jag har gått ner i vikt från 140kg + till runt 120-125 ( pendlar ). Nej, jag ska verkligen aldrig mer utsätta mig för att må så dåligt som jag mådde då bilden längst upp togs.

Visst syns det rejält i ansiktet att jag gått ner i vikt?

|

Detta är jag!

Jag orkar inte bry mig i om andra tycker jag är tjock etc. Jag vet att jag är tjock men jag gör ju nåt åt det. Jag har varit tjockare. Jag känner att jag vågar visa större delen av min kropp nu, inte bara på facebook som jag gjort idag utan även här i min blogg. Med större delen av min kropp så menar jag ju att det inte bara är bild på mitt ansikte utan resten av kroppen också. Jag mår just nu mycket bättre i mig själv också och det har en stor del med att göra att Stefan finns i  mitt liv. Jag trodde ju att ingen ville ha mig, men åh så fel jag hade. Det gick inte ens ett år som jag fick vara singel tills Stefan dök upp i mitt liv. Första bilden är spegelvänd ;).

Jag 150714 Jag 150714

Senaste bilden på mig

Man ser nog att jag har gått ner lite i vikt :) . Ja, det är bara bild på ansiktet, men man ser ju ändå.

m

 

Vikt, promenader och förbättringar

Det märks att jag faktiskt har fått en bättre kondis den senaste tiden. Förra året orkade jag inte ens ta trappan upp efter en kort promenad zzz. En enda trappa, vilket säger mycket. Nu tar jag hissen endast om jag varit och handlat och det är tungt.  Jag har en tendens att gå snabbt, men har lärt mig att sakta ner ibland iaf nu ibörjan innan kroppen vant sig. Förut blev jag spyfärdig efter en liten promenad och jag var sååå slut i kroppen, Jag vill inte ha det så! Jag får inte lika lätt ont i ryggslutet heller då jag står och diskar ( jag har ju diskmaskin men en del ska ju inte köras i den ) som jag fick förr.

Idag, innan jag gick ut, satte jag upp ett mål. Jag skulle vara ute minst 20 minuter. Det blev 25. Det var skönt att vara ute och gå nu då det nästan är isfritt, några enstaka isfläckar kvar. Jag vet nu vilken väg jag ska ta för att jag ska klara mitt mål på minst 20 minuter varje promenad. Hade ju telefonen med mig så jag lyssnade på musik. Yohio var faktiskt bra att lyssna på om man vill gå snabbt, som jag ju faktiskt gör. Jag var andfådd, men jag var inte helt slut i kroppen då jag kom hem igen efter dagens promenad.

Jag ska försöka ta mig ut i eftermiddag också. Försöka alltså. Det blir nog samma väg då med.

Jag vill ju gå ner i vikt och jag vill ju ta promenader men den gamla ovanan att inte gå ut alls sitter fortfarande kvar. Jag tar mig till affärn minst en gång i veckan ändå och det är jag glad över. Jag måste ju, nu då jag är helt ensam.

Promenaderna har jag egentligen inga problem med, det är bara att jag måste lära mig att ta en promenad (minst ) per dag och inte vara så lat av mig som jag kan vara. Det är maten som är boven. Nu äter jag dock inte lika mycket skräp som förr och jag dricker ej heller läsk lika mycket. Jag dricker kaffe, svart, istället för Coca Cola tillexempel. Jag känner att jag kan unna mig nåt om jag gör sånt jag inte normalt brukar, som då jag var till stan förra lördagen och tittade på Yohio och sen stod i kö i ca 2 timmar. Då kände jag att jag faktiskt var värd nåt så köpte lite gotta i form av Hägges Rocky Road. Det var ju lite av ett under att jag ens for in till stan då och jag kände att jag var värd det. Men jag ska ju inte belöna mig själv varje gång jag gjort nåt då kommer jag ju inte gå ner mycket i vikt.

Jag vet att jag måste sluta med pastan och riset. Men det är svårt. Jag måste lära mig att laga mat från grunden också, jag har en tendens att köpa färdigmat. Men den dagen kommer då jag börjar laga maten. Jag är ju medlem i Viktklubb och där finns det ju en massa goda recept, så jag ska ta och testa en del av dom. Gör jag maten så kan jag lika gärna göra så det räcker till två middagar för mig.