Fyra veckor

Torsdag igen och det har även gått fyra veckor sen jag fick besked om älskade pappa.

Jag har haft en jobbig dag. Gråtit en hel del. Men det är ju så…Ena dagen känns det ok och andra känns det som att jag bara vill ligga i sängen och inte göra nåt alls. Den där ilskan jag hade första två – tre veckorna känner jag inte av lika mycket längre. Men jag vet att det är en del av sorgen.

Nackdelen med ilskan är ju att den går ju ut över andra, men jag försöker att hålla den inom mig så gott jag kan. Det är ju inte bra att hålla ilskan inom sig heller för länge i och för sig och det borde ju jag veta som brukar “explodera” eller ja få vredesutbrott när jag hållit alla känslor inom mig länge. Jag har dock lärt mig att hantera dessa vredesutbrott nu och kan “kväva” dom när jag känner av att det är ett på gång.

Jag försöker att göra nåt ändå när jag har dessa sämre dagar. Jag försöker komma ut varje dag. Jag tror att jag bara hållit mig hemma en hel dag nån enstaka gång sen pappa dog. Jag måste komma ut även om det så bara är till affären.

Torsdagar brukar jag ju vara till Lidl och veckohandla. Jag orkade det förra veckan men denna vecka fick det bli Coop Nära istället då jag kände att jag inte klarat av att åka buss och än mindre gå runt på Lidl. Även om jag fått skjuts hade jag inte orkat idag, var jobbigt nog på Coop förut idag.

Det blir inte bättre av att inte göra nåt alls heller. Men samtidigt så kanske jag skulle behöva en dag med att “bara vara” och inte göra nåt mer än att sova, gråta, spela spel på telefon och lyssna på musik.

Musik ja.. Jag har ju gjort en spellista på Spotify med låtar som pappa gillade. Där lägger jag till låtar lite då och då. Men, en del låtar får mig att börja gråta en hel del.  Marie Fredriksson – Tro, är en av dessa låtar. Laleh – Some Die Young är en annan. Men dom är fina.  Låten med Marie var en av dom allra första låtarna jag lyssnade på efter att pappa dött och som jag grät till den då.

Tramadolmissbruk

Minns inte om jag skrivit om ett av mina beroenden förut, men i så fall är det värt att skriva om igen.

Idag såg jag på TV4 om att smugglingen av den starka värktabletten Tramadol har ökat samt missbruket av dessa tabletter ökat bland unga.

Blir så ledsen att läsa att så unga tagit Tramadol. Varför jag blir ledsen för det? Jo, för jag vet hur lätt det är att bli beroende av den skiten. Jag tog en 50mg, sen blev det två om dagen och flera år senare var jag uppe i drygt 10-15 st. Det är ett rent under att jag inte fick en överdos. Jag var ute efter vad det gjorde för mig, det vill säga att jag kände mig lugn och avslappnad. Största nackdelen (förutom att jag var beroende) var att mitt humör blev mycket värre och jag hade många mer vredesutbrott och mycket starkare också. Jag insåg ju inte det då, att det var tabletterna som var en del av orsaken till att jag blev så aggressiv. Jag trodde ju att jag mådde bra då jag tog tabletterna, men det gjorde jag ju inte. Jo, jag hade vredesutbrott sen innan jag blev beroende, har haft det så länge jag kan minnas, men Tram förstärkte mina känslor.

Jag kunde ta mig ur mitt beroende själv. Men det var jobbigt, riktigt jobbigt. Svettades och kände mig allmänt dålig och konstig i kroppen i flera veckor.

Jag ska inte ljuga, det finns dagar jag känner att jag vill ha Tramadol. Men jag tänker om snabbt. Jag vill inte hamna där igen, att jag måste ha Tram för att orka med dagarna. Tack och lov har jag inte tillgång till dom tabletterna längre. Det var inte mina egna ens, det var min dåvarande pojkväns tabletter som jag tog av. Jag vet att det var riktigt fel av mig. Det var han som behövde dom på grund av sin smärta, jag behövde dom inte alls.

Jag får ju tankar på att skada mig själv fortfarande också, men jag skadar mig inte längre. Båda var ju ett beroende för mig. Ja, självskadebeteende kan faktiskt ses som ett beroende.

Jobbiga dagar nu igen

Jag har inte mått så bra i några dagar nu eller ja snarare i en veckas tid. Jag vet inte varför, jag vet mycket sällan varför jag mår dåligt. Har gråtit från och till flera gånger och igår kväll så kändes det som att jag skulle få ett utbrott igen , alltså skrika och kasta sönder saker. Jag har knappt orkat med nåt och i några dagar har jag verkligen inte orkat med att laga mat eller ens äta nåt. Jag har ätit men väldigt lite. Igår kväll gjorde jag en köttfärsgratäng så jag har mat i några dagar, så det slipper jag tänka på nu.

Nåt jag lagt märke till den senaste veckan är att varje gång jag gått till affären och ska handla så har jag inte mått bra alls, känt mig yr och vill bara hem igen. Har köpt helt fel “mat” dvs bullar, chips och choklad. Jag har inte ätit nåt annat dom dagarna jag har ätit detta så jag får inga skuldkänslor som så. Jag vet att jag måste hitta nåt annat att äta än just sådant då jag är deppig.

Igår kväll då jag hade lagt mig så kände jag att jag var ytterst nära att få ett vredesutbrott. . Jag har lärt mig att känna igen hur det känns i kroppen innan jag får ett vredesutbrott så jag kan hantera det bättre nu, så jag får dom ytterst sällan nu vilket är riktigt skönt. Det är svårt att beskriva känslan.

Jag har fått vredesutbrott några enstaka gånger dom senaste tre åren. Inget har gått sönder dessa gånger vilket är ett rent under. Eller ja, inget har ju gått sönder eftersom jag inte har slängt nåt på golvet. Jag har istället tagit en flaska shampoo tillxempel och bara sprutat ut allt i badkaret vilket är så mycket bättre och också billigare än att kasta sönder saker. Ni ska bara veta hur många gånger jag förr har behövt köpa nya glas, muggar och tallrikar just på grund av mina utbrott.

Jag tror att jag mår bättre idag än jag gjort på flera dagar faktiskt. Men återstår att se ikväll eftersom det är på kvällarna jag mått som sämst. Då jag gått och lagt mig. Jag kan somna utan några tabletter numera ändå även då jag mår dåligt psykiskt, så det är jag glad över ändå. Men jag sover lite konstigt bara och vaknar med huvudvärk.

Jag är bara glad att jag inte mår så här jämt längre utan att det bara är några gånger om året som jag har mina jobbiga perioder.

Stig

Minnen: Michael Jackson

Jag sitter och tittar på Michael Jackson – HIStory World Tour – Sweden, Gothenburg 1997 på youtube.

Jag minns att mamma spelade in konserten åt mig då den visades på tv3. Några år senare så kastade jag sönder den vhs som konserten var inspelad på i ett vredesutbrott och hon jag bodde hos då tyckte så synd om mig att hon började ringa tv3 bla för att försöka få tag i konserten åt mig. Hon lyckades inte få tag i den , men jag är tacksam för att hon försökte. Jag blev ju nästan helt förstörd av att jag råkade kasta sönder nåt som betydde så mycket för mig då. Nu finns ju konserten på youtube och jag har den på två Dvd-skivor också.

Då mamma skulle flytta ner till Göteborg så sa jag “kunde ni inte flyttat ner några år tidigare?”, just pga av MJ konserten haha.

Nästa månad , 25 juni, är det 6 år sedan som MJ gick bort :rose: . Tiden går fort.

HIStoryTour5a

Deppigt och helt underbart

Förra veckan och helgen som var, var inte alls bra. Jag mådde så dåligt psykiskt. Jag fick till och med ett vredesutbrott, vilket jag inte får ofta numera. Kasta ett glas i golvet och sen var det bra, det var ett glas som jag ändå inte skulle ha kvar så det gjorde ingenting. Förr kunde jag ju få vredesutbrott en gång om dagen, ibland två gånger. Jag vet inte vad som hände förra veckan som gjorde att jag började må så dåligt. Så dåligt har jag inte mått på väldigt länge och speciellt inte sen Stefan kom in i mitt liv för nu över 7 månader sedan. Jag ville till och med skada mig själv, men då försökte jag tänka på Stefan och tankarna försvann.

Nu, idag, mår jag betydligt bättre. Jag är så glad att jag har min Stefan i mitt liv, han får mig att må bra och må bättre då jag känner mig nere. Tankarna på honom gör att jag inte längre skadar mig själv, jag vill inte göra honom besviken och vill inte riskera att förlora honom. Jag har ju berättat för honom hur jag kan må och samt att jag har/har haft ett självskadebeteende, så han vet ju om det. Jag har berättat hur jag har mått i mitt liv, vad jag varit med om… Jag tyckte det var lika bra att han får veta sådana saker.  Även fast han vet om detta så är jag ju rädd att han kanske inte skulle orka med mig. Men, jag är ju absolut inte den jag var för några år sen, jag är “mig själv” igen och jag mår ju så mycket bättre och går längre perioder utan att vara så deppig som förra veckan.

Det finns så mycket med Stefan som jag älskar, bland annat:

Nästan varje morgon då han ska till jobbet så får jag så fina sms av honom.

Han kallar mig för Sockertopp hihi. Jag gillar att höra och läsa det.

Hans humor, vi är båda lika knasiga…

Hans ögon :P

…….

Jag älskar honom så mycket! Det vet han om också, vi säger ju och skriver ju det till varandra 10.000 gånger/dag ;) . Inte så många gånger kanske, men det är MÅNGA.  Fasiken att vi ska bo så långt ifrån varandra, men vi ger inte upp, jag menar 7 månader tillsammans nu.

Heart-SG2001-transparent

Displaybyte av iPhone igen + Vredesutbrott + Medicin

Min iphone är inlämnad igen för displaybyte. Jag lämnade in den för några veckor sedan och fick tillbaka den förra veckan men displayen ville inte fungera riktigt som den ska. Hela högra sidan, i bredden av en app, uppifrån och ner på displayen så gick det inte att göra någonting alls. SÅ nu har jag ingen telefon igen på ett tag. Jag lämnade in min iphone hos Alina och nu skulle dom skicka iväg den till ett serviceställe och jag får då ev ett helt ny display igen. Dom kommer att byta ut allt som är nödvändigt. Som tur är så blir det ingen extra kostnad för mig pga detta.

Nu ska jag verkligen inte ha en laptop eller telefon liggandes i närheten då jag känner att jag har ett vredesutbrott på gång. Jag har senaste åren lärt mig att känna då ett vredesutbrott är på gång. Det är lite svårt att förklara men det blir som att det sticker till i tårna på mig och jag börjar känna mig mer och mer irriterad. Knäppt? Jag vet, men jag har alltid fått ett utbrott efter den där känslan. Oftast är det bara små små saker som gjort att jag får mina vredesutbrott.

Som tur är så får jag dom aldrig hos andra människor. Ja, jag fick ju ett ifjol då jag var hos mamma men det gick snabbt över och jag skämdes nåt så enormt då. Jag tror att anledningen till att jag skämdes var för att det var en liten flicka där också som bara var 5-6 år. Dom andra vet ju hur jag fungerar och har varit med ett antal gånger.

Jag fick ett utbrott hos pappa också i somras, men det tycker jag inte räknas riktigt. Jag slängde telefonen på golvet och gick till hallen och tog på mig mina skor och gick ut och satte mig ett tag. Sen var det över.

Det som är viktigt efter att jag fått dessa vredesutbrott, som numera är väldigt ovanliga även då jag fått dom ett antal gånger dom senaste månaderna, är att försöka att inte prata med mig och låt mig få vara ifred ett par minuter. Jag kommer in igen eller kommer ut från toaletten eller rummet då det känns ok för mig.

 

Att jag fått mina utbrott oftare igen beror säkert på att jag har slutat med min medicin. Jag har tagit fluoxetin i några år nu, tills strax innan sommaren. Jag slutade med den för att se om det var denna som orsakade att jag var så dålig i magen. Sen jag har slutat med fluoxetin så har jag varit så mycket bättre i magen! Så, jag gjorde helt rätt. Jag slutade självmant. Det ska man nog inte göra egentligen, men nu gjorde jag det. Dessutom så kände jag aldrig att jag kunde tillexempel gråta då jag gick på den medicinen. Jag gick aldrig på någon uppföljning heller under den tid jag åt denna.

Jag ska förhoppningsvis börja med en ny medicin och jag hoppas att denna kommer att hjälpa mig mycket bättre. Fluoxetin kanske inte var den medicin jag behövt. Men jag vet att jag behöver någon. Även nåt att sova på. Nu på hösten/vintern brukar jag sova sämre också och då behöver jag verkligen ha nånting jag kan somna på samt även nåt som håller mig sovandes i flera timmar.

Utan mobil

Jag är utan mobil i någon vecka. Mitt eget fel. Så, om man vill få ha tag i mig så är det mail eller facebook om gäller. Den är inlämnad på lagning, dyrt kommer det bli men inte mycket att göra åt. Jag får skylla mig själv som kastade sönder den i ett av mina välkända vredesutbrott.

Jag måste ha musik att lyssna på då jag väl är ut, jag tänker inte så mycket på att jag är ute då och speciellt då jag är ensam. Jag har ju använt mobilen men nu gick ju inte det. Fick leta reda på min mp3-spelare som jag köpte för några år sedan. Hittade den snabbt, men laddaren var det en annan sak med. Hittade igen laddaren tillslut. Skönt!

Jobbiga dagar

Jag har haft några jobbiga dagar och därför har jag inte orkat med att blogga. Jag hoppas att från och med idag och framåt att jag får må bättre. Natten till lördag fick jag ett vredesutbrott och det tog så på krafterna att jag sov mest hela lördagen sen. Några grannar hade ringt och klagat så jag fick en snabb visit av polisen. Bara det att polisen var hit gör ju att jag mådde sämre. Dom ville mest kolla så att allt var ok och mitt vredesutbrott var över 5-10 minuter innan dom kom ens.

Mina dagar och min sömn

Jag måste nog söka ny kontaktperson för den jag har nu har jag inte träffat alls på flera månader och det är inte jag som inte velat utan jag har antingen inget hört från henne eller så har det varit nåt från hennes håll som kommit emellan. Det är trist och det gör inte saken bättre för mig precis. Anledningen till att jag har en kontaktperson är att jag ska komma ut och göra nåt någon gång i veckan och inte endast sitta hemma.

Jag väntar på att få en tid hos min handläggare på fsk för att prata om att eventuellt börja med en daglig sysselsättning. Jag både vill och inte vill börja med nåt. Det skulle ju vara oerhört bra för mig att få komma iväg och ha nåt att göra varje dag. Min läkare tror att min sömn kommer bli bättre om jag gör nåt på dagarna, återstår att se. Jag har ju inte sovit bra förr då jag har haft “jobb” , så jag är inte så säker på om det kommer att hjälpa. Men jag kan ju alltid hoppas.  Då jag väl ska göra nåt, även nu, så kan det hända att jag ligger vaken hela natten och sen får mig bara någon timmes sömn. Det har varit så i flera år. Jag brukar ha så svårt för att somna. Det är inte att jag ligger och tänker på nåt speciellt utan sömnen vill bara inte infinna sig. Inte konstigt att jag har det som jag har det med dygnet fel då och då egentligen, jag sover då jag kan med andra ord.

Jag har fått frågan om jag vet om att jag måste ändra mitt liv och ja jag vet det. Jag vill det så gärna! Men orken ska ju finnas också. Förändringen har ju börjat ändå, tänker på hur jag hade det för 4 år sedan. Jag hade verkligen inget liv alls och jag mådde så dåligt psykiskt. Jag var inte medveten om att jag faktiskt mådde så dåligt då som jag verkligen gjorde. För 4 år sedan så kunde jag slänga sönder saker var och varannan dag och jag hade mina vredesutbrott ibland några gånger om dagen. Nu händer det kanske en gång i månaden att jag får dessa vredesutbrott och då jag väl får dom så håller dom inte i sig länge alls, kanske högst 10 min. Jag  kan hantera utbrotten på ett mycket bättre sätt nu vilket jag bara är glad över.

Det är andra saker också som gör att mitt liv har blivit till det bättre.

Vad är mitt problem??

För en stund sen fick jag för mig att ta flaskan med diskmedel och bara hälla ut allt, på en bit av väggen och golvet i hallen. Vadfan gjorde jag så för?? Det var en full flaska med diskmedel också.

Sedan så har jag hela kvällen haft en känsla av att vara nära ett vredesutbrott, men nåt har satt stop.

Nej, att hälla ut all diskmedel gjorde ingenting  bättre men det kändes bra för stunden. Det är ju bättre jag jag häller ut nåt, kastar sönder nåt eller etc än att jag gör mig själv illa genom att skära mig eller att jag går på Micke.

Det är ovant att känna att ett vredesutbrott är på gång och att jag sen inte får det, det tar stop. Där är nog fluoxetinet en stor hjälp.

Jag vet inte om jag kommer kunna sova inatt eftersom jag känner mig sådär som jag brukar innan vredesutbrott. Det är svårt att sätta ord på det. Jag har sömntabletter men eftersom jag får sådan äcklig smak i munnen av dom så försöker jag att låta bli att ta dom. Då jag väl tar en så funkar dom bra så jag känner inte att jag behöver be om andra. Jag behöver ju inte varje natt heller.

Nu ska jag ta och lägga mig i ett bad och försöka slappna av lite, det brukar hjälpa.