Ett lagat, två kvar

Jag hade en dålig natt igen och det gjorde att jag kände för att bara skita i att åka till stan och tandläkaren idag. Men, jag kom iväg. Jag satte mig och kollade efter nåt att köpa när jag väl blivit klar med besöken hos tandläkaren senare i år, som nån slags motivation. En diamond painting tänkte jag och dessa behöver inte kosta mycket om man beställer från utomlands. Jag hittade en riktigt söt med Musse Pigg och Mimmi Pigg så vi får se om jag kan köpa just den sen.

Idag var jag iväg och lagade ett hål och det var faktiskt bra att jag kom iväg då hålet var djupt. Hade jag väntat några veckor till hade det ju kunnat bli värre än det är.  Det gick bra hos tandläkaren även denna gång. Jag valde bedövning och jag var nära på att somna då hon höll på med tanden. Jag vet jag är lite konstig, inte alla som skulle tycka det var så skönt att ligga där med borrandet.

Jag hade ställt klockan på 10.00 och skulle ta bussen som gick cirka 11.00. Jag behövde inte använda väckarklockan alls för det renoveras tydligen hos någon granne, det lät förjävligt. Jag ringde mamma då jag kom hem igen idag men det gick ju knappt att prata på grund av oljudet.

När det blev tystare igen här så lade jag mig för att sova någon timme, men det blev tydligen flera. Jag var och är så jäkla trött. Jag sov mycket gott under eftermiddagen och jag kommer nog sova lika bra i natt.

Jag ska till tandläkaren minst två gånger till nu. Först tandhygienisten och sen nån vecka efter det blir det lagning av tänder igen.

Det är ändå bra att jag hade endast tre hål efter att inte ha varit iväg på 20 års tid samt misskött tänderna så som jag gjort. Nu kommer jag försöka att sköta tänderna bättre och jag kommer försöka komma iväg till tandläkaren för rutinkoll varje år.

Dela detta:

Diamond painting – blommor

Jag ska nog hålla mig till mindre diamond paintings, jag blir ju klar med dessa och det fattas inte ”stenar”. Samtidigt blir det ju finare ju större bilden är.. Så jag är lite tveksam till hur jag vill göra. Större tar ju längre tid dessutom, men kostar också mer att köpa. Köpte denna via Fyndiq.

 

Dela detta:

Disney+

När Disney+ släpptes här i Sverige var jag hyfsad snabb med att skaffa mig ett konto, samma dag alltså vilket nog de allra flesta gjorde. Jag har sen dess tittat på Simpsons varenda dag. Ja, det finns på Disney+.  Jag började titta på Räddningspatrullen också och det är sjukt hur jag ens kommer ihåg låten och kan sjunga med och det efter att det gått så många år sen jag såg just den serien sist. Räddningspatrullen är ju den tecknade serien med Piff och Puff.

Jag har även sett Lejonkungen och den är ju helt underbar. Jag såg ju originalet på bio med mamma då den gick där så det var kul att äntligen få se den nya versionen. Jag började se med svenskt tal och svensk text men textningen stämde ju inte överens med talet många gånger, trist.

Jag brukar ta en månads Netflix eller Dplay ibland  om det är något speciellt jag vill se, men nu tror jag att jag kommer att betala dessa ca 70kr/månad för Disney+ eftersom det finns en hel massa att se på ju. Jag är dessutom lite less på Netflix. Annars har jag ju Viaplay och Cmore men där är det ju S som betalar.

Japp, jag fyller 37 år i december och har inga barn men älskar Disney och ser på tecknat ändå.

Har du skaffat Disney+?

Dela detta:

Kan själv!

Jag har säkert skrivit om detta förut och inte bara en gång heller, men jag är så stolt över detta så det tåls att upprepa helt enkelt.’

Jag kan inte riktigt förstå hur långt jag har kommit och då även utan hjälp av psykiatrin.

Tänk er att jag hade så hemsk social fobi för mindre än 10 år sedan. Jag kunde ha handen några centimeter ovanför dörrhandtaget till ytterdörren och få panikattacker. Nu går jag ju ut som att det inte är nåt, så som det ska vara. Klär på mig och går ut. Jag lyssnar nästan aldrig på musik heller för den delen då jag är ute och det var något som jag behövde göra varenda gång jag var ut om det så bara var att gå ut med soporna.

Jag tror att det varit lättast för mig att bli fri min sociala fobi genom att ta det i min egna takt och på det sätt som fungerat bäst för mig. Jag har ju dessutom varit tvungen att gå och handla själv efter att jag och M gjorde slut. Pappa kunde ju hjälpa mig men han ville ju samtidigt att jag skulle försöka själv för han förstod ju att jag skulle klara av det även om det kan bli jobbigt.

Han jobbade många år inom psykiatrin och jag vet han träffade en del som hade social fobi men där föräldrarna gjorde helt tvärtom vad man egentligen bör, det vill säga låta sitt barn försöka själv och vara den som handlar åt en och hjälper med precis allt. Jag fattar ju att ens föräldrar vill sitt barns bästa, men ibland kan det göra saken värre som med social fobi. Om andra handlar och går ut med soporna eller ringer varenda viktiga samtal så behöver man ju inte bry sig alls själv och man kommer ju aldrig bli fri sociala fobin.

Jag var alltid helt slut i hela kroppen efter att ha varit till Coop som ligger knappt 5 minuters gångavstånd från mig under det första året. Jag började ta bussen ibland då jag skulle till pappa på middag. Det är inte långt att gå dit han bodde men jag behövde ju som aldrig ta bussen annars så det var ju smart att ta bussen den korta biten ändå, jag började gå dit och hem sen efter varje gång jag varit dit på middag.

Jag började gå och handla tidig morgon och då handlade jag så pass mycket som jag orkade bära och såg till att jag handlade så det räckte i flera dagar. Jag hade då alltid hörlurarna med mig så jag kunde koncentrera mig mycket bättre på det jag skulle göra. Musik har varit till mycket stor hjälp för mig för att bli av med min sociala fobi.

Tänk att jag numera klarar av att ringa till Hälsocentralen, jag klarar att gå till Coop utan att bli helt slut, jag åker buss, jag kan ställa frågor (som hos tandläkaren förra veckan), jag kan prata för mig själv och behöver inte någon lapp där jag skrivit upp vad jag vill ha sagt om jag ska träffa läkare…

Jag har kommit en bra bit.

 

Jag kan ju till och med åka till S och med BYTE från tåg till buss och så tvärtom på hemvägen. Jag kan till och med tänka mig att byta tåg i Stockholm, vilket aldrig gått förr för mig.

Jag är faktiskt stolt över mig själv som kommit så långt som jag gjort utan att ha hjälp från psyk/KBT etc. Men bara för att det fungerat bra för mig utan hjälpen så behöver det inte göra det för dig som eventuellt har dessa problem jag haft. Det bästa är ju nog egentligen att få hjälp av kunniga personer.

Hade jag inte blivit så fri från sociala fobin som jag blivit så hade jag absolut inte varit på Yran då Gessle var dit. Jag var dit ensam dessutom! Önskar jag hade fått med mig pappa då men han orkade inte.

 

Dela detta: