Ännu en klänning

Förra veckan så släppte Linda-Marie Nilsson (@LindaMariie) en kollektion klänningar tillsammans med Ellos. Jag var snabb och beställde två det vill säga klänningarna Linda – Marie och Sara. Jag har valt att behålla den som heter Linda-Marie. 

Jag tänkte först behålla båda klänningarna, men det blir att jag skickar tillbaka den helt rosa och behåller den andra med längre ärmar. Lite onödigt egentligen kanske, men jag gillar den klänningen.

Jag tänkte den helt rosa kunde bli bra om den klänning jag inte visade i mitt förra inlägg skulle sitta bra på mig. Men nu satt ju den andra klänningen bra och var ju så himla fin så det är ju onödigt att behålla alla tre klänningarna. 

Jag älskar färgen rosa, men det var kanske ingen nyhet. 

 

Jag känner på mig att jag kommer att använda denna klänning väldigt ofta. 

 

Ny klänning

Om några månader så gifter sig min lillebror och jag har haft lite problem med att hitta en klänning att ha då. Jag har klänningar redan och jag har en gul med blommor på som jag tänkte att jag kunde ha och den är ju somrig och fin. Men så gick jag in på bubbleroom.se för några dagar sedan och hittade en så fin klänning i färgen fuchsia. Jag blev ”kär” i den. Då jag aldrig förr handlat från Bubbleroom så visste jag inte hur storlekarna var så jag tog 3XL… Fick klänningen igår fredag och jag provade den med en gång. Den sitter ju perfekt och jag är nu helt klar med vad jag ska ha på min brors bröllop.

Skor har jag köpt från Ellos, enkla vita. Jag vill egentligen ha lite finare skor men dessa får duga. Mina fötter ska ju få må bra också. Hade helst velat ha ballerinaskor men hittar inga som sitter bra på mina fötter. 

Jag har även en liten väska som jag har köpt som telefon, hörlurar och lite annat smått får plats i. Jag behöver ha med mig hörlurar ifall jag måste gå iväg ett tag och andas, om det blir för jobbigt för mig med allt folk. Min bror vet om att jag kan kanske behöva gå en bit bort och bara vara ett tag, men det kommer ju ändå vara fokus på han och hans V.

Detta blir det andra bröllop jag någonsin varit på. Det första var min lillasysters. Så, det är kul att båda bröllopen blir mina syskons.

Dröm om ett spel

Har ni någonsin haft en dröm där ni letat efter något, till exempel namnet på något och som då du vaknat måste fortsätta leta efter för du kan bara inte sluta tänka på det?

Jag hade en sån dröm i natt. Jag letade efter namnet på ett MMORPG jag spelade mycket mellan cirka 2005 och 2009. Jag kunde inte alls komma på vad spelet hette och jag kom inte ens på första bokstaven. Jag visste att det var ett lite längre namn.

När jag vaknade idag började jag googla lite och skrev till mitt ex på Messenger och frågade honom. Han mindes inte alls vilket spel jag menade.

Jag hittade en sida med en lång lång lista med namn på spel och jag hittade namnet på det jag letade efter. När jag såg namnet så… Jaaaa! Nu kan jag släppa detta.

Priston Tale var det första MMORPG jag spelade. Sen blev det Shaiya och efter det Eden Etarnal ett tag. Ibland kan jag faktiskt sakna den tiden då jag spelade hela dagarna och nätterna.

 

 

Ännu en årsdag

Idag är det 4 år sedan som pappa dog. Tiden går verkligen fort… Jag har haft en någorlunda okej dag faktiskt och jag har inte tänkt så mycket på pappa och ej heller gråtit något alls. Känns ändå skönt att årsdagen kan komma och gå utan att jag ska må s k i t just den dagen. Jag har varit lite orolig i några dagar just inför denna dag och hur jag kommer må, men det har ju gått mycket bättre än vad jag trodde. 

Pappa dog i sviterna av en lungsjukdom det vill säga IPF. Han låg sövd med respirator i drygt 1,5 vecka innan hans kropp inte orkade med längre. 

Ångrar mig lite

När jag gick på IV programmet (Individuella programmet) på Racklöfska gymnasiet i Järpen så brukade vår lilla klass på runt 8 personer göra saker ihop förutom att få till ett godkänt betyg i ämnena vi inte var godkända i.  Jag hade IG i endast matte och det gick fort för mig att få godkänt i det då det var det enda ämne jag behövde koncentrera mig på. 

Det var kul att hitta på saker. Bland annat åkte vi till Norge och bodde där i en stuga, eller ja två, en för oss tjejer och en för killarna i några nätter. Jag hade en vän då som jag delade rum med. 

Vi gjorde lite utflykter och fikade. 


En annan gång fick vi chansen att prova på att skjuta med gevär, men jag var för rädd så jag vågade inte ens ta i det geväret. Eller så kanske jag inte var rädd utan mer påverkad av de andra tjejerna som vägrade och jag valde vad de valde.  Lite dumt nu kan jag tycka, det hade ju ändå varit en liten erfarenhet för mig. Här i Jämtland är det ju mycket jakt och att det fanns någon som var villig att låta oss prova på att skjuta mot en måltavla är ju inte så konstigt kan jag tycka. Det var ju dessutom en bit in i en skog. Nu minns jag ju inte om det var gevär gevär eller ett luftgevär, men det hade ju nog inte spelat någon större roll just där och då. En ljuddämpare är nog hur som helst bra att ha oavsett kanske. 

 

Jag har tänkt på det där med att testa på att skjuta flera gånger. Kommer dock fram till att jag nog skulle ha testat om jag fick i framtiden. 

 

Oroar mig för så små saker

Eftersom jag är som jag är så går jag ju och oroar mig för småsaker helt i onödan. Denna gång var det angående mitt busskort då det stod att man behöver skicka ny skriftlig ansökan senast en månad innan det gått 12 månader och jag kom ju på att jag måste fixa detta nu.

Eftersom jag har sjukersättning så har jag rätt till billigare busskort (seniorkort för 314 kronor/månad) bland annat. Man måste skicka efter ett förmånsintyg samt visa upp papper på att man har beviljad sjukersättning dock. Förmånsintyget skickar man efter från Försäkringskassan.

Jag gick till receptionen på busstorget här i Östersund och ville veta hur jag skulle göra, men hon där förstod inte och kunde inte hjälpa mig och sa att jag skulle ringa ett nummer istället. Jag fick panikattack efter det där, jag förstår inte varför jag fick det bara. Kanske för att jag tog mod till mig att gå och fixa det jag tänkt fixa sen några dagar och så blir det inte som jag tänkt och blir sen orolig att det blir försent för att förnya autogiro och att jag måste betala dubbelt en månad igen. Men skulle det bli dubbelt draget så hade ju det ordnat sig, det vet jag ju egentligen.

Nu är det ju det det med mig och ringa… Jag låg natten till igår med ångest och magont och orolig. När jag vaknade på förmiddagen så ringde jag faktiskt det nummer som jag hade fått och jag fick då veta att jag skulle bortse från den information jag fick i samband med att de godkänt för autogiro för ett drygt år sedan, att detta som står är mer generellt och alltså inte gäller oss med sjukersättning.

Så, det var ju lätt att få veta vad som gälle bara att jag ringer. Jag har ju blivit bättre på det där med att ringa nånstans om jag måste, men jag är fortfarande orolig. Jag går dock inte en hel dag och bygger på min ångest som jag gjort förr.

Jag hade lite svårt att förstå det som stod dessutom i brevet jag fick för snart ett år sedan efter att jag fixat busskortet. Jag behöver inte bry mig i busskortet tills vad jag tror är år 2031 vilket ju är ett tag till hahaha.

Daglig verksamhet

Senaste gångerna som jag kommit hem från dagliga verksamheten så har jag inte alls varit så trött och haft huvudvärk som jag haft förut då jag varit dit eller ja efter att överhuvudtaget ha åkt buss. Det är så himla skönt att komma hem och inte vara helt slut i kropp och själ. Jag hoppas att detta håller i sig. När det känns så här så känns det inte lika jobbigt heller att eventuellt tvinga mig iväg om jag vaknar till exempel en torsdag och jag känner att jag inte mår bra alls psykiskt. 

Är ju ändå stolt över mig själv som varit iväg några gånger till dagliga trots att jag nån gång känt att minsta lilla fått mig att gråta. Förr hade jag bara stannat hemma en sådan dag. Jag märker ju att det går bra efter att jag kommit iväg hemifrån. 

Snart är det 1 år sedan som jag började daglig verksamhet och jag är stolt över mig själv för det också. Jag trodde inte att jag faktiskt skulle klara av det och faktiskt komma iväg så många gånger som jag nu gjort. Jag har ju till och ökat på med två dagar från dom två dagar jag hade i början. 

Framöver kanske jag vill göra annat än bara pyssla och komma till ett annat ställe, men det får jag ta med tiden. Jag borde inte stressa och tänka att jag ”måste” göra mer. Det är ju det som är så bra med daglig verksamhet, man får göra det man själv orkar med. Om man hamnat på ett ställe och det inte fungerar alls så är det bara att säga till så letar man efter annat ställe helt enkelt. Nu passar ju pyssla mig bäst tills vidare.