Det känns som att jag mest skriver inlägg när jag har eller har haft en dålig dag. Men så är det ju även så att jag har min blogg mycket till just för att kunna skriva av mig också.
Idag är det 1 år sedan som farmors begravning var. Jag har lyssnat en del på hennes favoritmusik nu senaste timmen och jag trodde aldrig att jag skulle börja gråta så hemskt som jag nyss gjorde. Jag har gråtit tills att jag knappt fick luft. Min saknad efter farmor är så mycket större än vad jag har trott. Att jag skulle börja gråta till dansbandsmusik hade jag aldrig trott att jag skulle göra.
Farmor älskade just dansband och hon hade alltid igång musik då man kom hem till henne. Hon var även iväg på dans enda till dess att hon inte orkade iväg mer. Hon höll igång länge med dansen.
Det känns så konstigt att det är 1 år sedan som hennes begravning var. Tiden går väldigt fort.
Jag saknar dig så mycket farmor. Min bästa vän då jag var liten. Jag hoppas att du och pappa har det bra där ni nu än är.
