Millennium 23 år

23 år sedan pappa typ lurade mig och jag fick detta album av honom.
 
Åkte till stan 45 minuter innan Åhléns stängde. Jag visste att albumet släppts den dagen. Jag hoppades och hoppades. Men han stannade och parkerade utanför Jämtljud och var kvar där till det var drygt 10 minuter kvar innan Åhléns stängde och jag hann bli besviken 😞 .
 
Han kom och satte sig i bilen igen och körde ner mot centrum.
 
In på Åhléns och ner dit musik och annat fanns. Så sa han att ”jag förstod du ville ha en viss cd-skiva”.
 

Ny klänning

Om några månader så gifter sig min lillebror och jag har haft lite problem med att hitta en klänning att ha då. Jag har klänningar redan och jag har en gul med blommor på som jag tänkte att jag kunde ha och den är ju somrig och fin. Men så gick jag in på bubbleroom.se för några dagar sedan och hittade en så fin klänning i färgen fuchsia. Jag blev ”kär” i den. Då jag aldrig förr handlat från Bubbleroom så visste jag inte hur storlekarna var så jag tog 3XL… Fick klänningen igår fredag och jag provade den med en gång. Den sitter ju perfekt och jag är nu helt klar med vad jag ska ha på min brors bröllop.

Skor har jag köpt från Ellos, enkla vita. Jag vill egentligen ha lite finare skor men dessa får duga. Mina fötter ska ju få må bra också. Hade helst velat ha ballerinaskor men hittar inga som sitter bra på mina fötter. 

Jag har även en liten väska som jag har köpt som telefon, hörlurar och lite annat smått får plats i. Jag behöver ha med mig hörlurar ifall jag måste gå iväg ett tag och andas, om det blir för jobbigt för mig med allt folk. Min bror vet om att jag kan kanske behöva gå en bit bort och bara vara ett tag, men det kommer ju ändå vara fokus på han och hans V.

Detta blir det andra bröllop jag någonsin varit på. Det första var min lillasysters. Så, det är kul att båda bröllopen blir mina syskons.

Ännu en årsdag

Idag är det 4 år sedan som pappa dog. Tiden går verkligen fort… Jag har haft en någorlunda okej dag faktiskt och jag har inte tänkt så mycket på pappa och ej heller gråtit något alls. Känns ändå skönt att årsdagen kan komma och gå utan att jag ska må s k i t just den dagen. Jag har varit lite orolig i några dagar just inför denna dag och hur jag kommer må, men det har ju gått mycket bättre än vad jag trodde. 

Pappa dog i sviterna av en lungsjukdom det vill säga IPF. Han låg sövd med respirator i drygt 1,5 vecka innan hans kropp inte orkade med längre. 

Bröllop i sommar

Idag då jag kom hem från d.v så låg det en trevlig överraskning på golvet. Jag hade fått inbjudan till ett bröllop, min bror ska gifta sig i juli.

Det är kavaj som gäller. Jag behöver inte köpa något nytt till bröllopet för jag har redan en klänning som kommer bli bra. 

Då jag är som jag är så har jag redan idag börjat tänka på tågbiljett och boende. Då detta är på västkusten och jag ju bor i Östersund så måste jag ju ta mig ner dit. Boende är fixat också.  Jag kommer bo några nätter hos min syster, jag får ju även träffa min systerdotter för första gången då.

På vägen hem så blir det att äntligen träffa min S igen. Det var så längesen nu och jag längtar så oerhört mycket efter honom! 

Tågbiljett skaffar jag nästa vecka så fort jag kan, så jag slipper tänka på det.

 

När blev min lillebror så stor??? Jag vet ju att han är 33 år men ändå! Känns så konstigt att han ska gifta sig. Alltså, konstigt på ett bra sätt.

 

Idag är det ingen vanlig dag…

Idag skulle min älskade farmor ha fyllt år.

Om hon levt så skulle hon bli 93 år. Jag har inte mått så bra idag för jag har tänkt på hur usel jag var som inte var till henne på hennes sista födelsedag, dagen hon fyllde 90 år. Jag skrev till och med på Facebook dagen innan att jag inte vet hur jag vill göra, om jag ska bussen till henne eller inte och även träffa kusiner och farbror där. Jag skrev även att det kanske ju blir hennes sista. Nej, jag är helt enkelt usel människa.  Jag kom inte iväg för att det riktigt halt ute och är det så halt ute så vägrar jag att gå ut. 

Men samtidigt borde jag ju inte ha dåligt samvete.  Jag vet att hon hade glömt bort att man var dit ändå. Jag älskade min farmor. Hon var lite speciell, men vem är inte det? Men då hon blev dement så blev det alldeles för jobbigt. Veta om att hon inte ens visste vem jag var, jag som spenderat så mycket tid med henne som liten. 

Man vänjer sig..

Att man kan vänja sig så fort ändå.   Att en del personer som man växt upp med inte längre finns kvar. Som alltid funnits i ens liv och man stått så så nära.

Farmor, pappa.. Kommer att tänka på det ibland. Känns så konstigt att livet går vidare och man knappt tänker på personerna längre. Tiden går. Helt plötsligt har det gått flera år utan dom.

Så klart jag tänker på dom. Jag pratar om pappa ibland med mamma och min S. 

Jag trodde att jag aldrig skulle klara av att gå vidare efter att pappa dog. Jag tror även han trodde att jag skulle behöva mer hjälp än vad jag behövt.

Men jag klarade ju det. Jag med min historia av depressioner och ångest etc… Trodde att jag aldrig skulle ta mig upp från botten igen.

Det gjorde ont när när farmor dog. Men inte lika som när pappa dog. Jag vet inte, var väl mer förberedd när det gäller just farmor. Pappa var ju väldigt sjuk också men ändå. 

Ensam, jul, pandemin och daglig verksamhet

Jag trodde att jag skulle må så mycket sämre psykiskt nu under jul och nyår än vad jag faktiskt har gjort. Jag menar,  jag brukar ju må dåligt denna tid på året och det även innan pappa och farmor dog.

Dessa dagar har faktiskt varit okej, förutom på julafton då jag grät en del. Det har inte varit jättebra, men okej.  Det är skit att vara ensam under just denna tid på året.. Nu är det ju en pandemi och man ska ju knappt ses ändå förutom om man har familj, men att vara ensam som jag… Nästa år ska jag se till att inte vara ensam helt igen. Jag ska ta mig till S och fira jul med honom. Nog för att vi båda inte är så förtjusta i julen men ändå.

Nu studerar han dessutom (murare) och det hade ändå inte varit så kul att vara till honom då han ändå sitter vid datorn mest hela dagarna de dagar han inte ska iväg, men han är klar om ett år cirka. Jag ska även försöka ta mig till honom i sommar. Det är lättare för mig att ta mig till honom än tvärtom. Jag har väntat hela detta år på att han ska komma till mig, men det har ju kommit något emellan hela tiden och just på grund av pandemin så har det ju blivit att vi inte velat sätta oss på ett tåg (det alternativ vi har om vi inte vill ta flyget) och riskera bli sjuk på vägen till varandra. Att det kommit något emellan ligger hos oss båda. Dessutom har ju jag inte kunnat ta mig iväg då jag inte haft råd.

Nästa år får jag även lite mer varje månad från Försäkringskassan så jag kommer ha det lite bättre ekonomiskt så jag kommer kunna åka iväg om jag vill. Sedan får jag ju en mindre summa i hab.ersättning, summan beror ju på hur mycket jag varit iväg till dagliga verksamheten.

Apropå daglig verksamhet så har jag tänkt försöka öka på dagarna jag är dit, med en halvdag i taget. Sen utöka timmarna. Målet är att orka ta mig dit måndag – fredag och hela dagar. Jag har satt det som ett mål för 2022. Jag trivs ju bra där och jag vet att det inte är ett tvång att ta mig dit varje dag. Mår jag inte bra så mår jag inte bra och personalen där vet om hur jag har det och hur jag kan må. Psykiskt och även att jag kan ha hemsk jobbig huvudvärk ibland, ibland migrän.