Älskade

2 år sedan urnsättning

Det känns så himla konstigt, men idag är det två år sedan pappas urnsättning. Det var en så fin och väldigt varm dag då. Det kunde inte bli bättre faktiskt, endast syskonen och deras pojkvän och flickvän och inga mer än så. Även om jag vet att pappa hade många vänner som gärna hade kommit på en begravning i kyrkan så var detta ändå det bästa och finaste sättet. Jag, lillasyster och lillebror höll alla tre i repet för att sänka ner urnan i det hål i marken som hade förberetts, jag höll längst  ner då jag är äldst, sen min syster och sen lillebror.

Pappa vänner vet om var de kan ”besöka” honom.

Att tiden går så fort, det är det som känns så himla konstigt. Vissa dagar känns det som att det bara var 6 månader sen drygt.

Dela detta:

Dålig dotter?

Igår påminde Facebook mig om att det var 1 år (!) sen jag var iväg och ”hälsade på pappa”. Jag vet att jag inte ska ha skuldkänslor, men jag kan inte låta bli. Jag var dit sist för att det var några dagar innan hans födelsedag. Jag hade gärna åkt dit i år också samband med födelsedagen men jag vågar inte ta mig längre än till Coop som är närmsta matbutik just nu som det är med pandemi. Jag måste ju åka buss.

Jag vet att pappa bara är glad att jag ens tänker på honom och jag vet att att han skulle säga att det inte gör något. Men ändå…

Ja, jag vet att det blivit en del om honom men det är så det är helt enkelt. Han var ju pappa och stod mig väldigt nära. En av få jag hade kvar här i Östersund.

Dela detta:

Gråter

En låt som jag älskar och som pappa älskade har jag så svårt att lyssna på sen han dog. Jag börjar ta mig fan gråta varenda gång jag lyssnar på den. Kanske bra att det finns nåt som får mig att gråta  ut när jag inte gråtit på ett tag, men det är jobbigt att börja gråta till en låt efter bara  några sekunder in i låten.

Jag lyssnade precis på just denna låt och på hög volym. Började gråta, kom på att om 6  dagar är  det pappas födelsedag dessutom…

Det lär väl bli bättre med tiden eller om jag  kanske ska utsätta mig och lyssna mer på låten än vad jag gjort under dessa senaste två åren?

Inte heller så konstigt att denna låt får mig  att gråta. Den är minnen.  Först för att pappa älskade den låten och dels för att jag valde att spela den för honom under nedsättningen av hans urna.

Så klart är det Nightwish – Sleeping Sun som jag menar.

Dela detta:

Klockor

Förra veckan köpte jag mig en klocka. Det var på ren impuls egentligen. Tänkte först skicka tillbaka den men insåg att denna blir bra för mig. Jag har den som ett sätt att motverka mitt  självskadebeteende. Nog för att jag oftast inte skär mig på vänster handled men det KAN ju hända och då är det ju bra att jag har något som jag måste ta av innan jag ens kan fortsätta med det jag tänkt göra. Ångesten hinner lindras en del under den korta tid det tar för mig att ta av mig klockan. På höger handled har jag ett armband (ibland fler) och det gäller ju samma sak där.

Jag köpte en BOOM Watch, ja. Ja, den  kostade  cirka 800 kronor. Men jag lägger hellre lite extra på  en klocka som kanske håller  längre än bara  runt  200-300 kronor på en som kanske inte håller lika bra. Dessutom gillar jag att man kan köpa nya delar och göra klockan  personlig. Jag  har en tendens att lessna på saker så att  kunna byta ut färgen på armbandet  är ju toppen.  Inte för att jag kommer att köpa nytt armband på länge. Jag gillar ju silver väldigt mycket och det var just därför jag tog  just denna modell och den passar ju  ihop  till allt.

Jag hittade pappas gamla klocka tidigare idag som jag tog då jag gick igenom hans lägenhet efter att han dött, jag hade kunnat lämna in den för att få den fixad istället  för att köpa  en helt  ny. Men samtidigt så hade jag nog inte velat ha den på mig då den påminner mig alltför  väl om honom. Det är ju som med hans stereo som jag sålde för en tid sedan, det var ”han”.

 

Snälla, jag vill inte ha kommentarer som är  all välmening angående pengar. Stötta mig istället då detta inlägg har en del med mitt självskadebeteende att göra-

Dela detta:

Ett till minne av pappa

Tre –  fyra månader efter att jag fyllde 30 år kom pappa med en kartong,. ja alltså med innehåll. Han ringde innan och sa att han hade nåt med sig som jag behöver och skulle bli glad över. 

Jag trodde en säng (jag behövde ny säng då jag haft bäddsoffan i flera år då). 

Jag blev ju faktiskt väldigt glad över datorn. Jag hade den i tre är utan att ha några som helst problem med den. Ja, förutom att den börja låta mot slutet.  Pappa hade dessutom köpt den av nån via Tradera och själv haft den ett tag så den var ju inte helt ny då jag fick den. Det säger en hel del om Apple, att det håller. 

Pappa hade kollat upp vad det kunde vara som gjorde att den lät så hemskt. Kunde vara damm. Han kolla Youtube-klipp om hur man gör för att öppna skärmen. Han skulle ta det lugnt som man skulle. Nä, men då gick en liten kabel av 🤣. 

Eftersom datorn var för gammal så kunde jag inte  få hjälp av försäkringsbolaget och ej heller pappa via hans. 

Pappa ringde till ett ställe i stan som kan laga. 

Men att laga skulle gå på drygt 10.000 kr.  

Kartongen har jag lagt  ut som skänkes på Facebook, den tar sån onödig plats.

 

 

Dela detta: