Dagarna

En stor fet käftsmäll!

Jag får ju inte vara glad för något länge tydligen. Jag var ju helt klar med avbetalningen av arvodet till min före detta god man runt nyår. Men så igår fick jag nytt brev från Överförmyndarnämnden  med ett nytt beslut med mer arvode att betala och detta var på högre summa än det var jag har betalat av på. Detta är för perioden januari 2020 till oktober 2020. Så sjukt också att det var högre att betala då dessutom.

Jag har ju kämpat så bra att betala av på arvodet och så kommer denna käftsmäll.

Jag har ju tre veckor på mitt att överklaga så jag ska ju så klart göra det. Jag skrev brevet redan igår kväll och har nyss varit iväg och postat detta. Att betala 9.200 kronor fungerar inte för mig och jag har dessutom mindre pengar från i år än vad jag hade för den period jag betalat arvode för (2019-2020) totalt med tanke på att jag får mindre i bostadstillägg. Jag förstår ju att det blev som det blev just för förra perioden med tanke på arvet från farmor, men inte denna gång. Jag hade ju en högre årsinkomst då. Min före detta god man tyckte han med detta var konstigt och påminde mig att jag har rätt att överklaga. Jag kommer inte ge mig!

G som vi kan kalla min god man (lite jobbigt att skriva före detta god man flera gånger) menar på att anledningen till att jag fick betala 2019-2020 perioden beror på arvet och annars ska jag egentligen inte betala för att ha god man eller förvaltare. Så, detta beslut som tagits nu är bara konstigt.

Jag försöker att andas och slappna av, men det känns ju inget vidare direkt. Känns som det bara är massa skit för mig.

Upp som en sol och ner som en pannkaka

Sist skrev jag att jag mår bättre psykiskt igen efter att ha mått skit i flera veckor (på grund av julen), men  ja en dag gick det och sen PANG så hade jag sån hemsk ångest att jag skadade mig igen. Nej, jag skar mig inte utan rev mig ganska hårt på ena armen. Det är svårt att beskriva tankarna jag får innan och känslan efter.

Det är ju så typiskt att jag får må bra en enda dag och så en dag senare så är ångesten där igen.

Idag är jag så väldigt trött, men så blir det dagen efter att jag mått så så dåligt som jag gjorde igår.

Mår lite bättre och om mitt knä

Idag är det första dagen på drygt två månader som jag mått bättre psykiskt och orkat ta tag i städningen lite. Jag har inte ens haft ont i mitt knä. Hoppas att det håller sig så nu. Jag är lite orolig dock att gå ut och riktigt känna efter hur det är med mitt knä. Det är ju en sak att vara hemma inne och en annan att vara ute och gå en bit på asfalt eller ja nu snö.

Jag fick ju tre övningar av sjukgymnasten att göra och jag har försökt att göra dessa varje dag. Jag har missat någon enstaka dag men det har varit dagar jag mått som värst nu under jul och nyår. Nästa vecka ska jag iväg till sjukgymnasten igen så får se vad som sägs. Sist fick jag ju en tejp vid knät och det kändes helt okej tills jag tog bort den. Så tejpen lindrade besvären faktiskt.

Färdig

Första dagen på det nya året och jag har betalat klart på den avbetalning jag har haft till min nu före detta god man. Det är ju arvodet som jag fick betala på grund av att jag hade en högre inkomst 2019. Jag fick ett arv och det tycker inte jag ska räknas in, men nu är det ju så. Jag har ju annars inte behövt betala något då min inkomst varit så pass låg.

Det känns skönt att inte behöva tänka på den skulden mer nu.

Nu är det bara att fortsätta betala av på resten av mina skulder.

Julafton

Det var ingen vidare bra julafton för mig. Jag har mått rent av s k i t flera dagar, hela denna vecka alltså.

Så jag fick mitt första vredesutbrott för detta år på julafton…

Som jag sa till mamma så var det ju ingen elektronik i alla fall och nåt som kostade drygt 100kr. Onödigt ändå ja att kasta sönder något, men hellre att jag kastar sönder något än skadar mig själv.

Sist jag skadade mig var i april och jag hoppas att jag kan låta bli ett år denna gång. Men återstår att se. Tanken har funnits och varit nära denna vecka.

Jag mår lite bättre idag och inte alls lika nära till gråt. Jag har inte varit så här deprimerad på väldigt länge. Men jul och helt ensam gör sitt.

 

3 saker

I år har jag tagit tag i tre saker som jag skjutit upp i många år.


Det första var att äntligen skaffa den tatuering jag tänkt på att skaffa i så många år. Det blev en till dessutom så jag har en på vardera arm. Jag har redan funderingar på att skaffa en till men då lite mindre.

Den andra tatueringen är till minne av pappa  han älskade den låten med Nightwish och att play är röd är för att den ska vara ett hjärta eller att låten spelas hela tiden, jag känner olika för det  men rött har en anledning alltså.

MJ är ju Michael Jackson så klart eftersom jag är ett Michael Jackson fan  Set lär nog bli fler tatueringar som har med han att göra.


Det andra jag äntligen gjort är att gå till tandläkaren. Jag hade inte varit dit på många år (drygt 20), så jag var ju rädd mina tänder skulle vara i sämre skick än dom faktiskt var. En hel del tandsten samt tre hål var det enda. Inte ens djupa hål. Med tanke på hur jag misskött tänderna i mest hela mitt liv är det lite av ett under att dom var så ok som dom faktiskt var.


Sen det tredje. Det var ju detta med mitt jäkla knä. Gått och haft känningar vid knäskålen lite någon gång om året sen jag var liten men det har alltid blivit bättre inom någon dag. Nu var det sämre och det har hållit i sig i en månad. Så, jag kom äntligen iväg och fick träffa en sjukgymnast och fick där övningar att göra.

Detta är inte mycket för många av er som läser min blogg men det är mycket för mig. Jag känner mig stolt över mig själv som tagit tag i min tandhälsa och mitt jobbiga knä äntligen