Vill bli frisk

Sedan förra helgen har jag mått dåligt. Jag har hostat, varit så hes så jag knappt kunnat prata, snorig… Det är värst med hostan när jag ansträngt mig och då jag legat ner och sovit eller bara vilat. Idag ringde jag till hälsocentralen och fick rådet att dricka mycket och speciellt nåt varm (hinkar i mig te redan), ta en promenad om jag orkar samt vila. Om jag kunde skulle jag ta ett Covidtest.  Jag skulle höra av mig igen om jag mår sämre eller om hostan är lika som idag. Jag mår bättre som så, men hostan är jobbig till och från. 

Jag är självklart hemma från dagliga verksamheten. Det har jag varit hela förra veckan och lär nog bli hela denna också. Jag gjorde en liten beställning från Apoteket som kommer imorgon kväll så jag får ett C-test då. 

Det var ju inte längesedan som jag var sjuk sist och jag hade ju hosta då också. Jag brukar inte ha hosta och få det två gånger på kort tid, är verkligen onormalt för att vara jag. Men samtidigt så åker jag ju en hel del buss och utsätter mig mer numera än förut och dessutom är det ju influensa och förkylningssäsong.

Stängt

Jag har stannat hemma från dv sen i fredags. I fredags hade jag huvudvärk så var hemma därför och igår och idag var dv stängt. Imorgon är det dags igen. Men vi får se, jag känner mig inte helt 100 sen någon dag. Trött och hängig och bara att gå och handla lite var jobbigt och svettigt. Jag får se hur jag mår imorgon helt enkelt. Det är ju dessutom så viktigt att vara helt frisk på dv så nästan minsta lilla snuva bör man stanna hemma.

Varje gång jag skickat ett sms och skrivit att jag inte kommer en dag så känner jag mig så dum och jag får dåligt samvete. Jag vet att jag inte ska känna så men ändå.

Ibland går det inte

Idag stannade jag hemma från dv. Jag behövde det. Förra veckan mådde jag inte alls bra psykiskt men jag kom iväg ändå. Jag är stolt över mig själv som kom iväg måndag – fredag förra veckan trots att jag mådde som jag gjorde inte alls kände för att åka buss. Men idag gick det bara inte, så jag skickade sms och sa att jag försöker imorgon igen. Jag orkade inte ens ställa mig i duschen och mest legat i sängen idag. Huvudsaken är att jag kommer iväg minst en gång i veckan i alla fall och att jag faktiskt försöker.  

Nya tag imorgon. 

Skäms

Jag fattar inte vad det är med mig (nej tala inte om för mig att söka vård) men jag har denna vecka inte mått så bra psykiskt. Det var värst då jag skulle ta bussen hem från stan i förrgår efter att jag varit på daglig verksamhet. Jag kände redan då jag satt med min diamond painting att jag det började bli s k i t i min kropp. Liten promenad till Mittpunkten hjälpte för stunden. In på Coop och köpa dricka och chips då jag var så sugen på det, började svettas i kön och kände att nu var en panikattack väldigt nära, satte mig på bussen och påsen bredvid mig på sätet..

Nu är det så här att jag  nästan alltid låter andra sitta bredvid mig om det behövs.  Men vissa gånger så måste jag ha mitt utrymme och jag behövde det i förrgår. När en person frågade om hen kunde få sitta där jag hade påsen så sa jag nej jag är på väg att få en panikattack och måste ha utrymme, sen blev jag arg för hen tog tag i påsen och satte sig ändå. Jag tycker inte det är okej att sätta sig bredvid någon så när man faktiskt har förklarat varför man behöver utrymmet. Många har sina problem som inte syns. Nu är jag dock väldigt tacksam för att jag inte får sådana starka känslor då jag åker buss som jag nu fick. Jag höjde ljudet på musiken och bara satt och stirrade ut genom fönstret hela vägen tills jag behövde kliva av bussen. 

Jag agerade utåt och jag skäms något så fruktansvärt över det nu och sen jag kom hem i förrgår eftermiddag. Jag brukar inte agera utåt så alls längre, det så många år sedan att jag inte ens kan minnas det. Det brukar vara bland de jag känner det vill säga vänner och familj.  Jag mådde verkligen inte bra i förrgår och ringde min Stefan för att få prata av mig. Han är min bästa medicin. Han är ingen som kommer med pekpinnar, ber mig skaffa hjälp etc utan låter mig få prata ut och sen mår jag lite bättre. 

Jag behöver inte söka hjälp för detta. Säg vad ni vill, men jag behöver inte det. Jag mår allmänt mycket bättre nu än förr. Jag mår inte dåligt 24/7 året runt.  Jag har lärt mig att hantera mina utbrott bättre, jag får dom men det varar inte lika länge, jag får dom kanske en två gånger om året (det är riktigt bra för att vara jag faktiskt) och jag kastar inte sönder saker. Jag har lärt mig att kväva dom. Men just i måndags och på bussen och panikattack…. 

Kanske jag ska ta och göra som Stefan sa, ta med mig munskydd och ha på mig på bussen så kanske andra inte ens vill sätta sig vid mig de gånger jag känner som jag gjorde i förrgår.

Måndag till fredag

Idag bestämde jag mig för att vara till daglig verksamhet fem dagar i veckan. Vilket jag även sa till personalen där. Så nästa vecka är jag iväg måndag – fredag. Jag har ju haft tisdag – fredag ett tag nu. Känner jag att det inte funkar så får jag ju ändra igen. Det ska ju bli bra för mig. Målet är ju hela dagar, från då de öppnar på morgonen till 15. Nu är jag ju där 13.00 – 15.00. Jag tänkte försöka med en hel dag i veckan efter nyår också, men vi får se hur jag gör.

Jag har börjat tycka att det är lite tråkigt att gå hemma dom dagar jag inte ska till dv, så är ju bara bra att jag kan lägga till en dag till. 

Nästa vecka lär  jag nog bli klar med denna diamond painting dessutom. 

Det börjar kännas ok igen

Idag är det ju tisdag igen och jag brukar ju vara till daglig verksamhet då. Men jag stannade hemma idag också. Jag börjar må bättre igen psykisk, eller ja idag har jag en helt okej dag. Så jag får se hur det känns i natt och imorgon förmiddag. Jag tänker i alla fall sikta på att komma iväg någon dag denna vecka. De är ju i alla fall förstående när det gäller mig och att jag kan må dåligt ibland och inte orka ta mig iväg.

Sist jag gick till Coop var jag ju nära att få en panikattack efter att jag hade gått mer än halvvägs. Nu är jag ju så van med panikattacker så jag har lärt mig att hantera dessa på bästa sätt – jag låter dom inte vinna. Nu var jag på väg till Coop, jag hade någon minut kvar att gå, det var lika bra att fokusera på det jag skulle göra och få det gjort. Sen kan jag ju komma hem igen och kasta mig i sängen och må skit om jag så vill.

Risken är ju att jag inte vill ut alls mer om jag låter panikattacker, känslan av att en är nära, vinna. Det vill jag ju inte. Jag vill inte bli så hemmasittande som jag var förr då jag hade min sociala fobi som gjorde att jag inte ens klarade av att ta i dörrhandtaget till min ytterdörr utan att få panikattack. Jag blir alltid rädd för det så fort jag varit hemma i några dagar och inte ens varit ut med soporna. Men det kommer nog aldrig gå så långt igen, det ska jag se till.

Gammal bild