Hälsa

Jag har precis pratat med min läkare i telefon. Jag har varit så himla trött sen jag började med Citalopram och så har jag svettats, så jag sa att jag kan stå ut med svettningarna och återgå till Sertralin. Men hon tyckte jag skulle testa en annan medicin istället, så på torsdag blir det att åka till stan och Apoteket och hämta ut Venlafaxin. Jag har redan läst vilka biverkningar som finns, det var en hel del, SÅ jag hoppas att få slippa. Jag skulle börja med dom på en gång och inte trappa ner när det gällde Citalopram då jag ändå bara tagit dom i några veckors tid.

Sedan tog jag upp detta angående min sömn och Propavan. Jag somnar ju fort på det, så fort har jag nog inte förr somnat. Men det blev att jag ska fortsätta ta två tabletter till natten samt lägga till en Atarax. Så får se om jag får sova mer än några  timmar på den kombinationen. Läkaren tyckte det var dumt att lägga till ännu en ny medicin.

Jag var och handlade idag och var så svettig så jag fick torka i pannan flera gånger. Det är inte kul att klä sig inte så varmt och ändå gå och svettas. Så fort jag gör nåt mer än att ligga i soffan så svettas jag som fan vilket är ganska jobbigt.

Jag hade tänkt ge upp  medicin, just för att jag tyckte att jag ändå  mådde  lite bättre utan än med, MEN  eftersom  jag är så  envis som jag  är i  vissa fall så kommer  jag inte ge mig tills jag har hittat den medicin som hjälper mig.

♦

Jag är så glad att jag har en läkare som jag har så lätt att prata med. Men jag har märkt att jag har lätt att prata överlag numera. Det hände nåt efter pappas död med  mig, jag vet det låter lite konstigt.  Jag tror att jag omedvetet mått väldigt dåligt på grund av pappa och även innan  han ens blev sjuk i IPF. Han har ju hela mitt liv levt med psykisk ohälsa och jag har ju så klart varit orolig för honom, tydligen mer än jag själv förstått. Nu behöver jag inte längre vara orolig och kan ta tag i mig själv och mitt eget mående och mitt egna liv på ett annat sätt. Han hade ju bara mig som närstående kvar i Östersund. Farmor levde ju drygt 1 år till efter att pappa dog, men hon var dement och har ändå inte brytt sig så mycket i hur pappa mått alls även då hon var pigg och yngre.

Jag pratade till och med med TRE PERSONER då jag var iväg idag. Först en tant som frågade mig vilket datum det var och om jag såg vad det stod  för datum på en mjölk,  sen erbjöd jag en äldre herre att gå före mig i kassan då han hade  mindre  än vad jag hade men han lät mig gå  före. Sen i hissen så hann en granne med att ta samma hiss som mig och då pratade jag lite med henne med. Har inte pratat så mycket med grannarna alls som jag gjort detta år.  Det hör till  ovanligheterna att jag pratar med någon då jag är ut,  ja om jag inte träffar på en av pappas vänner då hon är ute och går med hunden.