Varit hos läkaren

Publicerat den av Maria

I onsdags, 27 september, var jag iväg till läkaren på grund av hur jag har mått psykiskt senaste månaderna. Jag fick nog och kände inte igen mig själv vissa dagar ens. Min läkare såg på mig att jag mådde sämre än en annan gång jag var till henne. Tog ju upp detta med att eventuellt ha någon mer diagnos eller inte ens ha Asperger (jag använder mig inte av det ordet längre egentligen men det finns i min journal). Depression.

Jag fick Fluoxetine utskrivet vilket jag haft förr och det då fungerat bra för mig. Jag har även Atarax vid behov.  Jag började med Fluoxetine redan då jag kom hem från läkaren. Jag skulle ta två tabletter om två veckor om jag inte känner någon skillnad. Sen återbesök hos läkaren.

Tog även en del blodprover. Det gick ovanligt bra  denna gång. Brukar vara svårt att ta blod från mig, men denna gång fungerade det med en gång. Nästan allt var bra, förutom två saker så lär ju få utskrivet för det också. 

Nu på måndag ska jag iväg till psykolog. Skulle egentligen ha en telefontid på måndag men hon ringde mig och frågade om jag kunde komma dit istället.

Kom iväg

Publicerat den av Maria

Idag kom jag äntligen iväg till dagliga verksamheten.  Det gick bra att åka dit med buss, hade lite ont i magen men det är bara psykiskt. Satt och läste en stund och sen fortsatte jag med den diamond painting som jag har hållit på med hela detta år. På vägen hem gick jag in på Coop inne i stan och köpte mig en färdig rätt och en 50cl Dr. Pepper. Sen på bussen hemåt ville jag bara gråta… Det blev jobbigt.

Men jag kom iväg idag. 

Vi får se hur jag gör imorgon. 

Femtielfte gången gillt?

Publicerat den av Maria

För en stund sedan så loggade jag in på 1177 och skickade in om att bli kontaktad. Jag skrev ett långt meddelande om hur jag mått den senaste tiden. Även hur jag har känt mig idag dvs lite hyper och pratat för mycket. Ja, jag pratar mycket normalt sätt men detta är inte likt mig. Jag kommer på mig själv att prata och ursäkta mig för det. Jag har pratat onormalt mycket snabbt den  här veckan, som att jag skulle ha varit påverkad av något. Jag har inte tagit nåt, inte ens druckit alkohol. Rastlös, vilket absolut inte är likt mig.

Jag sover mycket när jag väl har lagt mig. Jag har inte behövt ta Propavan, vilket jag har om jag nu skulle behöva. Jag känner mig inte utvilad då jag vaknar så det händer att jag somnar om och sover vidare och kliver upp på eftermiddagen. Det inte är normalt. Jag kan somna vid 04 och känna mig utvilad runt 09 eller 10.00 tiden men nu senaste månaden så har det inte varit så.

Jag har börjat gråta för minsta lilla. Jag tar åt mig för mycket. Jag skriver elakt och dumt på Facebook på min profil där. Jag går till affären och handlar ja men jag tvingar mig iväg för jag vägrar riskera få social fobi igen som jag en gång haft i flera års tid förr. Jag har lätt ont i magen varje gång jag klär på mig och ska ut. Innan jag bestämt mig att gå ut så har jag inte ont i magen så jag vet att det bara är psykiskt.

Haft dumma tankar. Men inte haft sån kraftig ångest som då jag brukar skada mig själv så det är ju ändå skönt. Inte ens handlat nåt tack och lov! 

Nog för att jag mår dåligt psykiskt 24/7 men den senaste månaden har det inte alls varit bra. Så pass att jag funderat på att vilja bli inlagd.

I alla fall så skrev jag ju till hälsocentral via 1177. Dock insåg jag försent att det blev fel hälsocentral men det ordnar sig ju. Jag passade på att skriva också att jag skulle nog behövt en utredning om jag har någon mer diagnos som bipolär 2. Pappa hade det och jag känner igen mig så mycket i honom (vilket jag påpekade i meddelandet).

Lovade mamma att ta kontakt med vården på måndag. Men jag kom ju på att jag lika väl kunde göra det nu med en gång så det är gjort när jag väl tänker att jag måste.

Att jag själv ser att jag behöver hjälp nu visar ju nog bara att jag faktiskt har fått nog att må så här. 

 

Det blev inget som tur är

Publicerat den av Maria 5 kommentarer

 

Men det var då själva fan!  Eftersom en ifrågasatte mig så:

Innan ni fortsätter att läsa: jag shoppar då jag har ångest eller mår s k i t rent ut sagt psykiskt. Det är/var ett sätt för mig att tänka på annat och typ kväva hur jag mår. Jag har shoppat för mycket och har skulder, jag har självskadebeteende som är att jag skär mig, jag äter för mycket därav tjock.  Men jag försöker jobba på det och sluta med allt sånt som bara är dåligt för mig. DÖM MIG FÖR FAN INTE OCH DU SOM KOMMENTERADE NYSS HAR SAMMA IP SOM DEN SOM IFRÅGASATTE VARFÖR MIN BROR BETALADE BILJETTEN TILL YRAN. DITT IP ÄR BLOCKAT NU! Så nu kan ni läsa resten.

 

Har varit så nära att beställa något från sidor jag brukar handla från under fredagen men jag låter bli. Påslakanset och lampor har jag kollat och även nya handdukar till badrummet.

Men jag har ju precis rensat bland mina påslakanset och en som bor ensam behöver inte 5-6 påslakanset och då två av varje för jag vill kunna bädda så jag har två likadana örngott. Lampor har jag, förutom i taket i vardagsrummet och det har funkat vara utan en där i över 15 år…

Dessutom så onödigt att ta mer på avbetalning då jag ska försöka få bort mina skulder. Ja, jag tar på avbetalning då jag ju egentligen inte har råd. Men det blir ju bara så dumt i längden.

Jag har inte haft någon större lust till att handla en massa på länge nu så jag hoppas att detta bara var något tillfälligt. Att gå in på hemsidor och lägga i varukorgen och sen lämna går ju men jag ska ju helst inte besöka dessa sidor då jag har lust att shoppa. Det enda jag behöver köpa är en ny vinterjacka och så ett lock till mikron.

Köpa väskor har jag inte velat på länge heller. Jo, det blev en i våras men det är den enda. Jag tänkte försöka lägga ut några till försäljning snart igen och ha kvar väskor jag använt mer än en gång sen jag köpte dom.  Jag handlade ju lite väl mycket för något år sedan, men det har jag minskat på en del nu. Jag vill ju bli av med mina skulder. 

 

Det är inte så bra med mig

Publicerat den av Maria Lämna en kommentar

Nu är det inte så bra med mig… Men det lär ju bli bättre igen snart. Funderar igen på att sluta på dv helt och hållet för jag är för deppig för att komma iväg. Sist jag var dit tvingade jag mig själv och sen har jag varit hemma med först huvudvärk och sen väldigt ”nere”. Har inte gråtit så här mycket på länge och varit så trött i både kropp och själ. Jag tror att all skit som varit inom 5 års tid kommit i kapp mig. Jag har mått överlag helt okej egentligen. För hur jag mår nu, är inte hur jag mått på många år. Jag mådde så här många år sedan… 10+ ÅR sedan. Allt och inget får mig att gråta och jag ser typ ingen framtid. Se inte sista meningen som att jag kommer ta livet av mig för det kommer jag inte göra. Hade jag velat det så hade jag gjort det för längesedan. Jag har inte ens självskadat men har stått emot flera gånger. 

Från någon vecka innan Storsjöyran (sista helgen i juli) och framåt så har jag även haft molande känsla i magen så fort jag ska gå ut. Det känns som att jag är dålig i magen, men det är jag inte. Jag hade så förr innan jag flyttade hemifrån och några år framåt. Sen har jag knappt känt av det. Jag tror att det är psykiskt. Jag har inte känslan när jag är hemma. inte alls. Men så fort jag tagit på mig kläder och ska ut så kommer det… Jag förstår inte varför jag fått tillbaks detta. Det har inte med social fobi att göra i alla fall eftersom jag knappt ens känner av den.

Igår söndag hade jag till och med tanke på om jag skulle behövas läggas in. Så dåligt mår jag… Men jag tror jag kommer klara av att stanna hemma och bara ta det lugnt och låta tiden gå. Det har ju bara varit så här i drygt två veckor nu och det är egentligen ingen tid alls för mig. 

Nackdelen då jag mår så här är att jag blir så elak också. Jag försöker att inte bli det men då jag känner mig så oerhört ensam, skriver på Facebook och ingen ens reagerar så skriver jag inlägg där om hur ignorerad jag känner mig och att jag tydligen inte betyder nåt. Det har bevisats under helgen i alla fall. Om ni tror att ignorera mig då jag mår PISS gör att jag mår bättre så har ni FEL. Ni gör det värre och får mig att känna mig mer misslyckad och ignorerad! Jag fattar att typ ingen förstår mina känslor men ni kan väl FÖRSÖKA!

 

Dags igen

Publicerat den av Maria Lämna en kommentar

Jag är sjuk igen. Blev det natten mot tisdag förra veckan. Hade 39,1 i feber och det har jag nog inte haft sedan jag var liten. Feber, hosta, allmänt slö, illamående så jag spytt (åt tre ordentliga måltider förra veckan), ont i halsen. Jag fick i mig en del fil och mackor under helgen.  

Jag har inte varit sjuk så här ofta förr. Jag tänkte första gången jag blev sjuk efter att jag började på dv att det kan bero på att jag rör mig mer bland folk, åker buss… Men alltså, jag borde ju ha blivit sjuk tidigare då. Tänker att mitt immunförsvar inte är det bästa efter att ha suttit hemma så många år och sen ut och vistas bland andra, speciellt åka buss. 

Pratade med S igår om detta. Det behöver ju inte vara så men jag tycker att jag är mer sjuk och alltid en hosta varje gång sen vaccinet. Innan vaccinet så blev jag inte sjuk lika ofta och blev jag sjuk så höll det i sig en två dagar och jag fick aldrig mer än runt 37,5 i temp vilket bara är förhöjd temp för mig då jag normalt ligger på runt 36,2… Eller så har jag bara haft en rejäl otur sen ett år drygt nu.

Det känns som att jag knappt hinner bli frisk innan jag är sjuk igen.

Igår startade dv igen efter att ha varit stängt i tre veckor. Så jag fick skriva ett sms och tala om att jag varit sjuk hela veckan som varit och att jag fortfarande inte är frisk. 

Det börjar bli bättre men jag ska nog stanna hemma veckan ut. Jag orkar knappt tänka på att gå ut med sopor.