Knopp

En sån period, igen!

Ja, men det var ju bara en tidsfråga. Jag är inne i en jobbig period igen och det märks. Jag har knappt lust att äta, vara vaken eller ens shoppa på nätet. Det sista är ju toppen att jag inte ens vill.

Jag kom ut idag en liten stund i alla fall. Gick till affären då jag ville ha nåt att dricka. Jag har som vanligt handlat från Ica online, men det får jag inte förrän på måndag förmiddag så jag lär nog behöva handla nåt mer under helgen om jag känner att jag vill äta något. Ja, jag äter men det är inte speciellt mycket och det märks på vågen -9kg sen sist jag vägde mig. Det var skönt att komma ut men lite för varmt för mig fastän att det blåser lite.

Fel på dygnet och glömt medicin…

Mina  dygn har varit lite som  det varit senaste veckan på grund av värmen och därför har jag även totalt missat att ta min antidepp och det känner jag av sen igår. Men, jag tog Voxra i förmiddags och jag ska ställa klockan på mobilen så den tas samma tid varje dag även om jag har fel på dygnet samt så ska jag ha burken framme och i vardagsrummet  så jag blir påmind så sätt. Jag  VET att jag måste bättra mig när det gäller medicinen.

När det gäller sömnen så har jag ju sovit ganska bra och somnat hyfsat fort senaste veckan och jag har inte behövt ta Propavan. Men, detta lär vara tillfälligt. Nog för att jag är  glad att inte behöva ta sömntabletter men jag vet också att det kan bli veckor jag inte ens behöver ta och sen kommer en lång period då jag måste ta högsta dosen jag är ordinerad.

 

Min psykiska hälsa

Jag är hemma mest jämt på dagarna vilket ju ni som följt min blogg ett tag vet om, men försöker komma ut en gång i veckan minst. Kommer ut mer på somrarna  eftersom jag är så rädd att halka och slå mig sen den gång jag ramla och dunkade huvudet på isen strax utanför porten där jag bor. Det gick bra, men hade kunnat gå så mycket värre.

Har mått väldigt dåligt psykiskt i flera år det vill säga depression, sömnsvårigheter, självskadebeteende med mera.  Jag har även haft social fobi ( fobin gjorde att jag aldrig tog mig ut utanför min dörr under flera år). Min sociala fobi är jag inte helt fri från än, men jag känner knappt av den längre och det är endast under vissa situationer. Nu mår jag bättre och bättre. Har också diagnosen Asperger, vilken jag fick då jag var 19 år.

Jag har kommit långt på helt egen hand när det gäller min psykiska ohälsa och speciellt sociala fobin. Jag har ej valt att få  hjälp med den och jag tror att detta har varit det bästa just för mig.

Hur jag blev av med sociala fobin? Jag var helt enkelt tvungen att gå till  mataffären och handla själv efter att jag gjorde slut med min dåvarande pojkvän. Han var den som fick handla åt mig förr, både bra och dåligt. Visst hade pappa kunnat hjälpa mig men han tyckte att jag skulle testa själv och han visste ju att jag skulle klara av det. Han förstod att det var jobbigt för mig och jag hörde av mig till honom  om det blev alltför jobbigt. Han fick hämta mig på mataffären några gånger eftersom jag fick så hemska panikattacker.

I början var det ren plåga, men jag var ju iväg och fick handlat. Tack och lov finns närmaste mataffär bara några 100 meter från mig så det var ju bara  att gå hem fort om jag fick det  alltför jobbigt ute och fortfarande kände att jag orkade ta mig hem själv. Jag började med att lyssna på musik varje gång jag var ut och på så sätt kunde jag koncentrera mig mer på det jag lyssnade på än omgivningen. Självklart hade jag ju koll då jag skulle över vägar.

Jag är  så stolt över mig själv som har tagit mig dit jag är idag. Det en bra bit på vägen att börja må bra igen psykiskt. Att klara av att gå ut med soporna utan att få panikattack bara av att ta i dörrhandtaget till min ytterdörr är så himla skönt! Att bara ta på mig skorna på sommaren och gå ut… Inte känna mig orolig. Inte ens behöva ha musik i öronen varje gång.

Orolig? Nervös? Eller inte bara redo?

Nästa vecka har jag ju ett möte hos mig angående daglig verksamhet. Idag har jag tänkt ”jag vill inte, jag skiter i det”. Precis så som jag alltid tidigare har tänkt. Men jag ska försöka mer denna gång. Blir det fel så måste jag ju tala om det så jag kommer  till ett ställe jag kan trivas på. Jag får inte ge upp så jäkla lätt som jag brukar göra. Jag kommer ju inte få så mycket mer pengar än det jag redan har, den  lilla summan jag kommer få är ju en liten liten  bonus. Ja, jag lär ju knappt få något första tiden  eftersom jag ska nog ta det lugnt och inte börja vara iväg hela  dagarna måndag –  fredag.

Jag hoppas att det blir  på ett ställe där jag inte behöver sitta och vänta på  att få något att göra. Det har ju en  tendens att bli så när  man  hamnar i grupp där några med större och mer problem än vad jag har.   Jag är egentligen emot daglig verksamhet för det  känns som att man är iväg och ”jobbar” och inte får ett skit för det.  Jo, jag kommer ju ha kvar det jag har från Försäkringskassan.

Men jag måste lära mig att tänka positivt. Jag kommer ju få komma iväg och göra något på dagarna.  Träffa andra människor. Jag kanske kan få ett riktigt jobb i framtiden, vem vet. Något  lär jag ju kunna jobba med trots ingen utbildning.

Som sagt, jag måste försöka lära mig att tänka positivt.  Att detta kommer att bli bra för mig. De  är ju dessutom förstående om det skulle  bli så att jag faktiskt inte orkar komma iväg någon dag på grund av min psykiska ohälsa.

Jag har ju tidigare haft ”jobb” och även haft daglig  verksamhet. Men det var 2o år sedan nu  drygt. Tiden går fort…

Mitt första sommarjobb var på Storsjöbadet. Jag trivdes  hyfsat bra där.

Mitt andra sommarjobb var på dagis/förskola och så även mitt tredje och sista.

Sen har jag även istället för gymnasiet i drygt ett  år  varit på ett kafé som kommunen ägde (tror jag) Kompassen. Synd att detta inte  finns kvar  för det hade passat  mig mycket bättre.  Jag trivdes väldigt bra där faktiskt.

Även så har jag varit ute på Frösön på Landstinget där vid bron. Fick göra sånt som att klistra klisterlappar  med adresser  på kuvert,  packa ner olika broschyrer och  annat sånt skit till ”jobb”. Jo, det var helt okej  där men vissa saker skulle enligt beräkning ta några timmar och tack vare mig var det klart fort. Jag var där via MICA som det då hette. Jag tyckte det var mest jobbigt när det inte fanns ett skit att göra och man var tvungen att vänta på ”jobb”.

Så  jag ju haft något jag gjort tidigare.

Jag  hoppas verkligen på  förskola nu eller nåt där jag har att göra mest hela tiden.  Ej utomhus och som har med klippa gräs och så eftersom jag inte tål gräspollen.

Jag är lite orolig för att det blir skit igen som det blev sist  jag  försökte och då jag skulle få vara med i början på ett  nytt kafé. Jag tyckte ju att det toppen då jag hade vanan sen förr. Men det blev ju knas redan första dagen  så jag gav upp. Pappa förstod mig. Kan dom inte ens ringa och tala om att jag inte behöver komma dit den dagen för  det skulle vara  stängt och ”ledaren” skulle  vara på  ett annat ställe så fick det som vara  faktiskt. De hade fått mitt telefonnummer också, sa att de försökt  ringa mig men jag hade då  rakt inte  fått  något samtal  den morgonen. Den enda som ringde mig var pappa som talade om att han var hos mig och väntade i bilen. Han skjutsade mig den den där första dagen.

 

Vi får se hur det går.

 

Kommer som sagt  inte ge upp med en gång den här gången.

 

Detta ifrågasättande

Det är lite roligt det där att jag blir ifrågasatt när jag till exempel köper en klocka för 800 kronor nu då jag har skulder. Att det vore bättre att lägga dessa 800 på skulderna. Ja, det vore bättre vilket jag vet. Men samtidigt så hade dessa 800 ändå kunnat gått till pizzor eller annan skräpmat, det kunde ha gått till alkohol (en del av det) eller nåt annat som jag inte ens kommer ha kvar.  Jag är HEMMA hela jäkla dagarna och jag gör ingenting som kostar mig pengar, jag har ingen hobby etc.

Jag betalar alla räkningar/skulder som  jag ska, vilket jag egentligen inte behöver ta upp här. Jag betalar skulderna utefter den plan jag har med dom olika  jag betalar till varje månad. Jag har lite kvar att leva på varje månad.

Jag har själv satt mig i denna sits. Jag får kanske skylla mig själv som är så ärlig då jag skriver,  men jag vill vara ärlig för jag tror att det kan hjälpa någon. Visa att man inte är så ensam om skulder. Eller som när det gäller psykiska hälsan som jag ibland skriver om (mer sällan nu synd nog), att det ÄR OKEJ att vara ärlig och öppen med  hur man mår.

Även då man har skulder så har man LOV ATT LEVA också.

Ingen av er som läser min blogg vet vad jag gör för att få bukt på mina skulder eller hur jag mår, så snälla ni DÖM MIG INTE! Jag har gått en vecka med en hemsk ångest nu vilket jag tror har en del med skulderna att göra.

Jag gör MITT BÄSTA för att lösa detta. Jag säljer en massa saker, även om det är för 100 kronor  så blir det ändå lite till slut att kunna betala skuld med.

 

Jag kan välja att ta bort mina äldre inlägg om just skulderna, men det tänker jag inte göra.

Säg hej till Maggan!

För någon vecka sedan så fick jag tips om att testa en gravidkudde för bättre sömn. Jag försöker ju göra mitt bästa att få till det bra med sömnen, så självklart köpte jag mig en gravidkudde. Jag har nu sovit en natt med den och det var så skönt. Lite ovant att somna med en sån stor kudde i sängen dock, men man vänjer ju sig. Självklart är det rosa örngott på den och jag hade turen att köpa den nu då det även var ett erbjudande om att få ett extra örngott på köpet om man köpte kudden nu.

Bara för att det heter gravidkudde så behöver man ju inte köpa en endast om man är gravid.

Orkar inte ta bättre bilder än  så här.