Mina tänder, igen

Idag var jag till tandhygienisten och fick beröm för hur jag skött mina tänder och att mitt tandkött är mycket friskare nu. Jag ska bara bli lite bättre, så kommer det bli helt bra. Med tanke på att jag haft så svårt för att att borsta tänderna i hela mitt liv så är detta så bra gjort av mig. Jag vet inte varför jag inte borstat mina tänder som en normal människa men men. Jag var tydligen svinjobbig som liten då tänderna skulle borstas. Jo, det är ju många barn men ändå. Jag har ju fått höra hur jobbigt jag tyckte att det var.

Idag fick jag se hur mitt tandkött och mina tänder såg ut första gången jag var dit och det var ingen vacker syn. Det syntes väl att jag inte skött mina tänder alls och inte besökt en tandläkare på cirka 20 år.  Det är ju faktiskt bra att få se en eller flera före bilder så man kan jämföra.

Jag ska iväg i maj nästa gång.  Passar på att komma iväg nu då jag väl börjat och dessutom kostar det inte mig något just nu då jag kommit upp i högkostnadsskydd.

Nu kommer jag ju sköta mina tänder så mycket bättre. Jag borstar så fort jag vaknar varje dag och är det sista jag gör innan jag går och lägger mig. Jag använder Flux och kör med plackers. Från att nästan aldrig borsta tänderna till att göra det varje dag är bra gjort för mig faktiskt.

Nu ska jag snart gå och lägga mig och imorgon ska jag försöka komma iväg på den promenad jag ska gå på enligt överenskommelse med sjukgymnasten. Har bara så ont i låren sen igår, så får se. Sen om det är halt med så vägrar jag.

Godnatt.

 

3 saker

I år har jag tagit tag i tre saker som jag skjutit upp i många år.


Det första var att äntligen skaffa den tatuering jag tänkt på att skaffa i så många år. Det blev en till dessutom så jag har en på vardera arm. Jag har redan funderingar på att skaffa en till men då lite mindre.

Den andra tatueringen är till minne av pappa  han älskade den låten med Nightwish och att play är röd är för att den ska vara ett hjärta eller att låten spelas hela tiden, jag känner olika för det  men rött har en anledning alltså.

MJ är ju Michael Jackson så klart eftersom jag är ett Michael Jackson fan  Set lär nog bli fler tatueringar som har med han att göra.


Det andra jag äntligen gjort är att gå till tandläkaren. Jag hade inte varit dit på många år (drygt 20), så jag var ju rädd mina tänder skulle vara i sämre skick än dom faktiskt var. En hel del tandsten samt tre hål var det enda. Inte ens djupa hål. Med tanke på hur jag misskött tänderna i mest hela mitt liv är det lite av ett under att dom var så ok som dom faktiskt var.


Sen det tredje. Det var ju detta med mitt jäkla knä. Gått och haft känningar vid knäskålen lite någon gång om året sen jag var liten men det har alltid blivit bättre inom någon dag. Nu var det sämre och det har hållit i sig i en månad. Så, jag kom äntligen iväg och fick träffa en sjukgymnast och fick där övningar att göra.

Detta är inte mycket för många av er som läser min blogg men det är mycket för mig. Jag känner mig stolt över mig själv som tagit tag i min tandhälsa och mitt jobbiga knä äntligen

 

Jag är inte bortglömd

Jag fick precis ett samtal från hon jag har kontakt med angående daglig verksamhet. Man har öppnat upp lite nu igen men begränsat och inte alla ställen.

Hon skulle se om det fanns nånstans för mig här i Torvalla till att börja med så jag får komma in i rutinerna. Finns tydligen väldigt få platser lediga också just nu..

Det blir vad det blir.

Hon skulle höra av sig igen innan jul och nyår om hon hittat nåt åt mig annars så klart efter nyår.

Det händer ju något i alla fall och det tar ju självklart lite extra tid nu på grund av hur det är med pandemin.

Hon ringde lite också för att tala om att jag inte glömts bort.

Väntar och väntar

Jag har ju sökt om att få börja på daglig verksamhet, men eftersom det är en pandemi nu tar det längre tid innan jag får börja. Jag förstår det så väl, de kan ju inte ha öppet och låta de som ska vara på sin daglig verksamhet vara där på grund av att många ju är i riskgrupp. Den 15e denna månad skulle nytt beslut tas om när de ska öppna upp igen så nu väntar jag på att få ett sms av hon jag har kontakt med. Jag vet ju inte ens vad jag kan få komma att göra på dagarna eller ja en eller två dagar i veckan, så det återstår att se. Tvivlar dock att det kommer bli något alls förrän nästa år någon gång just på grund av pandemin.

Jag ska ju inte ge upp med en gång när jag väl fått en plats. Kommer jag känna att jag inte vill vara på just den arbetsplatsen så måste jag ju säga till så de kan kolla efter nån annanstans för mig att vara. Jag vill ju detta mycket mer nu och känner mig mer mogen än för en del år sedan. Jag vill ju helst vara på ett ställde där det är mycket att göra mest hela dagarna, men det verkar vara svårt med sådana ställen inom DV. Jag måste ju börja nånstans också och sen är det ju bra att DV finns för ett vanligt jobb hade jag inte klarat av alls och speciellt inte eftersom jag ju inte haft en sysselsättning sen runt 2004.

Anpassar mig

Tänk vad man ändå kan anpassa sig ganska bra om man verkligen försöker. Jag har ju en del skulder att betala varje månad och med det har jag tvingats gå ner i matkostnader. Jag hade en budget på 2400 kronor förut men den har jag sänkt till 1600 max. Jag betalar ju dessutom av till min god man för hans arvode så där är cirka 1700 kronor bara där som jag kan ta av framöver då den skulden är betald. Dessa 1700 kronor kommer jag ju använda för att betala skulderna.

Det är ju lätt för mig att säga att jag tycker det är lätt att anpassa mig, jag lever ju ensam dessutom och är knappt ut  något. Jag gör som ju inget annat än att vara hemma och då går det ju inte mycket pengar på annat.

Jag fick ju pengar igår och har betalat det mesta redan förutom hyra, el och försäkringar som kommer dras i slutet av månaden då jag har detta på autogiro. Jag har även kunnat betala bort en skuld. Det var drygt 200 kronor kvar på den skulden och minsta att betala var 50 kronor så det var ju lika bra att betala bort dessa 200 med en gång.

Skulderna minskas ju och det är ju huvudsaken. Nog för att jag tog en jacka på faktura förut, men jag behövde faktiskt en och det sa jag också då min god man ringde i förmiddags och frågade mig hur det går med skulderna och betalningarna av dessa. Ja, det är ju mindre att betala än vad han trodde. Han trodde ju det var bara 4000 kronor som skulderna minskats med men det är ju snarare runt 10.000 nu. Det kommer ju gå lite lite snabbare dessutom sen också då min god man fått allt sitt arvode som det inte är mycket kvar att betala av på.

Jag väljer att vara öppen med detta med mina skulder för att jag vill att andra ska förstå att det är så vanligt och ingenting man egentligen borde skämmas för. Dessutom så betalar man av och inte bara skiter i det så allt hamnar hos KF till slut så är ju det bara väldigt bra.

Självklart så önskar jag att jag inte tagit på mig dessa skulder, men samtidigt är jag glad att jag ändå stoppade mig själv innan det blev alltför mycket. Drygt 60.000 är faktiskt en summa som går att betala bort inom inte allt för många år om man bara ser till att betala varje månad som man ska och dessutom försöker att betala mer än minimum så man inte bara betalar räntan på alla skulderna.

Kan själv!

Jag har säkert skrivit om detta förut och inte bara en gång heller, men jag är så stolt över detta så det tåls att upprepa helt enkelt.’

Jag kan inte riktigt förstå hur långt jag har kommit och då även utan hjälp av psykiatrin.

Tänk er att jag hade så hemsk social fobi för mindre än 10 år sedan. Jag kunde ha handen några centimeter ovanför dörrhandtaget till ytterdörren och få panikattacker. Nu går jag ju ut som att det inte är nåt, så som det ska vara. Klär på mig och går ut. Jag lyssnar nästan aldrig på musik heller för den delen då jag är ute och det var något som jag behövde göra varenda gång jag var ut om det så bara var att gå ut med soporna.

Jag tror att det varit lättast för mig att bli fri min sociala fobi genom att ta det i min egna takt och på det sätt som fungerat bäst för mig. Jag har ju dessutom varit tvungen att gå och handla själv efter att jag och M gjorde slut. Pappa kunde ju hjälpa mig men han ville ju samtidigt att jag skulle försöka själv för han förstod ju att jag skulle klara av det även om det kan bli jobbigt.

Han jobbade många år inom psykiatrin och jag vet han träffade en del som hade social fobi men där föräldrarna gjorde helt tvärtom vad man egentligen bör, det vill säga låta sitt barn försöka själv och vara den som handlar åt en och hjälper med precis allt. Jag fattar ju att ens föräldrar vill sitt barns bästa, men ibland kan det göra saken värre som med social fobi. Om andra handlar och går ut med soporna eller ringer varenda viktiga samtal så behöver man ju inte bry sig alls själv och man kommer ju aldrig bli fri sociala fobin.

Jag var alltid helt slut i hela kroppen efter att ha varit till Coop som ligger knappt 5 minuters gångavstånd från mig under det första året. Jag började ta bussen ibland då jag skulle till pappa på middag. Det är inte långt att gå dit han bodde men jag behövde ju som aldrig ta bussen annars så det var ju smart att ta bussen den korta biten ändå, jag började gå dit och hem sen efter varje gång jag varit dit på middag.

Jag började gå och handla tidig morgon och då handlade jag så pass mycket som jag orkade bära och såg till att jag handlade så det räckte i flera dagar. Jag hade då alltid hörlurarna med mig så jag kunde koncentrera mig mycket bättre på det jag skulle göra. Musik har varit till mycket stor hjälp för mig för att bli av med min sociala fobi.

Tänk att jag numera klarar av att ringa till Hälsocentralen, jag klarar att gå till Coop utan att bli helt slut, jag åker buss, jag kan ställa frågor (som hos tandläkaren förra veckan), jag kan prata för mig själv och behöver inte någon lapp där jag skrivit upp vad jag vill ha sagt om jag ska träffa läkare…

Jag har kommit en bra bit.

 

Jag kan ju till och med åka till S och med BYTE från tåg till buss och så tvärtom på hemvägen. Jag kan till och med tänka mig att byta tåg i Stockholm, vilket aldrig gått förr för mig.

Jag är faktiskt stolt över mig själv som kommit så långt som jag gjort utan att ha hjälp från psyk/KBT etc. Men bara för att det fungerat bra för mig utan hjälpen så behöver det inte göra det för dig som eventuellt har dessa problem jag haft. Det bästa är ju nog egentligen att få hjälp av kunniga personer.

Hade jag inte blivit så fri från sociala fobin som jag blivit så hade jag absolut inte varit på Yran då Gessle var dit. Jag var dit ensam dessutom! Önskar jag hade fått med mig pappa då men han orkade inte.