Möte om daglig verksamhet

Så,  då har jag haft mötet som jag skulle ha. Hemma hos mig vilket känns skönt och speciellt  i denna värme då jag inte vill vara ut. Mötet gick bra och jag förstod ju att är det bara jag och den jag ska träffa så får jag mer sagt än om om det är jag och minst två till. 

Det finns som inget ställe inom daglig verksamhet tydligen som har mycket att göra som jag känner att jag skulle behöva. Jag hatar att sitta och inte ha nåt att göra. Jag förstår ju att det  inte finns något där det är lite stressigt eftersom det är utformat så.

Jag tänkte fråga denna gång vad som finns att göra inom daglig verksamhet. Men jag hann inte fråga, hon som var hit berättade ändå! Det är ju lite komiskt ändå att efter att ha haft möte flera gånger förr och då MICA  som det hette så frågade jag aldrig vad som finns.

Men kafé (kanske) och från 12 till 15.30 ca två dagar i veckan till att börja med och måndag-tisdag är det som känns bäst.. Att jag väljer från 12 är för att jag ska ha lättare att komma iväg första tiden.  Sen öka till hel dag och sen till slut måndag – fredag. Jag ska ta det lugnt i början  och jag ska inte ge upp med en gång om det blir fel denna gång-

Det fanns äldreboende också, där man får städa och göra diverse olika sysslor. Jag tror att jag hade gillat att vara där också.

Men kafé vore perfekt  till att börja med eftersom jag är van vid det och kan det.

Just nu håller dom stängt pga Corona sen är det stängt 3 veckor varje sommar dessutom, men  hon som var hit skulle höra av sig framöver. Hon kan ju ändå jobba med att försöka hitta nåt bra åt mig.

Dela detta:

Min psykiska hälsa

Jag är hemma mest jämt på dagarna vilket ju ni som följt min blogg ett tag vet om, men försöker komma ut en gång i veckan minst. Kommer ut mer på somrarna  eftersom jag är så rädd att halka och slå mig sen den gång jag ramla och dunkade huvudet på isen strax utanför porten där jag bor. Det gick bra, men hade kunnat gå så mycket värre.

Har mått väldigt dåligt psykiskt i flera år det vill säga depression, sömnsvårigheter, självskadebeteende med mera.  Jag har även haft social fobi ( fobin gjorde att jag aldrig tog mig ut utanför min dörr under flera år). Min sociala fobi är jag inte helt fri från än, men jag känner knappt av den längre och det är endast under vissa situationer. Nu mår jag bättre och bättre. Har också diagnosen Asperger, vilken jag fick då jag var 19 år.

Jag har kommit långt på helt egen hand när det gäller min psykiska ohälsa och speciellt sociala fobin. Jag har ej valt att få  hjälp med den och jag tror att detta har varit det bästa just för mig.

Hur jag blev av med sociala fobin? Jag var helt enkelt tvungen att gå till  mataffären och handla själv efter att jag gjorde slut med min dåvarande pojkvän. Han var den som fick handla åt mig förr, både bra och dåligt. Visst hade pappa kunnat hjälpa mig men han tyckte att jag skulle testa själv och han visste ju att jag skulle klara av det. Han förstod att det var jobbigt för mig och jag hörde av mig till honom  om det blev alltför jobbigt. Han fick hämta mig på mataffären några gånger eftersom jag fick så hemska panikattacker.

I början var det ren plåga, men jag var ju iväg och fick handlat. Tack och lov finns närmaste mataffär bara några 100 meter från mig så det var ju bara  att gå hem fort om jag fick det  alltför jobbigt ute och fortfarande kände att jag orkade ta mig hem själv. Jag började med att lyssna på musik varje gång jag var ut och på så sätt kunde jag koncentrera mig mer på det jag lyssnade på än omgivningen. Självklart hade jag ju koll då jag skulle över vägar.

Jag är  så stolt över mig själv som har tagit mig dit jag är idag. Det en bra bit på vägen att börja må bra igen psykiskt. Att klara av att gå ut med soporna utan att få panikattack bara av att ta i dörrhandtaget till min ytterdörr är så himla skönt! Att bara ta på mig skorna på sommaren och gå ut… Inte känna mig orolig. Inte ens behöva ha musik i öronen varje gång.

Dela detta:

Orolig? Nervös? Eller inte bara redo?

Nästa vecka har jag ju ett möte hos mig angående daglig verksamhet. Idag har jag tänkt ”jag vill inte, jag skiter i det”. Precis så som jag alltid tidigare har tänkt. Men jag ska försöka mer denna gång. Blir det fel så måste jag ju tala om det så jag kommer  till ett ställe jag kan trivas på. Jag får inte ge upp så jäkla lätt som jag brukar göra. Jag kommer ju inte få så mycket mer pengar än det jag redan har, den  lilla summan jag kommer få är ju en liten liten  bonus. Ja, jag lär ju knappt få något första tiden  eftersom jag ska nog ta det lugnt och inte börja vara iväg hela  dagarna måndag –  fredag.

Jag hoppas att det blir  på ett ställe där jag inte behöver sitta och vänta på  att få något att göra. Det har ju en  tendens att bli så när  man  hamnar i grupp där några med större och mer problem än vad jag har.   Jag är egentligen emot daglig verksamhet för det  känns som att man är iväg och ”jobbar” och inte får ett skit för det.  Jo, jag kommer ju ha kvar det jag har från Försäkringskassan.

Men jag måste lära mig att tänka positivt. Jag kommer ju få komma iväg och göra något på dagarna.  Träffa andra människor. Jag kanske kan få ett riktigt jobb i framtiden, vem vet. Något  lär jag ju kunna jobba med trots ingen utbildning.

Som sagt, jag måste försöka lära mig att tänka positivt.  Att detta kommer att bli bra för mig. De  är ju dessutom förstående om det skulle  bli så att jag faktiskt inte orkar komma iväg någon dag på grund av min psykiska ohälsa.

Jag har ju tidigare haft ”jobb” och även haft daglig  verksamhet. Men det var 2o år sedan nu  drygt. Tiden går fort…

Mitt första sommarjobb var på Storsjöbadet. Jag trivdes  hyfsat bra där.

Mitt andra sommarjobb var på dagis/förskola och så även mitt tredje och sista.

Sen har jag även istället för gymnasiet i drygt ett  år  varit på ett kafé som kommunen ägde (tror jag) Kompassen. Synd att detta inte  finns kvar  för det hade passat  mig mycket bättre.  Jag trivdes väldigt bra där faktiskt.

Även så har jag varit ute på Frösön på Landstinget där vid bron. Fick göra sånt som att klistra klisterlappar  med adresser  på kuvert,  packa ner olika broschyrer och  annat sånt skit till ”jobb”. Jo, det var helt okej  där men vissa saker skulle enligt beräkning ta några timmar och tack vare mig var det klart fort. Jag var där via MICA som det då hette. Jag tyckte det var mest jobbigt när det inte fanns ett skit att göra och man var tvungen att vänta på ”jobb”.

Så  jag ju haft något jag gjort tidigare.

Jag  hoppas verkligen på  förskola nu eller nåt där jag har att göra mest hela tiden.  Ej utomhus och som har med klippa gräs och så eftersom jag inte tål gräspollen.

Jag är lite orolig för att det blir skit igen som det blev sist  jag  försökte och då jag skulle få vara med i början på ett  nytt kafé. Jag tyckte ju att det toppen då jag hade vanan sen förr. Men det blev ju knas redan första dagen  så jag gav upp. Pappa förstod mig. Kan dom inte ens ringa och tala om att jag inte behöver komma dit den dagen för  det skulle vara  stängt och ”ledaren” skulle  vara på  ett annat ställe så fick det som vara  faktiskt. De hade fått mitt telefonnummer också, sa att de försökt  ringa mig men jag hade då  rakt inte  fått  något samtal  den morgonen. Den enda som ringde mig var pappa som talade om att han var hos mig och väntade i bilen. Han skjutsade mig den den där första dagen.

 

Vi får se hur det går.

 

Kommer som sagt  inte ge upp med en gång den här gången.

 

Dela detta:

Daglig verksamhet?

Den 16/6 har jag möte hemma hos mig angående daglig verksamhet. Före detta Mica. Väldigt tacksam att hon jag ska träffa kan komma till mig så jag slipper försöka hitta dit dom sitter nu.

Tredje gången gillt med detta?

Jag både vill och inte vill komma ut och göra nåt på dagarna. Har ej haft en sysselsättning på drygt 18 år nu, så det tar ju emot mycket därför också.

Jag vet inte ens vad jag vill göra. Jag får väl försöka komma ihåg att fråga vad som finns för mig att göra. Var jag kan vara. Helst vill jag inte vara i en mindre grupp men det lär ju bli så.

Jag har ju som inte samma behov som de flesta andra som har daglig verksamhet och jag kände mig så utanför och överflödig sist. Sånt man fick en halv dag på sig att göra (de räknade ut hur lång tid en viss uppgift skulle ta) tog mig kanske 1,5 timme och jag hatar att bara sitta och inte göra nåt alls

Helst hade jag velat vara på förskola. Från lunch och framåt. Vara till lite extra hjälp. Jag vet ju att de skulle uppskatta all extra lilla hjälp de kan få. Jag vet ju även att jag kommer att trivas.

Dela detta:

Årets första promenad…

Detta känns konstigt att skriva egentligen, men idag tog jag min första promenad sen i höstas. Jag har varken haft lust  eller ork till det men idag blev det alltså en. En kort promenad, men jag kom ut och gick längre än jag gjort på ett bra tag. Jag räknar att det är en promenad när  jag gått runt inne i stan, fast det är ju motion även det.

Har lite ont i ryggslutet så tog det lugnt idag men det var så  himla skönt ute och äntligen kunde jag byta från vinterjackan till jeansjackan.

 

Dela detta:

Vad har det tagit åt mig?

Smörjer in ansiktet efter rengöring varje morgon.

Har en facial mist jag använder lite då och då och som är bra om man sitter mycket vid datorn.

Smörjer in med nattkräm innan läggdags.

Den för dagen känns så onödig då jag svettas bort den ganska med en gång. Men jag har blivit mindre torr på vissa ställen i ansiktet i alla fall så.

Aldrig haft krämer för ansiktet förr men kände för att börja.

Imorgon kommer paket från Lyko med smink och idag var jag till Kicks efter tatueringen för att få  hjälp med att hitta rätt nyans för foundation.  Jag kollade själv faktiskt först och frågade sen ena som jobbar där om den jag valde passar min hudton och JA jag valde rätt med en gång. Mascara och ögonskugga vet jag redan vad som är finast på mig. Ögonskugga är bruna nyanser. Köpt tre läppstift också varav ett på Kicks idag. Försökte minnas vad för färger en vän sa för flera år sen vad som passar mig, hon älskar smink så det var ju så bra att få lite hjälp och råd av henne. Jag har valt lite mörkare nyanser men inte så väldigt mörka dock mer lite diskret.

Sist jag sminkade mig var på min systers bröllop och det är ju flera år sedan nu så det ska bli intressant att se om jag som av ett mirakel blivit bättre nu eller om jag sminkar mig skitkasst.

Jag fick ett så kallat ryck här om dagen och kom på att jag vill börja sminka igen.

Det märks att jag börjar må bättre och bättre överlag för denna känsla av att ta hand om mig själv så här har jag inte haft sen jag var runt 18 år…

Innan jag åkte hem från stan så hade jag en tid jag bokat för formning av bryn. Det känns så ovant att brynen inte är som buskar nu. Återstår att se om jag kommer ta hand om dom också denna gång. Sist jag fick mina bryn plockade/formade så lät jag det växa och orkade inte hålla på att hålla efter. Men det var n0g helt enkelt inte rätt tid i livet för mig. Jag tog ju knappt hand om mig själv alls då och det var dessutom under den tid jag hade mitt Tramadolmissbruk.

Imorgon får jag alltså en del smink köpt via Lyko så det ska bli kul att testa.

 

 

Dela detta:

Hjälp med viktnedgång?

Idag skickade jag ett meddelande till min läkare på hälsocentralen. Jag brukar göra så när jag vill ha kontakt med henne eftersom jag har så svårt för detta med att ringa.

Jag skrev att jag ville ha hjälp med att gå ner i vikt. Jag är öppen för eventuell operation, vilket nog kommer bli eftersom jag faktiskt försökt gå ner i vikt själv på olika sätt utan att ha lyckats speciellt bra. LCHF, pulverdieter, äta mindre, promenader…. 

Jag mår inte dåligt alls av min vikt, MEN jag vill ha barn och jag vill inte riskera eventuella onödiga komplikationer som kan ha undvikits om jag väger mindre.

Jag vet vad som krävs för mig om det skulle bli Gastric bypass. Jag har läst på lite då och då i några års tid. Jag vet att det kan gå snett. Jag vet att jag inte kommer kunna äta som jag gör nu. Jag är helt införstådd med vad det kommer innebära. Även att det kan bli överflödig hud som måste opereras bort.

Den läkare jag hade ett tag här i Torvalla sa att han skulle hjälpa mig att få en GBP om jag fortsatte att må bättre psykiskt. Synd nog har ju han sen en del år flyttat från Östersund. Han trodde i alla fall på mig redan då och då mådde jag så mycket sämre psykiskt än vad jag gör nu.

Jag mår okej med min vikt som den är. Jag tycker inte illa om att se mig själv naken i spegeln och har inga problem att vara naken inför S. Jag bryr mig helt enkelt inte, för jag ser ju ut så. Jag är ju tjock helt enkelt. Eller snarare fet.

 Jag är för att alla får väga och se ut hur dom vill. Jag gör detta för att jag vill det själv, för min framtida hälsa och också för att mina knän (speciellt det knä jag haft problem med sen liten) inte ska behöva ta skada av tyngden.

Jag har gett upp LCHF helt för det fungerade inte för mig. Eller jo. om jag lät bli att äta massa kolhydrater så fort jag inte mådde bra psykiskt så hade det nog fungerat mycket bättre. Jag fick ju som börja om flera gånger.

Det är ju nåt jag hoppas att  jag kan få bukt med också, detta  ätande då jag inte mår bra psykiskt. Ibland äter jag  ju ingenting och ibland blir det massor med chips, beställning  av pizza, glass…

 

Förra året blev det år jag började ta tag  i mitt liv genom att börja ta medicin. Detta år fortsätter det…

Dela detta:

Samtal med läkaren

Imorgon ska min läkare ringa. Vi bestämde innan jul att jag skulle skicka meddelande via 1177 om telefontid efter jul och nyår om det behövdes. Vet ej vilken tid hon kommer ringa men det lär väl ringa precis när leveransen från Ica kommer haha.
 
Får se om jag får annan medicin att testa igen… Jag mår ju helt ok av dessa mediciner jag än så längre testat (Sertralin, Fluoxetin, Venlafaxin) bara det att jag får så hemskt jobbiga svettningar och jag hatar det.Värst var det med Sertralin då jag kunde sitta i soffan och svetten kunde börja rinna i pannan.  Att inte kunna gå till affären ens under -15c utan att bli så svettig att det rinner i pannan är INTE kul. En sak om det var sommar och runt 20+ men jag svettas inte ens så hemskt under sommaren och under mina snabba promenader jag tar ibland. Jag hoppas att jag får ny medicin som blir bra.
 
Sen även annat starkare att sova på och som fungerar ihop med den nya medicinen. För 2 Propavan och en Atarax är som att jag inte ens tagit någon sömntablett och jag sover lika illa med som utan.
Dela detta:

Ännu mer frihet

Idag var jag in till  stan för att först gå till Swedbank för att fixa mobilt bankID och en ny dosa. Sen till Glitter för att där välja ut en present som jag fick för att jag fyllde år. Det blev ett par örhängen,  men jag köpte en scrunchie också eftersom jag inte kunde bestämma mig för vad av det jag ville ha.

Jag trodde att jag åkte till iväg i lagom tid så det inte skulle vara så mycket folk på banken,  men tji fick jag. Jag fick vänta i drygt en timme och det fanns ingen  sittplats för alla var upptagna. Det gick ju bra ändå att vänta även fast det var ganska långtråkigt.

Det känns så bra att få kunna logga in på internetbanken igen, att kunna ha koll själv på mina konton samt att kunna  föra över extra pengar själv om det så skulle behövas. Som idag så förde jag över busspengar utan att jag  behövde  skicka ett sms till min god man och låta han fixa det. Det går ju fortare att få det gjort själv. Sen är det himla skönt att slippa behöva gå till bankomaten eller fråga god  man  om saldot.

Dela detta:

Äntligen blir det som jag vill

Igår gjorde jag något som jag inte kunnat göra alls på flera år, betala räkningar. Jag har ju först haft förvaltare och nu har jag en god man. Så, att betala räkningar själv har inte kunnat vara möjligt för mig. Men nu har jag och min god man bestämt att han ska komma till mig i slutet av varje månad tills vidare och se på när jag betalar räkningar.  Jag ska även in till stan och göra ett besök på banken för att fixa ett mobilt bankID. Jag kommer då kunna ha koll på mina pengar helt själv, jag kommer få föra över pengar från mitt ”lönekonto”  till mitt konto som är kopplat till mitt bankkort. Det är meningen att jag ska bli fri god man framöver.  Om jag tänkt ta pengar från ”lönekontot” så ska jag bara berätta för min god man att jag gjort detta.

Såg även igår vad jag hade på mitt  sparkonto. Det räcker gott och väl till nya glasögon, men dessa pengar kommer jag inte röra om det inte blir kris. Vi måste ändå gå via överförmyndaren innan jag ens kan få ut pengar från sparkontot.

Det känns bra att få bli mer självständig. Att få ha koll själv på mina pengar mer och mer. Jag tror att om jag får  ha  koll  själv så  blir det inte lika mycket handlande. Jag ser pengarna på kontot  och då brukar jag vara lite mer snål faktiskt.  Att jag sen också har spärrat mig hos Klarna för fakturaköp  har gjort mycket. jag har inte alls samma sug på att köpa nåt.

 

Dela detta: