Mitt nya liv

Äntligen börjar det!

Träffat läkare idag. Fick tre mediciner varav en för natten och en vid behov. Fick ta den senare redan när jag var in på affären på vägen hem.

Det är en stor fotbollscup här just nu och jag tycker det är så skönt med Coop nära mig (5 min att gå) pga oftast väldigt kort kö eller ingen kö alls. Men under denna vecka varje år klarar jag inte att vara där. Jag får panik!! Inte ens att gå och hämta ut paket klarar jag av.

Iaf så gick det bra hos läkaren. Hon var lättsam och jag gillar henne. Hon vill alltid ta blodprov för sköldkörteln när någon kommer in som inte mår bra psykiskt. Jag hade faktiskt tänkt ta upp det med henne själv.

Bestämdes även att jag skulle få någon samtalskontakt och att jag skulle ut och gå minst 3 gånger i veckan. Startade på vägen hem med promenad eftersom jag hade ändå behövt vänta 30 min på bussen (välkommen till Östersund).

Berättade allt jag kunde komma på som jag tycker är jobbigt etc.

Det känns riktigt bra att fått ta tag i min psykiska hälsa nu och dessutom på mina egna villkor. Läkaren tyckte att det var mycket bra att jag kom redan nu innan det kanske blev ännu värre igen.

Det är ganska skönt att få att bytt hälsocentral nu. Eller jag och alla andra i Torvalla som hade Torvalla hälsocentral var ju som illa tvungen eftersom dom stängde ner där. Det finns vissa saker kvar dock bland annat dit jag kanske ska få komma om jag får en samtalskontakt. Men att ha en hc som har också har ett apotek i samma byggnad är toppen, så jag klagar då rakt inte. Dessutom är det lätt att ta sig dit med buss för mig. Eller om jag går dit och hem dessutom.

Jag vill vara öppen med hur jag mår och även vilka mediciner jag äter. Det tänker jag inte hålla tyst om!

 

Måste även säga att jag älskar att denna läkare inte tog upp min vikt alls. Som tjock är det ju nåt man får höra om varje gång man söker vård och det är ganska irriterande!! Hon sa åt mig att ta promenader 3 gånger i veckan men det är för min psykiska hälsa.

Nu blir det vila.

Dela detta:

Till läkaren denna vecka

Idag blev jag väckt av att telefonen ringde. Det var en distriktsköterska som ringde för att boka in en tid hos mig hos läkaren. Det gick fortare än jag trodde att få en tid. Jag ser INTE fram emot att ta bussen då jag ska iväg den här veckan. Jag hoppas att just den bussen inte har så mycket folk, det är ju Storsjöcupen denna vecka. Jag vet att en annan buss brukar kunna vara full i alla fall så återstår att se hur denna kommer vara. Tack och lov så är det inte så långt jag ens behöver åka för att ta mig till den Hälsocentral som jag nu tillhör sen den här i Torvalla lades ner och jag ska försöka att inte glömma mina hörlurar. Hörlurar/musik är bra hjälp, för att koppla bort det runt om.

Nu är jag lite nervös faktiskt. Vet ju inte hur jag hittar, mer än vilken/vilka byggnader det är. Jag ser säkert när jag är på plats. Jag har som inte varit dit alls sen jag var och hämtade ut värktabletter på apoteket då jag hade Ischias.

Jag hoppas att jag kan få nåt annat utskrivet att sova på istället för Theralen, kanske Imovane igen och jag får stå ut med smaken i munnen då jag vaknat,  att jag får nån medicin som kan hjälpa mig med mitt mående. Sen får vi se vad hon säger, hon jag ska till.

Har ju skrivit en lång lista i telefonen så får se om jag ens kommer ihåg att ta fram den om några dagar..

Dela detta:

Ett av mina sämsta beslut!

Jag vet inte om jag någonsin har berättat om mitt beroende?

För några år sedan så var jag beroende av Tramadol. Verkligen BEROENDE.  Jag trodde att jag mådde bättre psykiskt när jag hade tagit några varje dag, men det var ju helt tvärtom!

Det började med att jag var hemma själv och mitt nu ex var hos en kompis i några dagar för att låta mig få vara ensam. Han hade Tramadol på recept på grund av sin smärta som han dras med. Jag mådde inte bra ena dagen och jag tänkte jag skulle ta mitt liv. 6 Tramadol skulle nog räcka till det.

Jag tog tabletterna, ringde mitt ex som bara sa ”Sov gott. Det enda som kommer hända är att du blir dåsig och kommer somna, inget värre än så”. Han hade rätt.

Men dessa 6 tabletter skulle jag ha låtit bli, tyvärr så ville känna den där känslan igen som jag fick. Igen och igen och igen. Lite dåsig, varm, ”skön”, så jag frågade M om jag fick någon mer. På grund av mina raseriutbrott (som faktiskt blev mycket värre av Tramadol) så vågade han ju inte göra annat än att ge mig det jag ville ha.

Från att ha knappt ens velat ta i en tablett om det så vore Alvedon till att bli beroende av Tramadol gick fort.

Mitt beroende höll i sig i flera år och jag tog fler och fler åt gången. Jag blev väldigt tolerant mot Tramadol så ibland då jag tog 10 st 50 mg åt gången så kände jag knappt av dom.

Jag blev skjutsad till psyk en gång av polisen, där sa jag att jag hade tagit 10 Tramadol. Jag vill ju vara ärlig. Tänk om jag blev inlagd och dom gav mig nåt att sova på? Det hade kunnat sluta illa faktiskt. Jag blev nu inte inlagd.

Vändningen kom när jag och M gjorde slut. 

Jag hade ju inte tillgång till tabletterna längre och jag fick ju sluta med dom. Det tog några veckor och sen var jag fri det värsta. Men dessa veckor var allt annat än roliga.Jag tog mig ur beroendet helt själv. Jag har ju ibland önskat att jag fått ta i alla fall EN tablett, men tänker att det inte är någon idé då jag säkert skulle bli beroende igen. Under tiden som jag var beroende så trodde jag ju att jag aldrig skulle klara mig utan, men det gör jag ju.

Jag mår så mycket bättre nu. Känslan att inte tänka att jag måste ta några tabletter varje dag för att ”funka” är så underbar. Jag har någorlunda rutin på när jag lägger mig (även om jag inte somnar förrän flera timmar efter jag lagt mig), jag har inte fel på dygnet. När jag tog dessa tabletter kunde dom hålla mig vaken i över 1-2 dygn. Sen sov jag bort hela dagarna, var vaken nätter och så höll det på länge.

Tramadol är rena skiten. Lätt att bli beroende av. 

 

 

Dela detta:

Förvaltare – God man

För en liten stund sedan fick jag ett samtal jag väntat på. Jag har nu blivit beviljad god man istället för förvaltare. Det känns så himla skönt, en lättnad. Jag trodde inte det skulle bli så och jag har tänkt att jag kommer få fortsätta med förvaltare. Men jag antar att dom tog till sig en del av det jag skrev i mitt brev då jag ansökte om att bli av med förvaltare det vill säga att jag själv ju var den som ansökte om god man i samband med min skuldsanering samt att jag är villig att ha god man nåt år till tills dess att jag kommit in i rutinerna igen med att betala räkningarna. 

Jag känner att jag kommer klara av detta. Jag kommer ju vara mycket mer fri nu och jag har ju lärt mig att tänka till några gånger innan jag köper nåt och är det nåt jag vill ha så vet jag ju ungefär ändå hur mycket jag kan handla för ( inte mer än 800 kr i månaden utöver mat och hygien och det är jag själv som satt den summan).

Detta året började skit och sluta bra tydligen. Eller ja året är ju inte slut än. 

Jag skickade in min ansökan i början av året så det har ju tagit ett bra tag innan ett beslut kom.

I flera år har mina räkningar skickats direkt till min förvaltare men jag har valt att ha så räkningarna kommer direkt till mig istället nu. Det var ju smidigast till nu då min förvaltare bor flera mil från mig. 

Det kommer kännas så skönt att få ha bättre koll själv. Att kunna ha BankID, Swish, Internetbank… 

Ni som inte har förvaltare anar inte hur skönt detta är. Så mycket mer frihet. Jag har ju inte ens fått skriva under papper, inte ens för byte av hälsocentral. 

Dela detta:

Möte avklarat

Idag vid 18.30 hade jag möte med min förvaltare och han som eventuellt kommer ta över. Vi ska fundera jag och den nya lite och sen höra av oss till min nuvarande om vi tycker det känns bra. Jag tycker redan nu att det känns bra med den nya, lättsam och lätt att prata med. 

Sen fick jag veta att min förvaltare försökt ta reda på hur det går med min ansökan om att få en god man istället, men ingen lycka. Det ligger hos tingsrätten i alla fall och det är dom som tar beslutet. Jag skickade ju in min ansökan i januari så det har ju tagit lång tid. Jag hoppas på att beslutet blir god man men jag har inte större förhoppningar direkt.

Kommer jag fortsätta ha förvaltare så kommer upplägget se likadant ut då som det gör nu, vilket känns bra.

Det kommer kännas ovant ett tag sen då han jag har nu försvinner ur mitt liv. Jag har ju haft han i 6 år eller nåt sånt.

Jag har skrivit förr om att jag har förvaltare. Det är inget jag vill vara tyst om. Många har ju det och det är inget fel i att ha det.

Dela detta:

Omstart nummer 3340234

Jag har börjat försöka låta bli socker och massa kolhydrater igen, för femtielfte gången. Min kropp mår ju så bra på LCHF kosten. Förutom att jag alltid blir så hängig och får huvudvärk efter några dagar utan socker. Jag vet att det går över, men det är ganska jobbigt.

Nu då det är barmark igen mest överallt så ska jag försöka komma ut på promenader igen, minst 1 gång i veckan. Jag ska inte ta ut mig som jag alltid gjort och tänkt jag ska gå 4 km några gånger i veckan. Jag måste lära mig att ta det lugnt. Att jag kommer ut och går i 30 minuter en gång i veckan är ju bra bara det till att börja med.

Jag väger 129,9 nu och siktar på att väga runt 120 i december. Det är ingen omöjlighet, det vet jag mycket väl. Om jag verkligen sätter igång och verkligen låter min envishet visa sig så hade jag nog klarat av att gå ner ännu mer än så. Vi får se hur mycket jag väger i slutet av december helt enkelt.

Jag är en känsloätare. Eller ja så kallad tröstätare. Jag gillar chips, glass, choklad och pizza. Det är oftast när jag har mina få jobbiga dagar, dagar då jag bara vill gråta och ligga i sängen, som jag skiter i min vikt och bara vill äta massa dålig ”mat”. Jag måste verkligen hitta nåt att äta som inte påverkar min vikt OCH mage lika mycket som till exempel chips gör dom få gånger jag mår dåligt psykiskt. Men samtidigt måste jag också tillåta mig själv att äta nåt som verkligen inte är LCHF nån gång ibland, bara det inte blir flera gånger i veckan.

Under dom veckor jag hade ont, ischias, så klarade jag inte av att stå i större stunder och därför valde jag att äta hårdbrödmackor, färdiga frysta rätter, kvarg med musli och pizza. Jag märkte snabbt att jag blev dålig i magen av den kosten.

Jag gick ändå knappt upp nåt i vikt under dessa veckor, men för den sakens skull så är det ju inte så jag vill äta och jag KAN inte äta som jag gjorde just på grund av min mage.

Dela detta:

Förvaltare, god man och extra pengar

Jag har ju varit väldigt öppen flera gånger i bloggen med att jag har en förvaltare och det tänker jag fortsätta med att vara till dess att jag är fri. Jag har sen en tid tillbaka ansökt om att få återgå till att ha en god man istället nu då jag faktiskt mår så mycket bättre än då jag fick förvaltare samt så är ju min skuldsanering över.

En god man känner jag vore bra till dess att jag kommit in i en rutin med att betala räkningarna.

Jag ansökte om god man samtidigt som jag ansökte om skuldsanering, vilket bara där visar att jag är och var mogen nog att ta bra beslut då jag inte mådde bra alls psykiskt. Det verkar som att det tar ett bra tag innan jag får nåt besked om huruvida jag får bli förvaltare eller inte. Jag är väldigt less på att inte få ha mer koll på mina egna pengar och att behöva be en annan person föra över pengar eller fråga om det är ok att jag köper det och det. Tänk er själva att inte kunna göra vad ni själva vill med era egna pengar…

Nu har jag ju ändå haft tur med den person jag haft som förvaltare. Man har ju läst om flera som haft stora problem med förvaltare och god man. Han jag har,  har aldrig sagt nej till nåt jag bett om. Men sen så har jag ju inte heller bett om extra pengar ”bara för att”, jag har bara bett om pengar om det är nåt billigt jag vill köpa eller om det är nåt jag behöver eller om det är till Spotify. Jag tycker själv att jag har skött mig väldigt bra.

Jag har hitills fått 600 kronor/vecka. Men nu kommer jag få 700 kronor istället. Jag bad om 100 kronor extra så jag slapp be min förvaltare att föra över pengar till Spotify, buss, värktabletter etc. Jag tror att han tyckte det var en bra idé eftersom han fixade det med en gång, så jag får 700 redan nu den här veckan. Ibland har det ju hänt att jag behövt till värktabletter snabbt och han är ju inte alltid tillgänglig att svara på mina sms samt att föra över pengar åt mig.

Det känns som att detta inlägg kanske blev lite snurrigt. Jag är ganska trött och har haft tre jobbiga dagar. Deppiga dagar alltså. Känns i och för sig lite bättre just nu förutom att jag är trött.

Dela detta:

Tramadolmissbruk

Minns inte om jag skrivit om ett av mina beroenden förut, men i så fall är det värt att skriva om igen.

Idag såg jag på TV4 om att smugglingen av den starka värktabletten Tramadol har ökat samt missbruket av dessa tabletter ökat bland unga.

Blir så ledsen att läsa att så unga tagit Tramadol. Varför jag blir ledsen för det? Jo, för jag vet hur lätt det är att bli beroende av den skiten. Jag tog en 50mg, sen blev det två om dagen och flera år senare var jag uppe i drygt 10-15 st. Det är ett rent under att jag inte fick en överdos. Jag var ute efter vad det gjorde för mig, det vill säga att jag kände mig lugn och avslappnad. Största nackdelen (förutom att jag var beroende) var att mitt humör blev mycket värre och jag hade många mer vredesutbrott och mycket starkare också. Jag insåg ju inte det då, att det var tabletterna som var en del av orsaken till att jag blev så aggressiv. Jag trodde ju att jag mådde bra då jag tog tabletterna, men det gjorde jag ju inte. Jo, jag hade vredesutbrott sen innan jag blev beroende, har haft det så länge jag kan minnas, men Tram förstärkte mina känslor.

Jag kunde ta mig ur mitt beroende själv. Men det var jobbigt, riktigt jobbigt. Svettades och kände mig allmänt dålig och konstig i kroppen i flera veckor.

Jag ska inte ljuga, det finns dagar jag känner att jag vill ha Tramadol. Men jag tänker om snabbt. Jag vill inte hamna där igen, att jag måste ha Tram för att orka med dagarna. Tack och lov har jag inte tillgång till dom tabletterna längre. Det var inte mina egna ens, det var min dåvarande pojkväns tabletter som jag tog av. Jag vet att det var riktigt fel av mig. Det var han som behövde dom på grund av sin smärta, jag behövde dom inte alls.

Jag får ju tankar på att skada mig själv fortfarande också, men jag skadar mig inte längre. Båda var ju ett beroende för mig. Ja, självskadebeteende kan faktiskt ses som ett beroende.

Dela detta:

Förvaltare – God man ?

Nu har jag skickat ett  mail till överförmyndaren angående att bli av med förvaltare. Jag skrev att jag är ok med att fortfarande ha god man till dess att jag fått rutin i att betala räkningarna igen. Håll tummarna nu på att jag får det mer fritt igen med mina pengar!

Det blev ett ganska långt mail, men det får vara så. Jag ville ju skriva varför jag anser att jag klarar mig med god man ett tag och att jag faktiskt själv anser att jag skött mig. Det var dessutom JAG som sa till om att jag behövde en god man då jag ansökte om skuldsaneringen och jag tycker att dom borde se det som nåt bra i alla fall.

Som sagt, håll tummarna nu för att jag blir av med i alla fall förvaltare. Det är mer friare att ha en god man. Även då den man jag har som förvaltare agerat som god man ändå och gjort sitt bästa för att det ska kännas bra för mig, så känns det ändå väldigt jobbigt ibland att inte få ha hand om mina egna pengar.

Jag vet inte ju om det var rätt att skicka mailet som jag gjorde, men jag lär ju få svar och få veta hur jag ska gå till väga.

Jag vet att jag kommer kunna klara av att betala räkningarna igen. Jag  mår ju faktiskt mycket bättre numera. Då jag ansökte om god man så hade jag inget liv alls. Jag var ju knappt utomhus och hygienen ska vi inte prata om. Jag klarade ju knappt av att ta i ytterdörren utan att få en panikattack pga social fobi, nu är jag ju ut många gånger och ibland flera gånger i veckan. Jag åker till stan, tar promenader ( om än inte så ofta) och jag klarar av att gå på konserter..

Jag känner att jag mår mycket bättre nu. Jag bryr mig mycket mer om mig själv nu och jag vet att bara jag får in en rutin så kommer jag ju att betala mina räkningar. Jag har dock alltid varit noga med hyran och elen, även då jag mådde som allra sämst och det var ju dom allra viktigaste räkningarna.

Ja, jag blev ju av med mina skulder för några månader sen. Jag kommer ALDRIG ta på mig mer helt onödiga skulder. Jag har lärt mig min läxa.

Dela detta:

Just nu 130,5 kg…

Det går neråt och jag är snart framme vid mitt mål för i år, vilket är att komma under 130 kg! Det går inte snabbt och jag har gått upp i vikt och ner i vikt om vartannat. Nu har jag tappat drygt 6 kg på några månader. Att jag pendlat så i vikt är nog för att jag har så svårt att stå emot att äta skräp många gånger då jag mått skit. Jag är en tröstätare.

Senaste tiden äter jag inte LCHF, eller jo jag äter ”nästan” LCHF. Äter chips och glass ibland men då äter jag inte så mycket annat heller den dagen. Ej heller så äter jag så mycket fett jag gjort då jag ätit helt enligt LCHF. Jag blev så less på att tänka och jag åt inte så varierat. Jag snöade in mig på kyckling i flera dagar, sen biffar och så vidare . Just nu är jag  inne i en period då jag är glad att jag ens orkat se till att laga mat.

Huvudsaken är att jag skippar pasta, bröd, potatis, ris etc. Sånt som min mage blir knas av. Jag går ju ner också och jag känner mig mätt.

Visst äter jag sånt som jag brukade äta då jag höll mig till LCHF men inte alls lika mycket fett. Men jag äter ju fortfarande smör, majonnäs, bea …

 

Dela detta: