Hälsa

Kan själv!

Jag har säkert skrivit om detta förut och inte bara en gång heller, men jag är så stolt över detta så det tåls att upprepa helt enkelt.’

Jag kan inte riktigt förstå hur långt jag har kommit och då även utan hjälp av psykiatrin.

Tänk er att jag hade så hemsk social fobi för mindre än 10 år sedan. Jag kunde ha handen några centimeter ovanför dörrhandtaget till ytterdörren och få panikattacker. Nu går jag ju ut som att det inte är nåt, så som det ska vara. Klär på mig och går ut. Jag lyssnar nästan aldrig på musik heller för den delen då jag är ute och det var något som jag behövde göra varenda gång jag var ut om det så bara var att gå ut med soporna.

Jag tror att det varit lättast för mig att bli fri min sociala fobi genom att ta det i min egna takt och på det sätt som fungerat bäst för mig. Jag har ju dessutom varit tvungen att gå och handla själv efter att jag och M gjorde slut. Pappa kunde ju hjälpa mig men han ville ju samtidigt att jag skulle försöka själv för han förstod ju att jag skulle klara av det även om det kan bli jobbigt.

Han jobbade många år inom psykiatrin och jag vet han träffade en del som hade social fobi men där föräldrarna gjorde helt tvärtom vad man egentligen bör, det vill säga låta sitt barn försöka själv och vara den som handlar åt en och hjälper med precis allt. Jag fattar ju att ens föräldrar vill sitt barns bästa, men ibland kan det göra saken värre som med social fobi. Om andra handlar och går ut med soporna eller ringer varenda viktiga samtal så behöver man ju inte bry sig alls själv och man kommer ju aldrig bli fri sociala fobin.

Jag var alltid helt slut i hela kroppen efter att ha varit till Coop som ligger knappt 5 minuters gångavstånd från mig under det första året. Jag började ta bussen ibland då jag skulle till pappa på middag. Det är inte långt att gå dit han bodde men jag behövde ju som aldrig ta bussen annars så det var ju smart att ta bussen den korta biten ändå, jag började gå dit och hem sen efter varje gång jag varit dit på middag.

Jag började gå och handla tidig morgon och då handlade jag så pass mycket som jag orkade bära och såg till att jag handlade så det räckte i flera dagar. Jag hade då alltid hörlurarna med mig så jag kunde koncentrera mig mycket bättre på det jag skulle göra. Musik har varit till mycket stor hjälp för mig för att bli av med min sociala fobi.

Tänk att jag numera klarar av att ringa till Hälsocentralen, jag klarar att gå till Coop utan att bli helt slut, jag åker buss, jag kan ställa frågor (som hos tandläkaren förra veckan), jag kan prata för mig själv och behöver inte någon lapp där jag skrivit upp vad jag vill ha sagt om jag ska träffa läkare…

Jag har kommit en bra bit.

 

Jag kan ju till och med åka till S och med BYTE från tåg till buss och så tvärtom på hemvägen. Jag kan till och med tänka mig att byta tåg i Stockholm, vilket aldrig gått förr för mig.

Jag är faktiskt stolt över mig själv som kommit så långt som jag gjort utan att ha hjälp från psyk/KBT etc. Men bara för att det fungerat bra för mig utan hjälpen så behöver det inte göra det för dig som eventuellt har dessa problem jag haft. Det bästa är ju nog egentligen att få hjälp av kunniga personer.

Hade jag inte blivit så fri från sociala fobin som jag blivit så hade jag absolut inte varit på Yran då Gessle var dit. Jag var dit ensam dessutom! Önskar jag hade fått med mig pappa då men han orkade inte.

 

Det gick bra

Jaha, då har jag kommit hem från tandläkaren. Det gick bra. 3 hål och en massa tandsten vilket jag tycker är helt okej ändå med tanke på hur jag misskött mina tänder under så många år. Totalt 5 hål sen jag var 14 år och jag är nu snart 37. Mina tänder är starka tydligen.

Imorgon har jag tid hos tandhygienisten och sen ska jag iväg igen nästa vecka för hålen.

Jag behövde ju inte oroa mig så mycket för kostnaden heller egentligen. Jag har ju rätt till billigare tandvård så betalar ju 300kr/besök tack och lov!

Det känns så himla skönt att äntligen ta tag i detta.

Jo, visdomständer på gång upp också kom jag ju ihåg nu, men verkar ha som fastnat.  Inget jag har känt av i alla fall.

Jag har tyvärr varit väldigt dålig med att borsta mina tänder sen jag var liten. Jag vet inte varför.  Men jag måste bli bättre på att borsta tänderna. Köpt en eltandborste och jag har faktiskt börjat borsta mer sen jag köpte den.

Lite nervös

Jag har börjat få tankar igen som jag brukade få förr då det är nåt som blev jobbigt eller som jag var nervös inför.. Att bara skita i det. Nästa vecka ska jag till tandläkaren. Jag har inga problem med att gå till tandläkaren som så och vad jag vet har jag som aldrig varit rädd eller tyckt att det varit jobbigt att vara dit. Jag tyckte inte ens det var speciellt jobbigt då jag var 14 och hade mina första tre hål och fick dessa lagade.

Jag är mest nervös inför vad kostnaden kommer bli. Ja, nu första gången är det vanlig undersökning så det kommer ju inte kosta väldigt mycket. Jag har pengar kvar från försäljning av datorn min som jag valt spara så länge tills jag varit till tandläkaren nästa vecka. Sen kommer jag ju få ett kostnadsförslag om det nu är nåt som behöver fixas och så får jag ta det som det kommer helt enkelt.

Det ska bli så kul att kliva upp tidigt nästa vecka… Eller inte. Varför tackade jag ens ja till en tid som är vid 08?? Jag måste ju ta bussen dit också. Då jag letade efter tandläkare så kollade jag så att de låg bra till så det var lätt att ta mig dit med buss och sen hitta. Jag kommer hitta lätt dit jag ska.

Det är ju en nackdel med att inte ha varit iväg till tandläkare på många år, man måste leta efter någon som kan ta emot nya.

Jag kommer inte skita i att gå iväg nästa vecka. För då kommer jag inte iväg alls säkert på flera år igen. Det är lika bra att få det gjort.

 

Ut, väskor sålda och det går segt

Med tanke på att jag inte har så mycket att leva på efter allt är betalt varje månad så som det är nu så försöker jag att inte vara till affären lika ofta som förr. Jag brukar ju veta vad jag ska handla men så blir det ju det där vanliga att man handlar mer än vad man har tänkt sig. Jag försöker gå dit en gång i veckan minst och då på fredagar eller lördagar om jag vill ha nåt gotta. Dessutom bör jag ju hålla mig hemma ändå på grund av att eftersom jag har fetma (fan vad jag hatar det ordet) så är jag ju tydligen i riskgrupp och ska alltså inte utsätta mig så mycket. Inte för att jag utsätter mig så mycket för nån sjukdom ändå, men det är ju bättre att ta det säkra före det osäkra helt enkelt.

Idag kom jag mest iväg ut för att jag skulle möta upp en som skulle köpa tre väskor av mig, endast sådana som inte är märkes och inte är värda speciellt mycket. Jag har dessutom ägt två av dessa ett bra tag. Jag sålde mest för att få bort dom för dom var inte värd mer (enligt mig) drygt 150 kronor.Nu fick tjejen köpa dessa tre för 100 kronor eftersom hon frågade om det var okej samt att 50 kronor inte gör någon större skillnad.

Jag försöker att rensa och sälja så gott jag kan. Det lilla mindre jag får in går till mat,busspengar om så behövs, om jag är sugen på något gott till helgen.

Jag har några få billiga väskor kvar, min Macbook Air, tre Michael Kors väskor, några ögonskuggepaletter och lite annat kvar att sälja just nu. Så får se om någon ens vill köpa. Min dator vill folk köpa men de vill ge alldeles för lite för den för att jag ens vill släppa den. Men det går segt att få något sålt. Trodde sminket skulle gå fort då det är mest testat lite på ena handen så paletterna är ju så gott som nya…

Börjar det bli bättre nu?

Igår då jag vaknade så kunde jag använda min högra hand igen så som jag inte kunnat på några månader nu. Det är inte helt bra, men lillfingret är inte alls lika som det varit. Ni som följt och läser min blogg vet ju om att jag haft en nerv i kläm vilket påverkat höger lillfinger och ringfinger. Detta har även inneburit att jag ibland saknat känsel på vissa ställen i handen och inte kunnat greppa till exempel en mugg och känt mig mest klumpig.

Det är ju inte alls helt bra än så får väl se hur det blir. Kanske jag måste iväg till läkaren ändå för att kolla upp detta om det inte blir bättre och bättre. Men just nu är lillfingret mest lite avdomnat men jag kan använda handen.

Jag bad ju om en ny tid hos läkaren då jag avbokade för ca en och en halv vecka sen, men de hade ju inte ens sett mitt meddelande på 1177 sist jag kollade och jag fick ju en räkning för uteblivet besök. Räkningen kommer annulleras dock eftersom jag tog kontakt med ekonomienheten via mail och skickade med screenshots på min avbokning samt bild på räkningen.

Eftersom det inte är helt bra i handen så lär jag ju få komma iväg och kolla upp detta. Skulle ju även ha börjat ta tag i mitt knäproblem.

Inställt och mitt knä

Idag skulle jag egentligen ha varit iväg till hälsocentralen och träffa en läkare angående min hand, men eftersom jag inte kände mig så frisk i förrgår kväll så jag valde att avboka och be om en ny tid istället. Mådde helt ok under dagen… Jag är ju så smart av mig att inte vara iväg och absolut inte sätta mig på en buss om jag känner mig lite krasslig och speciellt nu då det är en pandemi. Jag kanske hade orkat komma iväg idag men man måste ju avboka tiden minst ett dygn innan och jag skulle iväg på förmiddagen idag.

Jag har en historia av att bara strunta i att gå/åka iväg på möten med mera, inte ens höra av mig och gå strunta i att svara om nån ringer. Nu är jag ju inte så längre, inte alls som förr i alla fall.

Jag kommer ju iväg framöver. Jag vill inte riskera att detta med handen/ fingrarna blir permanent. Jag ska försöka komma ihåg att ta upp angående mitt jäkla knä också (haft problem sen jag var liten och inget med övervikten att göra). Oftast har jag inte ont alls men ibland sväller det upp och ilar som till och nu har det börjat knastra också. Jag måste ju ta och kolla upp detta så det inte blir för jobbigt när jag blir gammal. Pappa tjatade ju på mig Ibland om just detta.  Jag tror jag undermedvetet inte tar upp angående knät då jag är rädd att läkaren ska säga att det kommer bli bättre om jag går ner i vikt haha. Men jo jag vet nog skulle hjälpa men sen har jag ju som sagt haft smått ont till och från i så många år och det började ju när jag var smal.