Hälsa

720 inlägg

Möte om daglig verksamhet

Så,  då har jag haft mötet som jag skulle ha. Hemma hos mig vilket känns skönt och speciellt  i denna värme då jag inte vill vara ut. Mötet gick bra och jag förstod ju att är det bara jag och den jag ska träffa så får jag mer sagt än om om det är jag och minst två till. 

Det finns som inget ställe inom daglig verksamhet tydligen som har mycket att göra som jag känner att jag skulle behöva. Jag hatar att sitta och inte ha nåt att göra. Jag förstår ju att det  inte finns något där det är lite stressigt eftersom det är utformat så.

Jag tänkte fråga denna gång vad som finns att göra inom daglig verksamhet. Men jag hann inte fråga, hon som var hit berättade ändå! Det är ju lite komiskt ändå att efter att ha haft möte flera gånger förr och då MICA  som det hette så frågade jag aldrig vad som finns.

Men kafé (kanske) och från 12 till 15.30 ca två dagar i veckan till att börja med och måndag-tisdag är det som känns bäst.. Att jag väljer från 12 är för att jag ska ha lättare att komma iväg första tiden.  Sen öka till hel dag och sen till slut måndag – fredag. Jag ska ta det lugnt i början  och jag ska inte ge upp med en gång om det blir fel denna gång-

Det fanns äldreboende också, där man får städa och göra diverse olika sysslor. Jag tror att jag hade gillat att vara där också.

Men kafé vore perfekt  till att börja med eftersom jag är van vid det och kan det.

Just nu håller dom stängt pga Corona sen är det stängt 3 veckor varje sommar dessutom, men  hon som var hit skulle höra av sig framöver. Hon kan ju ändå jobba med att försöka hitta nåt bra åt mig.

Dela detta:

Min psykiska hälsa

Jag är hemma mest jämt på dagarna vilket ju ni som följt min blogg ett tag vet om, men försöker komma ut en gång i veckan minst. Kommer ut mer på somrarna  eftersom jag är så rädd att halka och slå mig sen den gång jag ramla och dunkade huvudet på isen strax utanför porten där jag bor. Det gick bra, men hade kunnat gå så mycket värre.

Har mått väldigt dåligt psykiskt i flera år det vill säga depression, sömnsvårigheter, självskadebeteende med mera.  Jag har även haft social fobi ( fobin gjorde att jag aldrig tog mig ut utanför min dörr under flera år). Min sociala fobi är jag inte helt fri från än, men jag känner knappt av den längre och det är endast under vissa situationer. Nu mår jag bättre och bättre. Har också diagnosen Asperger, vilken jag fick då jag var 19 år.

Jag har kommit långt på helt egen hand när det gäller min psykiska ohälsa och speciellt sociala fobin. Jag har ej valt att få  hjälp med den och jag tror att detta har varit det bästa just för mig.

Hur jag blev av med sociala fobin? Jag var helt enkelt tvungen att gå till  mataffären och handla själv efter att jag gjorde slut med min dåvarande pojkvän. Han var den som fick handla åt mig förr, både bra och dåligt. Visst hade pappa kunnat hjälpa mig men han tyckte att jag skulle testa själv och han visste ju att jag skulle klara av det. Han förstod att det var jobbigt för mig och jag hörde av mig till honom  om det blev alltför jobbigt. Han fick hämta mig på mataffären några gånger eftersom jag fick så hemska panikattacker.

I början var det ren plåga, men jag var ju iväg och fick handlat. Tack och lov finns närmaste mataffär bara några 100 meter från mig så det var ju bara  att gå hem fort om jag fick det  alltför jobbigt ute och fortfarande kände att jag orkade ta mig hem själv. Jag började med att lyssna på musik varje gång jag var ut och på så sätt kunde jag koncentrera mig mer på det jag lyssnade på än omgivningen. Självklart hade jag ju koll då jag skulle över vägar.

Jag är  så stolt över mig själv som har tagit mig dit jag är idag. Det en bra bit på vägen att börja må bra igen psykiskt. Att klara av att gå ut med soporna utan att få panikattack bara av att ta i dörrhandtaget till min ytterdörr är så himla skönt! Att bara ta på mig skorna på sommaren och gå ut… Inte känna mig orolig. Inte ens behöva ha musik i öronen varje gång.

Dela detta:

Orolig? Nervös? Eller inte bara redo?

Nästa vecka har jag ju ett möte hos mig angående daglig verksamhet. Idag har jag tänkt ”jag vill inte, jag skiter i det”. Precis så som jag alltid tidigare har tänkt. Men jag ska försöka mer denna gång. Blir det fel så måste jag ju tala om det så jag kommer  till ett ställe jag kan trivas på. Jag får inte ge upp så jäkla lätt som jag brukar göra. Jag kommer ju inte få så mycket mer pengar än det jag redan har, den  lilla summan jag kommer få är ju en liten liten  bonus. Ja, jag lär ju knappt få något första tiden  eftersom jag ska nog ta det lugnt och inte börja vara iväg hela  dagarna måndag –  fredag.

Jag hoppas att det blir  på ett ställe där jag inte behöver sitta och vänta på  att få något att göra. Det har ju en  tendens att bli så när  man  hamnar i grupp där några med större och mer problem än vad jag har.   Jag är egentligen emot daglig verksamhet för det  känns som att man är iväg och ”jobbar” och inte får ett skit för det.  Jo, jag kommer ju ha kvar det jag har från Försäkringskassan.

Men jag måste lära mig att tänka positivt. Jag kommer ju få komma iväg och göra något på dagarna.  Träffa andra människor. Jag kanske kan få ett riktigt jobb i framtiden, vem vet. Något  lär jag ju kunna jobba med trots ingen utbildning.

Som sagt, jag måste försöka lära mig att tänka positivt.  Att detta kommer att bli bra för mig. De  är ju dessutom förstående om det skulle  bli så att jag faktiskt inte orkar komma iväg någon dag på grund av min psykiska ohälsa.

Jag har ju tidigare haft ”jobb” och även haft daglig  verksamhet. Men det var 2o år sedan nu  drygt. Tiden går fort…

Mitt första sommarjobb var på Storsjöbadet. Jag trivdes  hyfsat bra där.

Mitt andra sommarjobb var på dagis/förskola och så även mitt tredje och sista.

Sen har jag även istället för gymnasiet i drygt ett  år  varit på ett kafé som kommunen ägde (tror jag) Kompassen. Synd att detta inte  finns kvar  för det hade passat  mig mycket bättre.  Jag trivdes väldigt bra där faktiskt.

Även så har jag varit ute på Frösön på Landstinget där vid bron. Fick göra sånt som att klistra klisterlappar  med adresser  på kuvert,  packa ner olika broschyrer och  annat sånt skit till ”jobb”. Jo, det var helt okej  där men vissa saker skulle enligt beräkning ta några timmar och tack vare mig var det klart fort. Jag var där via MICA som det då hette. Jag tyckte det var mest jobbigt när det inte fanns ett skit att göra och man var tvungen att vänta på ”jobb”.

Så  jag ju haft något jag gjort tidigare.

Jag  hoppas verkligen på  förskola nu eller nåt där jag har att göra mest hela tiden.  Ej utomhus och som har med klippa gräs och så eftersom jag inte tål gräspollen.

Jag är lite orolig för att det blir skit igen som det blev sist  jag  försökte och då jag skulle få vara med i början på ett  nytt kafé. Jag tyckte ju att det toppen då jag hade vanan sen förr. Men det blev ju knas redan första dagen  så jag gav upp. Pappa förstod mig. Kan dom inte ens ringa och tala om att jag inte behöver komma dit den dagen för  det skulle vara  stängt och ”ledaren” skulle  vara på  ett annat ställe så fick det som vara  faktiskt. De hade fått mitt telefonnummer också, sa att de försökt  ringa mig men jag hade då  rakt inte  fått  något samtal  den morgonen. Den enda som ringde mig var pappa som talade om att han var hos mig och väntade i bilen. Han skjutsade mig den den där första dagen.

 

Vi får se hur det går.

 

Kommer som sagt  inte ge upp med en gång den här gången.

 

Dela detta:

Daglig verksamhet?

Den 16/6 har jag möte hemma hos mig angående daglig verksamhet. Före detta Mica. Väldigt tacksam att hon jag ska träffa kan komma till mig så jag slipper försöka hitta dit dom sitter nu.

Tredje gången gillt med detta?

Jag både vill och inte vill komma ut och göra nåt på dagarna. Har ej haft en sysselsättning på drygt 18 år nu, så det tar ju emot mycket därför också.

Jag vet inte ens vad jag vill göra. Jag får väl försöka komma ihåg att fråga vad som finns för mig att göra. Var jag kan vara. Helst vill jag inte vara i en mindre grupp men det lär ju bli så.

Jag har ju som inte samma behov som de flesta andra som har daglig verksamhet och jag kände mig så utanför och överflödig sist. Sånt man fick en halv dag på sig att göra (de räknade ut hur lång tid en viss uppgift skulle ta) tog mig kanske 1,5 timme och jag hatar att bara sitta och inte göra nåt alls

Helst hade jag velat vara på förskola. Från lunch och framåt. Vara till lite extra hjälp. Jag vet ju att de skulle uppskatta all extra lilla hjälp de kan få. Jag vet ju även att jag kommer att trivas.

Dela detta:

Detta ifrågasättande

Det är lite roligt det där att jag blir ifrågasatt när jag till exempel köper en klocka för 800 kronor nu då jag har skulder. Att det vore bättre att lägga dessa 800 på skulderna. Ja, det vore bättre vilket jag vet. Men samtidigt så hade dessa 800 ändå kunnat gått till pizzor eller annan skräpmat, det kunde ha gått till alkohol (en del av det) eller nåt annat som jag inte ens kommer ha kvar.  Jag är HEMMA hela jäkla dagarna och jag gör ingenting som kostar mig pengar, jag har ingen hobby etc.

Jag betalar alla räkningar/skulder som  jag ska, vilket jag egentligen inte behöver ta upp här. Jag betalar skulderna utefter den plan jag har med dom olika  jag betalar till varje månad. Jag har lite kvar att leva på varje månad.

Jag har själv satt mig i denna sits. Jag får kanske skylla mig själv som är så ärlig då jag skriver,  men jag vill vara ärlig för jag tror att det kan hjälpa någon. Visa att man inte är så ensam om skulder. Eller som när det gäller psykiska hälsan som jag ibland skriver om (mer sällan nu synd nog), att det ÄR OKEJ att vara ärlig och öppen med  hur man mår.

Även då man har skulder så har man LOV ATT LEVA också.

Ingen av er som läser min blogg vet vad jag gör för att få bukt på mina skulder eller hur jag mår, så snälla ni DÖM MIG INTE! Jag har gått en vecka med en hemsk ångest nu vilket jag tror har en del med skulderna att göra.

Jag gör MITT BÄSTA för att lösa detta. Jag säljer en massa saker, även om det är för 100 kronor  så blir det ändå lite till slut att kunna betala skuld med.

 

Jag kan välja att ta bort mina äldre inlägg om just skulderna, men det tänker jag inte göra.

Dela detta:

Klockor

Förra veckan köpte jag mig en klocka. Det var på ren impuls egentligen. Tänkte först skicka tillbaka den men insåg att denna blir bra för mig. Jag har den som ett sätt att motverka mitt  självskadebeteende. Nog för att jag oftast inte skär mig på vänster handled men det KAN ju hända och då är det ju bra att jag har något som jag måste ta av innan jag ens kan fortsätta med det jag tänkt göra. Ångesten hinner lindras en del under den korta tid det tar för mig att ta av mig klockan. På höger handled har jag ett armband (ibland fler) och det gäller ju samma sak där.

Jag köpte en BOOM Watch, ja. Ja, den  kostade  cirka 800 kronor. Men jag lägger hellre lite extra på  en klocka som kanske håller  längre än bara  runt  200-300 kronor på en som kanske inte håller lika bra. Dessutom gillar jag att man kan köpa nya delar och göra klockan  personlig. Jag  har en tendens att lessna på saker så att  kunna byta ut färgen på armbandet  är ju toppen.  Inte för att jag kommer att köpa nytt armband på länge. Jag gillar ju silver väldigt mycket och det var just därför jag tog  just denna modell och den passar ju  ihop  till allt.

Jag hittade pappas gamla klocka tidigare idag som jag tog då jag gick igenom hans lägenhet efter att han dött, jag hade kunnat lämna in den för att få den fixad istället  för att köpa  en helt  ny. Men samtidigt så hade jag nog inte velat ha den på mig då den påminner mig alltför  väl om honom. Det är ju som med hans stereo som jag sålde för en tid sedan, det var ”han”.

 

Snälla, jag vill inte ha kommentarer som är  all välmening angående pengar. Stötta mig istället då detta inlägg har en del med mitt självskadebeteende att göra-

Dela detta: