Bok fyra av tolv

Natten till idag läste jag ut bok fyra, Barnet från ingenstans. Det tog lite extra tid med denna än förra boken jag läste. Men den var så bra och jag rekommenderar den.  Handlar om en kvinna som vuxen får reda på att hon var ett av barnen i projektet Lebensborn under andra världskriget.

Det blir intressant att se om jag faktiskt kommer läsa tolv böcker som det är tänkt, men blir det något färre än så är det ändå okej då målet är att få upp min läslust igen.

Den bok jag nu börjat läsa är:

Där kräftorna sjunger av Delia Owens

Jag har hitills alltså läst:

Jul i krinolin av Amanda Hellberg

Metallica : sorgespel & segertåg – det svenska perspektivet av Fredrik Brolin

Barnet från ingenstans av Kari RosvallNaomi Linehan

 

Läst bok: Himlen kan vänta av Lotta Gray

Beskrivning:

I Himlen kan vänta skriver Lotta Gray rakt och personligt inte bara om åren med cancer, utan också om känslan av utanförskap och den ständiga viljan att vara till lags och passa in. Om äktenskapet och drömhuset, det Lotta kallar luftslottet, den tunga skilsmässan och livet efter sjukdomen.

Valborgsmässoafton 2008 drabbas den prisbelönta bloggaren och vimmelreportern Lotta Gray av svåra magsmärtor. Hennes man, tvåårige son och vänner går till brasan medan hon ligger och vrider sig i sovrummet. På natten ringer hon ambulansen. Hon åker in ensam, får diagnosen tjocktarmscancer och opereras omgående.

På hösten får Lotta beskedet att cancern har spridit sig till levern. Sedan följer fyra år av tung behandling. Hon fortsätter släpa sig till jobbet och vägrar vara sjukskriven om hon inte absolut måste. Känslan av ensamhet blir starkare liksom frustrationen över att inte kunna ta hand om sonen Lennox. Lotta kommer allt längre ifrån både man och barn. På sin blogg Vimmelmamman berättar hon om kampen, både den privata och den mot sjukdomen.

Genom att dela sin livshistoria hoppas Lotta kunna stärka andra som går igenom en svår sjukdom eller kris. Hon vill få oss att våga sträcka ut handen och se bakom den till synes lyckliga fasaden och att aldrig ge upp. Lottas motto är: You can. End of story.

Vad jag tyckte:

Jag läser böcker väldigt sällan nu för tiden. Inte ens en bok i månaden, vilket känns lite trist. Jag började läsa denna bok dagen då jag fick hem paketet från Adlibris med denna och en annan bok. Det var några månader sen nu. Men igår bestämde jag mig för att jag skulle ta och läsa ut boken, jag hade då drygt 150 sidor kvar. Det slutade med att jag knappt kunde lägga undan boken.  Boken var/är alltså bra enligt mig. Det var stundtals jobbigt att läsa boken men med tanke på att vi redan vet hur det gått för Lotta så kändes det lättare att läsa ut den. Hon klarar sig ur cancern alltså. Den är ganska lättläst och väldigt korta kapitel vilket jag uppskattar. Jag läser helst verklighetsbaserade etc böcker nu eftersom ”det ger mig mer”.

Om detta må ni berätta

Jag måste tipsa om en bok som alla borde läsa, som dessutom går att beställa HELT gratis här.  Jag beställde precis två stycken.

Att det ens finns så många människor som förnekar att Förintelsen inte skett är så jävla sjukt.

Jag har lyssnat på en person som överlevt och även sett dennes ”tatuering”. Det var många år sen nu och när jag gick i 7an tror jag, men jag minns hur tungt det var att lyssna på. Det blir så mycket mer påtagligt när man får träffa överlevare.

Läst bok: Sanna Bråding – För mycket av allt

Beskrivning:

Det här är min bok den har inte varit lätt att skriva, det visste jag från start. Men jag visste också att det var dags nu. Nu är jag redo att dela med mig av min historia, den resa som jag har varit med om.

Den här boken är för dig som precis som jag kanske har gått igenom livet med en känslighet utöver det vanliga, eller som känner någon som har gjort det. Någon som sökt, som känt sig utanför, som burit på en önskan om att passa in, bli förstådd och sedd. Kanske till och med någon som jag, som till slut inte orkat, som flytt in i mörkret, som stängt av för att stå ut med livets svårigheter, som skadat sig själv och kastats in i en nedåtgående spiral mot sin personliga botten med ätstörningar, droger, kriminalitet och sexuella övergrepp.

Men den är även för dig som lyckats komma till någon sorts insikt, som rest dig, som skalat av lager efter lager i jakten på din sanna kärna. Och som till slut vågat möta dig själv. Eller är på väg att göra det.

Vad jag tyckte:

Jag har velat läsa denna bok ända sen dess att den släpptes. För någon vecka sen fick jag den i present av en Facebook-vän, vilket är så himla gulligt av honom!

Boken är lättläst, men tung och jobbig. Sanna har verkligen inte haft det lätt i sitt liv. Att läsa denna bok har fått mig att få mer förståelse för henne. Hon har verkligen vänt sitt liv det bättre på bara några år.

Rekommenderar boken.

Shoppat igen

Jag kom nyss hem från stan. Jag tänkte egentligen köpa en webbkamera men jag tror att denna som är inbyggd i nya datorn duger bra ändå när jag och Stefan ska prata på Skype. Jag passade på att köpa lite kläder och några böcker. Jag åkte buss in och fick lite panik så jag insåg att jag hade glömt hörlurarna hemma, men det gick bra. Åkte med snabb bussen och det är ytterst sällan att den bussen är fullsatt. Pappa kom och hämtade mig. Han ville skjutsa mig in till stan men jag satt redan på bussen då han frågade. Det är ju ändå bra att jag utsätter mig för vissa saker, annars blir det bara sämre igen.

 

Köpte tre böcker, men den ena fick pappa låna med en gång så är ej med på bild. Bortom rimligt tvivel : Thomas Quick och rättvisan. Tänkte inte så mycket på vem författaren var  men kan ju ändå vara intressant att läsa och passar ju på att köpa böcker det ändå var halva reapriset. Alex Schulmans bok är den bok jag var ute efter och Härenstam kan bli kul/intressant att läsa. Fanns inte så många böcker som föll mig i smaken annars.

 

Var in på Kicks och använde upp dom 400 kr jag hade på ett presentkort, behövde bara betala hela 8 kr själv. Vilket bra pris. Jag har ju som börjat samla på Britney Spears parfymer, eller ja jag köper dom lite då och då när jag har råd. Jag passade på denna gång alltså att köpa en av hennes senaste. Nåt jag tänkt låta bli att köpa är nagellack, men detta var ju så fint så kunde inte låta bli.

 

Sen in på Lindex. Jag hade redan sett på deras hemsida att dom hade några söta toppar/t-shirts och dom ville jag så gärna köpa. 149kr/st. Kul med nåt tryck på, annars har jag en tendens att köpa tråkiga enfärgade. Jag köpte en kjol också, kanske inte syns så bra på bilden men den är mörkt blå. Kjolen sitter lite tight men det bryr jag mig inte i. Jag provar aldrig kläder på stan för att jag tycker det är jobbigt nog många gånger att ens vara på stan samt så vet jag att nästan allt som är 2XL på Lindex är sånt jag kan ha. Skulle jag inte kunna ha då jag provat då jag kommit hem så får ja väl bara åka in igen. Aldrig hänt att jag behövt lämna tillbaka nåt där.

Läst bok: Mig äger ingen av Åsa Linderborg

Beskrivning:

Mig äger ingen är Åsa Linderborgs berättelse om uppväxten med sin ensamstående pappa,härdare vid Metallverken i Västerås. En berättelse om klasstillhörighet, manlighet och utanförskap. Om alkoholens makt och en dotters vånda. Drömmen om förändring står mot rädslan att sticka ut. Humorn blir en vardagsstrategi för en brokig arbetarsläkt under folkhemmets storhet och fall.”Pappas plånbok är stor som en handflata, svart och lätt böjd efter ett liv i bakfickan. Den har börjat ge efter lite i sömmarna och är tung, trots att den nästan är tom. I sedelfacket ligger ingenting, i myntfickan arton kronor och femtio öre.Bakom patientbrickan trängs ett checkhäfte från Nordbanken och ett medlemskort för Metall avdelning 20. Ett skrynkligt tidningsurklipp med statistik över Västerås Sportklubbs bandyframgångar, ett ensamt frimärke med kungen på. I ett av facken gömmer sig ett splitter nytt bankomatkort, inlindad i en lapp med ordet lall och en sifferkod. Det är 99 kronor på kontot. När pappa dog hade han elva dagar kvar till nästa a-kassa.Där ligger också ett litet noteringshäfte för bankärenden som pappa antecknat telefonnummer i. På den första raden står det Åsa och mitt hemnummer. Under med lite kraftigare filtpenna har han skrivit ’Sprit’ och ett telefonnummer han fyllt i flera gånger. Därefter följer hans storasyster Majken och de andra syskonen, även dem han aldrig skulle fått för sig att ringa. Bästa vännerna Börje och Berit. Sedan en lång rad nummer till Smolken, Skallen, Buster, Ormen, Hoffa, Babben, Blomma, Bella, Britta med rattarna Lika prydligt antecknad står mammas syster Nina han inte träffat på många år.På ID-kortet står det Leif Boris Andersson, född den 15 februari 1941. Fotot är bra, jag ser att det är han.”

Vad jag tyckte:

En sån där bok som man inte kan sluta läsa då man väl börjat. Kommer förmodligen läsa den igen framöver. Tyckte det var lite kul faktiskt att boken utspelar sig i Västerås ( om jag velat har jag kunnat fråga S om olika ställen som nämns i boken då han bott där i typ hela sitt liv ). Vilket liv att leva ändå, fy. Men bara för att dom hade det dåligt ställt så verkade det ändå vara bra.