Nu är det inte så bra med mig… Men det lär ju bli bättre igen snart. Funderar igen på att sluta på dv helt och hållet för jag är för deppig för att komma iväg. Sist jag var dit tvingade jag mig själv och sen har jag varit hemma med först huvudvärk och sen väldigt ”nere”. Har inte gråtit så här mycket på länge och varit så trött i både kropp och själ. Jag tror att all skit som varit inom 5 års tid kommit i kapp mig. Jag har mått överlag helt okej egentligen. För hur jag mår nu, är inte hur jag mått på många år. Jag mådde så här många år sedan… 10+ ÅR sedan. Allt och inget får mig att gråta och jag ser typ ingen framtid. Se inte sista meningen som att jag kommer ta livet av mig för det kommer jag inte göra. Hade jag velat det så hade jag gjort det för längesedan. Jag har inte ens självskadat men har stått emot flera gånger.
Från någon vecka innan Storsjöyran (sista helgen i juli) och framåt så har jag även haft molande känsla i magen så fort jag ska gå ut. Det känns som att jag är dålig i magen, men det är jag inte. Jag hade så förr innan jag flyttade hemifrån och några år framåt. Sen har jag knappt känt av det. Jag tror att det är psykiskt. Jag har inte känslan när jag är hemma. inte alls. Men så fort jag tagit på mig kläder och ska ut så kommer det… Jag förstår inte varför jag fått tillbaks detta. Det har inte med social fobi att göra i alla fall eftersom jag knappt ens känner av den.
Igår söndag hade jag till och med tanke på om jag skulle behövas läggas in. Så dåligt mår jag… Men jag tror jag kommer klara av att stanna hemma och bara ta det lugnt och låta tiden gå. Det har ju bara varit så här i drygt två veckor nu och det är egentligen ingen tid alls för mig.
Nackdelen då jag mår så här är att jag blir så elak också. Jag försöker att inte bli det men då jag känner mig så oerhört ensam, skriver på Facebook och ingen ens reagerar så skriver jag inlägg där om hur ignorerad jag känner mig och att jag tydligen inte betyder nåt. Det har bevisats under helgen i alla fall. Om ni tror att ignorera mig då jag mår PISS gör att jag mår bättre så har ni FEL. Ni gör det värre och får mig att känna mig mer misslyckad och ignorerad! Jag fattar att typ ingen förstår mina känslor men ni kan väl FÖRSÖKA!
