Igår var jag iväg och såg Carola live på Storsjöyran.  Jag hade panikkänslor i kön in och sen under timmen då man stod och väntade på att klockan skulle bli 19.30 och det var dags för Carola. Hon öppnade yran igår. 

När hon väl satte igång så försvann mina panikkänslor, tack och lov. Men min rygg, ryggslutet, var det lite sämre med. Hade det inte varit för ryggen hade jag helt klart stannat och sett minst en artist till (Albin Lee Meldau). Men det kändes bra att se Carola och sen åka hem direkt efter.

Men jisses vad hon är bra live. Första gången jag sett henne live och faktiskt längtat efter att få göra det. Så jag är så tacksam för att min bror betalade biljetten åt mig så jag kunde gå. Jag gick ensam då det känns lugnast för mig. Slippa försöka få en annan att förstå att jag nu måste åka hem, att jag vill stå så långt fram vid scenen som det går.. Alla vill ju inte stå så långt fram som jag vill.