Åh, det måste ju vara när jag och S sågs på riktigt för första gången. Den gången jag chockade mig själv och nog alla som känner mig och tog tåget till Uppsala för att sen byta till bussen som går mot Västerås. Den gången när jag steg av bussen, när jag såg HAN stå och vänta på mig, när vi fick kramas och kyssas för första gången efter 1,5 år ihop. Den känslan… Nästan magisk. Tänk vad BRA allt kändes mellan oss, det var som att vi hade träffats många gånger förr.
Lämna ett svar