Förra veckan och helgen som var, var inte alls bra. Jag mådde så dåligt psykiskt. Jag fick till och med ett vredesutbrott, vilket jag inte får ofta numera. Kasta ett glas i golvet och sen var det bra, det var ett glas som jag ändå inte skulle ha kvar så det gjorde ingenting. Förr kunde jag ju få vredesutbrott en gång om dagen, ibland två gånger. Jag vet inte vad som hände förra veckan som gjorde att jag började må så dåligt. Så dåligt har jag inte mått på väldigt länge och speciellt inte sen Stefan kom in i mitt liv för nu över 7 månader sedan. Jag ville till och med skada mig själv, men då försökte jag tänka på Stefan och tankarna försvann.
Nu, idag, mår jag betydligt bättre. Jag är så glad att jag har min Stefan i mitt liv, han får mig att må bra och må bättre då jag känner mig nere. Tankarna på honom gör att jag inte längre skadar mig själv, jag vill inte göra honom besviken och vill inte riskera att förlora honom. Jag har ju berättat för honom hur jag kan må och samt att jag har/har haft ett självskadebeteende, så han vet ju om det. Jag har berättat hur jag har mått i mitt liv, vad jag varit med om… Jag tyckte det var lika bra att han får veta sådana saker. Även fast han vet om detta så är jag ju rädd att han kanske inte skulle orka med mig. Men, jag är ju absolut inte den jag var för några år sen, jag är ”mig själv” igen och jag mår ju så mycket bättre och går längre perioder utan att vara så deppig som förra veckan.
Det finns så mycket med Stefan som jag älskar, bland annat:
Nästan varje morgon då han ska till jobbet så får jag så fina sms av honom.
Han kallar mig för Sockertopp hihi. Jag gillar att höra och läsa det.
Hans humor, vi är båda lika knasiga…
Hans ögon 😛
…….
Jag älskar honom så mycket! Det vet han om också, vi säger ju och skriver ju det till varandra 10.000 gånger/dag 😉 . Inte så många gånger kanske, men det är MÅNGA. Fasiken att vi ska bo så långt ifrån varandra, men vi ger inte upp, jag menar 7 månader tillsammans nu.
