Igår fyllde jag år. Jag har tyckt att det känts så jobbigt att få vara helt ensam återigen, men det fungerade bra då jag försökte att inte tänka på det så mycket.
Jag var iväg till Jysk en sväng på förmiddagen för att köpa nya LED ljus då dessa jag hade smälte i somras då jag hade dessa i köksfönstret… Nu har jag nya och kommer faktiskt ta bort ljusen sen så jag inte gör om samma misstag. Det är ljusen ARNT jag köpt.
Sen på vägen hem blev det in på Coop för att köpa tårta och jag hade tur. Det fanns en tårta med kort datum så den kostade mig ju ungefär hälften än det normala priset. Så, jag åt nästan upp en 6-bitars tårta igår kväll själv. Men den är ju så god. Jordgubbstårta.
Sen blev det beställning av mat till middag.
Dagen blev helt okej ändå. Men det är så trist och deppigt att vara ensam tredje året på raken och julen blir ju inte bättre heller.
Jag önskar att andra kunde förstå hur ensam jag faktiskt är! Det är så svårt att få er att förstå. Ni som säger: jag känner mig också ensam … Ja, ni KÄNNER er ensam, men är ni verkligen ensam ensam? Har ni barn, partner, vänner ni träffar … DÅ ÄR NI INTE ENSAM PÅ SAMMA SÄTT SOM JAG så skärp er för fan. Förlåt men jag blir så arg när man försöker få mig att må bättre i min ensamhet med att säga att man är ensam eller känner sig ensam då man faktiskt inte är det alls!
Grattis i efterskott, bra att du skämde bort dig själv med en tårta. Jag förstår faktiskt mer än väl hur du känner angående din ensamhet då jag är lika ensam. Jag har ju börjat följa dig då jag kom in på din blogg av en slump för drygt ett år sedan när jag sökte på något på google. Sen såg jag att våra liv var ganska lika och då fortsatte jag att följa dig då jag gillar din blogg.
Hursomhelst fyller jag år nu på tisdag och jag kommer också att sitta ensam, och eftersom mina föräldrar är döda och jag ej har varken vänner eller släkt väntar jag inga samtal. Ska dock också köpa en tårta och bara göra något jag mår bra av.
Oavsett känner jag mig någonstans lättad över att jag inte är ensam om min ensamhet. Om du någon gång känner för att utöka ditt sociala nätverk så är det bara att höra av dig, annars fortsätter jag gärna att följa din blogg.
Kram på dig!
Mvh Carina
Grattis i efterskott! Jag har också varit ensam väldigt, väldigt länge och vet hur det känns. Man glömmer aldrig den känslan. Dock hade jag turen att flytta ihop med någon precis innan corona, så kan verkligen inte föreställa mig hur det är att vara ensam i det här läget och att inte få eller kunna träffa någon. Eller alla människor som inte har familj eller vänner kvar i livet.
Hoppas du får chansen att träffa dina nära och kära snart igen <3